Inlägg
Tekniken ger oss ständigt nya möjligheter. Nu när våren kommer har vi möjlighet att lyssna på fåglar i våra datorer. Sveriges Radio P2 har i ca. ett år haft en webbplats där vi har kunnat bekanta oss med fåglarna. Webbplatsen har blivit mer och mer populär.
För oss saxdalingar, alla fågelälskare och nu också personer intresserade av poesi - och speciellt fågelpoesi - är det mycket välkommet att P2-fågeln nu också lanserar Bengt Emil Johnsons dikter om fåglar. De är tillgängliga inte bara i text utan också som ljudfiler där Bengt Emil läser sina egna dikter. Här är länken till fågelsiten:
P2-fågeln
Bengt Emil Johnson har betytt mycket för mig personligen. Han var min andra pianolärare under flera år men också en kompis som jag hade stort utbyte av på många sätt inte bara musikaliskt. Bengt - som vi kallade honom - var några år äldre än jag men kändes ändå som jämngammal.
Att min familj sedan före min födelse handlat i Bengts fars affär, Johnsons affär - en diversehandel som gick i arv i tre generationer gjorde att varken Bengt eller hans far Arnold var främmande personer för mig. På väg hem från skolan gick jag för det mesta förbi Johnsons affär för att hämta dagens varor, inklusive mjölk i lös vikt i en särskild mjölkavdelning.
Man behövde inte betala! En tradition i Rävvåla var att handla på krita (kredit) och man betalade i efterskott när månaden var slut. Jag kan tänka mig att affärer som inte gav kredit i Rävvåla/Saxdalen inte hade många kunder. Krediterna är en stor tillgång för oss som idag är intresserade av hembygdsforskning.
Min första pianolärare var folkskollärare August Åhlström som också fungerade som kantor i Saxdalens kyrksal, nuvarande Saxdalens kapell. Han var en musikalisk lärare och både pianist och organist. Mina första pianolektioner var i hans hem i lärarbostaden i samma hus som dagens kapell. Lektionerna skedde efter skoltid. Där lärde jag mig grunderna i pianospelandets konst.
Efter ett par terminer - tror jag det var - kom mina pianostudier på tal i Johnsons affär. Mina föräldrar och jag pratade med Bengt Emils far Arnold om att jag var musikintresserad och det slutade med att Bengt Emil erbjöd sig att ge mig pianolektioner. Jag pratade med August Åhlström och han misstyckte inte. Han sa att Bengt Emil var en duktig pianist.
Så en gång i veckan efter skolan gick jag till Bengt Emil för att spela upp min läxa och få nya musikaliska synpunkter. Det var inte fråga om att min läxa var antingen godkänd eller bakläxa. Det handlade om musik och musik är inte bara antingen eller. Jag fick öva vidare på flera övningar, två, kanske tre eller flera veckor. Det berodde på hur mycket vi kunde få ut av övnings- styckena. Jag betraktade aldrig ett stycke som inte var färdigövat som bakläxa. Kanske borde jag ha gjord det? Ibland var jag inte någon flitig elev men jag tog till mig Bengts musikaliska synpunkter och det hela gick framåt.
Bengt Emil var min pianolärare i några år men när jag började i realskolan i Grängesberg var jag rädd för att pianostudier skulle vara svårt att kombinera med realskolestudierna. Det var nog en förhastat beslut men jag bestämde mig för att avsluta mina pianolektioner med Bengt Emil. Vårt sista pianoprojekt tror jag var när vår kommunala musikledare Åke Bengtsson bjöd in oss till en årsavslutning i den kummunala musikskolan. Vi accepterade inbjudan. Idag ser jag det som en stor ära att som solopianist i Cassels spela Mozarts variationer av den franska 1700-talsvisan som på svenska kallas Blinka lilla stjärna.
Bengt Emil var en utmärkt pedagog och sa att det gick mycket bra. Själva var jag inte helt nöjd eftersom jag spelade en ton fel men den tonen märkte nog inte många, och jag spelare reprisen exakt lika.
Bengt Emil och jag förblev nära kompisar och träffades ofta och umgicks under lång tid. Han känns fortfarande som en nära kompis även om vi nu inte träffats på många år.
Som återflyttad till Saxdalen är jag mycket glad åt Bengt Emils framgångar på alla områden, som radioman, som musiker, som poet och jag ser fram mot vårt nästa möte med stor förväntan.
Att alla hans vandringar på Saxberget och lyssningar på fåglar nu återspeglas i Sveriges Radio både som texter och som uppläsningar med Bengt Emil som uppläsare ser jag som ett stort och välförtjänt erkännande av min vän och tidigare pianolärare Bengt Emil Johnson.
Precis som Bengt Emils texter ofta innehållit mycket mer än just... själva texten
så är hans uppläsningar också mycket personliga och kanske många gånger en stor hjälp för att vi läsare/lyssnare ska vara öppna att ta till oss budskapet. Läs, lyssna och njut!
För oss saxdalingar, alla fågelälskare och nu också personer intresserade av poesi - och speciellt fågelpoesi - är det mycket välkommet att P2-fågeln nu också lanserar Bengt Emil Johnsons dikter om fåglar. De är tillgängliga inte bara i text utan också som ljudfiler där Bengt Emil läser sina egna dikter. Här är länken till fågelsiten:
P2-fågeln
Bengt Emil Johnson har betytt mycket för mig personligen. Han var min andra pianolärare under flera år men också en kompis som jag hade stort utbyte av på många sätt inte bara musikaliskt. Bengt - som vi kallade honom - var några år äldre än jag men kändes ändå som jämngammal.
Att min familj sedan före min födelse handlat i Bengts fars affär, Johnsons affär - en diversehandel som gick i arv i tre generationer gjorde att varken Bengt eller hans far Arnold var främmande personer för mig. På väg hem från skolan gick jag för det mesta förbi Johnsons affär för att hämta dagens varor, inklusive mjölk i lös vikt i en särskild mjölkavdelning.
Man behövde inte betala! En tradition i Rävvåla var att handla på krita (kredit) och man betalade i efterskott när månaden var slut. Jag kan tänka mig att affärer som inte gav kredit i Rävvåla/Saxdalen inte hade många kunder. Krediterna är en stor tillgång för oss som idag är intresserade av hembygdsforskning.
Min första pianolärare var folkskollärare August Åhlström som också fungerade som kantor i Saxdalens kyrksal, nuvarande Saxdalens kapell. Han var en musikalisk lärare och både pianist och organist. Mina första pianolektioner var i hans hem i lärarbostaden i samma hus som dagens kapell. Lektionerna skedde efter skoltid. Där lärde jag mig grunderna i pianospelandets konst.
Efter ett par terminer - tror jag det var - kom mina pianostudier på tal i Johnsons affär. Mina föräldrar och jag pratade med Bengt Emils far Arnold om att jag var musikintresserad och det slutade med att Bengt Emil erbjöd sig att ge mig pianolektioner. Jag pratade med August Åhlström och han misstyckte inte. Han sa att Bengt Emil var en duktig pianist.
Så en gång i veckan efter skolan gick jag till Bengt Emil för att spela upp min läxa och få nya musikaliska synpunkter. Det var inte fråga om att min läxa var antingen godkänd eller bakläxa. Det handlade om musik och musik är inte bara antingen eller. Jag fick öva vidare på flera övningar, två, kanske tre eller flera veckor. Det berodde på hur mycket vi kunde få ut av övnings- styckena. Jag betraktade aldrig ett stycke som inte var färdigövat som bakläxa. Kanske borde jag ha gjord det? Ibland var jag inte någon flitig elev men jag tog till mig Bengts musikaliska synpunkter och det hela gick framåt.
Bengt Emil var min pianolärare i några år men när jag började i realskolan i Grängesberg var jag rädd för att pianostudier skulle vara svårt att kombinera med realskolestudierna. Det var nog en förhastat beslut men jag bestämde mig för att avsluta mina pianolektioner med Bengt Emil. Vårt sista pianoprojekt tror jag var när vår kommunala musikledare Åke Bengtsson bjöd in oss till en årsavslutning i den kummunala musikskolan. Vi accepterade inbjudan. Idag ser jag det som en stor ära att som solopianist i Cassels spela Mozarts variationer av den franska 1700-talsvisan som på svenska kallas Blinka lilla stjärna.
Bengt Emil var en utmärkt pedagog och sa att det gick mycket bra. Själva var jag inte helt nöjd eftersom jag spelade en ton fel men den tonen märkte nog inte många, och jag spelare reprisen exakt lika.
Bengt Emil och jag förblev nära kompisar och träffades ofta och umgicks under lång tid. Han känns fortfarande som en nära kompis även om vi nu inte träffats på många år.
Som återflyttad till Saxdalen är jag mycket glad åt Bengt Emils framgångar på alla områden, som radioman, som musiker, som poet och jag ser fram mot vårt nästa möte med stor förväntan.
Att alla hans vandringar på Saxberget och lyssningar på fåglar nu återspeglas i Sveriges Radio både som texter och som uppläsningar med Bengt Emil som uppläsare ser jag som ett stort och välförtjänt erkännande av min vän och tidigare pianolärare Bengt Emil Johnson.
Precis som Bengt Emils texter ofta innehållit mycket mer än just... själva texten
så är hans uppläsningar också mycket personliga och kanske många gånger en stor hjälp för att vi läsare/lyssnare ska vara öppna att ta till oss budskapet. Läs, lyssna och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar