söndag 30 oktober 2011

Ännu en dröm går i uppfyllelse

Nu är vi inne på årets längsta dygn. Ett dygn brukar ju vara 24 timmar. Men just idag - eller snarare i natt - är dygnet 25 timmar. Jag har inte tänkt på det förut men det är ju också enda tiden på året när man kan leva om en del av sitt liv. Så jag vill ta vara på den möjligheten och sitter därför vid datorn trots att klockan är 01.50.
 
Så om ca. 10 minuter börjar den timme som jag snart får uppleva igen. Visst är det konstigt. Men det är väl sannt för det har EU bestämt. Som barn var det sannaste som fanns det som sagts på radion. Idag är det väl det som EU har sagt?

Det är EU som har bestämt att klockorna ska ställas om kl. 03.00 och då ställas tillbaka till 02.00. Tiden på datorn ställer om sig automatiskt men hur går det med min väderstation. Den klockan ställs om av atomuret i Braunschweig men det är inte säkert att det görs exakt kl. 03.00. Ja, jag får nog vara vaken tills dess så får se hur det går.

Det här med tid är inte alltid så lätt. Längre tillbaka i tiden, närmare bestämt innan järnvägarna kom till Sverige, var det lokal tid som gällde. Det betydde att en viss tid kom tidigare till Ostkusten än till Västkusten. Tidsskillnaden mellan Haparanda och Strömstad var på den tiden 45 minuter.

När järnvägen kom blev det problem med de lokala tiderna och man införde en särskild Järnvägstid som var lika över hela landet. På stationerna satte man upp klockor med dubbla minutvisare, en för den lokala tiden och en för järnvägstiden. Det blev ingen bestående lösning utan man bestämde att en normaltid skulle införas och vara lika över hela landet.
  
Nästa problem blev då vilken orts lokaltid skulle väljas som svensk normaltid. Stockholmare och göteborgare stred i 15 år om att få sin egen lokaltid som normaltid innan man kom fram till en kompromiss: Normaltiden skulle väljas så att den sammanföll med den lokala tiden mitt emellan Stockholm och Göteborg och följa den meridian som låg exakt en timme öster om Greenwich.

Meridianen 15 grader ost har från 1 januari 1879 varit den linje som bestämt tiden som då blev lika över hela landet. Var går då den linjen närmare bestämt? Jo den råkar delvis gå över min mors mark här uppe på Malbacken. Låt oss titta på en bild från Google Earth.
 
Hagfallstorpet från Googles satellit. Klicka på bilden för förstoring!
Klicka sen i fältet bredvid bilden för att komma tillbaka hit.


På satellitbilden syns huset där jag bor. Jag har satt en stor knappnål på taket. Sen drog jag ett måttband till 15:e breddgraden. Måttbandet var gult. Nej, jag gjorde det förstås inte i verkligheten utan på datorn. Men avståndet till den aktuella meridianen blev 120 meter.

Så praktiskt sett hade mina förfäder på Hagfallstorpet före 1879 samma lokaltid som sedan blev normaltid. Var det ren tur eller var de så framsynta att de byggde Hagfallstorpet på en plats där det inte skulle bli någon tidsskillnad i framtiden?
 
Hur som helst med den saken. Nu har klockan passerat 02.00 två gånger i  natt. Datortiden har automatiskt ställts om till normaltid men atomuret i Braunschweig har kanske mycket att göra i natt och har ännu inte hunnit anpassa väderstationens klocka. Men prognosen visar på regn. Och nu vet jag inte riktigt hur det blev med tiden. Har jag tjänat en timme eller förlorat en timme? Jag har ju upplevt två timmar mellan kl. 2-3 men samtidigt har jag snart behövt vara vaken två timmar som ändå bara räknas som en...

Nu orkar jag inte räkna mer timmar ikväll utan går och sover på saken. Kanske det klarnar i morgon. Nej det skulle ju bli regn...

God Natt önskar Ola

måndag 24 oktober 2011

Rävvålingarna kunde en gång i tiden vara stolta över att ha en 65 m hög skorsten

Malmen som togs upp ur LångfallsgruvanSaxberget behövde anrikas innan den kunde transporteras bort för att användas. Det första anrikningsverket byggdes nere i byn Rävvåla i början av 1890-talet.
  
