söndag 27 december 2009

Vernissage i Saxdalens Folkets Hus, 3 januari

Redan första söndagen på det nya året är det dags för årets första attraktion i Saxdalens Folkets Hus.

Det verkar som om intresset för gamla och nya Saxdalen har ökat. Fler och fler av dem man träffar talar om människor och händelser i Saxdalen, både nu och långt tillbaka i tiden. Den här vernissagen växer som vi hoppas till en samling och samvaro för både saxdalingar och andra. Där finns möjligheter att göra upptäckter, skapa bekantskaper, träffa gamla bekanta, bli överraskad, trivas, förvånas och mycket mer.

Klicka på affischen så förstoras den, läs den och sen -
VÄLKOMMEN!

Vi lämnar 00-talet

Vi är i slutet av julhelgen. För många har den säkert varit God och för andra mindre God. Men oavsett våra förhoppningar på julen så har vi i alla fall fått en vit jul med snö...

Det drar ihop sig till nytt år. Det decennium som håller på att ta slut: Jag har inte reflekterat över det under tio år... vad ska det heta? Ja vi har ju talat om 40-tal (när jag föddes), 50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, 90-tal... men sen: 100-tal går ju inte för det handlar ju om tiotal år d.v.s. högst två siffror! Ja då måste det ju bli 00-talet!

Är det fler än jag som har tagits på sängen med den här nya tidsåldern som vi om några dagar har levt i under 10 år? 00-talet! Före millennieskiftet visste väl alla att det var 90-talet?
 
00-talet! Hur kan det sammanfattas. Ja det är väl både och... Om man ser till Sverige och om man jämför internationellt så är det knappast någon positiv utveckling. Jag var lärare på Uppsala universitet från 70-talet till 1993. Under 80-talet gjorde vi studieresor från avgångsklasserna från ”Linjen för personal- och arbetslivsfrågor” till England, vecka 47. Vi gjorde studiebesök på större företag som BBC, British Airways, Unilever, British Rail (Brittiska SJ), Oxford universitet, Cranfield universitet och andra intressanta företag. Jag deltog tre år i studieresorna till London.
 
Om jag ser tillbaka på dessa studiebesök idag är det några minnen som är speciellt framträdande. På BBC, Storbritanniens Sveriges Radio, var det slående hur långt vi kommit med jämlikheten i Sverige redan då. Personalcheferna på BBC kunde då inte förstå någon annan lösning när en anställd kvinna blev gravid än att hon måste säga upp sig från sin anställning och eventuellt söka sig tillbaka om hon ville ha ett jobb efter graviditeten.
 
För Unilever var det ett stort problem med de lokala varumärkena. Reklamen började redan då bli internationell med bl.a. satellit-TV. Att det multinationella bolaget ägde bolag i olika länder som producerade identiska produkter men som hade ”lokala” namn var ett stort problem. Därför ville man internationalisera sina varumärken så att samma reklam skulle kunna användas för många länder.

 
Tydligaste minnet från besöket på British Rail 18 november 1987 var att vi med en hårsmån undgick att drabbas i en av de största tragedierna i Londons tunnelbanas historia. Vårt studiebesök var på stationen Kings Cross i centrala London. Vårt studiebesök var över och vi åkte med tunnelbanan från samma station till vårt hotell gissar jag ungefär kl. 19.00
 
Väl tillbaka på hotellet satte jag på TV:n på rummet och såg direkt en extra nyhetssändning från katastofen i tunnelbanestationen Kings Cross. En brand hade utbrutit och 31 personer omkom. Premiärminister Margaret Thatcher intervuades i BBC och talade påtagligt rörd om en "disaster", katastof. På hotellet blev det kaos i växeln och receptionen.
 
Vi åkte i egen chartrad buss från Uppsala med ett gotländskt bussbolag, Svenssons buss. Oroliga anhöriga som visste att vi skulle besöka Kings Cross den dagen ringde hotellet och frågade om personer i gruppen levde. Problemet var att vi alla, ca. 40-45 personer var inbokade under namnet ”Svenssons buss”.
 
Hotellet hade ingen aning om våra namn och rumsnummer, bara att vi alla tillhörde ”Svenssons buss”. Det tog lång tid innan receptionen lyckades spåra de personer som fick oroliga telefonsamtal från Uppsala.

Från ett studiebesök hos British AirwaysHeathrough flygplats är det starkaste minnet att ett av företagets ”superflygplan” av typ Concord landade alldeles utanför glasväggen i den föreläsningssal som vi var samlade i och som vette mot en landningsbana på Heathrought. Det skedde under pågående föreläsning som avbröts temporärt (p.g.a. bullret och intresset för världens snabbaste passagerarplan. Föreläsaren såg det säkert som ett mycket välkommet PR-nummer att vi fick bevittna denna stolthet.

Eftersom vi var en grupp utbildade i Personal- och arbetslivsfrågor var information och anställningsförhållanden och arbetsmarknad en genomgående huvudpunkt vid våra studiebesök. Det var på den tiden slående hur låg arbetslöshet Sverige hade jämfört med, inte bara Storbritannien, utan hela Europa. De flesta föredragshållare räknade bort Sverige från det som var normalt. Och skillnaden var stor. Nu drygt 20 år senare har Sverige rättat in sig i det europeiska ledet och har nu en relativ arbetslöshet av 9 procent, en för Europa ”normal” arbetslöshet. Undantag är Spanien och Lettland med 18 respektive 17 procent arbetslösa. 
 
En positiv information är ju att vi förhoppningsvis undgår den farliga andra vågen av den s.k. svininfluensan. En världsomfattande epidemi, pandemi, inträffar bara ett fåtal gånger per århundrade. Det här var första gången ett vaccin varit tillgängligt för att stoppa en pandemi. Det verkar ha lyckats när mer än halva Sveriges befolkning har låtit vaccinera sig.
 
Jag minns tydligt ett besök i Östanbjörka hos familjen Nordström. Jag var kanske 10-12 år. Anders Nordströms reciterade kyrkböckerna som kunde berätta hur farsoter under forna dagar utplånade inte bara hela familjer utan också nästan hela byar. Då fanns varken vaccin eller kunskap. Digerdöden tog livet av ca en tredjedel av Europas befolkning. Ett vaccin mot den pandemin skulle säkert ha tagits emot positivt av befolkningen.

torsdag 24 december 2009

God Jul!!!

Här i Sverige har nu klockan gått över midnatt och vi har kommit en bit in på julaftonen, den efterlängtade dagen för alla barn och många vuxna.

Vi som skriver i den här bloggen vill därför gärna passa på att önska våra läsare en riktigt God Jul.

Eftersom vi rävvålingar är lite snåla har vi inte några köpta julkort att visa er utan vi använder ett par julkort som vi redan fått från ett par gamla rävvålingar i förskingringen. Vi hoppas de ska förmedla julstämningen.

Det första kommer från Kart-Bosse, tidigare Bredmyr-Bosse som nu bor i Leksand men som fortfarande rör sig mycket i skogar och fjäll - både letar och sätter upp orienteringsskärmar - förutom att han är professionell kartritare med eget företag i Leksand.

Bosse har fortfarande kontakt med Saxdalen och Ludvika kommun och har nyligen ritat nya kartor så att vi kan visa våra vandringsleder. Som före detta rävvåling har Bosse naturligtvis inte köpt julkortet utan gjort det själv.

Det andra kortet kommer ännu längre norrifrån, närmare bestämt från Norrböle, Matfors ett par mil utanför Sundsvall. Där bor Vesa Hartikainen som först flyttade från Finland till Långfallsgruvan med sina föräldrar och bror. Sen bodde familjen i Saxdalen.

Vesa har föstås också producerat ett eget julkort. Vesa behåller sin finska sisu och åtminsone en del av de finska traditionerna. Därför kan vi på bilden av hans hus och uthus se hur det röker ur skorstenen från hans bastu, finnbastu som Nils Parling kallade det.

Nu blir det bara ljusare och när tomten kommit ät det är bara 184 dagar kvar till midsommar!

GOD JUL!
från tomtarna
Lars-Åke och Ola

tisdag 22 december 2009

Vinterns kortaste dag är över

Ett par timmar efter midnatt och jag är vaken för att njuta av att årets kortaste dag är över. Igår, den 21 december kl. 17.47 lutade jordaxeln på norra halvklotet mer från solen än under resten av året.

Solen gick i går upp kl. 9.53 och gick ner igen 17.47. Dagen blev bara 5 timmar och 49 minuter lång. Norr om polcirkeln gick solen aldrig upp igår. Men nu vänder det. Visserligen dröjer det innan dagen blir märkbart längre men dagarnas längd ökar sen snabbare och snabbare fram till 20 mars 2010 när dag och natt är lika långa.

Visst är det lite konstigt att tänka sig att det är tvärt om på södra halvklotet. Jag arbetade i tre perioder i Sydafrika och kom dit första gången i slutet av januari. Det motsvarar slutet av juli här och kollegor som redan var i Sydafrika varnade oss att vi skulle vara beredda på att det skulle vara varmt när vi kom fram. 30-35 grader nämndes.

Första natten i Sydafrika är en av de nätter jag frusit mest. Vi hade ca. åtta grader i ett hus högst upp på en bergskam där vinden gick rakt igenom huset som saknade isolering. Det var en obehaglig överraskning men den sydafrikanska sommaren kom snart tillbaka och jag trivdes mycket bra i landet. I Pretoria där jag arbetade är medeltemperaturen annars ca. 20 grader på vintern och ca. 27 under deras sommar. Nätterna kan vara betydligt kallare och dagarna varmare.

I januari året efter min första arbetsperiod i Pretoria fick jag besök av en av mina nya vänner från Sydafrika. Connie som var född och uppväxt i ett ännu varmare land i Afrika, Uganda. Jag varnade henne för att det kunde vara mycket kallt i Sverige under Sydafrikas sommartid men Connie sa att hon tyckte om kallt väder.

Vi åkte bl.a. till Oslo en dag när det var många minusgrader och den fuktiga luften från Oslofjorden drog in över den norska huvudstaden.
Vi gick hela Karl Johann upp till slottet och tillbaka. Det var kallt men värmande musik träffade vi på längs Oslos huvudgata, Art Garfunkel som agerade gatumusikant.

Connie syns med lämpliga kläder för nordiska förhållanden men hon erkände att det var för kallt. Vi frös alla som man ser på bildem.

söndag 20 december 2009

Saxdalen.se


Saxdalen har fått sin egen portal på Internet: Saxdalen.se

Klicka gärna på länken för att komma dit. Portalen kommer att vara öppen 24 timmar per dygn året runt.

En länk till portalen kommer att ligga högst upp i länklistan som du når genom att klicka på "Lista" i marginalen till vänster.

fredag 18 december 2009

Annorlunda vandring i Betlehem i Grangärde kyrka


Om du åker eller går förbi Grangärde kyrka på lördag eftermiddag 19 december märker du att allt inte är som vanligt.

En kall vinterdag kan kyrkan se ut som på bilden, bara vit snö och inga människor eller djur utanför kyrkan. Men på lördag kan du se värmande eldar utanför kyrkan och fåraherdar med sina får på ängen framför kyrkporten.

Går du närmare kan du få höra änglasång och andra som sjunger och du kan följa med på en vandring runt i kyrkgångarna som nu är dekorerade som gator i Betlehem. Du får höra medföljare och olika personer berätta att dom sett åsnor och kameler och mycket annat.

Du får också se ett litet barn i en krubba och höra tre män i vackra färgrika kläder sjunga för och om det lilla barnet - och för dig...

Kom gärna till Grangärde kyrka på lördag mellan kl. 14 och 19. Följ med på en guidad vandring som tar ca. en halvtimme och se kyrkan som om du vore i en stad någonstans långt söderut...

söndag 13 december 2009

PRO Saxdalen firade Lucia

Vi börjar närma oss jul och de kära traditionerna kommer tillbaka. En tradition inom Saxdalens pensionärsförening är att medlemmar träffas för att äta riktigt hemkokt risgrynsgröt tillsammans i vår samlingslokal Saxdalens Folkets Hus. Ett lotteri (också traditionellt) med strykande åtgång på lotterna gjorde dessutom att många kunde gå hem med en eller flera vinster.

Ett Luciatåg är också en viktig bit av den här traditionen och som flera år tidigare fick vi här hjälp av Saxdalens skola. Mer än 20 elever deltog i ett långt och stiligt Luciatåg som här ses när de tågat upp på scenen. (Klicka på bilderna för förstoring!)

Lucia, tärnor, stjärngossar och tomtar i det både stämningsfulla
och pigga framträdandet från elever i Saxdalens skola.

Ackompanjerade av Janne Wallman på gitarr genomförde skoleleverna ett gediget program med sång och deklamation. Det är alltid lika imponerande att höra och se hur den starka musikaliska traditionen i vår lilla tätort förs vidare till och av våra barn redan som elever i Saxdalens skola. Den här efter- middagen var inget undantag.

Efter Luciatåg och uppträdande var det dags för kaffe, saft, lussekatter och pepparkakor både för barn och vuxna. Alla lät sig väl smaka. Det framgår nog av följande bilder från kaffe- och saftkalaset som avslutade PRO Saxdalens Luciafirande.


måndag 7 december 2009

Nu är det Bella Center som gäller!

Kanske du inte känner till Bella Center? Nej, det skulle inte jag heller göra om det inte varit så att jag runt millennieskiftet haft en 2½ dygns minisemester i Borås och Köpenhamn... Det här tarvar nog en del förklaringar:

I min andra blogg, Olas blogg, har jag skrivit några inlägg om min resa till Indien 1998. Klicka på följande länk för att komma till blogginläggen om min kontakt med Indien. Där har ni en del av bakgrunden.

Väldigt kortfattat: En indisk kvinna satt på min plats på morgontåget en snöstormig vinterdag från Falköping till Hallsberg. Året var 1998. Vi började prata och jag talade om att jag skulle åka till Laos inom kort, bara några hundra mil bortanför Indien.

- Då måste du komma förbi och hälsa på i New Delhi!

Så då gjorde jag det (i andra bloggen).

En tid senare kom Anu
, hon heter så min indiska systerdotters mamma (förklaring i andra bloggen), till Sverige och Borås igen för att sälja kläder till ett par av postorderfirmorna. Vi bestämde att vi skulle träffas i Borås. Jag kände inte alls till staden men lovade ordna hotell och tog tåget ner från Örebro.

Anu var på företagsbesök hela dagen i Borås där hon skulle stanna till nästa morgonr. Då skulle hon ta tåget till Köpenhamn där hon skulle övernatta och morgonen därefter flyga till en modemässa och kundbesök i Köln i Tyskland. Vi hade mycket att prata om den stund på kvällen när vi åt middag på en Borås-restaurang, thailändsk tror jag, så jag beslutade att följa med till Köpenhamn där Anu skulle stanna ett dygn utan att ha något särskilt att göra.

Anu hade flera gånger besökt en årlig modemässa som hölls på Bella Center i Köpenhamn. Hon brukade bo på ett bra vandrarhem Danhostel Amager nära Bella Center.


Bella Center från nordväst med Copenhagen Congress Center (till vänster), västra ingången (i mitten) och International House (till höger)

Bella Center är Nordens största utställnings- och kongresscenter och ligger på ön Amager i Öresund. På ön ligger också Köpenhamns internationella flygplats Kastrup.
Øresundsbron som är brons officiella namn, går också från Amager.

Vi övernattade på Danhostel Amager som också var en upplevelse: ett modernt, stort vandrarhem med över 500 bäddar i rum med 2-6 bäddar. Kvällen tillbringades på en indisk restaurang Taj Mahal. Den hade inte bara mycket bra mat utan också en imponerande inredning. När man kom in i restaurangen gick man på glas över en flod som skulle föreställa floden Yamuna i Agra i Indien. Hela restaurangen var inredd med vackra, indiska trämöbler med många silverbeslag.

Förebilden för Restaurang Taj Mahals inredning, den heliga floden Yamuna här när den flyter förbi praktmausoléet Taj Mahal i Agra i Indien.

Köpe
nhamns Metro (tunnelbana) har en station vid Bella Center. Den ligger vid den gröna linjen och för att komma till Kastrup morgonen efter fick vi åka tillbaka till Christianshavn och där byta till den gula linjen som går till Kastrup.

Det här var förklaringen till att jag kände till Bella Center som nu har världens blickar på sig genom FN:s klimatkongress COP15. Den ska pågå i två veckor för att försöka rädda jordens framtid. Vi får hoppas att det går bra.

Att det här inlägget skrevs i Saxdalen blogg och inte i den mer internationella Olas blogg beror på att klimatförändringar berör hela jorden, också Saxdalen. Visserligen kommer inte havsvattnet att nå upp till oss även om isen i Arktis och Antarktis smälter helt men i så fall blir det också andra stora förändringar i miljön.

söndag 6 december 2009

Saxdalen.se

Saxdalen.se är adressen till Saxdalens egen portal på Internet. Den kommer att publiceras den 20 december som en liten julklapp innan tomten kommer.

Vi förstår att många har mycket att göra och hålla reda på så här före jul. För att ni inte ska behöva hålla detta viktiga datum i minnet eller skriva upp det på papperslappar som ni sen inte hittar... finns redan nu en nedräkningssida som talar om hur många dagar, timmar, minuter och sekunder som återstår tills portalen öppnas. Klicka bara på länken högst upp så ser ni hur lång väntan det blir.

Den "riktiga" sidan kommer alltså att dyka upp den 20 december.

Bakom sidan med räkneverket pågår arbetet för fullt med att iordningställa den första versionen av Saxdalens Internetportal.

Saxdalen.se är tänkt att vara den plats på Internet där där man ska hitta det mesta om Saxdalen och det som händer här. Där ska man hitta byns föreningar och företag, möten och evenemang - kort sagt det mesta som finns och som inträffar i byn.

En webbplats av det här slaget blir aldrig helt färdig. Det skulle förutsätta att ingenting nytt inträffar. Hit är det ändå tänkt att man ska gå i första hand om man vill ha reda på något om Saxdalen.

Man kan redan nu förbereda sig för den kommande portalen så här:
  • Klicka på länken för att komma till Saxdalen.se (nu nedräknaren)
  • Välj sedan "Bokmärken" i menyn och "Lägg till bokmärke"
Redan nu kan då bokmärket användas för att kontrollera tiden som återstår tills portalen öppnas. När den sen öppnats kan samma bokmärke användas för att gå till portalen och läsa informationen i Saxdalen.se

lördag 5 december 2009

En bussolycka som jag kommer ihåg

Jag har haft ett minne av en stor bussolycka i Gonäs men började tro att jag kanske mindes fel. I dag hittade jag emellertid en webbplats om Gonäs och där finns händelsen beskriven.

Det som hände var i stort sett som jag mindes att man berättade och läste i tidningen. Olyckan inträffade på sommaren 1949. Själv var jag bara sju år så jag kunde inte ha läst tidningen själv men jag tror att det fanns någon bild i tidningen på den demolerade bussen.

Jag hade för mig att det var en timmerbil som kolliderade med bussen men det var tydligen en "vanlig" lastbil. Klicka på följande länk och läs mer om bl.a. bussolyckan i Gonäs: Intressanta händelser i Gonäs

Artikeln upplyser inte om hur antalet dödsoffer och skadade vid olyckan. Jag vill minnas att det var flera döda.

Vi hade vänstertrafik i Sverige på den tiden men nästan alla bilar var vänsterstyrda. Bussarna var dock högerstyrda. Det var nödvändigt för att passagerarna inte skulle behöva gå in från mitten av gator och vägar. Det var nog efter den här olyckan som jag alltid försökte sitta på vänster sida när jag åkte buss i vänstertrafik.

Sju år senare, 13 januari 1956 inträffade en tågolycka som många i min ålder säkert minns. Ett malmtåg på väg från Grängesberg tappade bromsförmågan och skenade söderut. Söder om Ställdalen mötte malmtåget ett motorvagnståg eller rälsbuss som vi kallade det. Krocken blev mycket kraftig och 20 personer i motorvagnståget dödades, varav många skolbarn. Mer om olyckan finns här: Ställdalsolyckan.

I Saxdalen har vi inte haft någon så stor olycka som olyckorna i Gonäs och Ställdalen med det har funnits olyckor också här. Vi ska återkomma till det.

fredag 4 december 2009

Vad såg jag i Gränge förra lördan?

Lokalen var närmare bestämt torget i Grangärde kyrkby och ännu närmare bestämt Gränge-huset. Det låg i kransen av varma lokaler runt torget som idag inte riktigt räckte till för att rymma all den julmarknad som pågick.

Det jag kom för att uppleva var min förvånansvärt gamle vän - med tanke på vår relativa ungdom - Karl-Bertil Danielssons foto-vernissage. Jag har alltid kallat honom Bertil Danielsson rätt och slätt eller bara Bettil. Så här ser han ut där i Grängehuset samtalandes med min granne (men än så länge folkbokförd i Stockholm) Gerd Uleander. Som synes kan Bertil understundom vara allvarlig trots att julkommers och Luciakandidatuppvisning pågår utanför dörren.


Klicka på Bertil eller Gerd för att göra dem större!

Nu börjar det lacka mot jul och då har Karl-Bertil som driven ordbehandlare och ordomvandlare typiskt nog kallat sin nya bok: Karl-Bertil Danielssons Ljug. Ni tittar väl på TV-programmet Karl-Bertil Jonssons Jul? Så här är det hela boken igenom... Ljugarboken släpptes just den här dagen och just i Gränge-huset i Grangärde men det var inte därför jag kom hit. (Se varning längst ner när det gäller boken!)

