söndag 27 november 2011

Kulturministern och 100 personer njöt av Helgdagskväll vid timmerkojan

Jag beklagar att jag missade lördagens föreställning av sångspelet Helgdagskväll vid timmerkojan i Saxdalens Folkets Hus. Jag hade sett fram emot att kunna se och rapportera från konserten här i bloggen. Som tur är var en av mina kompisar där och har hjälpt till med en rapport. Kompisen är mycket initierad eftersom han själv är en del av Saxdalens manskör och också körens konferencier. Lasse Perssons referat följer här: 

Saxdalens Manskör avslutade sitt 30-års- jubileums- firande med att på lördagseftermiddagen framträda i Folkets Hus i Saxdalen med sitt populära och slit- starka Dan Andersson sångspel, Helgdagskväll vid timmerkojan inför en publik på 100 personer. Det var den 143:e föreställningen sedan premiären i april 1988 i Brunnsvik. Manskören har framträtt med detta sångspel på många platser i landet, från Kramfors i norr till Ängelholm i söder, i Danmark, Finland och Norge (flera gånger) och i svenskbygderna i USA, men det var första gången som föreställningen gavs på hemmaplan i Folkets Hus. Något märkligt kan tyckas med tanke på att manskören framträtt så många gånger på hemmaplan i Folkets Hus med sångspelen  Vi möts igen på Annas café  och Julkul och mer än så… samt många, många vanliga konsertframträdan- den.

Även om det var första gången i Folkets Hus så var det inte första gången i Saxdalen; för tio år sedan gavs föreställningen utomhus på Runnbergsgården. Lördagseftermiddagens Helgdagskäll vid timmer- kojan  blev i alla avseenden mycket lyckad: kören gjorde en förnämlig föreställning, ljudet var toppen- bra, scenen var snyggt utformad med bakgrunds- dekor och en fin belysning. När applåderna tystnat efter föreställningens slut fick manskören en omedelbar recension när en yngling i nioårsåldern ropade: ”det gjorde ni bra”.

Innan föreställning spred vår körledare Roger Broberg information om att landets kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth eventuellt skulle komma att bevista föreställningen, vilket väl uppfattades som ett skämt hos körgubbarna. Men vilka sitter inte på plats i Folkets Hus om inte självaste kulturministern tillsammans med maken Ulf Adelsohn, känd som före detta landshövding i Stockholms län, nyligen sparkad styrelseordförande i SJ med mera.

Efter föreställningen frågade jag Lena Liljeroth Adelsohn om anledningen till att paret hedrade Saxdalens Manskör och Saxdalen med sin närvaro och fick då till svar att det berodde på makens senaste styrelseuppdrag som ordförande i Nordic Iron, det vill säga det gruvbolag som har långt framskridna planer på malmbrytning i Blötberget och Håksberg. En annan styrelsemedlem i bolaget ville visa  paret Adelsohn på den kultur som finns i vår bygd och då föll valet på Dan Andersson sångspelet; enligt uppgift lär Ulf Adelsohn gilla Dan Anderssons poesi och han uttryckte också sitt gillande över den föreställning han just bevittnat.
 
Manskörens jubileumsår är nu tillända och en bättre avslutning än den i lördags med föreställning på hemmaplan med kulturministern på plats kan man väl knappast tänka sig.

Hälsningar
Lasse P

lördag 26 november 2011

Minnet av en tidig, egen ljudinspelning

Min far Harry var mycket fascinerad av teknikens utveckling. Det gjorde att han ganska ofta var intresserad av att skaffa t.ex. nya verktyg, helst motordrivna, eller vitvaror som skulle underlätta hushållsarbetet.

Det måste ha varit i slutet av 1940-talet när jag första gången hörde en privat ljudinspelning. Det var hos "frisörskan", Ingrid, som hade frisering på övervå- ningen i det som idag är Elimkapellet. Min gissning är att Ingrid var den första privatperson som skaffade en egen inspelningsapparat i byn. Ingrid var i så fall en pionjär i ljudsammanhang.
  
Rullbandspelaren som kom så småningom hade jag inte sett eller hört talas om då. Den apparat Ingrid hade var rullbandspelarens föregångare trådspelaren som spelade in ljudet på en tunn metalltråd.

Trådrulle till magnefonen

Jag minns inte vilket företag som tillverkat Ingrids trådspelare men en gissning är svenska Luxor i Motala som från 1947 och några år framåt sålde många trådspelare under namnet Magnefon.

Men tillbaka till min far som också hörde talas om inspelningsapparater. Och något år efter trådspela- rens lansering kom också rullbandspelare för privat- bruk. Min far var inte sen att låna hem en Grundig bandspelare från Sune Holm i Grängesberg. Vi testade den och det blev snabbt ett köp.
 
Ett av mina första minnen av bandspelaren var ett besök på Hagfallstorpet av våra släktingar Einar Haag och hans far Johan. Johan som allmänt kallades "Kusken"  var bror med min morfar Karl Haag.
 
Både Kusken och hans son var duktiga och mycket underhållande berättare. När vi hade startat bandspelare berättade far och son om en eposod när en av byns rörmokare, Otto Fahlborg, installerade centralvärme i den snickerifabrik som Einar Haag hade och som låg på öster sida av Gladmansvägen vid Fäbacken.
 
Otto var också en stor humorist och hade trots mogen ålder många hyss för sig. När installationen var klar skulle pannan proveldas och värmesystemet testas. Otto, Ejnar och Kusken stod alla framför pannan där elden tagit sig ordentligt och veden sprakade. Då ropar plötsligt Otto: "Spring Ejnar!"

Kanske kände Ejnar Otto så bra att han förstod att uppmaningen var ett av Ottos många hyss. Men trots att uppmaningen riktats till Ejnar var det hans far, Kusken, som tog till apostlahästarna för att skynd- samt sätta sig i säkerhet. Alla runt köksbordet på Hagfallstorpet skrattade hjärtligt åt berättelsen och det gjorde vi sedan varje gång vi spelade upp bandet.
 
Tyvärr var det så i bandspelarens barndom att vi inte sparade inspelningar som gjordes. En stor nyhet och fördel med bandspelaren var ju att man kunde använda samma band om och om igen och spela över gamla inspelningar med nya. Nackdelen var förstås att de tidigare inspelningarna raderades.
 
Men den här inspelningen hade vi kvar ganska länge och lyssnade på och skrattade åt. Men så småningom spelades berättelsen över, något som jag beklagar djupt idag. Att kunna höra berättelsen idag skulle vara värt mycket.

onsdag 23 november 2011

Brandkåren rycker ut i Grangärde socken på 1940-talet

Brandkårer lämnar nog ingen oberörd. Som barn i Rävvåla på 40-talet var brandkåren en verklighet som många - om inte alla - barn var medvetna om. Vi hade ju en egen frivillig brandkår i byn och när larmet gick kunde det gå lång tid innan sirenen slutade ljuda. De frivilliga brandmännen fanns över hela den långa byn och det kunde ta en lång stund innan alla som hörde sirenen hann ta sig till brandbilen som snart körde ut ur det som idag är Saxdalens bibliotek.
 
Följande film visar brandbilar köra ut från alla brandkårer i Grangärde socken på 1940-talet: Grängesberg, Rävvåla, Sunnansjö och Nyhammar.



När jag började i första klass i skolan 1949 hette byn inte längre Rävvåla. Första januari 1948 bytte Rävvåla namn till Saxdalen men brandkåren fanns kvar. Efterson brandbilen hade sin plats i skolans källarvåning och vår tillsyningslärare August Åhlström inte bara var skollärare utan också brandchef.

Varje brandlarm var både spännande och skrämmande för oss skolbarn. Verksamheten i skolan gjorde för det mesta en paus tills sirenen på skolans tak tystnade och brandbilen körde iväg.Tack till signaturen CableGuy5551 som lagt upp den här och andra filmer på youtube.

söndag 20 november 2011

Saxdalens manskör 30-årsjubilerar


Tänk vad tiden går är ett yttryck som vi hör ganska ofta. Och tänk att tiden går lika fort för en hel kör som för oss vanliga människor. Och det har redan gått 30 år sedan några fotbollsspelare (som också tyckte om att sjunga) bildade Saxdalens Manskör. De frågade  musikläraren Roger Broberg om hjälp. De behövde en lagledare, dirigent.
 
Roger ställde upp och har gjort det alltsedan 1981. Jag undrar hur många svenska tätorter med så lite som 604 invånare (31/12 2010) som kan visa upp något liknande. Det kanske bara kan ske i byar det sjunger om? Och det gör det verkligen om Saxdalen. Min gissning är att dessa orter kan räknas på ena handens tumme.
 
Kören har uppträtt otaliga gånger i Saxdalen, Cassels i Grängesberg, Ludvika, ja på många platser i Sverige, Norge, Finland, Danmark och USA. Körens största succé är sångspelet HELGDAGSKVÄLL VID TIMMERKOJAN som spelats mer än 130 gånger. Det är också den föreställningen vi får se och höra i den kommande jubileumskonserten.

Läs mer på körens hemsida saxdalensmanskor.se
 
Kom till Saxdalens folkets hus och hör sen!

lördag 19 november 2011

Strategi för vår överlevnad?

