Skagerrak - ett härligt hav - för det mesta

Svenska Västkusten och speciellt Bohuskusten var semestermål för min familj många gånger under min uppväxt. Sedan vi köpt bil tältade vi för det mesta, lagade mat på gasolkök och hade en "camping- möbel" bestående av ett hopfällbart bord och fyra hopfällbara pallar som fick plats i det hopfällbara bordet (Bilden visar en modernare variant).
 
Vi sov på luftmadrasser och s.k. tältsängar. Vi åt på plast- tallrikar som ingick i en "kampingsats" med bestick och allt som behövdes vid servering och som förvarades i en liten kompakt väska.
 
Vårt tält var ganska stort för den tiden 50- och 60-tal. Hur allt fick plats i vår lilla folkvagn kommer jag inte ihåg men vi hade olika takräcken och en tid också en speciell folkvagns-pakethållare som var placerad över motorhuven längst bak på bilen.
 
Vi tillbringade många härliga veckor som campare i Bohuslän, för det mesta mellan Lysekil i söder och Strömstad i norr.
 
Som vuxen arbetade jag som tidigare nämnts tre somrar på barnkolonierna på Öddö utanför Strömstad. Därifrån har jag otaliga minnen av Skagerrak som ett härligt sommarhav med varma, salta bad, spännande sportdykning och vackra solnedgångar över Kosterfjorden.
 
Den händelse som jag tänkte berätta här - innan andra minnen började strömma fram - är emellertid ett minne från ett Skagerrak som inte var så vänligt. Jag hade en ledig dag och hade bestämt att göra en dagstur med färjan från Strömstad till Sandefjord i Norge. Den färja som trafikerade linjen då var mycket hög. Jag har inte hittat några bilder på den. Den är troligen upphuggen för länge sen. Här är en bild av den färja som nu uppehåller trafiken mellan Strömstad och Sandefjord:
 
 
Utfarten från Strömstad, förbi Öddö och över Kosterfjorden var helt lugn. Vattnet var nästan spegelblankt. Vi passerade norr om Nordkoster och bara efter en liten stund på öppna havet utanför Kosteröarna började plötsligt en mycket kraftig sjögång. Jag hade gått upp på övre akterdäck för att titta på utsikten mot Bohuslän. Det fanns ganska många passagerare på däcket men när rullningarna började försvann de en efter en.
 
Jag var ung och tyckte det var spännande och jag stod på främre delen av däcket så jag kunde hålla mig i ett stadigt räcke. En medelålders kvinna som stått längst bak i aktern försökte ta sig framåt över däck. Hon var klädd i en skarpt ljusgrön dräkt. Hon hann fram till ungefär mitt på däck när rullningarna ökade så att hon inte kunde shålla sig upprätt. Hon var tvungen att gå ner på knä. Där hade hon ingenting att hålla sig i utan rullade snart från sida till sida på det smutsiga däcket.
 
Jag minns inte hur hon lyckades få tag i något att hålla i - jag hade fullt upp med min egen säkerhet. De våldsamma rullningarna fortsatte under lång tid, hur länge vet jag inte men hela överfarten skulle ta 2½ timme och jag skulle tro att stormen fortsatte i över en timme. Damen i grönt och jag var de enda som fanns kvar på det höga akterdäcket när stormen bedarrade. Det fanns helt enkelt ingen möjlighet att röra sig om man fått tag i något som man kunde hålla sig i.
 
Den ljust sommargröna dräkten var säkert en stolthet för damen som delade däck med mig - när vi gick ut från Strömstad. När vi nu åter var på lugnt vatten och närmade oss Sandefjord var hon säkert helt olycklig över sin klädsel. Redan när hon nödgades gå ner på knä första gången blev det fula fläckar på den snygga dressen och efter att har rullat åtskilliga varv på däck utan att kunna få tag i något att hålla i var hennes dräkt mer svart än grön.
 
Uppehållet i Sandefjord blev också betydligt längre än beräknat. Med färjan följde flera stora långtradare som vält på bildäck och bärgningsarbetet tog lång tid. Under väntetiden hann man lyssna till många diskussioner om hur man skulle ta sig tillbaka till Strömstad. Många passagerare undersökte möjligheten att ta taxi tillbaka för att slippa stormen också på tillbakaresan. Antagligen var kostnaden för hög för de flesta för att åka taxi de 26 mil som det var landvägen tillbaka till Strömstad.
 
Om det var någon eller några som åkte taxi tillbaka vet jag inte men i så fall betalade de helt i onödan. Efter det långa bärgningsarbetet på bildäck var tillbakafärden till Strömstad den lugnaste båtfärd man kan tänka sig.