Nära anrikningsverket byggdes också en rostugn där malmen kunde hettas upp till hög temperatur för att få bort bl.a. svavel. Platsen var vid Räfvåla hytta som var i drift 1634 - 1865, ett par hundra meter väster om Saxenkiosken.

För att få bra drag i en rostugn behövs en hög skorsten. Därför murade man upp en väl tilltagen, 65 m hög, tegelskorsten. Både verket och rostugnen fyllde säkert sin uppgift men tisdag 6 december 1910, alltså för snart 101 år sedan, kunde man läsa följande i tidningen Dalpilen:
 

Den höga skorstenen fälldes i oktober 1939. Fällningen var en spännande sevärdhet. Det hela avlöpte helt enligt planen och ingen blev skadad.
 
1929 hade man byggt ett nytt anrikningsverk uppe vid Långfallsgruvan. Det brann ner helt 1934. Ett tredje anrikningsverk byggdes och kunde tas i bruk 1935. Det låg också vid gruvan.
 
Idag finns ingenting synligt kvar av vare sig Långfallsgruvan, Räfvåla hytta/masugn eller rostugn och skorsten. Men under markytan finns fortfarande stora delar av Räfvåla hytta kvar. Den är dock täckt med jord och får inte grävas ut. Kanske det kan bli en uppgift för framtida arkeologer?
 
Den spännande historien med flera gamla bilder finns också att läsa i artiklar av August Åhlström och hans son Lars Åhlström i ett särtryck ur årsskriften Gränge som Rävvåla kulturförening tagit fram:
RÄVVÅLA - SAXDALEN genom tiderna

torsdag 20 oktober 2011

Dags att sätta ut fågelstugor och älgstugor

Ja, nu är man på rymmen igen från skogen. Det är lika varje år. När det börjar bli kallt och snödäcken ska på då blir det oroligt i skogen också. 
 
Men jag resonerar så här: Om jag letar mig fram till någon gård så kanske man i bästa fall kan få sig ett skrovmål där.

Mina förfäder gick fram hit eller till granngården när det blev älgjakt. Men på den tiden brukade det finnas åtminstone en kärve eller något annat att tugga på. Nu drar dom ju in på allting de här tvåfotingarna.
 
Och dom här små fröna i fågelstugan. Det är väl ingen mat för en fullvuxen älg? Vi borde ju ha stugor som är mycket större, nästan som Friggebodar. Men nu har ju storleken på Friggebodarna blivit dubbelt så liberal. Ja, då bär det ur åt det hållet i stället! Världen är bra upp och ner nu för tiden.

Så man får väl nöja sig med några fågelfrön nu när det är sån kris med ekonomin överallt. Och än så länge finns det ju mat i skogen, och ingen snö än. Så man kan gå hem och äta när dom där jägarna har druckit slut på sitt kaffe. Då blir dom frusna och går hem till sitt.

tisdag 18 oktober 2011

På en sten vid vägen

På en sten vid vägen

I Sörbyn i Saxdalen, på vänster sida av vägen om man färdas söderut, finns en sten med en kunglig krona och årtalet 1710 inhugget. Den står på en liten åkerholme, vaktad av en björk. Det är mäktigt att tänka sig vad den stenen har "upplevt". Det är faktiskt 301 år sedan det satt en gubbe och högg in kronan och siffrorna.

Gamla vägen, kanske fram till mitten av 1800-talet, gick då strax vid sidan av stenen. Stora mängder av slaggsten finns i ett stråk i åkermarken just där, och man kan därför följa vägens gamla sträckning.

Vägen fortsatte då upp till Kvistbacken för att där svänga ned i skogen till vänster, och korsar sedan nuvarande vägen i högerkurvan innan raksträckan som kallas "Brattjämna". Nu går en skogsbilväg ned på samma plats. Gamla vägen fortsätter i skogen upp mot Björnhyttans herrgård, man kan fortfarande ana den i skogsmarken.

Omkring 60-80 meter efter den gamla vägen träffar man på ett stenkummel på vänster sida bestående av tre - fyra stenar ordnade i en trekantig spets. Även på dessa finns samma inhuggningar, en krona och årtalet 1710.

Gamla vägen forsätter vidare öster om Björhyttans Herrgård och över en lång raksträcka, som kallats "Långsyna", för att så småningom komma fram i norra Grängesberg.


Jag har ofta undrat över vad dessa stenar och årtalet har haft för betydelse. Jag har funnit en del uppgifter, bl.a på kartor från 1710, som kanske kan ge en del av svaret.

År 1700 blev Jonas Cedercreutz brukspatron på Ludvika Kronobruk, som då ägdes av Kronan, (staten). Gustaf Vasa anlade Ludvika Bruk i mitten av 1500-talet.

Cedercreutz beslöt att märka ut markgränserna för Ludvika Kronobruk, ett arbete som resulterade i kartor samt gränsstenar runt om i bygden. År 1710 blev förmodligen detta arbete avslutat. År 1726 köpte Jonas Cedercreutz bruket, och var i hans ägo under hela 1700-talet. Under 1800-talet och fram till 1979 var familjen Roth ägare av Ludvika Bruk.

Så här såg det ut vid forsen i Ludvika på 1800-talet

Från stenkumlet uppe vid Brattjämna har en rak gränslinje dragits mot norr, och går via stenen i Sörbyn upp på Malbacken. Marken på väster sida av den gränsen benämnes "Räfwåla Egor", och på öster sida "Ludvika Gård". På Malbacken har tidigare även en gränssten funnits, dock ute på åkermark. Den stenen forslade den dåvarande markägaren bort, eftersom han tyckte att den var i vägen vid brukandet av marken.

Därifrån fortsätter gränsen mot sydöst till ytterligare en gränsten vid Styggtjärnsberget, för att åter sluta i Björnhyttan. Det skogsområde som då inramades bildade en triangel och kom att kallas "Trekanten", ett namn som lever kvar än i dag

Vad hände mera i ett större perspektiv år 1710 ?


Karl XII var regent i Sverige, men befann sig i Bender med omkring 1000 karoliner. Dit flydde han efter ett stort nederlag i Poltava år 1709 och där stupade 7000 karoliner. Han levde gott med sina mannar där, men 1713 tröttnade den turkiska Sultanen på sin "gäst", och anföll lägret.

Därav kom namnet "Kalabaliken i Bender", Karl XII sårades och fördes som fånge till ett slott i Adrianopel.

År 1710, den 28 februari, besegrar svenskarna under Magnus Stenbock danskarna vid Helsingborg, vilket var det sista slaget på svensk mark mellen svenskar och danskar.

Slottet Tre Kronor brann ner den 12:juni 1697. Samma år godkände Karl XII byggaren Nicodemus Tessin d.y ritningar på det nuvarande slottet och byggandet påbörjades genast. År 1710 fick arbetet avbrytas, då alla medel gick till Karl XII krig i Turkiet. Först år 1728 återupptogs arbetena, och slottet stod färdigt år 1754 den 7:e december.

1710 började man ge ut sedlar i valutan "daler kopparmynt".


1710 gav Karl XII genom regeringen tillstånd att starta kaperirörelse på västkusten. Kaparen Lasse i Gata, då 20 år gammal, fick kaparbrev den 14 juni för galjoten Lilla Jägaren från Onsala.

Kapningar som i dag, utanför Afrikas östkust, ger stora svårigheter för sjöfarten


Lasse i Gata

I augusti 1710 når böldpesten Stockholm och dödar en tredjedel av befolkningen. Omkr 100 000 av sveriges befolkning dog i pesten.


Årtalet 1710 ger en hel del historia både nationellt och internationellt när man börjar leta i alla "gömmor".


Hälsningar Lars-Åke


0 kommentarer:

Saxdalens Manskör 30 år i år

En av orsakerna till att det sjunger så mycket om Saxdalen är Saxdalens Manskör. Och just i år har den sjungit i 30 år. Visst finns det körer som sjungit längre t.ex. Orphei Drängar i Uppsala som började sjunga 1853. Men så har  OD också slitit ut nio körledare sedan starten. Saxdalens Manskör skaffade en pålitlig och slitstark dirigen från början och har aldrig behövt byta.
 
