Medaljutdelning i Grangärde kyrka 1913

Den alltför tidigt bortgångne räddaktören vid Ludvika Tidning/Dalarnas Tidningar Bertil Danielsson och jag hade en ganska intensiv korrespondens under  Bertils senaste levnadsår.

Vi var båda intresserade av musik och hade rötter i den lilla byn Östanbjörka. Bertil läste också andra tidningar än den han själv skrev i. Han skickade en gång en artikel ur Tidning för Falu Län och Stad. Artikeln publicerades 1913. Den följer här:
  
Medaljutdelning i Grangärde kyrka

31 arbetare i Nyhammar får utmärkelse

  

En högtidlig medaljutdelning försiggick i Grangärde kyrka, i det att till icke mindre än 31 af Nyhammars Bruks arbetare utdelades dels guld – och dels silvermedaljer.
Sedan bruksstyrelsen jämte en del inbjudna vid ½ 2-tiden samlats i kyrkans kor, där redan de förut de  som skulle få medalj jämte ett tjugotal som för några år sedan hedrades med detta utmärkelsetecken, tagit plats, inleddes högtidligheten med afsjungandet af en psalmvers, hvarefter prosten Magnevill framträdde och höll ett kort tal om arbetets möda, men äfven om dess heder och belöning. Vidare påpekade talaren arbetarens förbättrade ställning i våra dagar. Han vore ej som förr utsatt för en godtycklig, hvarjämte genom den nyss beslutade folkpensioneringen samt genom arbetsgifvarens större omtanke om de gamla trotjänarne arbetarnes framtidsutsikter numera vore betydligt ljusare än förr.
Ett annat glädjande förhållande var det allt mer framträdande sträfvandet, att åt så många som möjligt bereda egna hem.
Härefter fingo arbetarna efter upprop af disponenten Hammarström träda fram och ur fru Hammarströms hand mottaga sina hederstecken.
Den större medaljen i guld tilldelades: hofslagaren E.A Brask, rättaren P.F Ramkvist och mjölnaren Mats Matsson.
Större medaljen i silfver öfverlämnades åt arb. P.G Schollin, J.E Schollin, Morgärds Karl Gust. Andersson, Täpp Er. Jansson, Jak.Er Norberg, And. Aug Andersson, Dan. Leon. Larsson, Per-Erik Karlsson, Anders Hermansson, Jan Olof Jansson, Morgärds Per Erik Andersson, Nylands Karl Erik Ersson, Niss And. Andersson, And. Er. Jansson och J.P Granskog.
Mindre medaljen i silfver tilldelades And. Nyström, Nils Haag, Karl Gust. Blixt, Gust. Berg, Karl Johan Lindahl, Mas Joh. Jansson, K. Wilhelms Blommengren, And. Erik Andersson, Ris Karl Andersson, Niss Aug. Andersson, Karl Axel Bergström, Petter Ersson och Vidik Andersson.
Kl. 3 e.m var midag ordnad dels på Turisthotellet, dels på Gästgivargården för såväl gamla som nya medaljörer och deras hustrur samt alla förmän på bruket jämte en del öfriga inbjudna, tillsammans omkring 120 personer.
Under middagens lopp höllos flera tal såväl för medaljörerna som för bruksstyrelsen m.m. Medaljörernas tack framfördes af smältaren Nils Haag.
(Tidning för Falu Län och Stad onsdagen 27 augusti 1913)

Med hälsning från
Ola

Vis & Låtgruppen SAXDALINGARNA sjunger och spelar i Grangärde kyrka på torsdag kväll

Pingst hänryckningens tid

Det är pingst, den tid som ibland kallas hänryckningens tid efter Esaias Tegnérs dikt Nattvardsbarnen. Det är en tid då många gifter sig och många ungdomar bekänner sin kristna tro offentligt i samband med den första nattvarden. Att vara konfirmerad var tidigare ett krav för att få nattvarden i Svenska kyrka men idag är enda kravet att vara döpt.

Jag hittade ett par par små tidningsartiklar från tidningen Dalpilen 5 juni 1914. Där kan man läsa om vad en del av befolkningen i dåvarande Räfvåla kunde delta i under den pingsthelgen för nästan 100 år sedan (Klicka på artiklarna för förstoring):

Pingsten är en religiös högtid och ordet pingst kommer av grekiska ordet pentekoste som betyder den femtionde. Pingsten inträffar sju veckor eller 50 dagar efter påsk. Pingst har traditionellt också haft en helgdag i Annadag pingst, måndagen efter Pingstdagen. Den togs bort som nationell helgdag (röd dag) genom ett riksdagsbeslut 2004.

För mig har pingst också en annan betydelse. Mina morföräldrar var starkt religiösa och medlemmar i den Pingstförsamling som fanns i Rävvåla från tidigt 1900-tal. De frikyrkliga församlingarna hade i vissa frågor avvikande uppfattning från den svenska statskyrkan. Bland annat tillämpade Pingskyrkan vuxentdop.

En krock mellan kyrkornas uppfattning skedde när kyrkoherden en gång kom från Grangärde till Räfvåla skola och helt sonika tog med sig de elever i en klass som inte var döpta in i Kyrksalen och döpte dem. Bland eleverna fanns barn till pingstvänner som alltså tillämpade vuxendop. Det är inte så lätt att föreställa sig de känslor dessa föräldrar kände när de fick reda på händelsen men att de inte var glada är lätt att föreställa sig.

Någon gång runt 1910 byggde Helgelseförbundet ett Missionshus på Stenbacken. Kyrkobyggnaden användes av många frikyrkliga församlingar, inte bara från Räfvåla utan också från Grängesberg och andra byar i närheten. Där fanns också söndagsskola för barn. Jag gick själv där tillsammans med många jämnåriga från byn. Där fanns ingen dopfunt utan ett dopkar eller dopbasäng, längst fram på podiet. Vid dop skulle den döpte sänkas ner helt i vattnet. Jag minns att jag tyckte den delen var något skrämmande men jag såg själv aldrig något dop.

På engelska kallas pingsten Whit, Whitsun eller Pentecost. När jag hör ordet Pentecost så associerar jag i första hand till en jazzkomposition: Pentecostal feeling.

Klicka på Pentecostal feeling för att höra en inspelning av den sortens hänryckande musik komponerad av den amerikanske jazzmusikern och musikläraren Donald Byrd.

Annorlunda vandring i Betlehem i Grangärde kyrka

Om du åker eller går förbi Grangärde kyrka på lördag eftermiddag 19 december märker du att allt inte är som vanligt.

En kall vinterdag kan kyrkan se ut som på bilden, bara vit snö och inga människor eller djur utanför kyrkan. Men på lördag kan du se värmande eldar utanför kyrkan och fåraherdar med sina får på ängen framför kyrkporten.

Går du närmare kan du få höra änglasång och andra som sjunger och du kan följa med på en vandring runt i kyrkgångarna som nu är dekorerade som gator i Betlehem. Du får höra medföljare och olika personer berätta att dom sett åsnor och kameler och mycket annat.

Du får också se ett litet barn i en krubba och höra tre män i vackra färgrika kläder sjunga för och om det lilla barnet - och för dig...

Kom gärna till Grangärde kyrka på lördag mellan kl. 14 och 19. Följ med på en guidad vandring som tar ca. en halvtimme och se kyrkan som om du vore i en stad någonstans långt söderut...

Har du sett tre kameler på väg till Saxdalen?

För drygt en vecka sedan hade jag nöjet att delta i en Levande Betlehemsvandring i Grangärde kyrka. Tillsammans med två andra medlemmar i Rävvåla kulturförening ingick jag i det ganska stora antal frivilliga som behövs för att besätta alla roller i ett spel av den här storleken. Det här var tredje året i rad som Betlehemsvandringen genomfördes och jag var en av debutanterna det här året.

Efter två möten med "skrivbordplanering" var det dags för ett slags generalrepetition i Grangärde kyrka. Som det ska vara vid generalrepetitioner så var det lite rörigt, alla letade efter sina dräkter och de massor av tillbehör som behövdes.

Sen kom föreställningarna: En dag för skolbarn och därefter den stora föreställningen för allmänheten. Som det ska vara vid juletid (i Sverige) var det blixtrande vinter utanför kyrkan. En fåraherde vaktade sina får utanför ingången och ljus var tända och en särskild stjärna lyste över kyrkans ingång. Änglar välkomnade vandrarna med sång.

De som vandrade in i Betlehem kände kanske inte igen sin gamla kyrka: Där var en lång gata som från en svunnen tid... Men innan de besökande fick fortsätta måste de skattskriva sig... Som bilden visar var skattskrivaren just nu inte bakom sin pulpet (eftersom han också var den här bloggens fotograf...) men inga skattesmitare kom in i Betlemem.

Efter skattskrivningen kom vandrarna först till torget där de bjöds något att äta eftersom många hade vandrat en lång väg. Sen låg Långa gatan i Betlehem framför dem med olika stånd med allt vad Betlehems hantverkare bjöd. En ledsagare följde vandrarna och berättade den ursprungliga historien.

Här en skomakare vid sin läst. En av hantverkarna längs Långa gatan. Änglasång följde vandrarna hela vägen.

Bröd har alltid varit en viktig vara och en obligatorisk vandrigspaus var vid Betlehems bageri.

Hela vandringen ledsagades av guider som berättade historien och ledde vandrarna till de olika sevärdheterna i Betlehem.

Vandrare som tillfrågades längs vägen upprepade budskapet att en man med sin gravida hustru ridande på en åsna hade passerat. Dessutom talades om tre män på kameler som ridit förbi...

Det enda oroande budskap de vandrande fick under sin vandring var när de passerade Betlehems värdshus. Där var värdshusvärden inte vänlig när de knackade på. Han hade inte fått sova eftersom många knackat på och stört hans s.ömn under natten.

Han var ganska ohövlig till att börja med. Men när han vaknat till bad han om ursäkt och förklarade att värdshuset var fullbelagt och att den havande kvinna på en åsna hade fortsatt längre fram. En stjärna och tre kameler ledde de vandrande vidare.
Änglar följde de vandrande med sång hela vandringen och under stjärnan vid ingången till ett stall var det särskilt mycket änglar...

Vandrarna fick varsitt ljus för att kunna se i det mörka rummet. Väl därinne såg de de tre vise männen, Josef och Maria och den person som det hela handlade om, det lilla Jesusbarnet liggande i en krubba. Men det var mörkt och vi kan knappast se, men höra de tre vise männen sjunga för barnet.
. Efter sången lyste stjärnan upp rummet så att vi tydligt kan se Maria med barnet och de tre vise männen i sina färgranna kläder.

Det lilla barnet sov sen sött i sin krubba oberörd av alla de vandrare som passerade förbi.

Så här i Juletider händer ju så mycket - man vet inte alltid vad som är dröm och verklighet men Betlehemsvandringen i Grangärde kyrka var definitivt både verklig och en verklig upplevelse. Så Saxdalen blogg är beredd på eventuella rapporter om kameler eller tre män i vackra dräkter som varken är från vår tid eller vår trakt. Om ni ser något som kan sättas i samband med det som beskrivits i det här inlägget: Skriv omedelbart ett e-brev (klicka på olahagfall@gmail.com) och berätta!
Det är väl knappast troligt att ni ser en havande kvinna på en åsna. Nedkomsten hade ju redan skett när vandringen i Grangärde kyrka var fullbordad. Men å andra sidan var det någon i Grangärde som sa att det hela inte skulle inträffa förrän på torsdag. Ja, man vet ju aldrig så här i juletider...