Bertil har ju också fotograferat och den här lördagen var det vernissage visandes en hel hoper intressanta bilder som Bertil knäppt. På tal om gårdfarihandlare Per Arvid Björk från Västansjö (som Bertil och jag talat en hel del om) så fanns han med bland de många porträtt som hängde på utställningen.
Bertil har ju redan tidigare tillåtit mig visa flera av hans bilder av Arvid i den här bloggen. Här fanns så mycket mer...

Gränge-borna känner igen många av personerna som Bertil förevigat med sin kamera. Ett 26-tal bilder ställdes ut och kommer att stå kvar utställda till och med den 23 december.

Och sen var det det här med boken. Jag kom till utställningslokalen kl 13 och då var hela bokhögen redan slutsåld. En ganska ojämn ström av människor frågade efter boken och många ställde sig i kö för att skriva på en lista för att i bästa fall få del av ett exemplar från det kvarvarande lagret på Globe bokhandel - eller från nästa tryckning.

Bertil kunde inte lova om det skulle finnas exemplar kvar på söndag när han skulle signera böcker på Globe. Att behöva vänta i värsta fall till efter jul med Karl-Bertil Danielssons Ljug ville jag inte riskera. Så efter ett besök hos min mor på Solgärdet i Sunnansjö styrdes kosan till Globe för att rädda ett exemplar av den väntade boken. Jag lyckades och så här ser mitt exemplar ut. Möjligen finns det fler med snarlika utseende:


Varning!
Om du delar sovrum med någon närstående eller längre ifrån hörande: Läs inte boken när någon sover inom hörhåll!

Jag gjorde det misstaget. Det har alltid gått bra hittills men den här gången kunde jag inte stänga in några plötsligt påkomna skrattnödigheter. Jag läste halva boken första natten och resten nästa. Den här boken lämpar sig inte för den lästeknik som förre rektorn i Grängesberg Oskar Bergkvist tillämpade. Han läste bara början av varje rad men förstod på kort tid vad hela texten handlade om.

Karl-Bertils bok lämpar sig bättre för en lässtil där man suger på orden. Det är så lätt att feltolka texten till ord och uttryck som vi är vana att läsa. Då har man missad det mesta av nöjet att läsa Karl-Bertil Danielssons Ljug. Hoppas ni hinner få ett ex av den här härliga ordblandningen till jul. I så fall blir det en

God Jul! eller Gott Ljug!
(det heter väl gott?)

tisdag 1 december 2009

Hur såg man på Gränge-trakten på 1700-talet


På tyska finns ett ordspråk: Den som gör en resa har alltid något att berätta...
 
Jag gjorde för några veckor sen, en resa till min förra bostadsort, Örebro. Där har jag tillsammans med andra kullor och masar en favoritplats: Wadköping. Som boende i Örebro var jag ofta i Wadköping. Friluftsmuséet Wadköping ligger på behagligt promenadavstånd från Örebro stadskärna.
 
Man kan tro att Wadköping är en gammal stadsdel som bevarats sen urminnes tider. Sanningen är
tvärtemot den att Wadköping är en ganska nyskapad stadsdel. Först inför Örebros 700-årsjubileum 1965 invigdes Wadköping och alla hus i den nya stadsdelen var ditflyttade från olika delar av gamla Örebro. Husen däremot är gamla, från 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talens Örebro.
 
Nu var det inte om Wadköping jag skulle berätta, därom kanske kommer mer så småningom. Nej, nu var det om mitt återbesök där som ressällskap till min sambo när hon besökte sin tandläkare.
 
Ca. en timme hade jag på mig och då åkte jag till Wadköping. Två intressanta ställen hinner man besöka på den tiden:
 
Bokantikvariatet Lexica i Wadköping
Bokantikvariatet Lexica har mycket att erbjuda den som är intresserad av det som finns runt omkring oss nu men också det som har funnits tidigare. Ett besök där resulterar ofta i inköp och särskilt nu när det är långt mellan besöken behövs en del väl använd tid för att välja ut de alster som ska tas med till Dalarna och studeras i vår Bergslagsbygd.
 
Det blev den här gången flera böcker varav jag ska berätta lite om en. Så här ser framsidan ut:

 
Klicka (två gånger) för förstoring!
(Förståelse av den gamla texten underlättas kanske av upplysningen att s under 1700-talet skrevs som f )

Nog blir man som varande mas lite mallig när man läser delar av baksidestesten:
 
Inbyggarne, som kallas Dalkarlar, äro för fin uppriktighet, för fin trohet emot Konung och Fädernesland, och fynnerliga manlighet, i Historien mycket namnkunnige. -- År 1708, i den fvåra belägenhet Swerige då var, erbjöd fig denna Provins at pr
ӕftera 20, 000 man, at fig fammanfoga med Armeen , till at förfvara Rikets Gränfor. i), äfven fon den under fifta Kriget mellan Swerige och Rtflanf, fom börjades år 1788 vifade lyfande prof af fin trohet och tapperhet.
...
De kunna uthärda fträngt arbete och ftora svårigheter, I fonkiga socknar, förftår hvar och en af dem oumgängeliga Hantverk. De förtjena och få, på andra orter i Riket, sin näring, med Rothuggning, Dikande, Rödjande, Timrande, Tröfskande, Murars uppläggande, med mera; och drifva Handel med Lagg-Kärl, Näfver, Humla, Slipftenar. Kalk, Liar, Yxor, Sågar och annan Järn-Redfkap. De hafva lärt, hvad för et ftort hjelpmedel Sparfamheten är, til at framhjelpa sig, i deras dagliga näringsfått, uti få bergig ort.
 
Kanske är vi såna än, vi masar och kullor?
 
Ett andra "måste" när jag är i Wadköping är ett besök på bageriet i Jeremiasstugan.
 
Jeremiasstugan med Jeremiasbageriet (under kringlan)

 


Stugan är som alla hus i Wadköping hitflyttad, den här från Tybble gård sydost om Örebro. Namnet har stugan från poeten Levi Rickson, Jeremias i Tröstlösa som enligt legenden bott i stugans övervåning och där skrivit åtminstone en del av sina dikter (innan stugan flyttades hit).
 
I undervåningen finns emellertid nu ett bageri som jag håller för det bästa jag besökt. Ett besök i Wadköping är därför för mig liktydigt med ett besök på Jeremiasbageriet med åtföljande brödkasse att ta med sig. Ingång i dörren längst till höger!

onsdag 25 november 2009

Jag känner mig både stolt och generad...

Jag vill börja med att rikta ett varmt tack till de två företagen Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Television AB (STV).

Ett personligt tack vill jag rikta till Stina Ekblad, vår uppskattade finlandssvenska skådespelerska som tog ledigt från Dramaten för att hoppa in som extra nyhetsankare på SVT för min skull. Så jag är glad att mitt förhållande till Finland är gott.

Stina: Jag har varit både i Helsingfors, Tammerfors och Torneå och färjat flera gånger till Åland, Åbo och Nådendal. En finsk tango uppenbarade sig i mitt huvud under en nattvandring i Tammerfors. En av mina bästa skolkamrater, Markku, kom också från Finland.

