Åke "Pelle" Åhlström till minne

Åke föddes 1924 i Räfvåla, nuvarande Saxdalen. Båda föräldrarna var lärare. Namnet Åhlström var ett rotenamn som en förfader hade fått ta över när han 1810 blev indelt soldat på Räfvåla rote. Åke var yngst av familjens tre barn.

Efter småskolan och folkskolan i Räfvåla tog han realexamen i Ludvika och senare studentexamen vid Karolinska läroverket i Örebro.

Sin huvudsakliga yrkesutbildning fick Åke genom studier till jägmästare vid Skogshögskolan i Garpenberg och Frescati, Stockholm. Han studerade också vid Krigsskolan Karlberg, Stockholm.

Åke arbetade många år som jägmästare på flera platser i Sverige som i Borås, Falun och Gävle men också under flera år som expert i Nicaragua. Som pensionär flyttade Åke till det hus i Sunnansjö som fadern byggt inför sin pension.

Åke överraskade många gånger med sin kunskap t.ex. när vi hade rollen som bodbiträden på Runnbergsgården under Saxdalens dag. En rysk familj med sommarhus i Saxdalen kom in i butiken. Då överraskade Åke mig med att prata ryska. Min sambo från Colombia med spanska som modersmål intygar att Åke också pratade perfekt spanska.

Åke var mycket intresserad av både natur och kultur. Han sjöng i flera körer och underhöll ofta som trubadur till eget gitarr-ackompanjemang. Många har låtit sig underhållas och roas av Åke Åhlström som poet och trubadur. Redan i tonåren började han skriva dikter som 2013 samlades i boken Låtar som lyster.

Som medlem i Rävvåla Kulturförening deltog Åke, sedan föreningen bildades 2001, inte bara som styrelsemedlem utan också som målare, snickare och takläggare för att underhålla och bevara föreningens historiska klenod Runnbergsgården. Otaliga är de bullar som Åke bakade till kulturföreningens olika tillställningar.

Åke lämnar ett stort tomrum efter sig men han lämnar också kvar många positiva minnen till oss som hade förmånen att få del av hans stora generositet och levnadsglädje.

RÄVVÅLA KULTURFÖRENING

genom Ola Hagfall

Njutbar och traditionsenlig Valborg i Saxdalen

Det fina vädret och den stora publiken bidrog till ett lyckat firande av våren vid Saxen. Alla traditionella ingredienser i firandet fanns med också i år. Vi tar dem i tur och ordning:

Snögubben

Det här är nog barnens favoritinslag sista april. En karavan med nio traktorer med släp kör genom byn med massor av barn och huvudpersonen, Snögubben, på första vagnen. Karavanen kör runt byn och stannar framför den stora rishög som vi samlat ihop sen förra året.

Snögubben och många barn anländer till brasan

 

Sen kommer det spännande lyftet när snögubben ska lyftas upp på rishögen. Jag tyckte årets gubbe såg ovanligt glad ut och svängde runt ganska mycket och tittade ut över publiken som fanns åt alla håll. Ja, se själva här:

Klicka på helskärmsikonen längst ner till höger för att se videon på hela bildskärmen!
 
Saxdalens manskör
 
En institution i Saxdalens musik- och kulturliv är Saxdalens Manskör. Just igår kväll var det 31 år sedan kören framträdde för första gången. De sjöng också då vårsånger under sista april. Här kan vi lyssna till en vårsång som de säkert sjungit otaliga gånger: Längtan till landet eller som den kanske är mer känd Vintern rasat.

 
Att en kör består under så lång tid kanske inte är så ovanligt. Körmedlemmar kan komma och gå medan kören består. Men ändå är det en lång tid. Eftersom jag har bott i Uppsala och Örebro i 45 år har jag hört många körer. Men jag tror att jag bara hört en kör som haft samma körledare under så lång tid. Det är naturligtvis Saxdalens Manskör.
 
Roger Broberg är värd en extra eloge för det idoga och framgångsrika arbete han gjort och fortsätter att göra tillsammans med Saxdalens Manskör. Vi hoppas på att få lyssna till kören sång och se Roger dirigera under lång tid framöver.

