Faran är nästan över!

Nu är det efter midnatt mellan 21 och 22 december 2012. Det betyder att den farliga dagen 21 december är över och jorden exixterar fortfarande!
 
Det finns en liten hake som gör att vi ännu inte kan vara 100 % säkra: Eftersom den aktuella profetian om jordens undergång den 21 december gjordes i Syd- amerika har vi en viss tidsskillnad att ta hänsyn till. Inkariket täckte en stor del av västra  Sydamerika,  Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile och Argentina. De västligaste tre nu existerande länder som omfattades av Inkariket: Colombia, Ecuador och Peru har den största tidsskillnaden jämfört med Sveriga. De är sex timmar efter oss under normaltid och sju timmar när vi har sommartid. Så vi får vänta till efter kl 06.00 nu på morgonen innan vi kan vara helt säkra på att jorden överlevt den skrämmande profetian.
 
Själv är jag dock redan lugn. Jag tror att profetior från vår egen trakt är lika bra som inkaindianernas. I den nordiska mytologin förutsågs också jordens under- gång efter gudarnas sista strid. Ragnarök var en serie händelser som skulle leda till jordens undergång. Att jag känner mig säker på att den tiden inte är nu beror på att ragnarök ska föregås av fimbulvintern som ska vara i tre år utan sommar. Det gör mig lugn. Även om vi alltid klagar mer eller mindre på våra somrar så kan ju inte fimbulvintern vara här än.

Möjligen är det min släktforskning som har bidragit till att jag försöker hitta anknytning eller berörings- punkter till det mesta i min värld. Har jag då någon anknytning till inkaindianerna? Ja, inkarikets huvud- stad var staden Cusco 3 400 m upp i bergskedjan Anderna i Peru. Dit har jag aldrig rest. Men jag har arbetet flera år tillsammans med Ana, född och uppväxt i Lima i Peru. Hennes morfar var som militär placerad i Machu Picchu  en liten inkastad i Cusco- regionen 80 km nordväst om Cusco. Den hade 750 invånare när det begav sig. Idag besöks den av bara 400 000 turister per år eftersom turismen begränsas av kapaciteten på den smalspåriga järnväg som ger enda möjligheten att ta sig till Machu Picchu. Ana bor nu på Kanarieöarna. Inte heller där har jag varit.
 

Världsarvet Machu Picchu sett från berget Huayna Picchu

Men jag har varit flera gånger i Colombias huvudstad Bogotá 5 650 m upp i samma bergskedja, Anderna. Med Bogotá har jag nästan daglig kontakt. Just nu är min Sambo Annie där. Hon hälsar på sina båda döttrar som också är där. Skype och internet gör att vi kan se och prata med varandra så länge vi har tid. Enda lilla hindret för kommunikationen är just tids- skillnaden.

Min anknytningen till den nordiska mytologin är inte så stark. Jag har själv faktiskt inte läst någon av Eddorna varken den Poetiska Eddan eller Snorres Edda även om jag låtit mig berättas en del episoder från de båda källorna. Jag har heller aldrig varit på Island men hade som lärare på Uppsala universitet en studerande från Island som berättade mycket intressant om landet. Som barn smakade jag också islandssill.

Däremot har jag varit i Norge. Många gånger åkte jag som barn med mina föräldrar över gränsen från Sälenfjällen för att köpa margarin i Norge. Vi gjorde också en bilresa genom den imponerande Roms- dalen, uppför vackra Trollstigen, färja till Geiranger, därifrån uppför igen och sen hem. En imponerande och minnesvärd tur.

Som 12-åring var jag på skolresa till Oslo där jag åt valbiff och som studerande vid Högre Allmänna Läroverket i Ludvika kände jag i min ungdom två norska systrar som bodde i Blötberget. Som vuxen har jag också varit många gånger i Norge. Bl.a. upplevde jag en storm mellan Strömstad och Sandefjord i Norge. Den pågick flera timmar både över Koster- fjorden och på Oslofjorden. Ett par veckor gick jag en kurs på Lade i Trondheim när jag var forskarstude- rande i Uppsala. Som statistiker på SCB i Örebro arrangerade jag också en studieresa till våra statisti- kerkollegor på Statistisk sentralbyrå både i Oslo och Kongsvinger. Så jag känner mig helt klart anknuten till Norge.

Det är mot den här bakgrunden som jag med till- försikt ser fram emot klockan 06:00 idag. Då är 21 december i år över i hela det gamla inkariket. Skulle jag ha satsat på fel häst lär jag kanske aldrig få reda på det. Nu kommer jag säkert att sova åtminstone till kl. 06:00. God Natt och Sov Gott!

Var ligger Rävvåla eller Saxdalen?

Ibland blir man lite vilsen i sin omgivning även om jag tror att jag har ett bättre lokalsinne än genomsnittligt, en egenskap som jag i så fall har ärvt av min far. Senast jag blev påmind om den här egenskapen var i tisdags. Jag skulle åka till Borlänge för att skicka ett expressbrev med DHL till Sydamerika.

Om det har varit för mer än 80 år sedan skulle brevet till Sydamerika behövt skickas med båt. Så är det inte idag. Det brev jag lämnade i Borlänge i tisdags kl. 12.45 levererades till mottagaren i Bogotá, Colombia kl. 09.40 igår lokal tid. Jag minns en rad i en av de läroböcker i engelska språket som vi hade på realskolan i Grängesberg: "Time flies and so do we when we are in a hurry!" På svenska: Tiden flyger och det gör vi också när vi har bråttom.

Jo det här med att orientera sig: Innan jag åkte till Borlänge letade jag upp inlämningstället för DHL-försändelser på Internet och skrev ut en vägbeskriv- ning dit. Den innehöll också en liten karta som jag slängde en blick på. Sen lade jag både vägbeskriv- ningen med kartan och försändelsen som skulle skickas i en portfölj och körde iväg. Jag tänkte stanna längs infarten mot Borlänge för att studera kartan och beskrivningen för att hitta rätt.

Snart var jag på infarten till Borlänge och visste att målet låg någonstans  till vänster om "Tunatutten", Kupolen, så jag chansade på en väg till vänster och efter 5-10 minuter hade jag kört in på ett torg där vägen tog slut. Det var en slinga runt torget och sen tillbaka. Jag parkerade på första lediga plats på torget och började se mig om efter skyltar som skulle tala om jag händelsevis redan var på rätt torg. Innan jag hittat något namn på torget råkade jag titta på skylten över den affär som låg just där jag stannat. Då hade jag 10-15 meter till inlämningsställe jag försökte hitta!

Det var ett litet problem och det var att jag inte hade telefonnummer eller e-postadress till adressaten i Sydamerika vilket var nödvändigt. Ett mobilsamtal och en timmes väntan löste det problemet.

Hade det varit på 1920-talet skulle frakten ha gått med båt:

DHL använder sig fort- farande av båtar t.ex. vid försän- delser till Venedig. Om de också använder gondoler har jag inte lyckats lista ut...

Vårt brevskick gick den här gången bra till skillnad från för ett par år sedan när vi skickade ett brev till samma adressat i Bogotá. Det hämtades då på Malbacken (vilket är mer än 700 kr dyrare än om man lämnar det i Borlänge) . Två dagar senare körde en DHL-bil upp på gården för att leverera samma försändelse som samma företag hämtat hos oss två dagar tidigare! 
 
 Om det är långsintheten eller minnet som är för kort vet jag inte. Men jag minns att vi då sa att vi aldrig skulle anlita DHL igen men en snål och fattig Rävvåling/Saxdaling kör naturligtvis till Borlänge i det här nödfallet. 
 
 Sen fick jag av min bloggkompis Sörby-bo reda på att man inte ens behöver åka till Borlänge för att skicka med DHL. Man kan lämna in på många ställen närmare bl.a. på Coop i Sunnansjö Coop i Grängesberg. Som tur var (i det här fallet) gäller Sunnansjö, Grangärde och Grängesberg bara för inrikesförsändelser. 

 Jag visste att DHL hör ihop med det tyska postverket. Som barn visste jag inget om det men gillade ryska posten som vi lekte länge på alla våra lokala julgransplundringar på Malbacken: Handtag, famntag, klapp eller kyss? Det var tider det...  
  
 Men tyska posten eller Deutche Post AG (tyska post AB) fick jag inte att gå ihop med förkortningen DHL. Lite efterforskning visade  att DHL står för Dalsey, Hillblom och Lynn, de tre personer som startat företaget 1969 och levde på att flyga sjöfraktsedlar från San Fransisco till Honolulu på Hawaii så att tullklareringen redan var klar när fartygen anlände. Ett annat uttryck i engelska språket: Time is money, tid är pengar, gällde tydligen redan då. 

 Företaget utvecklades och till sist köpte Deutche Post (Tyska postverket) alla aktier i DHL 2002. 2008 invigde DHL sitt nav, eng: (hjul)nav (som allt cirkulerar runt) i Unna, Halle/ Leipzig i Tyskland.

DHL transportcenter är en av Europas största byggnader och kan ses här till höger. 
 
 Det här är förklaringen till att vi inte längre ser några bilar från Bilspedition på våra vägar. Vad hände med Bilspedition? Kortversion: Företaget köptes av ett tyskt företag som nu är uppköpt av Deutsche Bahn (Tyska SJ).

Men ASG då? Jo det blev uppköpt av det tyska transportföretaget Danzas som i sin tur gick upp i Deutche Post 1999. 2006 slopades varumärket och blev DHL. Varumärket DHL ägdes ju redan av Deutche Post. 
 
  Så här går det till i stora världen och ibland drabbas vi Saxdalingar/Rävvålingar av den stora världen. 
 
 Men tillbaka till min förvirring: Var bor jag egentligen? När jag idag sökte på namnet Rävvåla fick jag upp den här bilden (klicka för färstoring):

 Helt klart existerar Rävvåla fortfarande men inte i Grangärde socken utan i Värmland.




Mellan Rävvålamossen och Bratthöjdsmossen. Och inte vid sjön Saxen utan mellan sjöarna Djuprämmen och Stora Laggen. Vi är nu ca. en mil norr om Lesjöfors och en km. väster om Gustavsström.

Men Saxdalen då, det finns väl bara här hemma vid Saxenstranden? Nej, nej, nej! I Ortnamnsregistret i Uppsala finns inte mindre än fem Saxdalen förtecknade bara i Grangärde socken. Det "riktiga" Saxdalen finns förtecknat i samband med namnändringen från Rävvåla till Saxdalen på kortet står:

Saxdalen, poststn. i Rävvåla, Grangärde sn,

                Västerbergslags ddoms. tg, Kopp. l. 

      Saxdalen   K G. 25/9 1947    (OK 

 

57/47)  

 Namnförändring från Rävvåla.

Namnförändringen trädde sedan i kraft 1 januari 1948. 
 I ortnamnsregistret finn dessutom två tjärnar och tre sjöar med namnet Saxdalen, i Grangärde socken. Två förteckningar lämnar information om det geografiska läget. 

 Otto Blixt rapporterade 1937 Saxdalen, tjärn, 1300 m. väster Anders Ers gård, Långmyran by, Grangärde socken. 
  
 Ytterligare ett Saxdalen, sjö finns rapporterad med den geografiska angivelsen: SÖ Tansväggarna, Grangärde sn. Den notisen inleds med ett frågetecken. 
 
 I Gagnef socken finns fyra slogmarker med namnet Saxdalen. 
 
 Lite kuriosa: I både Malungs och Venjans socknar finns dalar med namnet Björnsaxdalen. Lars Åhlström har berättat för mig att en del Blötbergsbor kallade vår by för Rävsaxdalen efter namnbytet 1947/48.

Snart jul både i Saxdalen och Bogotá

Det lackar mot jul. Vad betyder det? En ålderdomlig betydelse av lacka är: närma sig (om tid) eller lida (mot). Den betydelsen har vi i "lacka mot jul".

Men jag hittade en annan ålderdomlig betydelse av "lacka" som säkert har använts i gamla Rävvåla. Det gäller ordet "lacka" som har med bergsbruk, hyttor och masugnar att göra. I Svenska akademins ordbok (SAOB) hittade jag följande rader:

1) motsv. LACKA v., 1: slagg; i sht om slagg som icke avrinner efter hand, utan i stället avtappas först sedan större kvantiteter bildats.
SCHULTZE Ordb. 2614 (c. (1755).
GARNEY Masmäst. 13 (1791).
JernkA 1853 s. 123.
[2]

2) motsv. LACKA v., 2: lackning; ss. för- led i ssgr.

---

SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (numera knappast br. utom i -LÖPA;, metall.):
(2) LACK-BRÄNNING. malmrostning var­vid malmen lacklöper.
JernkA 1874, s. 3.
(1) LACK-HÅL. (†) öppning i masugn varigenom slag­gen o. den flytande tackjärnsmassan avtappas.
HIÄRNE Berghl. 457 (1687).
(1) LACK-HÄLL, r. l. f. l. m. horisontal tackjärnshäll utanför härdspången vid smälthärd med ändamål att hindra kolen i härden från att falla ut på golvet, äv. använd som arbetsbord vid smältans bearbetning. JernkA 1823, s. 120.
Därs. 1889, s. 352.
(2) LACK-LÖPA, v.
== LACKA, v.~ 2. BlBergshV 13: 9 1687. VetAH 1770 s. 1. Brännas .. (vissa malmer) för hårdt, så at de lacklöpa, eller blifva til ytan slagg-lupne, så kunna de sedan blifva mera hårdbokade, än förut- GARNEY Masmäst. 230 (1791).
2NF 15: 54 1911.
(1) LACK-STAD l.. (†) härdspång i vallonsmide;, äv.: främre begränsningen av härden.
RINMAN JärnH 395 (1782).

När det lackar mot jul är vi vana att det också är snö att vänta. Så är det ju i Saxdalen men inte överallt i världen. Ta t.ex. Bogotá där min sambo Ana Maria har bott ganska länge. Det finns mycket som är lika i Bogotá och Saxdalen men också mycket som är olika.

Både Bogotá och Saxdalen ligger i dalar. Skillnaden är att dalbotten i Bogotá ligger 2 650 m över havet. Furuliden, Saxdalens idrottsplats ligger 175 m över havet.

En annan skillnad är att Saxdalen ligger 667 mil norr om ekvatorn. Vi har bara ca. 330 mil till Nordpolen medan Bogotá bara ligger 50 mil norr om ekvatorn.

De här skillnaderna gör att temperaturen under året varierar mycket mellan Bogotá och Saxdalen. Tyvärr hittade jag inga exakta temperaturkurvor för Saxdalen utan vi får jämföra de två ländernas huvudstäder, Bogotá i Colombia och Stockholm i Sverige:










Temperaturkurvorna visar de genomsnittliga månadstempera- turerna. De röda kurvorna visar genomsnittet av dygnets högsta temperaturer under varje månad medan de blå kurvorna visar snittet av dygnens lägsta temperaturer.

Det typiska för Bogota är: Små årstidsvariationer, dygnsmedeltemperaturen är 13-14 grader året om. Den höga höjden gör att värmeutstrålningen nattetid blir stor liksom skillnaden mellan dag- och nattemperaturen. På dagen blir det runt 20 grader och på natten ner mot 5-8 grader i genomsnitt per månad. Högsta dygnstemperaturen under en månad varierar mellan 23 och 28 grader, motsvarande lägsta temperatur är -3 till -7 grader.

Det blev mycket siffror men jag får skylla på min yrkesbak- grund med 25 år som universitetslärare i statistik och 15 år som statistiker vid Statistiska centralbyrån. Så jag har sett siffrorna 0 till 9 otaliga gånger.

Klicka på bilderna för förstoring!
Trots närheten till ekvatorn händer det då och då att det blir hagelstorm i Bogota. Här en bild från mars 2006.

Byn Saxdalen är omgiven av bergen Saxberget, Stackarberget och Låsberget. Bogotá ligger på en platå på västra sidan av Andernas östligaste bergskedja. Man kan åka linbana upp till Monserrate, en bergskyrka med omgi- vande marknad och fantastiska utsiktspunkter. Låt oss ta oss upp!

Ana Maria har här parkerat vår lama på parkeringsplatsen vid linbanestationen 2 690 m över havet. Vi promenerar över gatan och tar korgen uppför berget till 3 100 m höjd.


Sen promenerar vi upp till kyrkan och till marknaden ovanför på 3 200 m över havet. Vi är nu 1 100 m högre än Kebnekaises topp!

I motluten på den här höjden känns det att man inte är anpassad till Bogotás höjd ännu. Det tar några dagar.

Redan från linbanekabinen får vi en enastående utsikt över Bogotá. Se bara...

Det dröjer väl lite innan linbanan till Saxberget är i drift igen men vi vet att det nedersta linhjulet är på plats och enligt rykten kommer en lina också inom okänd tid att kopplas till hjulet. Vi har också hört rykten om att en fårfarmare i byn har vissa planer på att också skaffa lamadjur? Ryktet har dock inte bekräftats.

Ifrån Bogotás centrum ser deras Saxberg ut så här. Det är väl vissa skillnader men också stora likheter. Om ni besöker Bogotá så är en tur upp på Monserrate värt besväret, särskilt idag när det finns linbana. Enligt gammal sed gick de rättrogna katolikerna de många hundra trappsteg som då var enda alterna- tivet för att kunna besöka helgedomen på Monserrate.

I Saxdalen har alla kyrkliga byggnader legat mycket mer lättillgängliga och så är det än idag.