Hur såg man på Gränge-trakten på 1700-talet

På tyska finns ett ordspråk: Den som gör en resa har alltid något att berätta...
 
Jag gjorde för några veckor sen, en resa till min förra bostadsort, Örebro. Där har jag tillsammans med andra kullor och masar en favoritplats: Wadköping. Som boende i Örebro var jag ofta i Wadköping. Friluftsmuséet Wadköping ligger på behagligt promenadavstånd från Örebro stadskärna.
 
Man kan tro att Wadköping är en gammal stadsdel som bevarats sen urminnes tider. Sanningen är tvärtemot den att Wadköping är en ganska nyskapad stadsdel. Först inför Örebros 700-årsjubileum 1965 invigdes Wadköping och alla hus i den nya stadsdelen var ditflyttade från olika delar av gamla Örebro. Husen däremot är gamla, från 1500-, 1600-, 1700- och 1800-talens Örebro.
 
Nu var det inte om Wadköping jag skulle berätta, därom kanske kommer mer så småningom. Nej, nu var det om mitt återbesök där som ressällskap till min sambo när hon besökte sin tandläkare.
 
Ca. en timme hade jag på mig och då åkte jag till Wadköping. Två intressanta ställen hinner man besöka på den tiden:
 

Bokantikvariatet Lexica i Wadköping

Bokantikvariatet Lexica har mycket att erbjuda den som är intresserad av det som finns runt omkring oss nu men också det som har funnits tidigare. Ett besök där resulterar ofta i inköp och särskilt nu när det är långt mellan besöken behövs en del väl använd tid för att välja ut de alster som ska tas med till Dalarna och studeras i vår Bergslagsbygd.
 
Det blev den här gången flera böcker varav jag ska berätta lite om en. Så här ser framsidan ut:
 

Klicka (två gånger) för förstoring!

(Förståelse av den gamla texten underlättas kanske av upplysningen att s under 1700-talet skrevs som f )

Nog blir man som varande mas lite mallig när man läser delar av baksidestesten:
 
Inbyggarne, som kallas Dalkarlar, äro för fin uppriktighet, för fin trohet emot Konung och Fädernesland, och fynnerliga manlighet, i Historien mycket namnkunnige. -- År 1708, i den fvåra belägenhet Swerige då var, erbjöd fig denna Provins at prӕftera 20, 000 man, at fig fammanfoga med Armeen , till at förfvara Rikets Gränfor. i), äfven fon den under fifta Kriget mellan Swerige och Rtflanf, fom börjades år 1788 vifade lyfande prof af fin trohet och tapperhet.
...
De kunna uthärda fträngt arbete och ftora svårigheter, I fonkiga socknar, förftår hvar och en af dem oumgängeliga Hantverk. De förtjena och få, på andra orter i Riket, sin näring, med Rothuggning, Dikande, Rödjande, Timrande, Tröfskande, Murars uppläggande, med mera; och drifva Handel med Lagg-Kärl, Näfver, Humla, Slipftenar. Kalk, Liar, Yxor, Sågar och annan Järn-Redfkap. De hafva lärt, hvad för et ftort hjelpmedel Sparfamheten är, til at framhjelpa sig, i deras dagliga näringsfått, uti få bergig ort.
 
Kanske är vi såna än, vi masar och kullor?
 
Ett andra "måste" när jag är i Wadköping är ett besök på bageriet i Jeremiasstugan.
 

Jeremiasstugan med Jeremiasbageriet (under kringlan)

 


Stugan är som alla hus i Wadköping hitflyttad, den här från Tybble gård sydost om Örebro. Namnet har stugan från poeten Levi Rickson, Jeremias i Tröstlösa som enligt legenden bott i stugans övervåning och där skrivit åtminstone en del av sina dikter (innan stugan flyttades hit).
 
I undervåningen finns emellertid nu ett bageri som jag håller för det bästa jag besökt. Ett besök i Wadköping är därför för mig liktydigt med ett besök på Jeremiasbageriet med åtföljande brödkasse att ta med sig. Ingång i dörren längst till höger!