Vårtalet
 
Ingen sista april utan vårtal. Det hör också till traditionen. Och det är spännande att se och höra vem talaren är varje år. I år var det en för många känd person som är född och uppväxt i Rävvåla men som numera bor så långt bort som i Sunnansjö. Hans namn är Per Åke Åhlström. Han kallas både Åke och Pelle och många har sett och hört honom uppträda i olika sammanhang med sin gitarr och sina underfun- diga vistexter och dikter.

Vid mikrofonen: Vårtalare i Saxdalen 2012, Åke Åhlström

Åke påstod själv att det inte skulle bli något vårtal utan mer ett årtal. Men på det ganska korta tid han hade till sitt förfogande hann Åke klargöra många soldatnamn som funnits i Rävvåla/Sunnansjö. Soldaternas efternamn ändrades också under historiens gång men vi kände igen flera av namnen bland ättlingar som fortfarande lever i vår omgivning. Till sist uppstod ett visst tvivel när Åke påstod att han inte är smartare än en femteklassare...

Fyrverkeri

När de punkter på kvällens program som kunde genomföras i dagsljus klarats av återstod enbart det avslutande fyrverkeriet som hade väntat in en påtag- lig skymning. Det blev ett sprakande, smällande, glittrande och imponerande fyrverkeri som fångade sin publik som visade sitt gillande både under fyrver- keriet och efter de sista smällarna. Applåderna var starka.

Ur ett bodbiträdes perspektiv

I morgon är det som sagt Saxdalens Dag, den första - och eftersom det är 25-årsjubileum också en andra Saxdalens Dag på söndag, samma år! Det har aldrig hänt förut men är det jubileum så är det. Programmet har vi presenterat här eller direkt under det här inlägget.

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer genom tiderna och därmed många bodbiträden. Att bodbiträden inte bara tänker på mjölsäckar och fisktunnor utan också i hög grad kan bidra till vår kulturella kost vet nog de flesta i vår by liksom många kulturkonsumenter i hela Sverige. Jag tänker förstås på min senaste pianolärare och så mycket, mycket mer: Bengt Emil Johnson.

 

Som återvändare till Saxdalen har jag träffat ett annat intressant bodbiträde som i hög grad är värd att presenteras för en större publik. Folkskolärarsonen Per Åke Åhlström född i Rävvåla, med ett yrkesliv utanför trakten och som pensionär återvänd till den stuga som hans far byggde i Sunnansjö efter sin pension.

Min sambo och jag besökte Pelle - det är så vi vill kalla honom vi som gärna tillhör hans inre vänkrets - i oktober 2008. Pelle byggde också en stuga en gång, vid vatten. Hur det gick kan ni höra i  den här videon på youtube.
 

I följande video redovisar multikulturarbe- taren Åke Åhlström (hans mer officiella namn) sin erfarenhet av ett fenomen ett par spjutkast från hans bostad i Sunnansjö:
 

Ett kuriosum i sammanhanget är att den stol som Åke framför sin dikt i knappast kan anses staplingsbar. Den har fraktats långt ifrån, via Grängesbergs station till Saxdalen i form av en ovanligt omfångsrik rotstock. Den har sedan förädlats utan maskinella hjälpmedel till den unika sittmöbel som ingen människa någonsin kommer att hitta på IKEA.
 
Till saken hör också att Åke arbetat med skog i hela sitt yrkesliv.

Första gången jag träffade Åke Åhlström var när jag var liten skolgrabb och var med mina föräldrar i Sälen på skidsemester. Då fanns en grupp verkliga friluftsmänniskor som tältade eller bodde i bivack i det höga snö- täcket bredvid vägen bortom Högfjälls- hotellet. En av dess  frisksportare var Åke Åhlström. Det säger en del om hur han har varit och fortfarande är. Jag är glad att kunna kalla honom Pelle!

I morgon finns Per Åke och jag som bodbiträden i Runnbergsgårdens gamla gårdshandel. Vi hoppas på bra väder på eftermiddagen. Blir det för regnigt flyttar vi in i Folkets Hus.
 
Välkomna!