Saxdalen och Fotbolls-VM

Nu är det VM i fotboll. Och det är för första gången i Afrika, i Sydafrika är nog det land där jag trivts bäst i när jag arbetat utomlands. Det är alltid svårt att jämföra länder. De är så olika. Och sen beror det förstås mycket på de personer man råkar arbeta tillsammans med.

Den här bloggen är ju tänkt att vara mest lokal, handla om Saxdalen och dess omgivningar. Varför skriver jag då om Sydafrika här? Jo, trots att Sydafrika ligger 1000 mil bort så finns Sydafrika idag i vardagsrummen i många hus i Saxdalen - flera timmar per dygn, på TV. Det beror naturligtvis på det fotbolls-VM som pågår. Det är ju ett mycket internationellt mästerskap som Scerige tyvärr missade att kvalificera sig för.

Nog måste jag erkänna att jag är idrottsintresserad men ingen fanatiker. Jag tycker om att se idrott i verkligheten som det var innan TV kom. Med mina föräldrar såg jag t.ex. Svenska mästerskapen i friidrott på Stockholms stadion när jag var liten. Min far och jag såg många allsvenska fotbollsmatcher under semestertid. Två VM såg vi - live - sin det nu heter: VM på skidor i Falun 1954 och finalen i fotbolls-VM 1958 på Råsunda i Stockholm. Min far och jag stod bakom målet där Nils Liedholm gav Sverige ledningen med 1-0 mot Brasilien. Det lär bli det största ögonblicket i min fotbollshistoria.

Men nu är det Sydafrika som gäller, ett land som för den svarta befolk- ningen har en tragisk historia som förhoppnings- vis håller på att nå ett lyckligt slut. Men som jag ser det finns det fortfarande ganska stora problem i Sydafrika 16 år efter Apartheid.

Jag arbetade i Sydafrika i tre perioder i Pretoria, nu också kallad Tshwane, en av Sydafrikas tre huvudstäder. I Pretoria sitter regeringen och presidenten. Jag bodde mitt emellan presidentens bostad och regeringsbyggnaderna Union Buildings och 1,6 km från Loftus Versfeld Stadium . Idrottsplatsen är också en Rugby-stadion som restaurerats för att kvalificera sig som arena för 1:a och 2:a omgången i fotbolls-VM 2010.

För mig är fotbolls-VM 2010 en nostalgitrip. De tre perioder som jag arbetade på statistikbyrån i Pretoria var min närmaste medarbetare Sannah, en ung, duktig, svart programmerare som var lika fotbollstokig som alla andra sydafrikaner. Jag minns att hon och hennes kompisar åkte bl.a. till Lesotho, ett litet land som är omringat av Sydafrika, för att titta på en fotbollslandskamp med Sydafrikas fotbollslandslag Bafana Bafana. Själv så jag matchen på TV.

En liten episod när jag var i Pretoria var att när Sydafrika skulle ha sin folkräkning trycktes det upp massor av T-shirts med texten "Count us in", räkna med oss... På en viktig nationell fotbollsmatch i Johannesburg hade man delat ut tröjorna till spelarna som hade denna reklam på sig när de kom in på planen.

Jag kan tänka mig parallellen att vi hade en fotbollsmatch på Furuliden när fotbollsspelarna kommer in men tröjor med texten "Ge Saxdalens Folkets Hus ett nytt tak!" eller något annat behjärtansvärt förslag.

Den här bilden är fejkad men det skulle nästan ha kunnat gå till så här: Som övning för folkräkningen tränar vi oss på att räkna vilt:

Fotbolls-VM i Sydafrika ger mig så många nostalgitrippar att ni riskerar att få läsa mer om det här i bloggen, eller kanske i den blogg som jag behandlat styvmoderligt under lång tid Olas blogg.

I Sydafrika lärde jag mig mycket om säkerhet i olika avseenden. Mitt arbete på Statistikbyrån i Pretoria (idag också kallat Tschwane) gick ut på att lära ut den teknik för automatisk inläsning av ifyllda formulär så att svaren blev tillgängliga i dator utan att någon behövde "knappa in" resultaten.

På SCB i Örebro utvecklade vi ett fiffigt arbetssätt som var mycket tidsbesparande och som gjorde oss till konsulter i många större undersökningar i andra länder.