Vi lämnar 00-talet

Vi är i slutet av julhelgen. För många har den säkert varit God och för andra mindre God. Men oavsett våra förhoppningar på julen så har vi i alla fall fått en vit jul med snö...

Det drar ihop sig till nytt år. Det decennium som håller på att ta slut: Jag har inte reflekterat över det under tio år... vad ska det heta? Ja vi har ju talat om 40-tal (när jag föddes), 50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, 90-tal... men sen: 100-tal går ju inte för det handlar ju om tiotal år d.v.s. högst två siffror! Ja då måste det ju bli 00-talet!

Är det fler än jag som har tagits på sängen med den här nya tidsåldern som vi om några dagar har levt i under 10 år? 00-talet! Före millennieskiftet visste väl alla att det var 90-talet?

 
00-talet! Hur kan det sammanfattas. Ja det är väl både och... Om man ser till Sverige och om man jämför internationellt så är det knappast någon positiv utveckling. Jag var lärare på Uppsala universitet från 70-talet till 1993. Under 80-talet gjorde vi studieresor från avgångsklasserna från ”Linjen för personal- och arbetslivsfrågor” till England, vecka 47. Vi gjorde studiebesök på större företag som BBC, British Airways, Unilever, British Rail (Brittiska SJ), Oxford universitet, Cranfield universitet och andra intressanta företag. Jag deltog tre år i studieresorna till London.
 

Om jag ser tillbaka på dessa studiebesök idag är det några minnen som är speciellt framträdande. På BBC, Storbritanniens Sveriges Radio, var det slående hur långt vi kommit med jämlikheten i Sverige redan då. Personalcheferna på BBC kunde då inte förstå någon annan lösning när en anställd kvinna blev gravid än att hon måste säga upp sig från sin anställning och eventuellt söka sig tillbaka om hon ville ha ett jobb efter graviditeten.

 
För Unilever var det ett stort problem med de lokala varumärkena. Reklamen började redan då bli internationell med bl.a. satellit-TV. Att det multinationella bolaget ägde bolag i olika länder som producerade identiska produkter men som hade ”lokala” namn var ett stort problem. Därför ville man internationalisera sina varumärken så att samma reklam skulle kunna användas för många länder.
 
Tydligaste minnet från besöket på British Rail 18 november 1987 var att vi med en hårsmån undgick att drabbas i en av de största tragedierna i Londons tunnelbanas historia. Vårt studiebesök var på stationen Kings Cross i centrala London. Vårt studiebesök var över och vi åkte med tunnelbanan från samma station till vårt hotell gissar jag ungefär kl. 19.00

 

Väl tillbaka på hotellet satte jag på TV:n på rummet och såg direkt en extra nyhetssändning från katastofen i tunnelbanestationen Kings Cross. En brand hade utbrutit och 31 personer omkom. Premiärminister Margaret Thatcher intervuades i BBC och talade påtagligt rörd om en "disaster", katastof. På hotellet blev det kaos i växeln och receptionen.

 

Vi åkte i egen chartrad buss från Uppsala med ett gotländskt bussbolag, Svenssons buss. Oroliga anhöriga som visste att vi skulle besöka Kings Cross den dagen ringde hotellet och frågade om personer i gruppen levde. Problemet var att vi alla, ca. 40-45 personer var inbokade under namnet ”Svenssons buss”.

 

Hotellet hade ingen aning om våra namn och rumsnummer, bara att vi alla tillhörde ”Svenssons buss”. Det tog lång tid innan receptionen lyckades spåra de personer som fick oroliga telefonsamtal från Uppsala.

Från ett studiebesök hos British Airways på Heathrough flygplats är det starkaste minnet att ett av företagets ”superflygplan” av typ Concord landade alldeles utanför glasväggen i den föreläsningssal som vi var samlade i och som vette mot en landningsbana på Heathrought. Det skedde under pågående föreläsning som avbröts temporärt (p.g.a. bullret och intresset för världens snabbaste passagerarplan. Föreläsaren såg det säkert som ett mycket välkommet PR-nummer att vi fick bevittna denna stolthet.

Eftersom vi var en grupp utbildade i Personal- och arbetslivsfrågor var information och anställningsförhållanden och arbetsmarknad en genomgående huvudpunkt vid våra studiebesök. Det var på den tiden slående hur låg arbetslöshet Sverige hade jämfört med, inte bara Storbritannien, utan hela Europa. De flesta föredragshållare räknade bort Sverige från det som var normalt. Och skillnaden var stor. Nu drygt 20 år senare har Sverige rättat in sig i det europeiska ledet och har nu en relativ arbetslöshet av 9 procent, en för Europa ”normal” arbetslöshet. Undantag är Spanien och Lettland med 18 respektive 17 procent arbetslösa. 
 

En positiv information är ju att vi förhoppningsvis undgår den farliga andra vågen av den s.k. svininfluensan. En världsomfattande epidemi, pandemi, inträffar bara ett fåtal gånger per århundrade. Det här var första gången ett vaccin varit tillgängligt för att stoppa en pandemi. Det verkar ha lyckats när mer än halva Sveriges befolkning har låtit vaccinera sig.

 

Jag minns tydligt ett besök i Östanbjörka hos familjen Nordström. Jag var kanske 10-12 år. Anders Nordströms reciterade kyrkböckerna som kunde berätta hur farsoter under forna dagar utplånade inte bara hela familjer utan också nästan hela byar. Då fanns varken vaccin eller kunskap. Digerdöden tog livet av ca en tredjedel av Europas befolkning. Ett vaccin mot den pandemin skulle säkert ha tagits emot positivt av befolkningen.