För ett par månader sedan kunde man här i bloggen se och höra den underfundige poeten, trubaduren, ordbehandlaren... (ja det går att lägga till en lång rad epitet) Åke Åhlström ge sin syn på en sida av den historiska utvecklingen i landet och i Dalarna. Ni kan se  inlägget om ni klickar här
 
Några filmseklipp från gamla Grängesberg under 1940-talet hittar man på youtube. Där får man en bild av verkligheten på den tiden, både sommar- och vintertid.



Men hur ska vi kunna skydda både Brunnbäcks färja och hela vårt Dalarna från illasinnade fiender idag och inom en snar framtid? Kanske måste vi beväpna oss.
 
Är det moderna kanoner som ska rädda oss och vår ekonomi: Snökanoner kan vara framtidens vapen. I växthuseffektens spår kan snö bli en bristvara i framtiden?
 
Dagens lokaltidningar berättade om svår halka, många busslinjer i Dalarna har får ställa in turerna. Snötäcket har lyst med sin frånvaro i hela landet men nu ska visst snön komma så småningom med början i norr. Vi har haft höstväder ett tag men ingen vinter medan New York och New Jersey på fastlandet väster om New York hade snöstorm och flera decimeter snö som skapade trafikkaos redan i oktober. Då är det svårt att tänka sig att New York ligger aningen längre söderut jämfört med Barcelona i Spanien.
 
Samtidigt rapporterar lokaltidningarna om att det inte finns någon snö i våra svenska skidbackar men att snökanonerna är laddade och att kanonjärerna ligger redo att trycka på avtryckaren. Det lär bli snö före jul åtminstone i våra skidbackar. Om det blir is vid Brunnbäcks färja får vi avvakta och se.


Här uppe på taket sitter Clas Ohlsons väderstation och rapporterar aktuell utetemperatur +8,4 grader nu några minuter efter midnatt. Luftfuktighet 90 %,, vind 2,7 m/sek och i byarna 4,8 från sydsydväst. Prognosen är regn och det har regnat 0,6 mm senaste timmen och 4,5 mm senaste dygnet. Relativa lufttrycket är sjunkande och just nu 1005,9 Hpa.

Det var allt från Malbacken för i kväll,
Hälsar Ola 

fredag 11 november 2011

Bio Saxen onsd 16/11 16:30 Trolljägaren

Snart är det dags igen. Nu på onsdag visar Bio Saxen Trolljägaren, en film som rekommenderas från 11 år.
 
Läs vidare på affischen:


Vi ses i Saxdalens folkets hus!

torsdag 10 november 2011

Tekniken går framåt

Ibland görs det upptäckter och uppfinningar som får stor betydelse för utvecklingen och för människors välbefinnande. När två ansedda svenska myndigheter genom intensivt samarbete gjort en innovation är den värd att titta på. Jag såg resultatet på bild i förrgår för första gången:


Efter ett nära samarbete har SCB, Statistiska centralbyrån och vår vädermyndighet SMHI nu presenterat sin revolutionerande innovation,
den miljövänliga väderstationen.

Stationen är helt automatisk, förbrukar varken elkraft eller batterier. Den släpper inte ut några avgaser och bidrar inte till jordens uppvärmning. Varje person i Sverige kan bygga sin egen väderstation hemma av material som nästan alltid finns tillhands i hushållet. Ingen frakt som kostar, sliter på vägar och släpper ut miljöförstörande avgaser, inget oljud som stör nattsömnen. Och om man vill ha en nyare modell av stationen är det bara att uforma en ny. Den gamla kan kastas i den vanliga sopsorteringen eller sparas till majbrasan. En klar framgång för de båda myndigheterna som länge varit experter på att presentera resultat i form av siffror. Nu har de kommit en bra bit på väg mot direkt lättförstådd information som inte behöver tolkas.

Statistisk årsbok 2011

Välj ett avsnitt i taget i listan på raden med PDF och -Välj här. Filerna är stora och kan ta en stund att ladda ner.

Statistisk årsbok var den självklara jullitteraturen för mig och mina kollegor när jag arbetade på SCB. Årets upplaga är på över 700 sidor, väger en hel del men innehåller också massor med information. I år kan man också läsa hela publikationen på Internet helt gratis. Det är väl också utveckling?

tisdag 8 november 2011

Biodags igen på söndag: Kung Fu Panda

Bio Saxen presenterar stolt en ny film för hela familjen: Kung Fu Panda. Filmen är barntillåten.
 
Söndag 13 november kl. 16.00 i Saxdalens Folkets Hus:


Kulturrundan 2011 i Saxdalen

Som vanligt deltar Saxdalen aktivt i Kulturrundan i Ludvika kommun också 2011. Vi har haft många besökare i vårt Folkets hus lördag och söndag.

Tyvärr medger inte resurserna en exakt besöks- frekvens men uppskattningsvis 350-400 personer, drygt 200 på lördag och över 150 på söndag, tittade på konsten i Saxdelns fokets hus och umgicks med likasinnade vid en kopp kaffe vid ett av de kafébord som dukats framför scenen. Där visades också bildspel som uppskattades mycket av publiken.

Från den direkta återkopplingen från besökarna har vi övervägande positiva omdömen. Här följer några bilder från evenemanget:
 
Annetts glasverk, Avesta













Bo Ericson, Saxdalen




Alicia Batalow, Berlin


Ulf Holm, Saxdalen




Henrik Larsson, Saxdalen




Ingrid Johansson, Saxdalen


tisdag 1 november 2011

Stor rockkonsert i Saxdalen på fredag. The Cadillac Band!

Det blir inte rockkonsert i Saxdalens Folkets Hus varje helg framöver. Men på fredag är det i alla fall dags. The Cadillac Band med många kända rocklegender och vår egen Saxdals Elvis har gjort flera bejublade konserter i vårt Folkets Hus.

Nu på fredag blir det ny Rock´n roll show med The Cadillac Band, Tommy Blom, Gert Lengstrand, BB Cunningham, Alicia Helgesson, Little Gerhard, Viktor Trevino, Saxdals Elvis m.fl. Om ni inte tror mig så se här på TCBs hemsida.
 
Här är affischen:
 
Jag har ringt och reserverat tre biljetter idag. Det fanns fortfarande kvar. Så konserten är räddad för min del. Det brukar vara utsålt när bandet uppträder i Saxdalen så vänta inte för länge med att beställa och köpa biljetter. De kan beställas och köpas i

Saxenkiosken           
Tel 0240 31012          
Mobil 070-608 39 06

Minnen från två flygplatser som aktualiserats i år

Flygplatser ger alltid minnen. En flygplats som jag blivit påmind om nu under en tid är Bangkoks tidigare ingernationella flygplats Don Mueang. Jag tillbringade en hel dag där 1998 på väg till ett utlandsuppdrag i Thailands grannland Laos.

En summarisk beskrivning av flygplatsen finns här. På engelska finns en utförligare artikel här. Jag har bara positiva minnen från mellanlandningen på Don Mueang på väg till Laos. Dagen har beskrivits i Olas blogg här. Don Mueang har sett ut så här en tid nu:

  
Senaste veckan har vattnet varit ännu högre. Den stora översvämningen i Bangkok har stoppat all flygtrafik till och från Don Mueang.
 
Don Mueang är dock inte längre Bangkoks internationella flygplats. Det är den nyare Suvarnabhumi flygplats som byggdes med en nästan 2½ mil lång och tre meter hög mur runt flygplatsen som skydd mot översvämning. Muren har nu höjts med ytterligare en halv meter.

Än så länge har Suvarnabhumi klarat att stå emot vattenmassorna men flygplatsen som startade sina internationella flygningar hösten 2006 har också haft sina problem. Hösten 2008 var den lamslagen en tid p.g.a. upp till 3000 regeringsmotståndare. De blockerar infarten till flygplatsen som inte kunde användas.

En annan flygplats som jag har minnen ifrån är Cheddi Jagan Internationella flygplats, Timehri, i Guyana i Sydamerika. Det är en liten flygplats och mina minnen därifrån är inte så positiva. Sista gången jag arbetade i Guyana var jag nära att missa flyget därifrån. Den chaufför som skulle skjutsa mig till flygplatsen kom alldeles för sent. Han fick köra som en biltjuv de drygt fyra mil långa och dåliga vägen från huvudstaden Georgetown. Vi kom mycket senare än planerat till flygplatsen och jag fick springa in till incheckningen och glömde en säkert mycket god indisk tårta som mamman till en av mina guyanska medarbetare bakat till mig. Dessutom krävde USA en mycket omfattande, besvärlig och tidsödande säkerhetskontroll för passagerare till USA. Jag skulle flyga till Colombia via Miami.

Så här såg det ut när jag påmindes om Cheddi Jagan flygplats den 30 juli i år:
 
 
En Boing 737 tillhörande Caribbean Airlines från min favoritflygplats Piarco International Airport  på Trinidad med sex mans besättning och 156 passagerare kom in med alldeles för hög fart, körde ut över kanten på landningsbanan och bröts i två delar. Inga dödsoffer krävdes men en passagerare skadades svårt och många fick lindrigare skador.

Det finns fler flygplatsminnen men vi kan spara dem till en annan gång.