Utsiktstorn på Saxberget?

Att det finns platser med hänförande utsikt här i Dalarna är välkänt. STF, Svenska Turistföreningen, har sedan den grundades 1885 uppmanat oss att upptäcka Sverige. Föreningen vill att vi ska gå lite vid sidan av vägen, lite längre in i skogen och lite högre upp på berget/fjället.

Vi medborgare som bor i glesbygden utanför en centralort känner oss ibland lite bortglömda. Centralisering känner vi av på många sätt men väljer ändå att bo kvar. Vi i Saxdalen har ju Saxberget som ett vandrings- och utflyktsmål. Vi tycker om vår trakt.

Dalpilen 1920-07-16

En hänförande utsikt har man verkligen från Saxberget även om skogen tidvis skymmer en del. Men som vi ser föreslog STF redan 1920 att man skulle uppföra ett utsiktstorn på berget. Nu väntar vi bara på byggstarten.

Förhoppningsvis ska vi inte behöva vänta 90 år till på tornet. I så fall kanske vi skulle kunna få dra nytta av det torn som redan finns, vindkraftverket. Vi behöver inte komma upp så högt för att få fri sikt. Det skulle räcka med - säg de nedersta 15-20 metrarna. Vindkraftverken beräknas ha en livstid på 20-25 år.

Ett par tidiga uppfinningar i närområdet

Två personer som inte bodde centralt i dåvarande Rävvåla utan ganska långt från byns centrum gjorde tidigt två uppfinningar som skulle vara mycket moderna idag. När man pratar om uppfinnare och Saxdalen tänker man osökt på Hjalmar Sjöstrand som var ett tekniskt geni och hade många patent både i USA och i Sverige. Men det fanns andra "kluriga gubbar" som också hittade nya lösningar på tekniska och andra problem.

Johan Morén i Styggviken

Johan Morén, f. 1888. Klicka på bilderna för förstoring.

I ett tidigare inlägg har familjen Morén i Styggviken presenterats: klicka här. På 1930- talet tog vår flitige hembygdsforskare Lars Åhlström en promenad runt sjön Saxen. På öster sida om sjön passerade han då Moréns gård i Styggviken.
 

Johan Morén hade då experimenterat med en vindgenerator.  Vi kanske skulle kalla det vind- kraftverk idag? Johan hade byggt en modell med en burk av den här typen. Den klövs i två halvor som sattes på en vertikal axel. När man blåste på modellen snurrade den.

Johan Morén hade också byggt en vind- generator i full skala genom att klyva ett oljefat. Konstruktionen var monterad men Lars Åhlström såg den inte snurra vid sitt besök. Det var inte alltid - kanske sällan - vind i Styggviken.

Ca. 80 år senare kom en italienare på samma idé och byggde ett hembyggt kraftverk enligt exakt samma princip:
 

Som vi kan se av den italienska videon fungerar konstruktionen utmärkt. Idag finns många varianter av liknande vindgenera- torer och vindmätare. Kanske var Johan Morén en av pionjärerna i utvecklingen av den här tekniken. Orsaken till hem-vind- kraftverk idag är ofta för att spara annan elektricitet. För Johan Morén var syftet troligen att få elektricitet. El saknades helt i Styggviken på 30-talet.

Uppfinnarådran i Morén-familjen gick möjligtvis i arv till sonen som testade om det verkligen var så att människan inte kan flyga som fåglarna, genom att vifta med armarna? Trots start från ett tak lyckades inte flyg- ningen särskilt bra. Hela "fågeln" dök i marken. Men man kan ju aldrig vara säker om man inte har provat.

Karl Fredrik Säflund i Strömmingsbäcken 
Säflund som titulerade sig möbelsnickare bodde enskilt och ensam i Strömmings- bäcken 7 km. väster om Saxdalen och ca. 1 km. söder om byn Olsjön.

Säflund f. 1865. Foto Lars Åhlström, 1948.

Säflund var ett original och en känd figur i Rävvåla/Saxdalen när jag var barn. Han var möbelsnickare och exempel på hans möbler  finns i ett par tidigare blogginlägg här. Säflund var knappast känd som uppfinnare. Han spelade fiol på en fiol som han påstod aldrig behövde stämmas. Om det var hans egen uppfinning är okänt.
 
Säflund var däremot en pionjär inom samma område som Johan Morén: Energi och Miljö. Säflund hade inga nära grannar men i gräns- landet till finnmarken har alla grannar även om de närmaste finns ganska långt bort.
 
Det hände sig en vinter att en av de avlägsna grannarna kom förbi Strömmingsbäcken. Det hade inte snöat på en tid och grannen lade märke till att det inte fanns några fotspår mellan Säflunds hus och hans utedass.
 
Grannen blev nyfiken och tittade efter någon förklaring i Säflunds bostad men såg inget som liknade ett inne-dass eller latrin- förvaring. Lösningen kom när grannen tittade in i Säflunds spis. Där fanns en sorts briketter som Säflund tillverkade - genom torkning? - och sedan eldat upp.
 
Visst var det en tidig lösning på de två problemen att få energi och att bli av med avfall som latrin.
 
Jag är ganska säker på att Säflund aldrig hade varit i Indien. Annars kunde han kanske ha lärt sig av hinduernas sätt att ta vara på kogödsel.
 
Ett modernt alternativ - eltoaletten  löser visserligen problemet att bli av med avfallet men konsumerar energi i stället för att leverera den. Priset för denna moderna bekvämlighet lär dessutom starta vid ca. 30000 kr.

Nymodigheter finns inte alltid först i storstäder och världsmetropoler

Vi tar kanske för givet att nymodigheter som resultat av uppfin- ningar, teknisk utveckling och liknande alltid först dyker upp i Storstäder eller kanske allra först i New York, London, Paris eller andra världshuvudstäder. Så är det troligen också - som regel.

Under de studiecirklar som genomfördes i Saxdalen hösten 2008 och våren 2009 hörde jag talas om en för mig okänd uppfinning eller teknisk utvecklingsprodukt: En varmkorv-automat!

Jag hade aldrig sett en varmkorv-automat innan vi besökte badorten Sitges i Spanien förra sommaren. Där, i centrum mellan järnvägsstationen och playan, fanns den här automaten:

Automaten ser väl ganska normal ut, som svenska automater för choklad, smörgåsar och annat. Skillnaden är ju att det här hand- lar om varma varor som inte är drycker. Kaffe, te och varm choklad är vi vana att köpa både här och där i automat - men varm korv!

För mig var det en nymodighet och den varmkorv-automat som det talades om på vår studiecierkel om Saxdalen/Rävvåla, den fanns i Saxdalen! Och den var redan historia. Den fanns redan när Bror Karlsson hade macken i det som tidigare var Finn- Karlerikes och Hjalmars kafé. Jag såg den aldrig men den fanns där. Saxdalen var före Sitges och kanske de flesta städer och metropoler när det gäller att ha en egen varmkorv-automat.

Det kanske ska tilläggas att jag inte såg ett enda vindkraftverk varken i Barcelona eller i Sitges. Det kommer säkert när den utvecklingen nått dit.

Vintern är härlig också i våra dagar

Förra inlägget var en tillbakablick till hur jag uppfattade riktiga vintrar när jag var barn. Men nu bor jag ju åter i ett riktigt vinterlandskap. Och häromdagen fick jag en påminnelse om det vinterlandskap som ligger på andra sidan om byn Saxdalen, ja till och med bortanför Långfallsgruvan om den funnits kvar. Rolf Pålsson skickade ett par färska vinterbilder från Ranmossen.

Idag går det varken gruvbuss eller linbana till platsen där Långfallsgruvan låg. Det gjorde det en gång i tiden. Men idag finns leder utmärkta för vandring och skidåkning så ingen ska behöva gå eller köra vilse även om man aldrig förut besökt mossen.

Inte heller behöver man börja spåra från Långfalla som det var förut när man kom med skidor. Idag finns leder med färdiga spår och det är bara att följa leden och njuta av utsikten.

Gruvan på Saxberget slutade att producera malm 1988 men nu, 20 år senare, finns en ny produktion som man kan se av den nedre bilden. Saxberget bidrar nu åter till vårt välbefinnande genom de 12 senast byggda vindkraftverk som finns i området.

Så här i sportlovstider kan vi vara särskilt glada åt den fina vinter vi har, fin vit snö och inte alltför kallt. På Fjällberget-Saxberget finns ju dessutom möjligheter att åka skidor både på längden och utför.

Om vi njuter av det nu så kommer säkert våren snart. Årstiderna och naturens otroliga skiftningar är något som bara vi som bor långt från ekvatorn kan glädjas åt.

Jag hörde för några år sedan ett telefonsamtal till ett av våra då så populära radioprogrammen "Ring så...". Det var en dam uppväxt på Västkusten men nu bosatt på Hawaii, USAs yngsta delstat i Stilla havet. Hon efterlyste någon som kunde byta lägenhet med henne under några veckor. Hon stod inte ut längre med att inte ha några årstider. Men det har vi. Och nog är det väl lite svårt att tänka sig att det är bara fyra månader till midsommar när man tittar på Rolfs bilder från Ranmossen. Men visst skulle man väl kunna stå ut några veckor på Hawaii.

Vid Saxdalens Minilivs. Del 1

I början av september startade kommunen arbeten på parkeringen vid Saxdalens Minilivs och badstranden vid sjön Saxen.


Kantsten har levererats som skall inrama parkeringen vilken asfalteras, även en utsmyckning av området kan emotses denna har anknytning till en viktig näring sedan förr i Saxdalen.

Hela badstranden får en behövlig uppsnyggning med nya sand i badviken.

Ända längst ut på udden fortsätter arbetet.

Upp över Saxberget ser man hur vindkraftverken växer upp ur berget, som graciösa konsverk över bergskammen. Med glädje tar man emot den nya tekniken som gör sitt intåg i bygden, där i äldre tider en annan ny teknik gjorde sitt intåg i form av gruvlavar.
Jag följer upp arbetet vid Saxens strand, och återkommer med fler bilder.

Hälsningar Lars-Åke

Nu är det slut: Saxdalens dag, OS...

Och kanske vi också är lite slut om vi tittat för mycket på morgonsändningarna från Peking som för oss blev mitt i natten. Men nu återanpassar vi oss till svensk sommartid och struntar i att Kina ligger sex timmar före oss. Redan om ett år har vi dessutom en ny Saxdalens dag och om fyra år ett nytt sommar-OS så nära som i London.

Men dagarna fram dit är inte fria från händelser och upplevelser. Igår såg jag t.ex. för första gången ett av de nya vindkraftverken på Saxberget med monterade vingar och lyftkranen bortkörd. Jag såg det från Malbacken när jag körde ner till byn. En i mitt tycke vacker syn, ett smäckert torn med tre (än så länge stillastående) vingar - en stor staty helt i vitt. Och när vingarna börjar snurra blir det en ganska långsam, kanske till och med rogivande rotation. Och ljudet blir inget vindtjut utan ett ljud som mer liknar ljudet från havsdyningar som rullar in över en långgrund strand...

Jag behöver ta ner ett par höga träd för att kunna se Saxberget bättre från balkongen, altanen och verandan. Då kan jag sitta som på en läktare och betrakta de nya skådespelet. Undrar hur många jag kan se? Alla 12? Knappast, men säkert några stycken.

Nu regnar det men när det blir bra sikt ska jag ta en bild och lägga in här.

Annat som händer är att vi håller på att planera en studiecirkel om "Rävvåla/Saxdalen". Vi ska försöka samla in, dokumentera och göra information om byn tillgänglig. Vi behöver information från så många håll som möjligt: Foton, ljudinspelningar, berättelser om personer, episoder, gårdar, dialekten - kort sagt "Allt om Saxdalen/Rävvåla är av intresse! Kommentera, berätta och fråga!" som jag skrivit som förklarande underrubrik till bloggen. Skicka e-post, ring eller prata med mig när du ser mig om du är intresserad av studiecirkeln eller kan bidra med material om Rävvåla/Saxdalen.

E-postadress: olahagfall@gmail.com
Tel: 0240-310 38
SMS: 073-801 40 59 (går fram, ringa går dåligt p.g.a. dålig täckning)
Eller skicka ett vanligt gammaldags brev till mig på:
Malbacksvägen 45, 772 70, SAXDALEN

Nu blir det en tur till sommarstugan i Mässan för att titta på Väsman i regnväder...