En svensk kompis skickade nedanstående länk till mig. Han hade hittat den på Internet. Klicka på den:

Och Tackfilmen går till... SAXDALEN!

Ja, vad ska man tycka? Jag har ju väntat på att någon från Postkodlotteriet skulle ringa på dörren. Men pengar är ju inte allt och att stå i rampljuset är väl en dröm för de flesta. Eller?

För en stund drabbades jag nog lite av hybris, storhetsvansinne men det gick snabbt över. Jag började fundera på andra storheter som t.ex. Aksel Sandemose, han med Jantelagen som har 10 bud (plus ett 11:e tilläggsbud). Jantelagens första bud slog emot mig snabbt följt av ytterligare nio:


1. Du ska inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

De här påminnelserna tog mig tillbaka till att få fötterna på jorden. Lite speciellt hårt tog jag det tionde budet. Har jag förspillt en stor del av mitt liv på att vikarera som lärare på Samrealskolan, Östra skolans högstadium, Västra skolan och Norra skolan (samtliga i Grängesberg), Kyrkbyns skola i Grangärde och Uppsala universitet? I Uppsala var jag i alla fall behörig lärare men vad hjälper det nu? Dessutom fick jag ju (som jag såg det då) förmånen att arbeta utomlands i flera omgångar - i huvudsak med pedagogiska insatser. Var det förspillda biståndspengar?

Men jag har väl ändå på något sätt gjort rätt för mig:
Jag har ju betalat TV-licensen...

måndag 23 november 2009

Vi ses väl i Grenge på lördag?

Jag fick en inbjudan till en vernissage idag. Det är inte varje dag jag får det. Och absolut inte från en släkting! Och allra helst inte från en släkting som jag inte visste om att jag är släkt med - förrän i förrgår...

Ja det här börjar kanske bli rörigt men vi tar en sak i taget:

Vernissagen i fråga är nu på lördag 28 november.
Platsen är Grengehuset i Grangärde.
Vernissagör är den tidigare kände rädd-aktören på Ludvika (både gamla och nya) Tidning: Bertil Danielsson.

Men släktingen då? Jo jag informerades i förrgår om att denne Bertil Danielsson hade en farfars far som hette Daniel och bodde i Kyrkbyn. Där bodde också min mormors moster Sara Lisa och hon var gift med Daniel.

Först i förrgår fick jag reda på det här släktskapet när jag fick en annan inbjudan. En ny och efterlängtad bok om Östanbjörka är klar för publicering. Det är Bengt Östberg från byn som forskat och sammanställt by- och släkthistoria och bildmaterial om Östanbjörka. Bengt och jag lär också vara släkt genom min mormor som var från Östanbjörka. Den boken ska jag läsa långsamt och ingående!

Men tillbaka till vernissagen: Förutom fler bilder på den kände gårdfarihandlaren Per Arvid Björk (som på affischen ses sitta vid sitt stambord på Nyhammars konditori) kan vi säkert förvänta oss bilder av andra lokala kändisar som vi träffat och har minnen av. En del kanske kommer på visningen.

Och vilka andra kan tänkas komma dit? Ja alla Grenge-bor, d.v.s. alla som bor i forna Grangärde kommun och socken. Att Grängesberg hör dit hörs ju men också alla i Ludvika. Ludvika växte och blev en avknoppning från gamla Grangärde församling, först som kapellförsamling under Grangärde och senare som egen församling. Så om det inte vore så sent på hösten kanske vi kunde få se kyrkbåtar från Lyviken lägga till vid slaggbyggnaderna vid Bysjön... men, nej det är nog bättre att ta bilen. Och Säfsingarna hör ju också hit. I vilket fall är alla säkert välkomna oavsett fortskaffningsmedel.

tisdag 17 november 2009

Barndomsminnen från Norrbyn

Som förskolegrabb och också som skolpojke på Malbacken kändes Norrbyn som ganska långt borta.

Ändå var jag inte så sällan i Norrbyn genom kontakten med två Norrbyfamiljer som dessutom bodde grannar. Mest var jag hos Lindéns.
Klicka på bilderna för förstoring!
Min morbror Elis Haag var sedan jag var ganska liten sambo med Gerda Spets, född Lindén. Alla skolbarn kände Gerda eftersom hon arbetade i skolbespisningen. I huvudbyggnaden hos Lindéns bodde då Gerdas bror Tor med sin Fru Anna och barnen Yngve och Ingemar. Pojkarna var några år äldre än jag men vi sågs ju i skolan och som sagt hemma hos Lindéns.

På bilden ovan syns från vänster min mamma Ingrid Hagfall, Anna Lindén, Tor Lindén, Marianne Budell (dotter till Gerda), min far Harry Hagfall, Gerda Spets och min morbror Elis Haag. Var bilden är tagen bet jag inte. Om någon känner igen sig vore jag tacksam för att få reda på det. Bilden bör vara tagen runt 1950.

I det hus som ligger upp mot vägen på det som var Lindéns tomt bodde Tors och Gerdas far. Huset var ett garage eller tidvis verkstad på nedre planet med en liten bostadslägenhet på överplanet. Huset såg nästan exakt ut som det gör idag. När jag fick följa med Elis och Gerda till Gerdas far var vi alltså uppe på garaget som vi kallade det.

"Gubben Lindén" hade bara ett öga. Det fanns personer med ett öga som jag träffat förut men de brukade ha ett porslinsöga, en ögonprotes. Gubben Lindén hade ingen protes. Han hade en bomullstuss instoppad i ögonhålan. Han tog ut den och bytte ut den varje dag och han dränkte in den nya bomullen med någon vätska.

I början tyckte jag att det såg obehagligt ut och jag tyckte synd om gubben Lindén. Men jag vande mig snabbt och tyckte sen inte att det var något konstigt.

Jag låg över flera gånger på garaget när vi hälsat på Gerdas far och det blev sent.

Jag har ett annat foto - troligen från samma tid och kanske samma plats. Här syns från vänster Tor Lindén, Anna Lindén, Gerda Spets, Ola Hagfall, Marianne Budell, Ingrid Hagfall, Elis Haag och Harry Hagfall. Platsen känner jag inte igen. Är det samma område som den översta bilden är tagen ifrån?

Gården söder om Lindéns kallade vi Erik Jaans. Ja jag har sett ordet stavas med två a någon annanstans. Det är lite ovanligt men det uttalas som två a-ljud, båda betonade. Där bodde Rut som min kusin Börje Andersson hade hittat och friade hos. Ruts far Axel hade ett öra och kallades ettöringen. Jag tyckte det var konstigt att två karlar bodde grannar där den ena hade ett öga och den andra ett öra.

Jag fick följa med Börje till Erik Jaans då och då och ibland tog vi ekan därifrån och rodde över sjön till Smedtorpet. Där kunde vi ligga flera timmar på filtar och njuta i solen, äta bullar och bada. Stranden var stenig men gräsbacken var bekväm. Det var som vid många gamla boställen: Gräset växte inte högt utan blev en inbjudande gräsmatta utan att det klipptes.

Från Smedtorpet hade man utsikt över hela Saxen, från Ullnäsnoret till Slamhavet som då fanns i sjöns södra ände. Smedtorpet var också vändplatsen när jag landmetade tillsammans med mina fiskeintresserade kompisar, Kjell och Bernt Persson och Jan-Olov Jakobsson. Vi gick säkert ett par gånger i veckan från Stackerbergslandet till Smedtorpet och tillbaka för att meta abborre.

För det mesta fick jag följa med min mamma till Lindéns eller till Erik Jaans en eller ett par gånger varje sommar. Där fanns bryggor som låg lågt över vattnet och de var utmärkta platser att skura mattor på.

Så även om Norrbyn var långt borta så var jag dit många gånger under min barndom.

måndag 16 november 2009

Ett möte på Västkusten som misslyckades

Det måste ha varit på 50-talet. Min far hade skaffat bil och min kusin Börje hade skaffat bil. Både mina föräldrar och Rut och Börje tyckte om att semestra på Västkusten. Jag minns inte exakt vilket år det var men jag minns att båda familjerna planerade att åka till Västkusten och vi bestämde att träffas där nere.

Mötesplatsen var en en dal på Sotenäset några mil från Uddevalla. Jag tror att vi skulle träffas i Amundsdalen. Problemet var att när vi väntat säkert ett par timmar och ingen Börje med familj dykt upp blev vi förstås oroliga. Vi träffades aldrig som planerat den gången.

Problemet visade sig senare vara att det går två vägar nästan ner till havet. De slutar på ett avstånd från 300-400 m från varandra. Den andra dalen är Hästedalen. På något sätt hade vi tagit två olika avtagsvägar ner till havet och eftersom de inte nådde ihop så såg vi inte varandra. Vi hade varit där båda familjerna men med ett litet avstånd emellan, i var sin dal.

Amundsdalen norr om den stora bergsklippan och
Hästedalen söder om. (Klicka på bilden för förstoring)

Det blev en besvikelse förstås. Börje var ju min äldre kusin och min idol och vi hade alla sett fram emot mötet. Idag är det lite svårt att tänka sig att två familjer kör drygt 40 mil för att träffas och sen missar varandra med ett par hundra meter. Idag vore det naturligt att använda mobiltelefonen om man inte hittar varandra. Men då fanns ännu inte den möjligheten.

söndag 15 november 2009

Hur går det för Saxdalen blogg?

Den här bloggen har nu varit igång sen 30 mars 2008 när jag skrev mitt livs första blogginlägg med rubriken "Välkommen". Det har hittills blivit 237 inlägg med varierande innehåll. Svaret på frågan i rubriken är jag inte rätt person att svara på. Det är ni 20 041 som besökt vår blogg sedan 6 augusti förra året.

Men för mig är det överraskande att så många besökt Saxdalen blogg. Det är ju en mycket lokal blogg även om många inslag handlar om både hela Sverige och andra länder.

Internationalisering är ett ord som ibland används som en målsättning. Saxdalen blogg har inte haft något mål att bli stor internationellt men en annan räknare för bloggen som startades 18 oktober 2008 visar att vi har haft besökare från 35 länder sedan oktober förra året.

Saxdalen blogg har haft besökare från alla länder som är gröna på den här kartan och grönast är förstås Sverige. Vi behöver bara en besökare från Grönland för att "förgröna" kartan betydligt!

Statistiken visar att mer än hälften av besökarna till Saxdalen blogg "kommer direkt" till bloggen. De har bloggen som en favorit i sina bokmärken eller skriver in bloggens adress direkt i webbadressfältet, 27 % kommer via någon sökmotor på Internet, de flesta via google och 18 % kommer från någon webbplats med länk till Saxdalen blogg.

De vanligaste sökorden för att komma från en sökmotor (google) till bloggen är "saxdalen blogg" och "saxdalen".

Var tar man vägen efter att ha läst i Saxdalen blogg? De flesta går via länken till länklistan med Saxdalsinslag. Näst vanligast är att använda väderlänken till vädret i Saxdalen och tredje vanligaste alternativet är att gå till vädret för Malbacken. Det är väl vi bönder som är intresserade av det...

Som jag ser det finns det hittills ingen anledning att lägga ner Saxdalen blogg med motiveringen att det inte är någon som läser den.

Själv är jag lite osäker på om jag skrivit för mycket "internationellt" i Saxdalen blogg? Jag har ju en annan blogg Olas blogg som jag hittills skrivit alldeles för lite i och som är tänkt som mer internationell. Skulle jag ha skrivit inlägg som nu kommit i Saxdalen blogg där istället? Kom med synpunkter!!!

Ingenting går upp mot den information vi får direkt från våra läsare. Statistik är en sak men hur användbar den är är en annan sak.

Jag kan t.ex. nu se att den senaste besökaren av de 80 som hittills besökt oss idag sitter på Tyresö, Stockholms län, har ett Teliasonera abbonemang, använder Internet Explorer version 8.0, operativsystemet Vindows Vista med en skärmupplösning av 1280x1024. Han/hon tillbringade alldeles nyss 6 minuter 4 sekunder på Saxdalen blogg.

Det kan väl vara intressant? Men era direkta kommentarer är värda mycket mer. Hör av er med synpunkter, önskemål... ja vad som helst!

fredag 13 november 2009

Snart jul både i Saxdalen och Bogotá

Det lackar mot jul. Vad betyder det? En ålderdomlig betydelse av lacka är: närma sig (om tid) eller lida (mot). Den betydelsen har vi i "lacka mot jul".

Men jag hittade en annan ålderdomlig betydelse av "lacka" som säkert har använts i gamla Rävvåla. Det gäller ordet "lacka" som har med bergsbruk, hyttor och masugnar att göra. I Svenska akademins ordbok (SAOB) hittade jag följande rader:


1) motsv. LACKA v., 1: slagg; i sht om slagg som icke avrinner efter hand, utan i stället avtappas först sedan större kvantiteter bildats.
SCHULTZE Ordb. 2614 (c. (1755).
GARNEY Masmäst. 13 (1791).
JernkA 1853 s. 123.
[2]

2) motsv. LACKA v., 2: lackning; ss. för- led i ssgr.
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (numera knappast br. utom i -LÖPA;, metall.):
(2) LACK-BRÄNNING. malmrostning var­vid malmen lacklöper.
JernkA
1874, s. 3.
(1) LACK-HÅL. (†) öppning i masugn varigenom slag­gen o. den flytande tackjärnsmassan avtappas.
HIÄRNE Berghl. 457 (1687).
(1) LACK-HÄLL, r. l. f. l. m. horisontal tackjärnshäll utanför härdspången vid smälthärd med ändamål att hindra kolen i härden från att falla ut på golvet, äv. använd som arbetsbord vid smältans bearbetning. JernkA 1823, s. 120.
Därs. 1889, s. 352.
(2) LACK-LÖPA, v.
== LACKA, v.~ 2. BlBergshV 13: 9 1687. VetAH
1770 s. 1. Brännas .. (vissa malmer) för hårdt, så at de lacklöpa, eller blifva til ytan slagg-lupne, så kunna de sedan blifva mera hårdbokade, än förut- GARNEY Masmäst. 230 (1791).
2NF
15: 54 1911.
(1) LACK-STAD l.. (†) härdspång i vallonsmide;, äv.: främre begränsningen av härden.
RINMAN JärnH 395 (1782).

