tisdag 18 oktober 2011

På en sten vid vägen

På en sten vid vägen

I Sörbyn i Saxdalen, på vänster sida av vägen om man färdas söderut, finns en sten med en kunglig krona och årtalet 1710 inhugget. Den står på en liten åkerholme, vaktad av en björk. Det är mäktigt att tänka sig vad den stenen har "upplevt". Det är faktiskt 301 år sedan det satt en gubbe och högg in kronan och siffrorna.

Gamla vägen, kanske fram till mitten av 1800-talet, gick då strax vid sidan av stenen. Stora mängder av slaggsten finns i ett stråk i åkermarken just där, och man kan därför följa vägens gamla sträckning.

Vägen fortsatte då upp till Kvistbacken för att där svänga ned i skogen till vänster, och korsar sedan nuvarande vägen i högerkurvan innan raksträckan som kallas "Brattjämna". Nu går en skogsbilväg ned på samma plats. Gamla vägen fortsätter i skogen upp mot Björnhyttans herrgård, man kan fortfarande ana den i skogsmarken.

Omkring 60-80 meter efter den gamla vägen träffar man på ett stenkummel på vänster sida bestående av tre - fyra stenar ordnade i en trekantig spets. Även på dessa finns samma inhuggningar, en krona och årtalet 1710.

Gamla vägen forsätter vidare öster om Björhyttans Herrgård och över en lång raksträcka, som kallats "Långsyna", för att så småningom komma fram i norra Grängesberg.


Jag har ofta undrat över vad dessa stenar och årtalet har haft för betydelse. Jag har funnit en del uppgifter, bl.a på kartor från 1710, som kanske kan ge en del av svaret.

År 1700 blev Jonas Cedercreutz brukspatron på Ludvika Kronobruk, som då ägdes av Kronan, (staten). Gustaf Vasa anlade Ludvika Bruk i mitten av 1500-talet.

Cedercreutz beslöt att märka ut markgränserna för Ludvika Kronobruk, ett arbete som resulterade i kartor samt gränsstenar runt om i bygden. År 1710 blev förmodligen detta arbete avslutat. År 1726 köpte Jonas Cedercreutz bruket, och var i hans ägo under hela 1700-talet. Under 1800-talet och fram till 1979 var familjen Roth ägare av Ludvika Bruk.

Så här såg det ut vid forsen i Ludvika på 1800-talet

Från stenkumlet uppe vid Brattjämna har en rak gränslinje dragits mot norr, och går via stenen i Sörbyn upp på Malbacken. Marken på väster sida av den gränsen benämnes "Räfwåla Egor", och på öster sida "Ludvika Gård". På Malbacken har tidigare även en gränssten funnits, dock ute på åkermark. Den stenen forslade den dåvarande markägaren bort, eftersom han tyckte att den var i vägen vid brukandet av marken.

Därifrån fortsätter gränsen mot sydöst till ytterligare en gränsten vid Styggtjärnsberget, för att åter sluta i Björnhyttan. Det skogsområde som då inramades bildade en triangel och kom att kallas "Trekanten", ett namn som lever kvar än i dag

Vad hände mera i ett större perspektiv år 1710 ?


Karl XII var regent i Sverige, men befann sig i Bender med omkring 1000 karoliner. Dit flydde han efter ett stort nederlag i Poltava år 1709 och där stupade 7000 karoliner. Han levde gott med sina mannar där, men 1713 tröttnade den turkiska Sultanen på sin "gäst", och anföll lägret.

Därav kom namnet "Kalabaliken i Bender", Karl XII sårades och fördes som fånge till ett slott i Adrianopel.

År 1710, den 28 februari, besegrar svenskarna under Magnus Stenbock danskarna vid Helsingborg, vilket var det sista slaget på svensk mark mellen svenskar och danskar.

Slottet Tre Kronor brann ner den 12:juni 1697. Samma år godkände Karl XII byggaren Nicodemus Tessin d.y ritningar på det nuvarande slottet och byggandet påbörjades genast. År 1710 fick arbetet avbrytas, då alla medel gick till Karl XII krig i Turkiet. Först år 1728 återupptogs arbetena, och slottet stod färdigt år 1754 den 7:e december.

1710 började man ge ut sedlar i valutan "daler kopparmynt".


1710 gav Karl XII genom regeringen tillstånd att starta kaperirörelse på västkusten. Kaparen Lasse i Gata, då 20 år gammal, fick kaparbrev den 14 juni för galjoten Lilla Jägaren från Onsala.

Kapningar som i dag, utanför Afrikas östkust, ger stora svårigheter för sjöfarten


Lasse i Gata

I augusti 1710 når böldpesten Stockholm och dödar en tredjedel av befolkningen. Omkr 100 000 av sveriges befolkning dog i pesten.


Årtalet 1710 ger en hel del historia både nationellt och internationellt när man börjar leta i alla "gömmor".


Hälsningar Lars-Åke


0 kommentarer:

Inga kommentarer: