Ett par bilder ur vårt familjealbum

Cyrenbersån, lövsalen utanför mitt hem är ett minne som jag aldrig glömmer. Bara för några år sedan togs den bort.

På bilden här under syns mina närmaste släktingar på min mors sida. Min mor sitter mellan min morfar och mormor. Bilden är tagen någon gång i början av 1920-talet, kanske 1923, utanför bersån?

Min morfar hette Carl Haag och min mormor Julia Maria (Mia) född Pettersson från Östanbjörka. Bakom soffan står min mammas syskon, från vänster Ester, Martin, Elis, Georg och Hanna. Ester gifte sig med Anders Andersson från Stockholm där hon sen bodde hela sitt liv. Hanna gifte sig med Skräddar Johan Andersson och de var våra närmaste grannar när jag växte upp. De hade en likadan berså som min morfar och mormor.

Min morfar dog ett år innan jag föddes och Martin hade emigrerat till USA så dem fick jag aldrig träffa. Min mor som fyller 93 år på torsdag är den enda som finns kvar av personerna på bilden.

Soffan de sitter på är antagligen den soffa som min mormor berättade att min morfar köpt när han arbetade i Blötbergsgruvan. Han hade kommit hem bärande den tunga soffan med gjutjärnsunderrede. Den hade burits på ryggen fem kilometer - fågelvägen - över skogen från Blötberget.

Anders och Ester kom hem till oss varje sommar på semester och hjälpte till med höskörden. Vid sidan av gruvarbetet hade mina morföräldrar ett litet jordbruk på torpet med två kor, gris och höns och somrarna var fulla av arbete för att så och skörda så att både kreatur och familjen skulle ha mat över vintern.

Moster Esters man Anders var en humoristisk Stockholm- are som inte var rädd för att ta i och hjälpa till med diverse arbete på torpet. Han krävde inte helle så mycket. "Jag äter allt som är lagat - utom gamla skor" brukade han säga. På den gamla skördebilden framför hässjan ses Anders till vänster om min morfar och mormor. Ester sitter längst till vänster bredvid min mamma. Moster Hanna serverar kaffe. Två av mina kusiner står framför min mormor.

Den här bilden togs innan jag var född men skördearbetet på somrarna fortsatte också när jag växte upp. Johan och Hanna tog över jordbruket när morfar dött och jag fick vara med på skördarna. Jag drack inte kaffe på den tiden men jag tror aldrig jag njutit så mycket av mat och dryck som när det var kafferast under skördearbetet. Jag drack saft eller ibland sockerdricka eller lemonad som fanns då. Hembakat vetebröd var obligatoriskt och smakade himmelskt tillsammans med den svalkande drycken. Hödammet satte sig i både näsa och hals och det som satt i halsen kunde sköljas ner med några stora klunkar saft.

När höet senare var inkört i logen var det vi barn som fick hjälpa till att packa det genom att hoppa ner i höet från höskullen. Det var ett nöje som också var spännande. Det gällde att komma ner på rätt sätt i höet annars kunde man göra sig illa - speciellt i ryggen.

Min rygg idag skulle inte klara några höhopp - särskilt som det numera aldrig finns något hö i logen! Ju mer hö som var inkört desto lättare och ofarligare blev det att hoppa, men också mindre spännande...