Min moster Hanna

En person som betydde mycket för min barndom var moster Hanna född Haag. Hon var född 1899 och gifte sig 1924 med "Skräddar" Johan Andersson. De byggde ett hus bredvid mina morföräldrars hus, Hagfallstorpet där jag är född och nu åter bor.
 

 Jag har mycket att tacka Hanna för. Hon var bl.a. den som hjälpte mig till världen en kall och snöig januarimorgon under andra världskriget när jag hade så bråttom att se dagens ljus att varken snöplog eller taxibilar hann komma upp på Malbacken. Då var det tur att moster Hanna bodde i huset bredvid. Hon blev min barnmorska.

Hanna var duktig i skolan och ville gärna studera. Hennes lärare var också upp på Malbacken för att tala med min morfar och mormor. Hanna hade så bra "läshuvud" att hon borde fortsätta att utbilda sig efter den obligatoriska folkskolan tyckte hennes lärare. Men morfar sa bestämt nej. Hanna behövs här hemma!

Hanna var äldsta dottern i en syskonskara med sex syskon och det var sed att äldsta dottern stannade hemma och fick ett stort ansvar för hem och småsyskon. Så blev det också för Hanna.

Hanna fick så småningom arbete vid sjukstugan i Grängesberg och hon blev snart uppskattad av läkaren och fick mer kvalificerade arbetsuppgifter än vad hon egentligen var utbildad för. Hon fick bl.a. biträda doktorn vid operationer. Provincialläkarna både i Grängesberg och Sunnansjö utförde då mindre operationen som blindtarms- och bråckoperationer. Min far fick blindtarmsinflammation och cyklade då till Sunnansjö och fick sin operation där. Om jag minns rätt fick han stanna en vecka på sjukstugan efter operationen. Det var den normala eftervården på den tiden.

I Rävvåla fanns innan jag föddes en barnmorska som hjälpte till vid födslar men ibland kom flera barn samtidigt och hon hade säkert ett ganska stort distrikt att sköta om. Det hände flera gånger att Hanna fick rycka in som "reservbarnmorska" och hjälpa till vid förlossningar.

Hanna blev också aktiv i det kooperativa kvinnogille som bildades i Rävåla vid ett möte 23 januari 1938 kl. 2 em. och som var verksamt åtminstone till 23 januari 1942. Jag har fått förmånen att låna eller förvalta en protokollsbok från kvinnogillet som sträcker sig över denna tid. Boken är fullskriven och det är för mig okänt om det finns någon fortsättning.

Rävåla Kvinnogille förtjänar åtminstone ett eget inlägg i bloggen, kanske flera. Jag vill här bara nämna ett exempel på den initiativrikedom som kvinnogillet visade prov på. Min lärarinna i småskolan (nu lågstadiet) Kerstin Morén var medlem i gillet. En huvuduppgift för gillet var att försöka skapa ekonomiska bidrag under de fattiga krigsåren.

Kerstin Morén föreslog att kvinnogillet skulle fråga Billeruds AB som då var en stor skogs- och jordägare i trakten om gillet kunde få låna jord för att sätta potatis som sedan skulle kunna säljas och ge ett ekonomiskt bidrag. Kerstin Morén tog på dig uppdraget att fråga Billeruds och hon fick ett jakande svar. Kvinnogillet satte potatis och skördade på hösten. Försäljningen gav ett förväntat ekonomiskt överskott. Arbetet var ju ideellt.

Att läsa kvinnogillets protokollsbok är intressant och visar tydligt att uttrycket "Kvinnor kan!" inte är någon nymodighet. Uppfinningsrikedomen var stor liksom arbetsinsatserna.

Bilden ovan av min moster Hanna Andersson har jag fått låna av Leif Rosén, son till Greta Rosén som var en av de aktiva kvinnorna i kvinnogillet. Den är tagen 23 januari 1949 på Hannas 50-årsdag. Protokollsboken från Rävåla kvinnogille har jag fått låna av Milly Jonsson, Nyhammar som är dotter till en annan av de andra aktiva i kvinnogillet Agnes Alkvist. Min moster Hanna blev kvinnogillets första sekreterare.

Jag är mycket tacksam för de bilder och annat material som jag erbjudits låna och ska försöka presentera delar av materialet här i bloggen och så småningom kanske också på annat sätt. Vår hembys historia är kanske inte speciellt lång men den innehåller många händelser och beskrivningar som är väl värda att bevara och att delas.

Fortsätt gärna att bidra med bilder, texter och annat som kan belysa Rävvåla/Saxdalen genom historien