onsdag 31 augusti 2011

Tre hårda landningar

Är man intresserad av att resa och har möjlighet att flyga råkar man då och då ut för hårda landningar.
 
Min första hårda landning upplevde jag 1961 i Malaga på Spaniens Solkust, Costa del Sol. Jag har nämnt den resan i min andra blogg här men berättade då inte om den hårda landningen. Men hela resan var snarast en skräckresa från början till slut.
 
Det började med en nattresa med tåg från Grängesberg till Malmö. Vi var två 19-åriga kompisar som skulle ha semester två veckor i Torremolinos. Resan var dyr för ett par studerande och sovvagn var inte att tänka på av ekonomiska skäl. Tågresan gick bra även om vi var trötta när vi tidigt nästa morgon kom till Malmö och tog bussen ut till Bulltofta som då var Malmös storflygpplats.
 
Klockan var halv åtta på morgonen och vi satt i planet som satte full fart på startbanan - men bara för en kort stund. Sen blev det full broms och vi stannade i slutet av startbanan. Vi fick gå ur planet och gå in i terminalen. Det var något fel med planet som måste repareras. Vi väntade och väntade. Under tiden bjöds vi på mat och dryck. Jag tror vi satt där till lunchtid då vi fick åka buss till färjeterminalen. Planet måste flygas över till Kastrup för reparation. Vi fick åka färja över till Köpenhamn och sedan buss till Kastrup.
 
Vi blev bjudna på mat och dryck både på färjan och på Kastrup där vi fick vänta till kvällen innan flygplanet var klart att flyga. Tolv timmar efter utsatt avgångstid startade vår flygning söderut, trötta och lite oroliga för flygplanets kondition.
 
Mitt i natten mellanlandade vi i Palma på Mallorca. Där skulle vissa passagerare stiga av och andra skulle stiga på. Det var hett i den svarta natten på Mallorca över 30 grader och en av de passagerare som skulle stiga av kunde inte hitta sitt pass. Kompensationen i form av mat och dryck hade gjort en del passagerare lite obalanserade. En frivillig måste utses bland de påstigande som skulle få stanna kvar ytterligare en eller två veckor eftersom vår förfriskade person inte fick stiga av utan pass. Irritation både i planet och bland de väntande utanför. När en frivillig till sist anmält sig villig att förlänga semestern hittade vår letande avstigare sitt pass och ny tid gick till att ändra bagaget så att det blev rätt innan vi kunde fortsätta.
 
Min kompis och jag satt på första raden bakom cockpiten och vi hörde hur kapten och styrman var oense om vi skulle kunna starta eller inte. En ansåg att vi var för tungt lastade för att lyfta i den höga temperaturen - lång upphetsad diskussion - sen startade planet.
 
På morgonen nästan 12 timmar efter starten från Bulltofta såg vi Malaga flygplats under oss. Det var propellerplan på den tiden som inte gick så fort! Vi trodde att planet skulle cirkla ner men vi snarare dök ner till landningsbanan och gjorde den hårdaste landning jag någonsin upplevt. Vi var fyra personer som skulle till vårt hotell Los Nidos, vi två och ett par från Stockholm. Mannen som råkade bo på Hantverkargatan 53 där min moster och morbror var portvakter Hade diskbråck och han fick en stor utgjutning vid landningen så han var gul och blå på ryggen hela semestern.
 
Man behöver inte åka så långt hemifrån för att uppleva hårda landningar. När jag bodde i Örebro åkte jag tåg till Sundsvall för att ha en kurs på Centrala Studiestödsnämnden CSN. På vägen tillbaka flög jag till Örebro via Arlanda. När vi skulle landa var det hård byig vind och det lilla flygplanet kastades omkring ganska vilt av vinden. Landningen blev därför hård och bestämd för att inte planet skulle börja studsa. Så kan det gå också i Örebro.

Den tredje hårda landningen upplevde jag i Buffalo N.Y. i USA. En arbetskamrat och jag skulle till en konferens i Buffalo och bytte plan på Newark internationella flygplats i New Jersy. Den räknas som en av staden New Yorks flygplatser även om den inte ligger i staten New York utan i New Jersey. Vi flög ett svenskt plan till Buffalo, Saab 2000. När vi landade i Buffalo var det ungefär samma byiga vind som vid förra landningen i Örebro. Resultatet blev en kraftig duns i landningsbanan men utan att studsa upp igen. Det som gjorde en del passagerare rädda var att det vid starten hade bildats kondens så att det såg ut som om rök. Men det var nedkyld vattenånga som vällde in genom luftsprutorna. Temperaturen utanför var hög.

måndag 29 augusti 2011

En trotjänare i Rävvåla-Saxdalens skola

När jag började i småskolan i Saxdalens skola 1949 hade jag Kerstin Morén som lärare de två första åren. Hon var född i Gagnef 1890 och arbetade som småskollärarinna i Rävvåla/Saxdalen 1910-1951. När vi slutade vårterminen 1951 flyttade Kerstin Morén tillbaka till sin födelseort Gagnef. I tredje klass fick jag en nyutexaminerad folkskollärare också han från Gagnef: Hjalmar Liss.
 
I ett tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Kerstin Moréns och Hjalmar Liss släktskap, klicka här.
 
En annan lärare som fanns i Saxdalens skola hela tiden jag gick där var Tore Liljeholm. Han var född i Uppsala 1895 och fick också sin folkskollärarexamen där 1917. Han var lärare i Rävvåla/Saxdalen 1919-1958. Jag hade aldrig honom som lärare men när mina föräldrar skjutsade mig till Uppsala i augusti 1962 för att studera hade jag redan ett rum ordnat.
 
Det var Tore Liljeholms fru, Eva, som deltog i en syjunta där en av damerna hyrde ut två rum till studenter. De var lediga inför höstterminen och jag skulle få ett av rummen. Det var tur för bostadssituationen för studenter i Uppsala har alltid varit svår. Jag bodde ett par år i rummet i familjen Saedéns villa i Kåbo.
 
Liljeholm var en ganska flitig skribent bl.a. i Svensk Läraretidning. Här ett utdrag ur tidningen från Nr 4, 1924:


måndag 22 augusti 2011

Lär dig Gammeldans i höst!

Snart är hösten här med mörka och lite ruggiga kvällar. Hur kan man förgylla den tiden? Ett bra sätt är att delta i den studie- cirkel i gammeldans som börjar måndag 5 september i Saxdalens Folkets Hus. Sammanlagt sju träffar i september och oktober.
 
Klicka två gånger på affischen
så kan du läsa den bättre!


Tycker du  att du inte har tid att vara med därför att det ringer så många telefonförsäl- jare på kvällarna? Vi har lösningen på det problemet också:

 
Nix Telefon är en gratis tjänst för privatper- soner som inte vill bli besvärade av telefon- försäljare.

Så här gör du:
 
1. Ring från den telefon vars nummer skall spärras till telefonsvararsystemet på nummer 020-27 70 00. Det är gratis att ringa till det numret. Där svarar en automatisk telefonsvarare. Genom att med knapparna svara på de frågor som ställs kan en spärr begäras. Denna spärr måste bekräftas innan den träder i kraft. 

2. Bekräftelsen sker genom att åter från den telefon vars nummer skall spärras ringa upp telefonsvararen på nummer 020-27 70 00. Det ska göras tidigast 2 dagar och senast inom 4 veckor efter det första samtalet.
 
Spärren ligger kvar tre år och du blir påmind när det är dags att förlänga spärren.
 
Länk till Nix Telefons hemsida: 

lördag 20 augusti 2011


Saxdalens Dag 2011 lördag pågår fortfaran- de vid Saxenstranden. Det planerade utom- husevenemanget på Runnbergsgården fick flytta in i Folkets Hus p.g.a. regn precis som den första Saxdalens Dag för 25 år sedan.
 
Den första av de två 25-årsjubileumsdagarna hade ett omfattande innehåll. Eftersom det var jubileum fanns olika faser i byns historia som en röd tråd. Den som efter viss tvekan tog på sig ansvaret för den historiska tillba- kablicken var Lars Persson. Han har upplevt byns med- och motgångar i kontakten med myndigheter från insidan eftersom hans far Gottfrid nog var den som stångade sin panna blodigast för att driva byns frågor och få igenom  förslag.

Lars Persson, presentatör
Lars är en van presentatör. I den här rollen kan man ofta se honom i Cassels, på Ludvika Jazzklubb, Ludvika Gammenlgård, på Hammarbacken och i Saxdalens Manskör. Han kanske har ärvt sin energi och sitt engagemang från sin far? Vi fick en bra överblick över byns historiska strapatser under de senaste 70 åren.

Saxdalens Manskör:
Manskören har förgyllt Saxdalens musikliv i alla 25 år som Saxdalens Dag firats. Den är till och med fem år äldre än Saxdalens Dag och firar 30-årsjubileum i år. Och vad kan passa bättre än att lyssna till kören i Bob Thieles (som George Douglas) and George David Weiss What a wonderful world med svensk (lokal) text av Bengt Emil Johnson.



Både Bengt Emil Johnson och Lars Persson har varit medlemmar i Saxdalens Manskör, Lars sedan första framträdandet för 30 år sedan.
 
Saxdalingarna
En väletablerad sång- och låtgrupp som fyllde 30 år förra året. De både sjunger och spelar och har flera spelmän som medlem- mar. I gruppen ingår tre spelmän från samma familj, pappa Olle och sönerna Janne och Mats Wallman. I det här numret är Mats Wallman solist.
   

Visstugan
 

Det här var en positiv överraskning för mig och troligen för många andra. Det är det nyaste tillskottet till våra körer/musik- grupper i Saxdalen. Att den dessutom är klart kvinnodominerad även om det är en blandad kör ger en ny spännande dimension. Saxdalingarna är ganska mansdominerade - för att inte tala om Manskören! Visstugans repertoar är också annorlunda och kören verkar ha trevligt när den sjunger. En tredje musikgrupp i byn som inte alls liknar de vi redan haft tidigare. Trevligt!

Byn det sjunger om



Nu får det väl anses bekräftat att Saxdalen verkligen är en by det sjunger om. Här har vi tre musikgrupper/körer som för första gången uppträder tillsammans: Saxdalens Manskör, Saxdalingarna och Visstugan.

Vi är bara den 6:e tätorten i kommunen när det gäller befolkning med 604 invånare 31 december 2010. Ändå har vi så mycket musik och sång att vara glada åt i Saxdalen, verkligen byn det sjunger om!

Prisutdelningarna
Det hände så mycket mer i Folkets Hus än den stora musikaliska underhållningen t.ex. glassätning och ansiktsmåling för barnen men för att det här inlägget inte ska bli alldeles för långt ska vi avsluta med de två "belöningar" som avslutade programmet.

Årets Saxdalsbäbis var ingen total överaskning, eftersom lille Theodor, tre månader och fem dagar gammal, redan är van vid massmediakontakter. Han har varit huvudnyhet i båda våra lokaltidningar. Han tog hela ceremonin lugnt liksom syskonen Tor och Tindra. Också föräldrarna Malin och Kalle verkar ha vant sig vid mediauppmärk- samheten.

Årets saxdalsbäbis Theodor med familj får sina presenter
Årets Rävvålakrok är inte heller någon överraskning. Det är samma krok som alla tidigare år. Däremot är ju innehavaren ny. Den som får njuta av att inneha belöningen Rävvålakroken under kommande år är Roger Persson.

På bilden lyssnar Roger Persson när Lars Persson läser upp juryns motivering. Han får sedan ta emot kroken för förtjänstfulla insatser för byn av förra årets krokvinnare Evi Andersson.

Därmed avslutades eftermiddagens firande i Saxdalens Folkets Hus. Fortsättning under kvällen vid Saxenstranden och i morgon uteaktiviteter vid kapellet, skolan och på Furuliden. Väderprognosen lovar vackert väder för söndagens utomhusövningar.

fredag 19 augusti 2011

Ur ett bodbiträdes perspektiv

I morgon är det som sagt Saxdalens Dag, den första - och eftersom det är 25-årsjubileum också en andra Saxdalens Dag på söndag, samma år! Det har aldrig hänt förut men är det jubileum så är det. Programmet har vi presenterat här eller direkt under det här inlägget.

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer genom tiderna och därmed många bodbiträden. Att bodbiträden inte bara tänker på mjölsäckar och fisktunnor utan också i hög grad kan bidra till vår kulturella kost vet nog de flesta i vår by liksom många kulturkonsumenter i hela Sverige. Jag tänker förstås på min senaste pianolärare och så mycket, mycket mer: Bengt Emil Johnson.
 
Som återvändare till Saxdalen har jag träffat ett annat intressant bodbiträde som i hög grad är värd att presenteras för en större publik. Folkskolärarsonen Per Åke Åhlström född i Rävvåla, med ett yrkesliv utanför trakten och som pensionär återvänd till den stuga som hans far byggde i Sunnansjö efter sin pension.

