Ernst Haag släkting och granne

Under hela min barndom och uppväxt var Ernst och Ingrid Haag bland våra närmaste grannar. Ernst som var född 1899 arbetade som gruvförman vid Långfallsgruvan men var också nämndeman och en allmänt betrodd person.

Hans fru Ingrid var född Jakobsson och från Sunnansjö. Hon bodde så långt jag kan minnas och säkert långt tidigare hos Ernst som hushållerska. 1958, bara fyra år innan jag flyttade till Uppsala gifte sig Ernst och Ingrid. Hon fick då samma namn som min mamma hade som ogift, Ingrid Haag.

Jag har nu efter nästan 50 år träffat min skolkamrat Pege (Per-Gunnar) Runnberg igen. Hans föräldrar var Elis Runnberg med herrekiperingen och Alma f. Haag, Ernsts syster. Vi tittade på gamla fotografier och hade förstås massor av gamla minnen att prata om. Bland annat om att det fanns snö också på den tiden...

I det här huset, numera känt som Pizzerian, bodde Elis, Alma
och Pege Runnberg på övervåningen. Nedervåningen var
affärslokal: Elis Runnbergs herrekipering. Bilden från 1954.
Pege och Elis Runnberg på butikstrappan.

Vi träffades i Peges Dalstuga på kanten av Solskensbäcken, bakom pizzerian som var Peges hem och som han fortfarande äger. Dalstugan råkar vara samma hus som Ernst och Ingrid (mina grannar) bodde i en stor del av min uppväxttid. Så här såg det huset ut när det stod på Malbacken.

Ernst Haag, systern Alma och övriga syskon växte upp i det här huset högt upp
på Malbacken. Ernst och hans Ingrid bodde där när jag var liten.

Ernst kan man nog säga var som en vuxen Emil i Lönneberga. Han hade massor av humor och var full av hyss. Han tyckte om barn och vi tyckte om honom. Han kallade mig "Pipperman med blana" och "Jolta-Pelle" och jag var glad åt mina öknamn. Många skolkamrater hade öknamn men inte jag i skolan. Den enda utom Ernst som gav mig ett öknamn var min kusin Börje som kallade mig Olken.

Vi barn var många gånger hos Ernst och Ingrid och hade uppträdanden. I det lilla köket mitt på golvet ställde Ernst fram en eller flera pallar eller stolar som fungerade som scen. Där uppträdde vi, speciellt mina grannflickor som sjöng och spelade teater och den lilla men entusiastiska publiken applåderade.

Ernst spelade också teater ibland. Det var nog före min tid men jag hörde talas om en episosod där Ernst lurade några kompisar grundligt. Ernst var någonstans nere i byn när några andra herrar kom förbi. De uppfattade det som att Ernst var kraftigt berusad. Han kunde inte hålla balansen och som det nog har varit sed i byn försökte de hjälpa en vän i nöd.

De var två eller tre personer som stödde och släpade Ernst som var en storväxt och kraftig man och säkert inte så lätt att hantera i den situationen. Men efter idogt arbete uppför hela Malbacken stod de slutligen på trappen till Ernsts hem (bilden ovan). Då plötsligt rätade Ernst på ryggen och stod där nykter och glad som vanligt och sa ungefär: Tack ska ni ha pôjkar! Det gjorde ni bra!

Här syns Ernst Haag utanför Posten som låg mitt emot
Elis Runnbergs herrekipering.

Ernst lär ha varit lika road av göra hyss när han arbetade vid Långfallsgruvan men var däremot inte road av att själv bli utsatt för skämt.

Nämnde jag att Ernst och jag var släkt? Min morfar och Ernsts far var bröder så Ernst och min mamma var kusiner. Och eftersom Peges mamma Alma var syster till Ernst så är Pege och jag tremänningar. Det har varit vanligt i Rävvåla/Saxdalen att många är släkt på båda håll t.ex. dubbelkusiner - kusiner på både mammans och pappans sida. Hur nära släkt jag är med Pege på hans fars sida vet jag inte men alla i Rävvåla/Saxdalen lär ju vara släkt. Frågan är då bara - hur nära?