Saxdalen sover inte. Föreningslivet lever!

Idag är jag nästan frisk efter en nästan två veckor lång virus/förkylning/influensa, ja jag vet inte vad det var men krafterna bara försvann men har nu börjat komma tillbaka.
 
Så idag tycker jag det är första dagen på länge som jag kunnat göra någon nytta och känna mig nöjd med dagen. Kanske är det typiskt Saxdalen men första någorlunda friska dagen har jag deltagit i två styrelsemöten: PRO och Rävvåla Kulturförening.
 
Saxdalen har under överskådlig tid haft ett mycket rikt föreningsliv. Jag minns som barn att min far var med i många föreningar med olika uppdrag, lysfö- rening, vägförening, Folkets hus och allt vad det var. Föreningslivet verkade vara en viktig del av Rävvåla/Saxdalen. Och så är det fortfarande.
 
Förutsättningen för de olika föreningarna har skiftat under historien. Tidigare var föreningarna ofta ska- pade av lokala behov som man försökte tillfred- ställa, genom att samarbeta. Lysföreningen minns jag. Dess mål var bl.a. att förse byn med "ytterbe- lysning" så att det skulle vara större säkerhet att vistas utomhus, speciellt under vinterhalvåret. Deras arbetsinsatser gav också lägre elpriser. Genom egna, ideella arbetsinsatser kunde kost- naderna hållas nere och byn fick en bättre service.
 
Efter några timmars föreningssammanträdande sitter jag nu med en intressant handskriven bok som börjar:
 
"Protokoll fört vid av Grängesbergs Koperativa kvinnogille anordnat möte i Rävåla söndagen den 23 jan. 1938 kl. 2 em."
 
Protokollsboken omfattar tiden fram till "Rävåla Koop Kvinnogilles Årsmöte den 10 febr. - 42."
 
Sista raderna i protokollsboken lyder: "Utdrag ur revisionsberättelsen. Inkomster och utgifter har under året 1941 balanserat å Kr. 537.20 Revisorernas förslag om ansvarsfrihet beviljades."
 
Jag vill med några exempel ur protokollsboken försöka visa hur idogt den här föreningen arbetade under en mycket svår tid för att hjälpa både enskilda individer i byn och landets styre som vädjade om ekonomiska bidrag under den stora krisperioden.
 
Vid det konstituerande mötet i januari 1938 läser jag:

  § 3

Beslöts enhälligt att Rävåla Koperativa Kvinnogille nu skulle bildas. Som medlemmar anmälde sig Anna Wigert, Hanna Andersson, Greta Rosén, Lilly Jansson, Britta Setterberg, Agnes Alkvist, Britta Alkvist, Agusta Alkvist, Selma Eriksson, Lisa Björson, Ingeborg Alkvist, Hanna Andersson, Sigrid Haag och Astrid Danielsson.

 
Andra världskriget startade 1 september 1939, 1½ år efter bildandet av Rävåla Kooperativa Kvinnogille.
 
Klicka gärna på bilderna så kan du se dem förstorade!
 
Här till vänster ses Agnes Alkvist, en av grundarna och
en aktiv styrelsemedlem i föreningen under hela den tid protokollsboken omfattar.
Under dessa ca. fyra år hade kvinnogillet inte mindre än 47 sammanträden.
 
Jag hade mycket kontakt med Agnes Alkvist. Vi var nästan grannar och en av hennes döttrar var min lek- kamrat och klasskamrat från skolstarten till realex- amen. Agnes var den som sparade protokollsboken som jag fått låna av hennes andra dotter.
 
Unison sång eller solosång var både den normala starten och avslutningen i kvinnogillets möten. En vanlig formulering i protokollens slutparagraf var: "Avslutning, som inget vidare förekom avslutades mötet med sång."
 
Det man kan läsa sig till och se från en del av de fotografier som finns från tiden är också att gillet förutom allvarligt och ambitiöst arbete också präglades av stor humor angenäm samvaro också utanför möten och föreningsarbete.   

En av de aktiva i kvinnogillet var min moster Hanna Andersson.
Hon var föreningens första sekreterare. Det här fotot från
hennes 60-årsdag 1959. Hanna (i mitten) är den enda
som går att känna igen på bilden.

 
Ett annat foto som illustrerar den humor som fanns i kamratgruppen:
 

Foto från Sigrid Haags 50-årsfirande i juli 1955. Sigrid
(i mitten längst fram) var en av drivkrafterna i
kvinnogillet liksom Greta Rosén som
sitter på Sigrids vänstra sida.

 
Gillets möten hölls sommartid utomhus, t.ex. i Folkets Park, på Uvberget, på lilla Saxberg kullen, vid Nya Dammen och vid Stackarbergslandet och på Stackarberget. Kvinnogillet köpte in tyg och sydde kläder till förmån för bl.a. Röda Korset. Gillet handarbetade och hade sen auktioner för att få in pengar.

Kvinnogillet anordnade många evenemang, dans i Folkets Park, auktioner i Ordenshuset, Luciatåg och Julfester, utflykter sommartid osv.
 
Ekonomiskt präglades tiden av krisen före och inledningen av andra världskriget. Gillesmedlem- marna var ivriga att lära sig mötesteknik men ekonomin satte stopp för längre resor. "Moder- gillet" i Grängesberg hjälpte till i mån av förmåga med kunskapsförmedling.
 
En och annan nödvändig utgift för gillet accepte- rades men många förslag som kostade avslogs. Så beslutades t.ex. vid möte den 20 januari 1941 att på förslag av kassören inköpa en ny portfölj. Kassören fick i uppdrag att göra inköpet.   

Kerstin Morén

 Min första lärare, småskol- lärarinnan Kerstin Morén var från början inte medlem av Kooperativa kvinnogillet men hon blev ganska aktiv och tog flera viktiga initiativ senare. Hon bjöd bl.a. in gil- leskvinnorna till trasklipp- ning. De mattor som sedan vävdes skulle försäljas genom lotteri eller dyl. och pengarna tillfalla tvättstugefonden.
 

 Kerstin Morén ordnade demonstrationer av tvättmaskiner och var en av de första som drev frågan som senare ledde till att en andelstvättstuga byggdes i Saxdalen. Hon föreslog också att gilles- kvinnorna skulle sätta potatis på våren och sälja skörden på hösten. Hon kontaktade Billeruds AB och fick löfte att använda en åker på deras mark för potatisodlingen. Projektet genomfördes.

 

Gillet gav också lokala bidrag till behövande personer i byn, Det fanns flera bybor som genom sjukdom blivit arbetsoförmögna och väl behövde ett litet ekonomiskt bidrag.
 

En kort sammanfattning av det intryck protokolls- boken från Rävåla Kooperativa Kvinnogille ger: Entusiastiska medlemmar, lärde sig mötesteknik i stort sett på egen hand, arbetade kreativt för att mildra kristidens dåliga ekonomi både inom byn och i landet. Gillet anordnade många sociala evenemang. Ett tydligt kulturinslag i gillets arbete är musik och sång. Jag kände flera av gillesdamerna och tror att humor var något som bidrog till en trivsam och produktiv arbetsgemenskap. 
  

 De flesta möten både inleds och avslutas med sång, ibland ackompanjerad av musik, ibland unison och ibland solosång. Musiken var tydligen något Rävvålingar uppskattade och njöt av redan innan jag föddes. Och den beskrivningen gäller i hög grad fortfarande i dag.