Kan det månntro vara så att OD sneglade på Saxdalens Manskör när de för två år sedan skulle välja ny körledare och därför föll för Cecilia Rydinger Alin, också hon född i Ludvika kommun precis som Roger Broberg. De ville troligen ha en duktig, uthållig och entusiastisk körledare så som Saxdalens Manskör haft hela tiden.
 
Och nu kan vi fira Saxdalens Manskörs jubileum i Cassels imponerande konsertsal:

Där kommer körens sångare att få möjlighet att göra sina stämmor hörda under utmärkta förhållanden. Så är inte alltid fallet t.ex. när kören sjunge vårsånger sista april i Saxdalen. Det kan vara regn, snö och blåst och akustiken är knappast närvarande. Och det sprakar och smäller. Se hur det var sista april i år:

SaxdalsElvis och Eddie Nilsson i Saxdalens Folkets Hus nästa lördag

Lördag 29 oktober blir det underhållning igen i Saxdalens Folkets Hus. Den här gången är det SaxdalsElvis, Åke Dahlman, och Eddie Nilsson som showar.

Alltså i: Saxdalen, byn det sjunger om...




söndag 16 oktober 2011

Lejonkungen tog kommandot över Gubbas berg

Det är inte varje dag det är premiär i Saxdalens Folkets Hus men idag hände det! Barnfilmklubben Bio Saxen visade höstens första film: Lejonkungen. Och eftersom det var premiär var det extra festligt.
 
Idag var barnen i centrum. Föräldrarna höll sig lite på sidan redan i entrén. Här ett par tidiga besökare.


En premiär ställer krav på arrangörerna och långt innan föreställningen började var personal igång med förberedelserna.

Ett "Godisbord" dukades upp i hallen utanför biosalongen: Chips, Festis och det som hör till ett njutbart biobesök.

Popcorn är ju ett måste när man går på bio så pop- maskinen fick startas i god tid innan barnen började komma uppför trappan.

Äntligen var det dags att slå upp portarna och släppa in premiär- besökarna i vestibulen där de kunde skriva in sig.

Det blev snabbt köer till borden med godis och popcorn för att förse sig med det som smakar bra i en biosalong.

Snart öppnades ännu en port: ingången till biosalongen som var precis så mörk som en den ska vara innan ögonen vänjer sig av med dagsljuset som stängts ute.

Förväntansfulla barn har bänkat sig med sina popcornpåsar och annat tilltugg. De är beredda att möta

Lejonkungen
 


Sista hindret innan dagens hjälte kunde visa sig på bioduken var ett band framför bioduken. Men snart har Evi Andersson placerat sig mellan vita duken och bandet som ska klippas.

Evi inleder med några välkomstord i megafonen och får sen assistans av två hjälpsamma flickor med sax. Efter en liten stund har saxen gnagt sig igenom bandet. Därmed är Bio Saxen invigd och kan starta sin första barnföreställning

Den enda som blev kvar utanför biografsalongen var bilden av lejonungen Simba som hade huvudrollen i Lejonkungen, Disneys stora filmsucce från 1994.

Barnen trivdes som biobesökare och det finns plats för fler barn. Eftersom Saxen Bio är den enda barnfilmklubben i Ludvika kommun är barn från Ludvika och våra grannbyar välkomna hit! Det blir fyra filmer till före jul och hela 16 filmer nästa år!

tisdag 11 oktober 2011

Barnens egen filmklubb: Bio Saxen. Premiär söndag 16 oktober


Klicka 1-2 gånger på affischen här under för att se den förstorad!
 
Saxdalens Byalag har lämnat följande ytterligare information:
 
" Saxdalens barnbioklubb är ett försök att hitta på något för barnen här i byn. Vi är en liten grupp som fram till årsskiftet kommer att visa fem stycken filmer i två olika grupper.
En grupp där filmerna riktar in sig på de lite mindre barnen, där filmerna kommer att visas på söndagarna. En andra grupp inriktad mot de större barnen, med filmvisning på onsdag- eftermiddag eller kväll.
För medlemskap året ut i klubben löser varje familj medlemskort, och kan då se fem stycken filmer, till en kostnad av 200 Kr.
 
Visar det sig efter årets slut att vidare intresse finns så kommer ett nytt medlemsskap kunna lösas för 300 Kr. Då kommer 16 stycken filmer att visas under året.
 
Ta kontakt med någon i byalaget för närmare information, eller sänd E-post till: saxdalsbion@live.se för att erhålla information.

söndag 9 oktober 2011

Film i Folkets Hus 8 oktober 2011

Rävvåla Kulturförening ordnade, i all anspråkslöshet, en film- och bild visnings träff i Saxdalens Folkets Hus på lördag eftermiddag.
Glädjande, kom ett 40-tal personer, och tog del av: Bildspel från snögubbe tillverkningen och Åke (Elvis) Dalhman´s besök i Memphis. Även två filmer visades, Johannes Graaf bidrog med en mycket stämningsfull film från den gångna sommaren samt en en film från 1958 - 1968, med olika inslag från SIF´s mycket omfattande verksamhet. Den senare inspelad på super-8 av Bengt och Mary Ek, nu överförd till DVD vid Filmmuseet i Grängesberg, och redigerad av Mikael Wettercrantz.


I pausen fanns möjlighet att "mingla" över en kopp kaffe med duppa, som medlemmar i Kulturföreningen har bakat, vilket föll mycket väl ut.


Som medlem i Rävvåla Kultur Förening glädjer jag mig åt det stora intresset för träffen i Folkets Hus, det sporrar till flera aktiviteter.

Hälsningar Lars-Åke

torsdag 6 oktober 2011

Filmer och bildspel i Saxdalens Folkets Hus 8 oktober

Nu på lördag 8 oktober blir det en spännande eftermiddag i Saxdalens Folkets Hus. Rävvåla Kulturförening visar bildspel och filmer med ett intressant innehåll med både historiskt material och en premiär. Eller vad sägs om följande program: 
 
    (Klicka 2 ggr. på affischen för att se den förstorad!)


Två filmer/videor kommer att visas, en äldre film från 1968 med inslag från Idrottsföreningens verksamhet. Och en urpremiär: Johannes Graafs film Summer Sonata där vi får se vackra, kända och okända vyer från vår närmiljö och den just avslutade sommaren.

Bildspelen är från förra årets Valborgsfirande och från vår SaxdalsElvis resa i sommar till Memphis i USA.

onsdag 5 oktober 2011

Får jag bjuda på en merengue?

Vad är det för något? Är det någon slags maräng? Nej, det är en latinamerikansk dans och musikstil.
 
Det finns ju många latinamerikanska danser t.ex. cha-cha-cha , rumba, samba, salsa, mambo, merengue, bachata, cumbia reggaeton, son, forró och bolero. Just merengue kommer från den karibiska staten Dominikanska Republiken som delar ön Hispaniola med grannstaten Haiti.
 
Jag trodde inte att jag kunde dansa merengue här hemma på Malbacken eftersom min sambo just nu hälsar på i sitt födelseland Colombia. Men sen fick jag idag ett e-brev från en bekant som då och då skickar trevliga bilder, texter eller videor. Jag insåg då att jag mycket väl kan dansa merengue även om Annie just nu är i Sydamerika. Vi har ju hund! Klicka gärna nere i högra hörnet på bilden för att se videon i helskärmsläge:


Det här dansparet är från Chile men de latinamerikanska danserna dansas över hela Latinamerika.

En liten undran: Är det möjligen så att Kevin Costner prövade en djurisk pardans när han regisserade filmen Dansar med vargar?

Nikita på Stackarberget
 
Nikita sover just nu men jag får väl bjuda upp imorgon.
 
Ett tips: Om du gärna läser på engelska leder flera av länkarna till utförligare artiklar i engelskspråkiga Wikipedia. Välj först att översätta artikeln till engelska och klicka sedan på länkarna.

Hälsar Ola