Min sambo och jag besökte Pelle - det är så vi vill kalla honom vi som gärna tillhör hans inre vänkrets - i oktober 2008. Pelle byggde också en stuga en gång, vid vatten. Hur det gick kan ni höra i  den här videon på youtube.
 
I följande video redovisar multikulturarbe- taren Åke Åhlström (hans mer officiella namn) sin erfarenhet av ett fenomen ett par spjutkast från hans bostad i Sunnansjö:
 

Ett kuriosum i sammanhanget är att den stol som Åke framför sin dikt i knappast kan anses staplingsbar. Den har fraktats långt ifrån, via Grängesbergs station till Saxdalen i form av en ovanligt omfångsrik rotstock. Den har sedan förädlats utan maskinella hjälpmedel till den unika sittmöbel som ingen människa någonsin kommer att hitta på IKEA.
 
Till saken hör också att Åke arbetat med skog i hela sitt yrkesliv.

Första gången jag träffade Åke Åhlström var när jag var liten skolgrabb och var med mina föräldrar i Sälen på skidsemester. Då fanns en grupp verkliga friluftsmänniskor som tältade eller bodde i bivack i det höga snö- täcket bredvid vägen bortom Högfjälls- hotellet. En av dess  frisksportare var Åke Åhlström. Det säger en del om hur han har varit och fortfarande är. Jag är glad att kunna kalla honom Pelle!

I morgon finns Per Åke och jag som bodbiträden i Runnbergsgårdens gamla gårdshandel. Vi hoppas på bra väder på eftermiddagen. Blir det för regnigt flyttar vi in i Folkets Hus.
 
Välkomna!

måndag 15 augusti 2011

Saxdalens dag(ar) 2011 - 25-årsjubileum!

Nu är det dags för Saxdalens Dag som i år har 25-årsjubileum och därför har ett extra späckat program som sträcker sig över två dagar och en natt! Klicka 1-2 gånger på "affischerna" för att få texten förstorad:
 
Och nu till "andra sidan" och andra dagen i årets Saxdalens Dag-firande som håller till vid Saxdalens skola och på Furuliden.

Söndagens aktiviteter anordnas av Räfvåla Skoterklubb och PRO Saxdalen.
 
Skoterklubben har hand om  Fordonsut- ställningen och Lådbilsracet. Vi kan avslöja att det redan är många fordon anmälda och att det snickras och skruvas på lådbilar som kommer att var med och tävla.

Saxdalens PRO-förening ger alla möjligheter att både titta på och pröva på bollsporten BOULE. Det finns tre boule-banor innanför norra ingången till Furuliden. Man behöver inte vara pensionär för att uppskatta boule. Alla som orkar lyfta ett stålklot som väger ungefär 700 gram kan spela boule. Kom och pröva på!
  
Välkomna till båda dagarna i Saxdalens Dag- firandet 2011!

lördag 13 augusti 2011

Rötmånad

Det är inte bara gräset som växer så det behöver klippas varannan dag om det ska vara välklippt. Också bakterierna växer mer än vanligt. Tillväxten av både gräs och bakterier gynnas av varmt och fuktigt väder.

Enligt den gamla Bondepraktikan kallas den tid vi nu är i för rötmånad. Bondepraktika fanns i Tyskland redan 1508. Den första svenska upplagan är från 1662, samman- ställd av Andreas Johannis Arosiandrinus. Bondepraktikan är en slags handbok för jordbrukare och har troligen haft stor betydelse också i Sverige. De emigranter som flydde arbetslöshet och hungersnöd i Sverge för att bosätta sig i USA hade ofta fyra böcker med sig i amerikakofferten: Bibeln, Katekesen, Psalsmboken och Bondeprak- tikan.
 
SMHI som gör väderprognoser för både land och sjödistrikt över hela Sverige har också ett litet utdrag med några "sanningar" ur Bondepraktikan här.

Fruntimmersveckan eller Emma-dagen 23 juli anses vara starten i rötmånaden. Något om vad Bondepraktikan säger om vädret olika månader finns här. Redan de gamla romarna hade iakttagit att maten inte höll sig så bra under senare delen av sommaren. De bestämde tiden till 22 juli - 21 augusti. Så än har vi en dryg vecka kvar av rötmånad i år.

I morgon ska det bli vackert väder så det är kanske bäst att klippa gräset då. Sen lär det bli regnigt igen...

tisdag 9 augusti 2011

Sista dagen i Dan Anderssonveckan 2011


Byns Mats Larsson & Jonas Hansson, vad vet vi om dem?
 
Byns Mats Larsson t.v. och Jonas Hansson t.h.
Jag måste erkänna att jag inte kände till dem alls. Jag har hört talas om Mylla - en musik- grupp som lär vara hörvärd - men jag har inte hört dem heller.

Nu fick jag stifta bekantskap med Byns Mats Larsson och Jonas Hansson i Cassels på söndag, sista dagen i Dan Anderssonveckan 2011. Då fick jag också veta att duon är en del, eller närmare bestämt två femtedelar, av musikgruppen Mylla. Den by det är fråga om i namnet Byns Mats Larsson är inte Saxdalen utan Nås. Därifrån kommer gruppen Mylla.
 
Nog med information. Låt oss få ett smakprov på hur duon Byns Mats Larsson och Jonas Larsson låter. De framför här Cornelis Vreeswijks Grimasch Om Morgonen:
 

Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor, du sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
en sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
För fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
Som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
Men när du vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla
och du blir bitter som galla

Nu faller daggen för utan ljud
Och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
Fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin
Och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskillt slags ädelt vin
Som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska
Och så här mäktig låter Byns Mats Larssons djupa stämma i  Fredmans Epistel N;o 72 - Glimmande Nymph! 
 


Glimmande Nymph! blixtrande öga!
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga!
Menlösa styrka!
Kom, kom nu at dyrka,
vid et smalt och utsläckt ljus,
sömnens Gud, vår Morpheus.
Luckan ren stängd, Porten tilsluten,
natthufvan ren din hjässa kringknuten,
ren Norströms Pisk-peruk
den hänger på sin spik.
Sof, somna in vid min Musik.
Sof, somna in vid min Musik.


Efter konserten i Cassels fortsatte duon till Knallis mila i Gruvskogen för att förenas med resten av Mylla.

Ett stort tack till Byns Mats Larsson och Jonas Hansson för att de gav mig tillåtelse att för Saxdalen blogg både fotografera och filma under deras framträdande!
 
Hälsningar Ola 

tisdag 2 augusti 2011

Claes Janson och Kjell Öhman i Saxdalens Folkets hus - en verklig dröm

Solen både värmde och lyste in i Saxdalens Folkets Hus på tisdag kväll i Dan Andersson- veckan. Trots det stora utbudet av kultur- evenemang i kommunen den här veckan var det många som valt att komma till Saxdalen och kvällens föreställning om Den flygande holländaren.
 
En som valt att komma till Saxdalen just ikväll var pianisten och organisten Kjell Öhman. Hade det varit som vanligt sedan 1993 till förra sommaren hade han i kväll suttit och spelat på Allsång på Skansen. Vi är glada att han valde att komma till oss istället ikväll.
 
Kjell Öhmans pianospel är alltid njutbart och när han kom i sällskap med mannen med den gudomliga rösten, Claes Janson, blev hela programmet en njutning.
(Klicka 1-2 gånger på stillbilderna för förstoring!)
 
Kjell Öhman och Claes Janson trollbinder publiken

Två genommusikaliska personer som helt utan åtvävor, bara genom ord och toner trollband publiken i en och en halv timme.

Det har precis börjat och vi lyssnar in...



Sedan följde en kronologisk beskrivning av Cornelis Vreeswijks liv från födelsen i Neder- länderna 1937 till hans död i Stockholm 50 år senare. Claes Jansons röst är inte bara ovanligt lämpad för sång. Hans berättande text i den här historieskildringen framförs också mycket professionellt. Man får en känsla av att det inte finns något skrivet manus utan att det är Claes Jansons spontana berättelse. Men det finns ett manus. Det är signerat Åke Arenhill. Hans fullständiga titel på den musikaliska monologen är Sagan om den flygande holländaren.
 
Claes Janson sjunger och berättar
 
På ett osentimentalt och naket sätt beskrivs trubadurens liv. Både positiva beskrivningar men också de misslyckanden och motgångar/nedgångar som Cornelis upplevde släpptes fram.
 


En hel rad av Cornelis både välkända och mindre kända visor presenterades och den kronologiska historien gav en ytterligare dimension av hans konstnärskap.
 
Efter stående ovationer från den både fulltaliga och entusiastiska publiken framförde duon ett extranummer. Det blev en blues, den musikstil som Claes Janson är en så utmärkt tolkare av. Men nu vet alla vi som fyllde Folkets hus till sista platsen att han också är en utmärkt Cornelistolkare. Och den här bluesen är också den en Cornelisprodukt: