söndag 27 december 2009

Vernissage i Saxdalens Folkets Hus, 3 januari

Redan första söndagen på det nya året är det dags för årets första attraktion i Saxdalens Folkets Hus.

Det verkar som om intresset för gamla och nya Saxdalen har ökat. Fler och fler av dem man träffar talar om människor och händelser i Saxdalen, både nu och långt tillbaka i tiden. Den här vernissagen växer som vi hoppas till en samling och samvaro för både saxdalingar och andra. Där finns möjligheter att göra upptäckter, skapa bekantskaper, träffa gamla bekanta, bli överraskad, trivas, förvånas och mycket mer.

Klicka på affischen så förstoras den, läs den och sen -
VÄLKOMMEN!

Vi lämnar 00-talet

Vi är i slutet av julhelgen. För många har den säkert varit God och för andra mindre God. Men oavsett våra förhoppningar på julen så har vi i alla fall fått en vit jul med snö...

Det drar ihop sig till nytt år. Det decennium som håller på att ta slut: Jag har inte reflekterat över det under tio år... vad ska det heta? Ja vi har ju talat om 40-tal (när jag föddes), 50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, 90-tal... men sen: 100-tal går ju inte för det handlar ju om tiotal år d.v.s. högst två siffror! Ja då måste det ju bli 00-talet!

Är det fler än jag som har tagits på sängen med den här nya tidsåldern som vi om några dagar har levt i under 10 år? 00-talet! Före millennieskiftet visste väl alla att det var 90-talet?
 
00-talet! Hur kan det sammanfattas. Ja det är väl både och... Om man ser till Sverige och om man jämför internationellt så är det knappast någon positiv utveckling. Jag var lärare på Uppsala universitet från 70-talet till 1993. Under 80-talet gjorde vi studieresor från avgångsklasserna från ”Linjen för personal- och arbetslivsfrågor” till England, vecka 47. Vi gjorde studiebesök på större företag som BBC, British Airways, Unilever, British Rail (Brittiska SJ), Oxford universitet, Cranfield universitet och andra intressanta företag. Jag deltog tre år i studieresorna till London.
 
Om jag ser tillbaka på dessa studiebesök idag är det några minnen som är speciellt framträdande. På BBC, Storbritanniens Sveriges Radio, var det slående hur långt vi kommit med jämlikheten i Sverige redan då. Personalcheferna på BBC kunde då inte förstå någon annan lösning när en anställd kvinna blev gravid än att hon måste säga upp sig från sin anställning och eventuellt söka sig tillbaka om hon ville ha ett jobb efter graviditeten.
 
För Unilever var det ett stort problem med de lokala varumärkena. Reklamen började redan då bli internationell med bl.a. satellit-TV. Att det multinationella bolaget ägde bolag i olika länder som producerade identiska produkter men som hade ”lokala” namn var ett stort problem. Därför ville man internationalisera sina varumärken så att samma reklam skulle kunna användas för många länder.

 
Tydligaste minnet från besöket på British Rail 18 november 1987 var att vi med en hårsmån undgick att drabbas i en av de största tragedierna i Londons tunnelbanas historia. Vårt studiebesök var på stationen Kings Cross i centrala London. Vårt studiebesök var över och vi åkte med tunnelbanan från samma station till vårt hotell gissar jag ungefär kl. 19.00
 
Väl tillbaka på hotellet satte jag på TV:n på rummet och såg direkt en extra nyhetssändning från katastofen i tunnelbanestationen Kings Cross. En brand hade utbrutit och 31 personer omkom. Premiärminister Margaret Thatcher intervuades i BBC och talade påtagligt rörd om en "disaster", katastof. På hotellet blev det kaos i växeln och receptionen.
 
Vi åkte i egen chartrad buss från Uppsala med ett gotländskt bussbolag, Svenssons buss. Oroliga anhöriga som visste att vi skulle besöka Kings Cross den dagen ringde hotellet och frågade om personer i gruppen levde. Problemet var att vi alla, ca. 40-45 personer var inbokade under namnet ”Svenssons buss”.
 
Hotellet hade ingen aning om våra namn och rumsnummer, bara att vi alla tillhörde ”Svenssons buss”. Det tog lång tid innan receptionen lyckades spåra de personer som fick oroliga telefonsamtal från Uppsala.

Från ett studiebesök hos British AirwaysHeathrough flygplats är det starkaste minnet att ett av företagets ”superflygplan” av typ Concord landade alldeles utanför glasväggen i den föreläsningssal som vi var samlade i och som vette mot en landningsbana på Heathrought. Det skedde under pågående föreläsning som avbröts temporärt (p.g.a. bullret och intresset för världens snabbaste passagerarplan. Föreläsaren såg det säkert som ett mycket välkommet PR-nummer att vi fick bevittna denna stolthet.

Eftersom vi var en grupp utbildade i Personal- och arbetslivsfrågor var information och anställningsförhållanden och arbetsmarknad en genomgående huvudpunkt vid våra studiebesök. Det var på den tiden slående hur låg arbetslöshet Sverige hade jämfört med, inte bara Storbritannien, utan hela Europa. De flesta föredragshållare räknade bort Sverige från det som var normalt. Och skillnaden var stor. Nu drygt 20 år senare har Sverige rättat in sig i det europeiska ledet och har nu en relativ arbetslöshet av 9 procent, en för Europa ”normal” arbetslöshet. Undantag är Spanien och Lettland med 18 respektive 17 procent arbetslösa. 
 
En positiv information är ju att vi förhoppningsvis undgår den farliga andra vågen av den s.k. svininfluensan. En världsomfattande epidemi, pandemi, inträffar bara ett fåtal gånger per århundrade. Det här var första gången ett vaccin varit tillgängligt för att stoppa en pandemi. Det verkar ha lyckats när mer än halva Sveriges befolkning har låtit vaccinera sig.
 
Jag minns tydligt ett besök i Östanbjörka hos familjen Nordström. Jag var kanske 10-12 år. Anders Nordströms reciterade kyrkböckerna som kunde berätta hur farsoter under forna dagar utplånade inte bara hela familjer utan också nästan hela byar. Då fanns varken vaccin eller kunskap. Digerdöden tog livet av ca en tredjedel av Europas befolkning. Ett vaccin mot den pandemin skulle säkert ha tagits emot positivt av befolkningen.

torsdag 24 december 2009

God Jul!!!

Här i Sverige har nu klockan gått över midnatt och vi har kommit en bit in på julaftonen, den efterlängtade dagen för alla barn och många vuxna.

Vi som skriver i den här bloggen vill därför gärna passa på att önska våra läsare en riktigt God Jul.

Eftersom vi rävvålingar är lite snåla har vi inte några köpta julkort att visa er utan vi använder ett par julkort som vi redan fått från ett par gamla rävvålingar i förskingringen. Vi hoppas de ska förmedla julstämningen.

Det första kommer från Kart-Bosse, tidigare Bredmyr-Bosse som nu bor i Leksand men som fortfarande rör sig mycket i skogar och fjäll - både letar och sätter upp orienteringsskärmar - förutom att han är professionell kartritare med eget företag i Leksand.

Bosse har fortfarande kontakt med Saxdalen och Ludvika kommun och har nyligen ritat nya kartor så att vi kan visa våra vandringsleder. Som före detta rävvåling har Bosse naturligtvis inte köpt julkortet utan gjort det själv.

Det andra kortet kommer ännu längre norrifrån, närmare bestämt från Norrböle, Matfors ett par mil utanför Sundsvall. Där bor Vesa Hartikainen som först flyttade från Finland till Långfallsgruvan med sina föräldrar och bror. Sen bodde familjen i Saxdalen.

Vesa har föstås också producerat ett eget julkort. Vesa behåller sin finska sisu och åtminsone en del av de finska traditionerna. Därför kan vi på bilden av hans hus och uthus se hur det röker ur skorstenen från hans bastu, finnbastu som Nils Parling kallade det.

Nu blir det bara ljusare och när tomten kommit ät det är bara 184 dagar kvar till midsommar!

GOD JUL!
från tomtarna
Lars-Åke och Ola

tisdag 22 december 2009

Vinterns kortaste dag är över

Ett par timmar efter midnatt och jag är vaken för att njuta av att årets kortaste dag är över. Igår, den 21 december kl. 17.47 lutade jordaxeln på norra halvklotet mer från solen än under resten av året.

Solen gick i går upp kl. 9.53 och gick ner igen 17.47. Dagen blev bara 5 timmar och 49 minuter lång. Norr om polcirkeln gick solen aldrig upp igår. Men nu vänder det. Visserligen dröjer det innan dagen blir märkbart längre men dagarnas längd ökar sen snabbare och snabbare fram till 20 mars 2010 när dag och natt är lika långa.

Visst är det lite konstigt att tänka sig att det är tvärt om på södra halvklotet. Jag arbetade i tre perioder i Sydafrika och kom dit första gången i slutet av januari. Det motsvarar slutet av juli här och kollegor som redan var i Sydafrika varnade oss att vi skulle vara beredda på att det skulle vara varmt när vi kom fram. 30-35 grader nämndes.

Första natten i Sydafrika är en av de nätter jag frusit mest. Vi hade ca. åtta grader i ett hus högst upp på en bergskam där vinden gick rakt igenom huset som saknade isolering. Det var en obehaglig överraskning men den sydafrikanska sommaren kom snart tillbaka och jag trivdes mycket bra i landet. I Pretoria där jag arbetade är medeltemperaturen annars ca. 20 grader på vintern och ca. 27 under deras sommar. Nätterna kan vara betydligt kallare och dagarna varmare.

I januari året efter min första arbetsperiod i Pretoria fick jag besök av en av mina nya vänner från Sydafrika. Connie som var född och uppväxt i ett ännu varmare land i Afrika, Uganda. Jag varnade henne för att det kunde vara mycket kallt i Sverige under Sydafrikas sommartid men Connie sa att hon tyckte om kallt väder.

Vi åkte bl.a. till Oslo en dag när det var många minusgrader och den fuktiga luften från Oslofjorden drog in över den norska huvudstaden.
Vi gick hela Karl Johann upp till slottet och tillbaka. Det var kallt men värmande musik träffade vi på längs Oslos huvudgata, Art Garfunkel som agerade gatumusikant.

Connie syns med lämpliga kläder för nordiska förhållanden men hon erkände att det var för kallt. Vi frös alla som man ser på bildem.

söndag 20 december 2009

Saxdalen.se


Saxdalen har fått sin egen portal på Internet: Saxdalen.se

Klicka gärna på länken för att komma dit. Portalen kommer att vara öppen 24 timmar per dygn året runt.

En länk till portalen kommer att ligga högst upp i länklistan som du når genom att klicka på "Lista" i marginalen till vänster.

fredag 18 december 2009

Annorlunda vandring i Betlehem i Grangärde kyrka


Om du åker eller går förbi Grangärde kyrka på lördag eftermiddag 19 december märker du att allt inte är som vanligt.

En kall vinterdag kan kyrkan se ut som på bilden, bara vit snö och inga människor eller djur utanför kyrkan. Men på lördag kan du se värmande eldar utanför kyrkan och fåraherdar med sina får på ängen framför kyrkporten.

Går du närmare kan du få höra änglasång och andra som sjunger och du kan följa med på en vandring runt i kyrkgångarna som nu är dekorerade som gator i Betlehem. Du får höra medföljare och olika personer berätta att dom sett åsnor och kameler och mycket annat.

Du får också se ett litet barn i en krubba och höra tre män i vackra färgrika kläder sjunga för och om det lilla barnet - och för dig...

Kom gärna till Grangärde kyrka på lördag mellan kl. 14 och 19. Följ med på en guidad vandring som tar ca. en halvtimme och se kyrkan som om du vore i en stad någonstans långt söderut...

söndag 13 december 2009

PRO Saxdalen firade Lucia

Vi börjar närma oss jul och de kära traditionerna kommer tillbaka. En tradition inom Saxdalens pensionärsförening är att medlemmar träffas för att äta riktigt hemkokt risgrynsgröt tillsammans i vår samlingslokal Saxdalens Folkets Hus. Ett lotteri (också traditionellt) med strykande åtgång på lotterna gjorde dessutom att många kunde gå hem med en eller flera vinster.

Ett Luciatåg är också en viktig bit av den här traditionen och som flera år tidigare fick vi här hjälp av Saxdalens skola. Mer än 20 elever deltog i ett långt och stiligt Luciatåg som här ses när de tågat upp på scenen. (Klicka på bilderna för förstoring!)

Lucia, tärnor, stjärngossar och tomtar i det både stämningsfulla
och pigga framträdandet från elever i Saxdalens skola.

Ackompanjerade av Janne Wallman på gitarr genomförde skoleleverna ett gediget program med sång och deklamation. Det är alltid lika imponerande att höra och se hur den starka musikaliska traditionen i vår lilla tätort förs vidare till och av våra barn redan som elever i Saxdalens skola. Den här efter- middagen var inget undantag.

Efter Luciatåg och uppträdande var det dags för kaffe, saft, lussekatter och pepparkakor både för barn och vuxna. Alla lät sig väl smaka. Det framgår nog av följande bilder från kaffe- och saftkalaset som avslutade PRO Saxdalens Luciafirande.


måndag 7 december 2009

Nu är det Bella Center som gäller!

Kanske du inte känner till Bella Center? Nej, det skulle inte jag heller göra om det inte varit så att jag runt millennieskiftet haft en 2½ dygns minisemester i Borås och Köpenhamn... Det här tarvar nog en del förklaringar:

I min andra blogg, Olas blogg, har jag skrivit några inlägg om min resa till Indien 1998. Klicka på följande länk för att komma till blogginläggen om min kontakt med Indien. Där har ni en del av bakgrunden.

Väldigt kortfattat: En indisk kvinna satt på min plats på morgontåget en snöstormig vinterdag från Falköping till Hallsberg. Året var 1998. Vi började prata och jag talade om att jag skulle åka till Laos inom kort, bara några hundra mil bortanför Indien.

- Då måste du komma förbi och hälsa på i New Delhi!

Så då gjorde jag det (i andra bloggen).

En tid senare kom Anu
, hon heter så min indiska systerdotters mamma (förklaring i andra bloggen), till Sverige och Borås igen för att sälja kläder till ett par av postorderfirmorna. Vi bestämde att vi skulle träffas i Borås. Jag kände inte alls till staden men lovade ordna hotell och tog tåget ner från Örebro.

Anu var på företagsbesök hela dagen i Borås där hon skulle stanna till nästa morgonr. Då skulle hon ta tåget till Köpenhamn där hon skulle övernatta och morgonen därefter flyga till en modemässa och kundbesök i Köln i Tyskland. Vi hade mycket att prata om den stund på kvällen när vi åt middag på en Borås-restaurang, thailändsk tror jag, så jag beslutade att följa med till Köpenhamn där Anu skulle stanna ett dygn utan att ha något särskilt att göra.

Anu hade flera gånger besökt en årlig modemässa som hölls på Bella Center i Köpenhamn. Hon brukade bo på ett bra vandrarhem Danhostel Amager nära Bella Center.


Bella Center från nordväst med Copenhagen Congress Center (till vänster), västra ingången (i mitten) och International House (till höger)

Bella Center är Nordens största utställnings- och kongresscenter och ligger på ön Amager i Öresund. På ön ligger också Köpenhamns internationella flygplats Kastrup.
Øresundsbron som är brons officiella namn, går också från Amager.

Vi övernattade på Danhostel Amager som också var en upplevelse: ett modernt, stort vandrarhem med över 500 bäddar i rum med 2-6 bäddar. Kvällen tillbringades på en indisk restaurang Taj Mahal. Den hade inte bara mycket bra mat utan också en imponerande inredning. När man kom in i restaurangen gick man på glas över en flod som skulle föreställa floden Yamuna i Agra i Indien. Hela restaurangen var inredd med vackra, indiska trämöbler med många silverbeslag.

Förebilden för Restaurang Taj Mahals inredning, den heliga floden Yamuna här när den flyter förbi praktmausoléet Taj Mahal i Agra i Indien.

Köpe
nhamns Metro (tunnelbana) har en station vid Bella Center. Den ligger vid den gröna linjen och för att komma till Kastrup morgonen efter fick vi åka tillbaka till Christianshavn och där byta till den gula linjen som går till Kastrup.

Det här var förklaringen till att jag kände till Bella Center som nu har världens blickar på sig genom FN:s klimatkongress COP15. Den ska pågå i två veckor för att försöka rädda jordens framtid. Vi får hoppas att det går bra.

Att det här inlägget skrevs i Saxdalen blogg och inte i den mer internationella Olas blogg beror på att klimatförändringar berör hela jorden, också Saxdalen. Visserligen kommer inte havsvattnet att nå upp till oss även om isen i Arktis och Antarktis smälter helt men i så fall blir det också andra stora förändringar i miljön.

söndag 6 december 2009

Saxdalen.se

Saxdalen.se är adressen till Saxdalens egen portal på Internet. Den kommer att publiceras den 20 december som en liten julklapp innan tomten kommer.

Vi förstår att många har mycket att göra och hålla reda på så här före jul. För att ni inte ska behöva hålla detta viktiga datum i minnet eller skriva upp det på papperslappar som ni sen inte hittar... finns redan nu en nedräkningssida som talar om hur många dagar, timmar, minuter och sekunder som återstår tills portalen öppnas. Klicka bara på länken högst upp så ser ni hur lång väntan det blir.

Den "riktiga" sidan kommer alltså att dyka upp den 20 december.

Bakom sidan med räkneverket pågår arbetet för fullt med att iordningställa den första versionen av Saxdalens Internetportal.

Saxdalen.se är tänkt att vara den plats på Internet där där man ska hitta det mesta om Saxdalen och det som händer här. Där ska man hitta byns föreningar och företag, möten och evenemang - kort sagt det mesta som finns och som inträffar i byn.

En webbplats av det här slaget blir aldrig helt färdig. Det skulle förutsätta att ingenting nytt inträffar. Hit är det ändå tänkt att man ska gå i första hand om man vill ha reda på något om Saxdalen.

Man kan redan nu förbereda sig för den kommande portalen så här:
  • Klicka på länken för att komma till Saxdalen.se (nu nedräknaren)
  • Välj sedan "Bokmärken" i menyn och "Lägg till bokmärke"
Redan nu kan då bokmärket användas för att kontrollera tiden som återstår tills portalen öppnas. När den sen öppnats kan samma bokmärke användas för att gå till portalen och läsa informationen i Saxdalen.se

lördag 5 december 2009

En bussolycka som jag kommer ihåg

Jag har haft ett minne av en stor bussolycka i Gonäs men började tro att jag kanske mindes fel. I dag hittade jag emellertid en webbplats om Gonäs och där finns händelsen beskriven.

Det som hände var i stort sett som jag mindes att man berättade och läste i tidningen. Olyckan inträffade på sommaren 1949. Själv var jag bara sju år så jag kunde inte ha läst tidningen själv men jag tror att det fanns någon bild i tidningen på den demolerade bussen.

Jag hade för mig att det var en timmerbil som kolliderade med bussen men det var tydligen en "vanlig" lastbil. Klicka på följande länk och läs mer om bl.a. bussolyckan i Gonäs: Intressanta händelser i Gonäs

Artikeln upplyser inte om hur antalet dödsoffer och skadade vid olyckan. Jag vill minnas att det var flera döda.

Vi hade vänstertrafik i Sverige på den tiden men nästan alla bilar var vänsterstyrda. Bussarna var dock högerstyrda. Det var nödvändigt för att passagerarna inte skulle behöva gå in från mitten av gator och vägar. Det var nog efter den här olyckan som jag alltid försökte sitta på vänster sida när jag åkte buss i vänstertrafik.

Sju år senare, 13 januari 1956 inträffade en tågolycka som många i min ålder säkert minns. Ett malmtåg på väg från Grängesberg tappade bromsförmågan och skenade söderut. Söder om Ställdalen mötte malmtåget ett motorvagnståg eller rälsbuss som vi kallade det. Krocken blev mycket kraftig och 20 personer i motorvagnståget dödades, varav många skolbarn. Mer om olyckan finns här: Ställdalsolyckan.

I Saxdalen har vi inte haft någon så stor olycka som olyckorna i Gonäs och Ställdalen med det har funnits olyckor också här. Vi ska återkomma till det.

fredag 4 december 2009

Vad såg jag i Gränge förra lördan?

Lokalen var närmare bestämt torget i Grangärde kyrkby och ännu närmare bestämt Gränge-huset. Det låg i kransen av varma lokaler runt torget som idag inte riktigt räckte till för att rymma all den julmarknad som pågick.

Det jag kom för att uppleva var min förvånansvärt gamle vän - med tanke på vår relativa ungdom - Karl-Bertil Danielssons foto-vernissage. Jag har alltid kallat honom Bertil Danielsson rätt och slätt eller bara Bettil. Så här ser han ut där i Grängehuset samtalandes med min granne (men än så länge folkbokförd i Stockholm) Gerd Uleander. Som synes kan Bertil understundom vara allvarlig trots att julkommers och Luciakandidatuppvisning pågår utanför dörren.


Klicka på Bertil eller Gerd för att göra dem större!

Nu börjar det lacka mot jul och då har Karl-Bertil som driven ordbehandlare och ordomvandlare typiskt nog kallat sin nya bok: Karl-Bertil Danielssons Ljug. Ni tittar väl på TV-programmet Karl-Bertil Jonssons Jul? Så här är det hela boken igenom... Ljugarboken släpptes just den här dagen och just i Gränge-huset i Grangärde men det var inte därför jag kom hit. (Se varning längst ner när det gäller boken!)

Bertil har ju också fotograferat och den här lördagen var det vernissage visandes en hel hoper intressanta bilder som Bertil knäppt. På tal om gårdfarihandlare Per Arvid Björk från Västansjö (som Bertil och jag talat en hel del om) så fanns han med bland de många porträtt som hängde på utställningen.
Bertil har ju redan tidigare tillåtit mig visa flera av hans bilder av Arvid i den här bloggen. Här fanns så mycket mer...

Gränge-borna känner igen många av personerna som Bertil förevigat med sin kamera. Ett 26-tal bilder ställdes ut och kommer att stå kvar utställda till och med den 23 december.

Och sen var det det här med boken. Jag kom till utställningslokalen kl 13 och då var hela bokhögen redan slutsåld. En ganska ojämn ström av människor frågade efter boken och många ställde sig i kö för att skriva på en lista för att i bästa fall få del av ett exemplar från det kvarvarande lagret på Globe bokhandel - eller från nästa tryckning.

Bertil kunde inte lova om det skulle finnas exemplar kvar på söndag när han skulle signera böcker på Globe. Att behöva vänta i värsta fall till efter jul med Karl-Bertil Danielssons Ljug ville jag inte riskera. Så efter ett besök hos min mor på Solgärdet i Sunnansjö styrdes kosan till Globe för att rädda ett exemplar av den väntade boken. Jag lyckades och så här ser mitt exemplar ut. Möjligen finns det fler med snarlika utseende:


Varning!
Om du delar sovrum med någon närstående eller längre ifrån hörande: Läs inte boken när någon sover inom hörhåll!

Jag gjorde det misstaget. Det har alltid gått bra hittills men den här gången kunde jag inte stänga in några plötsligt påkomna skrattnödigheter. Jag läste halva boken första natten och resten nästa. Den här boken lämpar sig inte för den lästeknik som förre rektorn i Grängesberg Oskar Bergkvist tillämpade. Han läste bara början av varje rad men förstod på kort tid vad hela texten handlade om.

Karl-Bertils bok lämpar sig bättre för en lässtil där man suger på orden. Det är så lätt att feltolka texten till ord och uttryck som vi är vana att läsa. Då har man missad det mesta av nöjet att läsa Karl-Bertil Danielssons Ljug. Hoppas ni hinner få ett ex av den här härliga ordblandningen till jul. I så fall blir det en

God Jul! eller Gott Ljug!
(det heter väl gott?)

tisdag 1 december 2009

Hur såg man på Gränge-trakten på 1700-talet


På tyska finns ett ordspråk: Den som gör en resa har alltid något att berätta...
 
Jag gjorde för några veckor sen, en resa till min förra bostadsort, Örebro. Där har jag tillsammans med andra kullor och masar en favoritplats: Wadköping. Som boende i Örebro var jag ofta i Wadköping. Friluftsmuséet Wadköping ligger på behagligt promenadavstånd från Örebro stadskärna.
 
Man kan tro att Wadköping är en gammal stadsdel som bevarats sen urminnes tider. Sanningen är
tvärtemot den att Wadköping är en ganska nyskapad stadsdel. Först inför Örebros 700-årsjubileum 1965 invigdes Wadköping och alla hus i den nya stadsdelen var ditflyttade från olika delar av gamla Örebro. Husen däremot är gamla, från 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talens Örebro.
 
Nu var det inte om Wadköping jag skulle berätta, därom kanske kommer mer så småningom. Nej, nu var det om mitt återbesök där som ressällskap till min sambo när hon besökte sin tandläkare.
 
Ca. en timme hade jag på mig och då åkte jag till Wadköping. Två intressanta ställen hinner man besöka på den tiden:
 
Bokantikvariatet Lexica i Wadköping
Bokantikvariatet Lexica har mycket att erbjuda den som är intresserad av det som finns runt omkring oss nu men också det som har funnits tidigare. Ett besök där resulterar ofta i inköp och särskilt nu när det är långt mellan besöken behövs en del väl använd tid för att välja ut de alster som ska tas med till Dalarna och studeras i vår Bergslagsbygd.
 
Det blev den här gången flera böcker varav jag ska berätta lite om en. Så här ser framsidan ut:

 
Klicka (två gånger) för förstoring!
(Förståelse av den gamla texten underlättas kanske av upplysningen att s under 1700-talet skrevs som f )

Nog blir man som varande mas lite mallig när man läser delar av baksidestesten:
 
Inbyggarne, som kallas Dalkarlar, äro för fin uppriktighet, för fin trohet emot Konung och Fädernesland, och fynnerliga manlighet, i Historien mycket namnkunnige. -- År 1708, i den fvåra belägenhet Swerige då var, erbjöd fig denna Provins at pr
ӕftera 20, 000 man, at fig fammanfoga med Armeen , till at förfvara Rikets Gränfor. i), äfven fon den under fifta Kriget mellan Swerige och Rtflanf, fom börjades år 1788 vifade lyfande prof af fin trohet och tapperhet.
...
De kunna uthärda fträngt arbete och ftora svårigheter, I fonkiga socknar, förftår hvar och en af dem oumgängeliga Hantverk. De förtjena och få, på andra orter i Riket, sin näring, med Rothuggning, Dikande, Rödjande, Timrande, Tröfskande, Murars uppläggande, med mera; och drifva Handel med Lagg-Kärl, Näfver, Humla, Slipftenar. Kalk, Liar, Yxor, Sågar och annan Järn-Redfkap. De hafva lärt, hvad för et ftort hjelpmedel Sparfamheten är, til at framhjelpa sig, i deras dagliga näringsfått, uti få bergig ort.
 
Kanske är vi såna än, vi masar och kullor?
 
Ett andra "måste" när jag är i Wadköping är ett besök på bageriet i Jeremiasstugan.
 
Jeremiasstugan med Jeremiasbageriet (under kringlan)

 


Stugan är som alla hus i Wadköping hitflyttad, den här från Tybble gård sydost om Örebro. Namnet har stugan från poeten Levi Rickson, Jeremias i Tröstlösa som enligt legenden bott i stugans övervåning och där skrivit åtminstone en del av sina dikter (innan stugan flyttades hit).
 
I undervåningen finns emellertid nu ett bageri som jag håller för det bästa jag besökt. Ett besök i Wadköping är därför för mig liktydigt med ett besök på Jeremiasbageriet med åtföljande brödkasse att ta med sig. Ingång i dörren längst till höger!