När det lackar mot jul är vi vana att det också är snö att vänta. Så är det ju i Saxdalen men inte överallt i världen. Ta t.ex. Bogotá där min sambo Ana Maria har bott ganska länge. Det finns mycket som är lika i Bogotá och Saxdalen men också mycket som är olika.

Både Bogotá och Saxdalen ligger i dalar. Skillnaden är att dalbotten i Bogotá ligger 2 650 m över havet. Furuliden, Saxdalens idrottsplats ligger 175 m över havet.

En annan skillnad är att Saxdalen ligger 667 mil norr om ekvatorn. Vi har bara ca. 330 mil till Nordpolen medan Bogotá bara ligger 50 mil norr om ekvatorn.

De här skillnaderna gör att temperaturen under året varierar mycket mellan Bogotá och Saxdalen. Tyvärr hittade jag inga exakta temperaturkurvor för Saxdalen utan vi får jämföra de två ländernas huvudstäder, Bogotá i Colombia och Stockholm i Sverige:










Temperaturkurvorna visar de genomsnittliga månadstempera- turerna. De röda kurvorna visar genomsnittet av dygnets högsta temperaturer under varje månad medan de blå kurvorna visar snittet av dygnens lägsta temperaturer.

Det typiska för Bogota är: Små årstidsvariationer, dygnsmedeltemperaturen är 13-14 grader året om. Den höga höjden gör att värmeutstrålningen nattetid blir stor liksom skillnaden mellan dag- och nattemperaturen. På dagen blir det runt 20 grader och på natten ner mot 5-8 grader i genomsnitt per månad. Högsta dygnstemperaturen under en månad varierar mellan 23 och 28 grader, motsvarande lägsta temperatur är -3 till -7 grader.

Det blev mycket siffror men jag får skylla på min yrkesbak- grund med 25 år som universitetslärare i statistik och 15 år som statistiker vid Statistiska centralbyrån. Så jag har sett siffrorna 0 till 9 otaliga gånger.

Klicka på bilderna för förstoring!
Trots närheten till ekvatorn händer det då och då att det blir hagelstorm i Bogota. Här en bild från mars 2006.

Byn Saxdalen är omgiven av bergen Saxberget, Stackarberget och Låsberget. Bogotá ligger på en platå på västra sidan av Andernas östligaste bergskedja. Man kan åka linbana upp till Monserrate, en bergskyrka med omgi- vande marknad och fantastiska utsiktspunkter. Låt oss ta oss upp!

Ana Maria har här parkerat vår lama på parkeringsplatsen vid linbanestationen 2 690 m över havet. Vi promenerar över gatan och tar korgen uppför berget till 3 100 m höjd.


Sen promenerar vi upp till kyrkan och till marknaden ovanför på 3 200 m över havet. Vi är nu 1 100 m högre än Kebnekaises topp!

I motluten på den här höjden känns det att man inte är anpassad till Bogotás höjd ännu. Det tar några dagar.

Redan från linbanekabinen får vi en enastående utsikt över Bogotá. Se bara...

Det dröjer väl lite innan linbanan till Saxberget är i drift igen men vi vet att det nedersta linhjulet är på plats och enligt rykten kommer en lina också inom okänd tid att kopplas till hjulet. Vi har också hört rykten om att en fårfarmare i byn har vissa planer på att också skaffa lamadjur? Ryktet har dock inte bekräftats.

Ifrån Bogotás centrum ser deras Saxberg ut så här. Det är väl vissa skillnader men också stora likheter. Om ni besöker Bogotá så är en tur upp på Monserrate värt besväret, särskilt idag när det finns linbana. Enligt gammal sed gick de rättrogna katolikerna de många hundra trappsteg som då var enda alterna- tivet för att kunna besöka helgedomen på Monserrate.

I Saxdalen har alla kyrkliga byggnader legat mycket mer lättillgängliga och så är det än idag.

lördag 7 november 2009

Berlinmuren byggdes mellan Mockfjärd och Kybäcksheden

Många historiker anser att Berlinmuren började byggas den 12 augusti 1961 mellan Öst- och Västberlin. Sen är man oense om orsakerna till murens tillkomst. När det gäller politik så är det ju för det mesta så att allt beror på hur man ser det. Jag håller med om tidpunkten men inte om platsen. För mig personligen började Berlinmuren byggas mellan Mockfjärd och Kybäcksheden!

Min far var intresserad både av ishockey och av att köra bil. Den kombinationen förorsakade många resor till favoritlaget Leksands hemmamatcher. När vädret var bra - inga förväntade snöproblem - tog vi genvägen över skogen från
Kybäcksheden till Mockfjärd både på vägen upp och senare på väg hem på kvällen.

Just den här resan berodde mest på att vi hade besök av två ungdomar från Köln i Västtyskland. De hade aldrig sett en ishockeymatch och min far tog chansen att visa dem. Efter hemvägen, mellan Mockfjärd och Kybäcksheden (nära sjöarna Malingarna), blev det nyheter på bilradion. Den största nyheten under den sändningen var just att östtyskarna börjat bygga Berlinmuren.

Våra gäster blev förstås mycket intresserade och oroliga och ville veta allt som rapporterades. Vad skulle hända nu? Vi lyssnade på alla nyheterna och jag översatte så mycket jag hann till tyska.

Idag vet vi. Berlinmuren blev kvar i nästan 20 år, till januari 1990. Det fanns många historiska händelser i Berlin under murens tid. Vi kanske minns tal från flera inflytelserika statsmän som besökte Berlin under murens tid: bl.a. USA:s presidenter Kennedy och Reagan och Sovjetunionens president Gorbatjov.

Det kanske mest citerade uttalandet är President Kennedys bevingade ord: Ich bin ein Berliner, jag är en berlinare. Det slog mig att det kanske var tur för honom att han var i Berlin och inte i Hamburg. "Jag är en hamburgare" skulle kanske ha blivit mindre bevingat...


Till vänster Berlinmuren 1963 med John F. Kennedy som besökare. 1990 försvann muren och också gränserna mellan Öst- och Västtyskland då de båda staterna återförenades till Förbundsrepubliken Tyskland. Berlin blev åter huvudstad för hela den nya tyska staten.

Vi kan inte längre lyssna till vår utrikeskorrespondent Göran Byttner från Bonn. Hans röst har tystnat och Bonn är inte längre huvudstad. Bonn var emellertid huvudstad ett år efter Tysklands återförening och Tysklands regering fanns kvar i Bonn till 1999. Efter det regering och de flesta departement flyttat till Berlin har Bonn idag kvar sex departement.

fredag 6 november 2009

En drömmares vandring

I dag blev det en dagstur till Örebro. Eftersom dagarna är korta den här årstiden blev det inte så lång tid i den gamla kex-staden. Då jag bott i Örebro i 15 år hade jag inga problem att hitta sysselsättning medan min sambo Ana Maria besökte tandhygienist och hårfrisörska.

En plats jag gärna åker till i Örebro är Wadköping. En mörk och ruggig dag som idag är bokantikvariatet LEXICA ett mysigt tillhåll för ett par timmar. Där hittade jag idag fyra köpvärda böcker som alla handlar om Dalarna. Den ena var "I Dan Anderssons fotspår". Då kom jag att tänka tillbaka på en episod som hände för ganska länge sen, närmare bestämt 1957.

Jag var på hemväg från skolan och gick uppför Malbacken. I "Maj-Britts kurva" kom Maj-Britt själv ut mot mig och frågade vem som hade dött uppe hos oss? Jag förstod ingenting men blev förstås orolig. Jag hade ju inte varit hemma sen i morse.

- Jo dom åkte i en bil och var sorgklädda... far din och Bengt Ek var med och dom hade svarta hattar...

Jag skyndade mig hem med hjärtat i halsgropen och sprang in och frågade om någon hade dött? Min mamma lugnade mig. Ingen hade dött.

Filmteamet som höll på att spela in filmen om Dan Andersson i Skattlösberg hade ringt till min far på kommunalkontoret i Grängesberg och frågat om det fanns fyra herrar som kunde ta ledigt några timmar och ställa upp som statister vid inspelningen. Jag vet inte vilka de andra var men min far och Bengt Ek ställde upp. De skulle bära kistan som Dan Andersson beskrivit i dikten "En spelmans jordafärd". De första två stroferna beskriver...

Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kam,
se, då bärs där ut en död från Berga by.
Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram
under morgonhimlens svala, gråa sky.
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg,
tunga huvuden säj böja som i bön.
Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död,
över äng som under daggen lyser grön.

Han var underlig och ensam, säja fyra svarta män,
han led ofta brist på husrum och bröd. —
Se en konung, säja rosorna, och trampas på igen,
se en konung och en drömmare är död!
Det är långt, säja bärarna, det känns som många mil,
och när hetare blir dagen går man trött. —
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil,
det är kanske någon blomma som har dött.


Det var inget lätt extraknäck min far hade gett sig in på. Han var ganska överviktig vid den här tidpunkten och de fyra männen fick bära kistan med en 80-kilos säck i flera timmar. Det hela skulle ju vara realistiskt och det var omtagningar och omtagningar. Min far var ordentligt utmattad när han kom hem från Skattlösberg.

Ni kanske såg filmen En drömmares vandring (1957) med Jarl Kulle och Margit Carlqvist, Inga Landgré, Olof Thunberg, Georg Rydeberg, Bengt Ek och Harry Hagfall i övriga ledande roller?
Jag gjorde det och blev besviken över att man knappt kunde urskilja något av de fyra bärarnas ansikten. Flera timmars slitsamt bärande resulterade i några otydliga skuggbilder av fyra män och en kista på väg över finnmarken...

Vi fick aldrig några bilder från inspelningen men jag har en bild i familjealbumet där en av de lokala skådespelarna finns med: min far och den som var lika förvånad över vad som hänt som jag blev: Maj-Britt:


Från vänster: Bertil Hahne med sonen Rolf, Harry Hagfall, Ingrid Hagfall med sonen Ola, Mauritz Andersson, Inga-Lisa Andersson med dottern Lizzi och Maj-Britt Hahne.

Bilden är tagen flera år före den aktuella filminspelningen (1957) och inte heller i Skattlösberg. Jag gissar att det är på Stackarberget men är inte säker.

tisdag 3 november 2009

Konstrundan 2009 i Saxdalens Idrottshall


Hallå!
Som vi annonserat här i bloggen deltog Saxdalen traditionellt i Konstrundan i Allhelgonahelgen som anordnades i Ludvika kommun. I år fick besökarna bege sig till Idrottshallen vid Saxdalens skola.

Årets upplaga av konstrundan i Saxdalen överträffade mina förväntningar med råge och många av besökarna höll med. Ulf Holms fågelholk här uppe till vänster får illustrera den positiva överraskningskänsla årets Konstrunda gav.

Det var ett blandat program ur många synpunkter: bildkonst, skulptur, bildspel med gamla och nyare bilder från Saxdalen och dessutom i år blandat med många musikinslag.
Utställningen hade också en annan bredd: En utställare från Saxdalen, en från övriga kommunen och en från Moskva (även om hon hu bor i både Stockhom och Saxdalen).

Allt höll en hög klass och blandat med möjligheten att mingla med kända och okända, ta en "kaffe å duppa" i det lilla kaféet blev hela föreställningen succéartad. Det hela varade ju dessutom i två dagar.

Låt oss se ett litet urval av vad som fanns runt väggarna i Idrottshuset dessa konstens dagar:

Direkt till vänster när man kom in i den stora salen, Gunnar Perssons målningar, med motiv från trakten. Konkret konst med livliga färger och motiv som ganska många besökare kunde känna igen. (Klicka på bilderna för att se dem förstorade")











På norra väggens långsida hittade vi en äkta Rävvåling, nåja bortsett från 29 dagar har han varit bosatt i Saxdalen hela sitt liv: Ulf Holm.

Eftersom jag varit borta från Saxdalen mellan 1962 och 2007 kände jag inte till alla Ulfs konstnärliga anlag. Jo, jag visste förstås att han bidragit alltmer i Valborgsfirandet i Saxdalen med den snögubbe som vi är så stolta över, en tradition som importerats genom Käthy Karlsson som kom till Saxdalen för många, många år sedan från Schweitz. Ulf både målar och täljer och särskilt hans originella, täljda träskulpturer fick många beundrande blickar: Kan han sånt också? Ja definitivt!










På den östra väggen hängde vår mest "internationella" utställare Irina (Ira) Batalow en del av sina härliga akvareller. Jag vet att alla saxdalingar som jag pratade med var förtjusta i hennes "Runnbersgård" men också hennes övriga målningar föll alla jag hann prata med i smaken.

Visst är det konstigt. Jag har bott granne med Ira i över två år - på hennes fritid - sedan jag flyttade tillbaka hem 2007 och ändå kände jag inte alls till hennes konstnärliga kapacitet. Född och med en omfattande konstnärlig utbildning i Moskva bor hon med sin familj i Stockholm sedan 1990 men är sen flera år fritidsbosatt på Malbacken, 240 meter från min bostad!


Innehållet i de två dagarnas konstvisning är för stort för att få plats i ett inlägg i Saxdalen blogg. Musiken var ett inslag som engagerade publiken och vi måste förundra oss över hur en by med 615 invånare (enligt SCB 2005) kan presentera så god och varierande musikalisk underhållning.

Saxdalingarna är ju en grundsten i Saxdalens musikliv och de får här presentera flera timmars musikalisk underhållning. Vi behöver återkommer med ett ytterligare musikaliskt blogginlägg från Konstrundan i Allhelgonahelgen i Saxdalen 2009 för att visa ytterligare en del av all musik som vi fick uppleva.




Bildspel ska vi också återkomma till. De flesta besökare av Konstrundan blev stående ganska länge framför det bildspel som visade bilder från Saxdalen förr och nu. Vi planerar att låta alla intresserade komma till någon av våra samlingslokaler för att se bilder från Saxdalen. Vi behöver hjälp med att känna igen motiv och människor som finns på gamla fotografier.

Om du har gamla fotografier från Rävvåla/Saxdalen eller vår närmaste omgivning, kontakta Lars-Åke Vetterkrantz eller Ola Hagfall. Om vi får låna bilderna kan vi skanna in dem i våra datorer utan att skada bilderna. De kan då bli värdefulla bidrag till skrivningen av Rävvåla/Saxdalens historia!

Konstrundan i Saxdalen 2009 arrangerades av Rävvåla Kulturförening och Studieförbundet Vuxenskolan.