Johannes Graafs senaste film: Epilog

Runt sekelskiftet 1800/1900 hade vår by - som då hette Rävvåla - ett uppsving. Brytningen i Långfallsgruvan hade kommit igång och det första anrikningsverket hade byggts nere i byn. Vid den tiden byggdes också tre samlingslokaler i byn, ordenshuset, gamla Folkets hus och missionshuset.

Ordenshuset invigdes 1897, Missionshuset och Folkets hus byggdes samtidigt men missionshuset blev färdigt 1909. Folkets hus var färdigt för invigning i december 1912 eller januari 1913. Eftersom inget av de tre husen finns kvar idag är Johannes film om missionshuset ett värdefullt bidrag till Rävvåla/Saxdalens historia. Klicka på den lilla "ramen" längst till höger under bilden för att se filmen i helskärmsläge.

 

 
Om alla tre byggnaderna kan man läsa i boken RÄVVÅLA-SAXDALEN genom tiderna som fortfarande går att köpa för 100 kr, bara en krona per sida. En liten upplaga finns kvar.

Hur har ni det där ute i mörkret?

Här sitter jag nu i mörkret på min kammare där jag föddes för snart 71 år sedan. Jag har letat efter svar på en fråga jag fick från Niklas Våhlander nere i byn. Han undrar över den kallaste temperatur som upp- mätts i byn Råvvåla/Saxdalen och när det i så fall var?

Det korta svaret är: Jag vet inte! Men som väderbiten börjar man ju fundera och leta information. Det finns säkert en del väderstatistik bland gamla anteckningar som våra föräldrar och tidigare förfäder gjort men att hitta dem? Och någon officiell väderstation har vi säkerligen aldrig haft i närheten av Rävvåla/Saxdalen.

För att leta efter några fakta om hur temperaturen kan ha varit tidigare kan man jämföra med kända temperaturer i närheten. Om vi ser till registrerade låga temperaturer i Dalarna så är köldrekordet -46,1° i Grundforsen (nordväst om Granfjällsstöten i Sälen- fjällen) den 1 januari 1979. Det är dessutom köldre- kord i hela Svealand. Nästan lika kallt var det i Särna den 3 januari krigsvintern 1941: -46,0°. Själv föddes jag i januari 1942 som också var en bister krigsvinter. Jag föddes i det rum som jag sitter i nu. Det gick inte att komma upp på Malbacken med någon bil så min moster Hanna hjälpte till med förlossningen.

Både Grundforsen och Särna ligger i ett område som är känt för kalla vintrar. Det beror till stor del på avståndet från havet. Havsvatten verkar stabilise- rande på temperaturen över landområden i närheten. Den plats på hela Skandinaviska halvön som ligger längst från havsvatten hittar vi i skuggan av Fulufjäl- let  strax öster om den lilla byn Mörkret. Därifrån är det 22 mil till Trondheimsfjorden, 22 mil till Oslo- fjorden och 22 mil  Bottenhavets vatten några kilo- meter söder om Njutånger. Flera av de nämnda Dalaorterna kan ses på följande karta.
 

 
Flera vargavintrar är kända historiskt sett men upp- mätta temperaturer är inte så lätta att hitta.

1323 frös hela Östersjön. Allmän trafik på isen mellan Skåne och Tyskland startade och härbärgen byggdes ute på isen så att resande kunde få vila, mat och byta hästar.
   
1658 var en kall vinter åtminstone i södra Sverige och Danmark. Det var då Karl X Gustav tågade med en svensk arme över isarna på Lilla bält (700 m brett på smalaste stället) och Stora bält (1200 m brett på sma- laste stället.

1940 frös Öresund till. Så många helsingborgare gick över isen till Helsingör att det blev problem för den danska tullen.

Värmlands lägsta temperatur är -42,0° den 20 januari 1917 i Adolfsfors och den 14 januari 1918 i Knon vid Gustavsfors. 
 
Västmanland: Köldrekordet inföll den 24 januari 1875, då Nora och Västerås uppmätte -36,5°. Den därefter lägsta temperaturen registrerades den 9 februari 1966, då Uttersberg hade -35,0°.

"Åren 1771 och 1772 voro för Västerdalarnas finnmarker fruktansvärda. Hungersnöden var så stor, att finnarne under vintrarne dessa år svulto ihjäl i sina pörten, stundom milsvidt skilda från folk. Man hittade de arma människorna, omtalas det, med munnen fylld af hö och halm, som de i yttersta nöden tillgripit. De utmärglade finnarne sökte i det längsta på sina skidor finna villebråd men svälten gjorde, att de dignade ned i skogen och sedan återfullos döda, vanligen svårt sargade af vilddjuren, whilka stundom endast lämnat skeletten kvar." (A. Magnevill, Grangärde Församlings Minnesbok. 1925, Faximilupplaga tryckt 1968, s. 179).

Långa namn i Blötberget och Spanien

På något sätt tycker jag det mesta hänger ihop. Tankarna letar sig olika vägar genom associationer, vi kopplar ihop händelser eller företeelser som har någonting gemensamt. I efterhand är det svårt att exakt komma ihåg vilken väg tanken har letat sig fram.

När det gäller Blötberget har jag många minnen från barndomen. Min farfar hade en bror som bodde i Blötberget. Dit var min familj och hälsade på flera gånger. Jag hade också en granne och släkting som gift sig med en man från Blötberget. Hon flyttade till Kalle - som han hette - och blev natura- liserad blötbergare. Dit var vi också och hälsade på några gånger när jag var barn.
 
Från den tiden kommer jag ihåg att Kalle Odén i Blötberget hade ett ovanligt långt namn. Han hette Karl Artur Nikolaus Frans Josef Odén. Kalle berättade också att det ibland var opraktiskt att ha ett så långt namn, särskilt när man ska fylla i blanketter som kräver fullständigt namn. Det utrymme man har att skriva på är sällan anpassat till så långa namn.
 
Blötbergare kan vara fyndiga när det gäller namn. När min hemby Rävvåla bytte namn till Saxdalen 1 januari 1948 vet jag inte vad man tyckte i Blötberget men där skapades ett nytt namn som på ett fyndigt sätt sammanfattade båda våra bynamn: Rävsaxdalen.
 
Jag trodde nog på den tiden att Kalle Odéns fullständiga namn var ett av de längsta, kanske det längsta som funnits. Men i sommar gjorde min sambo och jag vår tredje resa till en stad som vi tycker mycket om: Barcelona. Där besökte vi ett intressant museum, Picasso-museet. Det var natur- ligtvis Picassos konst vi var intresserade av. Men när det gäller namn så var konstnärens fullständiga namn betydligt längre än Kalle Odéns. Han hette Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

Som tur är signerade inte Picasso sina konstverk med sitt fullständiga namn. Nej, han signerade sina verk med moderns efternamn:
  

Picasso och jag har en del gemensamt. Det kan du läsa mer om i den mer internationella bloggen Olas blogg, här.

Några tidningsurklipp från början av 1900-talet

Början av 1900-talet var i Rävvåla en tid av expansion. Brytningen i Långfallsgruvan hade kommit igång och behovet av arbetskraft ökade. Rävvåla blev en inflyttningsort, antalet barn ökade och fler skolor behövdes.

Dalpilen 1907-11-01

När ovanstående artikel publicerades hade Rävvåla redan två skolbyggnader, den första troligen byggd 1859 (nuvarande adress Oxbrovägen 35) och den andra 1902, samma hus som Saxdalens kapell. Det räckte ändå inte till. 1915 var ytterligare ett stort skolhus färdigt att användas, nuvarande Saxdalens skola.

Att kyrkostämmans beslut 1907 inte bara var tomt prat utan verkställdes inom kort visar artikeln från Dalpilen 23 juni 1908.

Dalpilen 1908-06-23

Gruvorna gav många arbete -hårt arbete - men inte alltid så pålitligt. Långfallsgruvan bytte ägare många gånger och ibland var det stopp i gruvdriften.

Dalpilen 1920-12-24

Dalpilen 1923-02-02

Det troligen ganska korta arbets- avbrottet 1920 var inte en engångs- företeelse vilket framgår av notisen 2 februari 1923. Däremot verkar Saxberggruvan ha varit en betydligt stabilare arbetsplats än t.ex. Blötbergsgruvan där långa permitteringar var vanliga. 
 

Dalpilen 1908-08-28

I Blötberget inträffade också en tågolycka i en artikel i Dalpilen 1908-08-28, dessbättre utan personskador. 
  
 Jag vet att det också skedde en allvarlig kollission på Blötbergets station i samband med att järnvägen byggdes. Jag har ännu inte hunnit gräva fram den skriften men den kommer fram så småningom. Då återkommer jag med en rapport. Inte heller vid den olyckan skadades någon person.

Rävvåla/Saxdalens historia i bokform

Som nypensionerad och återflyttad till min hemby Saxdalen efter 45 års bortavaro tog jag initiativ till en studiecirkel om Saxdalens historia hösten 2008. Motivet var min egen brist på kunskap om min födelseby och ett sedan många år växande intresse för hembygden.  
 
 Intresset för studiecirkeln överträffade förhoppningarna och antalet anmälningar var större än vad som kunde rymmas i en studiecirkel. Så det blev två, en hösten 2008 och en annan våren 2009.

Särtrycket om Rävvåla/Saxdalen ur GRÄNGE 1965-2008 finns ännu att köpa för 100 kronor!

En lycklig omständighet i båda grupperna var att vi - efter önskemål - fick en deltagare som deltog i båda studiecirklarna. Personen ifråga var Lars Åhlström, 20-årig redaktör för den (med ett undantag) årligen utgivna skriften GRÄNGE - ÅRSSKRIFT FÖR HEMBYGDSINTRESSERADE I GRANGÄRDE KOMMUN som det hette från starten 1963. Vid kommunsammanslagningen 1971 av landskommunerna Grangärde och Säfsnäs med Ludvika stad bildades Ludvika kommun. Därefter togs "I GRANGÄRDE KOMMUN" bort ur underrubriken.
  

 Förutom att vara redaktör för Gränge har Lars skrivit de flesta artiklar som handlar om Rävvåla/Saxdalen. Hans far folkskolläraren August Åhlström skrev den första artikeln som ingår i det här särtrycket, om Långfallsgruvan och dess upptäckare.

Därefter följer hela 34 artiklar skrivna av Lars Åhlström. Hans kunskap om vår historia är mycket imponerande och trots en respektabel ålder är hans minne fortfarande mycket gott.


Den här boken är ett resultat av studiecirklarna där ett förslag gjordes att kopiera "Saxdalskapitlen" för studiecirkeldeltagarna. Med tanke på upphovsrättslig tveksamhet föreslog jag att vi i stället skulle höra efter med Hembygdsföreningarnas Samarbetskommitté - som är utgivare av GRÄNGE - om vi kunde få tillstånd att trycka en specialutgåva av GRÄNGE med de artiklar som handlar om Rävvåla/Saxdalen.

Det beviljades och jag beklagar att resultatet inte föreligger förrän nu men är stolt över att vi i Rävvåla Kulturförening nu slutfört arbetet så att publikationen är tillgänglig för en större publik och på ett legalt sätt.

Boken som är på 101 sidor finns nu att köpa för 100 kronor per exemplar. Den finns i en begränsad upplaga och vi kan redan nu förvarna om att eventuellt nytryck inte kommer att kunna säljas för samma pris.

Jag vill tillägga att arbetet med boken har varit mycket intressant. Jag har lärt mig mycket om både historia och nya datorproblam. Tekniska problem har funnits men samarbetet med Lars Åhlström har gjort det hela arbetet till en mycket positiv erfarenhet.

Den som vill köpa boken kan skicka en beställning till min e-post-adress: olahagfall@gmail.com eller ringa mig på tel. 0240-31038 eller skicka ett vanligt brev eller kort till Ola Hagfall, Malbacksvägen 45, 770 72  SAXDALEN.

Boken kommer också att kunna köpas på vårt norra centrum: Saxenkiosken.

Saxdalen - byn det sjunger om

Svarvar Elsa Danielsson - släktforskning

Under min tid i Uppsala hade jag ofta kontakt med Inga-Britt Trygg som var från Blötberget men som hade sin mormor i Saxdalen. IngaBritt och jag har fått kontakt igen genom min blogg och genom intresse för släkt- och hembygdsforskning.

Inga-Britts mormor var Elsa Danielsson, kanske inte känd av alla bybor under sitt riktiga namn men Svarvar-Elsa kände de allra flesta rävvålingar till och det är samma person. Stugan där hon bodde ligger vid Fyrmanåkern, till vänster om det första backkrönet om man åker upp bakom gamla Johnsons affär, nu Hedtorpsvägen.

Inga-Britt beskriver sitt arbete så här: "I början av 90-talet läste jag på Högskolan i Falun för att få kompetens att undervisa på Lågstadiet och då fick vi släktforska. Mamma och pappa, som då levde blev mina intervjuobjekt. Detta dokument har jag sparat till mina barnbarn. Tänkte att det ev kan vara intressant för saxdalingar."

Vi har fått använda Inga-Britts rapport i vår studiecirkel om Saxdalen och jag tycker den ger en god bild av livet i en liten stuga i Saxdalen för två-tre generationer sedan. Rapporten är väl värd att läsas av flera som är intresserade av traktens historia.

Jag vill skicka ett stort tack till Inga-Britt för hennes släktforskningsrapport och låter den tala för sig själv:

(Klicka på bilderna för att se sidorna förstorade!)

Nu går 34:an i himlen in... men när var det?

Saxdalen har inte haft så många hyreshus. Det senast byggda som också revs för några år sedan har vi visat här i bloggen med ett bild lånad från Nestor Arvidsson. Det låg nedanför Folkets Hus. Det var det enda hyreshuset i byn under senare tid och kallades helt enkelt för Hyreshuset.


Bilden ovan visar troligen det första eller andra hyreshuset i dåvarande Rävvåla. Två arbetarkaserner byggdes 1920 vid Lerbäcken väster om Mellanbyn. Byggmästaren var från Grängesberg och de två kasernerna byggdes i samma stil som kasernerna i Stora hagen och på Källfallet i Grängesberg.

Lägenheterna var små, fyra gånger ett rum och litet kök i varje kasern gav bostad åt åtta familjer eller ensamstående. Säkert bodde flera barnrika familjer i de två husen.

Det fanns till och med tillverkningsverksamhet i åtminstone en av lägenheterna. Vårt uppfinnargeni Hjalmar Sjöstrand bodde en period i en av lägenheterna - under den tid när radion gjorde sitt inträde i de svenska hemmen. Han lindade spolar till sina mottagningsapparater i sin lägenhet där han också tidvis hade åtminstone en medjälpare.

Nestor Arvidsson har också bidragit med tidningsurklippet om 34:an. Vi kan läsa från urklippen när det två kasernerna byggdes men kan någon person med gott minne eller urklipp eller anteckningar i byrålådorna upplysa om vilket år de revs? Vi tror att det var på 60-talet men skulle vilja veta vilket år. Om någon har fotografier på de gamla husen är vi också tacksamma om vi får låna dem och kopiera av dem.

Idag är det för sent att fotografera både 33:an och 34:an eftersom de för länge sen har gått i himlen in...

Rävvålpojkarnas stridslystnad bekräftad

I förra inlägget nämnde jag en företeelse som jag inte visste om det bara var en skröna eller om det fanns någon substans bakom. Det gällde sägner om "spänningen mellan Rävvåla och andra byar", hur män eller ynglingar utifrån riskerade att åka på stryk om de cyklade genom Rävvåla. Bara ett par dagar efter publiceringen av förra inlägget hade jag fått två klargörande brev från barn till fäder som varit modiga nog att ändå cykla till Rävvåla och där träffat Rävvålflickor.  

  Den ene mannen (låt oss kalla honom Sven eftersom han hette så) bodde i Grängesberg. Han berättade för sin dotter Inger (som numera bor i Strängnäs) att... jag citerar Inger: Beträffande det Du skrivit i dag om "spänningarna" mellan Grängesberg och Rävvåla kan jag bekräfta att pojkarna i Rävvåla säkert ville ha sina flickor för sej själva. Min egen pappa Sven bodde i Grängesberg och mamma i Rävvåla. Dom har berättat att han för att komma fram till Rävvåla fick ta omvägen via Björnhyttan och över Ljungåsen för att inte få stryk. Dom lär ha lurpassat någonstans i skogen ovanför "Sörbyn". 
 
Den andre modiga mannen, från Blötbergstrakten, hade tagit sig till den gamla dansbanan som då låg på kullen ovanför badplatsen vid Nya dammen. Jag citerar sonen som blev ett resultat av dansen: Där mamma mött min far första gången, det var på dansgolvet 1924/25. Han hade varit mycket rädd för stryk när han följt mamma en bit på väg hem mot Rusbodarna, ty hemmapojkarna ville ha sina flickor ifred. 
 
Från de två breven finns inga klara bevis för att våld har förekommit men däremot verkar det ställt utom allt rimligt tvivel att rädslan hos båda båda cyklisterna varit både verklig och stor. Men för de båda paren som ligger bakom de två vittnesmålen slutade det hela lyckligt. Båda paren gifte sig och fick två barn vardera. Det ena paret bosatte sig i Norrbyn i Rävvåla och det andra på Slogåsen. Den typ av mod som de två männen uppvisade är väl det vi idag kallar civilkurage.

Runnbergsgården med J L Runnbergs diversehandel

Den unika lanthandeln lämnades 1933 som om personalen hade gått på lunch. Butiken återupptäcktes i början av 2000-talet efter en 70-årig törnrosasömn. Rävvåla kulturförening har tagit som sin huvuduppgift att rusta upp och anordna aktiviteter i Runnbergsgården.

Se Saxdalen på bloggkartan

Jag har placerat vår blogg i
Saxdalen på bloggkartan.se

Hälsar Ola Hagfall