Inlägg
Är man intresserad av att resa och har möjlighet att flyga råkar man då och då ut för hårda landningar.
Min första hårda landning upplevde jag 1961 i Malaga på Spaniens Solkust, Costa del Sol. Jag har nämnt den resan i min andra blogg här men berättade då inte om den hårda landningen. Men hela resan var snarast en skräckresa från början till slut.
Det började med en nattresa med tåg från Grängesberg till Malmö. Vi var två 19-åriga kompisar som skulle ha semester två veckor i Torremolinos. Resan var dyr för ett par studerande och sovvagn var inte att tänka på av ekonomiska skäl. Tågresan gick bra även om vi var trötta när vi tidigt nästa morgon kom till Malmö och tog bussen ut till Bulltofta som då var Malmös storflygpplats.
Klockan var halv åtta på morgonen och vi satt i planet som satte full fart på startbanan - men bara för en kort stund. Sen blev det full broms och vi stannade i slutet av startbanan. Vi fick gå ur planet och gå in i terminalen. Det var något fel med planet som måste repareras. Vi väntade och väntade. Under tiden bjöds vi på mat och dryck. Jag tror vi satt där till lunchtid då vi fick åka buss till färjeterminalen. Planet måste flygas över till Kastrup för reparation. Vi fick åka färja över till Köpenhamn och sedan buss till Kastrup.
Vi blev bjudna på mat och dryck både på färjan och på Kastrup där vi fick vänta till kvällen innan flygplanet var klart att flyga. Tolv timmar efter utsatt avgångstid startade vår flygning söderut, trötta och lite oroliga för flygplanets kondition.
Mitt i natten mellanlandade vi i Palma på Mallorca. Där skulle vissa passagerare stiga av och andra skulle stiga på. Det var hett i den svarta natten på Mallorca över 30 grader och en av de passagerare som skulle stiga av kunde inte hitta sitt pass. Kompensationen i form av mat och dryck hade gjort en del passagerare lite obalanserade. En frivillig måste utses bland de påstigande som skulle få stanna kvar ytterligare en eller två veckor eftersom vår förfriskade person inte fick stiga av utan pass. Irritation både i planet och bland de väntande utanför. När en frivillig till sist anmält sig villig att förlänga semestern hittade vår letande avstigare sitt pass och ny tid gick till att ändra bagaget så att det blev rätt innan vi kunde fortsätta.
Min kompis och jag satt på första raden bakom cockpiten och vi hörde hur kapten och styrman var oense om vi skulle kunna starta eller inte. En ansåg att vi var för tungt lastade för att lyfta i den höga temperaturen - lång upphetsad diskussion - sen startade planet.
På morgonen nästan 12 timmar efter starten från Bulltofta såg vi Malaga flygplats under oss. Det var propellerplan på den tiden som inte gick så fort! Vi trodde att planet skulle cirkla ner men vi snarare dök ner till landningsbanan och gjorde den hårdaste landning jag någonsin upplevt. Vi var fyra personer som skulle till vårt hotell Los Nidos, vi två och ett par från Stockholm. Mannen som råkade bo på Hantverkargatan 53 där min moster och morbror var portvakter Hade diskbråck och han fick en stor utgjutning vid landningen så han var gul och blå på ryggen hela semestern.
Man behöver inte åka så långt hemifrån för att uppleva hårda landningar. När jag bodde i Örebro åkte jag tåg till Sundsvall för att ha en kurs på Centrala Studiestödsnämnden CSN. På vägen tillbaka flög jag till Örebro via Arlanda. När vi skulle landa var det hård byig vind och det lilla flygplanet kastades omkring ganska vilt av vinden. Landningen blev därför hård och bestämd för att inte planet skulle börja studsa. Så kan det gå också i Örebro.
Den tredje hårda landningen upplevde jag i Buffalo N.Y. i USA. En arbetskamrat och jag skulle till en konferens i Buffalo och bytte plan på Newark internationella flygplats i New Jersy. Den räknas som en av staden New Yorks flygplatser även om den inte ligger i staten New York utan i New Jersey. Vi flög ett svenskt plan till Buffalo, Saab 2000. När vi landade i Buffalo var det ungefär samma byiga vind som vid förra landningen i Örebro. Resultatet blev en kraftig duns i landningsbanan men utan att studsa upp igen. Det som gjorde en del passagerare rädda var att det vid starten hade bildats kondens så att det såg ut som om rök. Men det var nedkyld vattenånga som vällde in genom luftsprutorna. Temperaturen utanför var hög.
Min första hårda landning upplevde jag 1961 i Malaga på Spaniens Solkust, Costa del Sol. Jag har nämnt den resan i min andra blogg här men berättade då inte om den hårda landningen. Men hela resan var snarast en skräckresa från början till slut.
Det började med en nattresa med tåg från Grängesberg till Malmö. Vi var två 19-åriga kompisar som skulle ha semester två veckor i Torremolinos. Resan var dyr för ett par studerande och sovvagn var inte att tänka på av ekonomiska skäl. Tågresan gick bra även om vi var trötta när vi tidigt nästa morgon kom till Malmö och tog bussen ut till Bulltofta som då var Malmös storflygpplats.
Klockan var halv åtta på morgonen och vi satt i planet som satte full fart på startbanan - men bara för en kort stund. Sen blev det full broms och vi stannade i slutet av startbanan. Vi fick gå ur planet och gå in i terminalen. Det var något fel med planet som måste repareras. Vi väntade och väntade. Under tiden bjöds vi på mat och dryck. Jag tror vi satt där till lunchtid då vi fick åka buss till färjeterminalen. Planet måste flygas över till Kastrup för reparation. Vi fick åka färja över till Köpenhamn och sedan buss till Kastrup.
Vi blev bjudna på mat och dryck både på färjan och på Kastrup där vi fick vänta till kvällen innan flygplanet var klart att flyga. Tolv timmar efter utsatt avgångstid startade vår flygning söderut, trötta och lite oroliga för flygplanets kondition.
Mitt i natten mellanlandade vi i Palma på Mallorca. Där skulle vissa passagerare stiga av och andra skulle stiga på. Det var hett i den svarta natten på Mallorca över 30 grader och en av de passagerare som skulle stiga av kunde inte hitta sitt pass. Kompensationen i form av mat och dryck hade gjort en del passagerare lite obalanserade. En frivillig måste utses bland de påstigande som skulle få stanna kvar ytterligare en eller två veckor eftersom vår förfriskade person inte fick stiga av utan pass. Irritation både i planet och bland de väntande utanför. När en frivillig till sist anmält sig villig att förlänga semestern hittade vår letande avstigare sitt pass och ny tid gick till att ändra bagaget så att det blev rätt innan vi kunde fortsätta.
Min kompis och jag satt på första raden bakom cockpiten och vi hörde hur kapten och styrman var oense om vi skulle kunna starta eller inte. En ansåg att vi var för tungt lastade för att lyfta i den höga temperaturen - lång upphetsad diskussion - sen startade planet.
På morgonen nästan 12 timmar efter starten från Bulltofta såg vi Malaga flygplats under oss. Det var propellerplan på den tiden som inte gick så fort! Vi trodde att planet skulle cirkla ner men vi snarare dök ner till landningsbanan och gjorde den hårdaste landning jag någonsin upplevt. Vi var fyra personer som skulle till vårt hotell Los Nidos, vi två och ett par från Stockholm. Mannen som råkade bo på Hantverkargatan 53 där min moster och morbror var portvakter Hade diskbråck och han fick en stor utgjutning vid landningen så han var gul och blå på ryggen hela semestern.
Man behöver inte åka så långt hemifrån för att uppleva hårda landningar. När jag bodde i Örebro åkte jag tåg till Sundsvall för att ha en kurs på Centrala Studiestödsnämnden CSN. På vägen tillbaka flög jag till Örebro via Arlanda. När vi skulle landa var det hård byig vind och det lilla flygplanet kastades omkring ganska vilt av vinden. Landningen blev därför hård och bestämd för att inte planet skulle börja studsa. Så kan det gå också i Örebro.
Den tredje hårda landningen upplevde jag i Buffalo N.Y. i USA. En arbetskamrat och jag skulle till en konferens i Buffalo och bytte plan på Newark internationella flygplats i New Jersy. Den räknas som en av staden New Yorks flygplatser även om den inte ligger i staten New York utan i New Jersey. Vi flög ett svenskt plan till Buffalo, Saab 2000. När vi landade i Buffalo var det ungefär samma byiga vind som vid förra landningen i Örebro. Resultatet blev en kraftig duns i landningsbanan men utan att studsa upp igen. Det som gjorde en del passagerare rädda var att det vid starten hade bildats kondens så att det såg ut som om rök. Men det var nedkyld vattenånga som vällde in genom luftsprutorna. Temperaturen utanför var hög.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar