Inlägg
Här sitter jag nu i mörkret på min kammare där jag föddes för snart 71 år sedan. Jag har letat efter svar på en fråga jag fick från Niklas Våhlander nere i byn. Han undrar över den kallaste temperatur som upp- mätts i byn Råvvåla/Saxdalen och när det i så fall var?
Det korta svaret är: Jag vet inte! Men som väderbiten börjar man ju fundera och leta information. Det finns säkert en del väderstatistik bland gamla anteckningar som våra föräldrar och tidigare förfäder gjort men att hitta dem? Och någon officiell väderstation har vi säkerligen aldrig haft i närheten av Rävvåla/Saxdalen.
För att leta efter några fakta om hur temperaturen kan ha varit tidigare kan man jämföra med kända temperaturer i närheten. Om vi ser till registrerade låga temperaturer i Dalarna så är köldrekordet -46,1° i Grundforsen (nordväst om Granfjällsstöten i Sälen- fjällen) den 1 januari 1979. Det är dessutom köldre- kord i hela Svealand. Nästan lika kallt var det i Särna den 3 januari krigsvintern 1941: -46,0°. Själv föddes jag i januari 1942 som också var en bister krigsvinter. Jag föddes i det rum som jag sitter i nu. Det gick inte att komma upp på Malbacken med någon bil så min moster Hanna hjälpte till med förlossningen.
Både Grundforsen och Särna ligger i ett område som är känt för kalla vintrar. Det beror till stor del på avståndet från havet. Havsvatten verkar stabilise- rande på temperaturen över landområden i närheten. Den plats på hela Skandinaviska halvön som ligger längst från havsvatten hittar vi i skuggan av Fulufjäl- let strax öster om den lilla byn Mörkret. Därifrån är det 22 mil till Trondheimsfjorden, 22 mil till Oslo- fjorden och 22 mil Bottenhavets vatten några kilo- meter söder om Njutånger. Flera av de nämnda Dalaorterna kan ses på följande karta.
Flera vargavintrar är kända historiskt sett men upp- mätta temperaturer är inte så lätta att hitta.
1323 frös hela Östersjön. Allmän trafik på isen mellan Skåne och Tyskland startade och härbärgen byggdes ute på isen så att resande kunde få vila, mat och byta hästar.
1658 var en kall vinter åtminstone i södra Sverige och Danmark. Det var då Karl X Gustav tågade med en svensk arme över isarna på Lilla bält (700 m brett på smalaste stället) och Stora bält (1200 m brett på sma- laste stället.
1940 frös Öresund till. Så många helsingborgare gick över isen till Helsingör att det blev problem för den danska tullen.
Värmlands lägsta temperatur är -42,0° den 20 januari 1917 i Adolfsfors och den 14 januari 1918 i Knon vid Gustavsfors.
Västmanland: Köldrekordet inföll den 24 januari 1875, då Nora och Västerås uppmätte -36,5°. Den därefter lägsta temperaturen registrerades den 9 februari 1966, då Uttersberg hade -35,0°.
"Åren 1771 och 1772 voro för Västerdalarnas finnmarker fruktansvärda. Hungersnöden var så stor, att finnarne under vintrarne dessa år svulto ihjäl i sina pörten, stundom milsvidt skilda från folk. Man hittade de arma människorna, omtalas det, med munnen fylld af hö och halm, som de i yttersta nöden tillgripit. De utmärglade finnarne sökte i det längsta på sina skidor finna villebråd men svälten gjorde, att de dignade ned i skogen och sedan återfullos döda, vanligen svårt sargade af vilddjuren, whilka stundom endast lämnat skeletten kvar." (A. Magnevill, Grangärde Församlings Minnesbok. 1925, Faximilupplaga tryckt 1968, s. 179).
Det korta svaret är: Jag vet inte! Men som väderbiten börjar man ju fundera och leta information. Det finns säkert en del väderstatistik bland gamla anteckningar som våra föräldrar och tidigare förfäder gjort men att hitta dem? Och någon officiell väderstation har vi säkerligen aldrig haft i närheten av Rävvåla/Saxdalen.
För att leta efter några fakta om hur temperaturen kan ha varit tidigare kan man jämföra med kända temperaturer i närheten. Om vi ser till registrerade låga temperaturer i Dalarna så är köldrekordet -46,1° i Grundforsen (nordväst om Granfjällsstöten i Sälen- fjällen) den 1 januari 1979. Det är dessutom köldre- kord i hela Svealand. Nästan lika kallt var det i Särna den 3 januari krigsvintern 1941: -46,0°. Själv föddes jag i januari 1942 som också var en bister krigsvinter. Jag föddes i det rum som jag sitter i nu. Det gick inte att komma upp på Malbacken med någon bil så min moster Hanna hjälpte till med förlossningen.
Både Grundforsen och Särna ligger i ett område som är känt för kalla vintrar. Det beror till stor del på avståndet från havet. Havsvatten verkar stabilise- rande på temperaturen över landområden i närheten. Den plats på hela Skandinaviska halvön som ligger längst från havsvatten hittar vi i skuggan av Fulufjäl- let strax öster om den lilla byn Mörkret. Därifrån är det 22 mil till Trondheimsfjorden, 22 mil till Oslo- fjorden och 22 mil Bottenhavets vatten några kilo- meter söder om Njutånger. Flera av de nämnda Dalaorterna kan ses på följande karta.
Flera vargavintrar är kända historiskt sett men upp- mätta temperaturer är inte så lätta att hitta.
1323 frös hela Östersjön. Allmän trafik på isen mellan Skåne och Tyskland startade och härbärgen byggdes ute på isen så att resande kunde få vila, mat och byta hästar.
1658 var en kall vinter åtminstone i södra Sverige och Danmark. Det var då Karl X Gustav tågade med en svensk arme över isarna på Lilla bält (700 m brett på smalaste stället) och Stora bält (1200 m brett på sma- laste stället.
1940 frös Öresund till. Så många helsingborgare gick över isen till Helsingör att det blev problem för den danska tullen.
Värmlands lägsta temperatur är -42,0° den 20 januari 1917 i Adolfsfors och den 14 januari 1918 i Knon vid Gustavsfors.
Västmanland: Köldrekordet inföll den 24 januari 1875, då Nora och Västerås uppmätte -36,5°. Den därefter lägsta temperaturen registrerades den 9 februari 1966, då Uttersberg hade -35,0°.
"Åren 1771 och 1772 voro för Västerdalarnas finnmarker fruktansvärda. Hungersnöden var så stor, att finnarne under vintrarne dessa år svulto ihjäl i sina pörten, stundom milsvidt skilda från folk. Man hittade de arma människorna, omtalas det, med munnen fylld af hö och halm, som de i yttersta nöden tillgripit. De utmärglade finnarne sökte i det längsta på sina skidor finna villebråd men svälten gjorde, att de dignade ned i skogen och sedan återfullos döda, vanligen svårt sargade af vilddjuren, whilka stundom endast lämnat skeletten kvar." (A. Magnevill, Grangärde Församlings Minnesbok. 1925, Faximilupplaga tryckt 1968, s. 179).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar