måndag 22 december 2008

Har du sett tre kameler på väg till Saxdalen?

För drygt en vecka sedan hade jag nöjet att delta i en Levande Betlehemsvandring i Grangärde kyrka. Tillsammans med två andra medlemmar i Rävvåla kulturförening ingick jag i det ganska stora antal frivilliga som behövs för att besätta alla roller i ett spel av den här storleken. Det här var tredje året i rad som Betlehemsvandringen genomfördes och jag var en av debutanterna det här året.

Efter två möten med "skrivbordplanering" var det dags för ett slags generalrepetition i Grangärde kyrka. Som det ska vara vid generalrepetitioner så var det lite rörigt, alla letade efter sina dräkter och de massor av tillbehör som behövdes.

Sen kom föreställningarna: En dag för skolbarn och därefter den stora föreställningen för allmänheten. Som det ska vara vid juletid (i Sverige) var det blixtrande vinter utanför kyrkan. En fåraherde vaktade sina får utanför ingången och ljus var tända och en särskild stjärna lyste över kyrkans ingång. Änglar välkomnade vandrarna med sång.

De som vandrade in i Betlehem kände kanske inte igen sin gamla kyrka: Där var en lång gata som från en svunnen tid... Men innan de besökande fick fortsätta måste de skattskriva sig... Som bilden visar var skattskrivaren just nu inte bakom sin pulpet (eftersom han också var den här bloggens fotograf...) men inga skattesmitare kom in i Betlemem.

Efter skattskrivningen kom vandrarna först till torget där de bjöds något att äta eftersom många hade vandrat en lång väg. Sen låg Långa gatan i Betlehem framför dem med olika stånd med allt vad Betlehems hantverkare bjöd. En ledsagare följde vandrarna och berättade den ursprungliga historien.

Här en skomakare vid sin läst. En av hantverkarna längs Långa gatan. Änglasång följde vandrarna hela vägen.

Bröd har alltid varit en viktig vara och en obligatorisk vandrigspaus var vid Betlehems bageri.

Hela vandringen ledsagades av guider som berättade historien och ledde vandrarna till de olika sevärdheterna i Betlehem.

Vandrare som tillfrågades längs vägen upprepade budskapet att en man med sin gravida hustru ridande på en åsna hade passerat. Dessutom talades om tre män på kameler som ridit förbi...

Det enda oroande budskap de vandrande fick under sin vandring var när de passerade Betlehems värdshus. Där var värdshusvärden inte vänlig när de knackade på. Han hade inte fått sova eftersom många knackat på och stört hans s.ömn under natten.

Han var ganska ohövlig till att börja med. Men när han vaknat till bad han om ursäkt och förklarade att värdshuset var fullbelagt och att den havande kvinna på en åsna hade fortsatt längre fram. En stjärna och tre kameler ledde de vandrande vidare.

Änglar följde de vandrande med sång hela vandringen och under stjärnan vid ingången till ett stall var det särskilt mycket änglar...

Vandrarna fick varsitt ljus för att kunna se i det mörka rummet. Väl därinne såg de de tre vise männen, Josef och Maria och den person som det hela handlade om, det lilla Jesusbarnet liggande i en krubba. Men det var mörkt och vi kan knappast se, men höra de tre vise männen sjunga för barnet.
.
Efter sången lyste stjärnan upp rummet så att vi tydligt kan se Maria med barnet och de tre vise männen i sina färgranna kläder.

Det lilla barnet sov sen sött i sin krubba oberörd av alla de vandrare som passerade förbi.

Så här i Juletider händer ju så mycket - man vet inte alltid vad som är dröm och verklighet men Betlehemsvandringen i Grangärde kyrka var definitivt både verklig och en verklig upplevelse. Så Saxdalen blogg är beredd på eventuella rapporter om kameler eller tre män i vackra dräkter som varken är från vår tid eller vår trakt. Om ni ser något som kan sättas i samband med det som beskrivits i det här inlägget: Skriv omedelbart ett e-brev (klicka på olahagfall@gmail.com) och berätta!
Det är väl knappast troligt att ni ser en havande kvinna på en åsna. Nedkomsten hade ju redan skett när vandringen i Grangärde kyrka var fullbordad. Men å andra sidan var det någon i Grangärde som sa att det hela inte skulle inträffa förrän på torsdag. Ja, man vet ju aldrig så här i juletider...

Inga kommentarer: