Historia omkring ett hus i Verkbacken.

Huset på bilden ovan låg vid, vad vi förr kallade Verkbacken, strax bredvid Rävvåla Hytta.


I dag ungefär vid Oxbrovägen 50, vid infarten till Malmslagarvägen (Momsen), det fanns fortfarande kvar omkring 1950, eftersom jag har minnen av att ha sett det.
Jag minns att en av de sista som bodde där hette Ivar Karlström.

På kartor och i ägarebeskrivningar från 1857 har jag funnit att det då ägdes av Målaren Per Wettercrantz (f.1806 d.1879) det var min Farfars Morfar.


Vidare har Lars Fredriksson berättat för mig att omkring 1915 - 1920 var hans moster Frida Pettersson, senare gift Fredriksson, städslad som piga hos en Wettercrantz just i detta hus.


Enligt min släktforskning bör det ha varit min Farfars Far, Anders Gustaf Wettercrantz(f.1846 d.1927).


Frida berättade för Lars Fredriksson att en lördag kom en gruvarbetare vandrande på väg från Grängesbergs gruvor till sitt hem någonstans vid Skattlösberg. När han kom just här i Verkbacken kom en bil på vägen uppför backen, han hade aldrig förr sett en bil, för att rädda sitt eget skinn hoppade han över en gärdsgård på motsatta sidan av vägen från huset sett.


Nu bar det inte sig bättre än att där fanns en ladugård och gödselstacken låg just vid gärdsgården, han hamnade rakt i denna.


Man kan tänka sig vilken upplevelse det blev av första mötet med en automobil.

I dag ser det ut som på bilden ovan där en gång det lilla huset i Verkbacken låg, med några av mina anfäder som ägare.

En liten historia från en svunnen tid i Rävvåla by.

Med hälsningar Lars-Åke

Om dynamit och smällar

Var var du den 1 februari 1955 kl. 11.08? Det är kanske inte så många som kan svara direkt på den frågan. Jag skulle heller inte kunna göra det om jag inte nyligen läst en bok. Nu vet jag att jag vid den tidpunkten just hade fått matrast. Det var en tisdag och jag gick i 6:e klass i Saxdalens skola. Mina klasskamrater och jag hade passerat brandstationen som låg i skolans källarvåning. Vi var på väg till matbespisningen. När vi kommit ut på planen öster om lärarbostäderna, där vi under sommarhalvåret spelade fotboll på rasterna, hörde vi en ordentlig smäll. Det var ingen påsksmäll eller liknande utan en riktig detonation.

Vi visste inte vad det kunde vara men anade nog att det kunde vara något allvarligt. Det förekom ju olyckor då och då i Saxbergsgruvan och vi var nog alltid oroliga för att något skulle hända där så att någon skulle skadas. Många barn i skolan hade föräldrar som arbetade där och vi skolbarn kände nog de flesta som arbetade vid gruvan. Byn var ju liten.

Jag minns inte hur lång tid det tog innan vi fick reda på vad som hänt. Men det var dynamitfabriken i Grängesberg som hade exploderat. Det var ingen påsksmäll, det var en stor explosion med en sprängkraft som motsvarade sprängning av 1 400 kg dynamit.

En tjänstgörande ingenjör och en nitroglycerinarbetare befann sig i AB Express-Dynamits hus för tillverkning av glyserin strax innan explosionen. Ingenjören såg att risken för en explosion var stor och de två männen flydde och hann sätta sig i säkerhet innan explosionen inträffade.

Som tur var var det inte bara i Saxdalens skola det var rast. De som arbetade vid dynamitfabriken hade också kafferast och därför krävde den kraftiga explosionen inga liv. Att bara fyra personer skadades lindrigt berodde nog på att nästan alla i fabriken befann sig i matsalen.

En annan explosion i dynamitfabriken utan personskador inträffade den 2 januari 1927. De sprängämnen som fanns i ett av de tre gelatineringshus som fanns vid fabriken exploderade. Samtliga tre hus förstördes och under ett av dem begravdes 2 700 kg spränggelatin. Det begravda spränggelatinet innebar en stor risk och man började planera för en kontrollerad sprängning av den begravda gelatinmassan. Efter en månad var man klar med planering och säkerhetsarbete.

Den 3 februari 1927 evakuerades större delen av Grängesbergs befolkning med extratåg till Blötberget, Ludvika och Kopparberg. Ett riskfyllt arbete hade föregått försöket att genomföra sprängningen. Spränggelatinet tillsammans med 20 000 kg metylalkohol som prutats in över spränggelatinen antändes elektriskt. Efte några minuter detonerade det hela utan utan att några större skador uppstod. Ett mycket högt och kraftigt sprängmoln höjde sig över området men det hela slutade som planerat. Det var den "Stora skrällen" i Grängesberg.

Sprängämnesinspektören Gottfr. von Feilitzen fick 5 000 kr och flera arbetare vid dynamitfabriken fick en extra månadslön som gratifikation för det riskfyllda arbete de utfört.

Den intressanta bok jag läst och som fick mig att minnas var jag var 1 februari 1955 har titeln "Dynamit och dynamitgubbar". Författare var Algot Larsson materialförvaltare och trotjänare, anställd vid AB Express-Dynamit 1914-1953. Boken som är väl värd att läsas trycktes på Nerikes Allehandas Tryckeri, Örebro 1963. Förlagsuppgift saknas.

Tyvärr slutade inte alla sprängolyckor vid Grängesbergs dynamitfabrik, AB Express-Dynamit, utan allvarliga personskador eller dödsfall. Vid en explosion den 27 maj 1926 i en tillverkningslokal där man pressade och slog in dynamiten fick sex personer, fem kvinnor och en man sätta livet till. Det var den allvarligaste olyckan under AB Express-Dynamits historia.

Jag kände själv en fläkt av den historiens vingslag när AB Express-Dynamits sista VD civilingenjör Sven Sandgren tillträdde sin tjänst i Grängesberg 1 april 1958. Han kom från ett tidigare jobb i Karlstad. Jag skulle inte ha en aning om det här om inte hela hans familj flyttat med till Grängesberg. Men det gjorde den - flyttade med - och det gjorde i sin tur att jag från mitten av vårterminen i årskurs 3 till realexamen året efter fick nöjet att sitta bredvid en ny, trevlig klasskamrat - högst upp på fjärde våningen, längst bak i klassrummet. Hon kom från -
Ack Värmeland du sköna och Sola i Karlstad.

Okända mannen KÄND

Nu har vi fått namn på karlen som står framför dansbanan i Rävvåla Folkets Park.
Maj-Britt kände genast igen honom, och det är:
Manne Ahlkvist från Malbacken i Rävvåla.
Nu väntar jag på fler bilder från den fina parken, så att bildsamlingen runt Folkets Hus kan ytterligare kompletteras.
Hälsningar Lars-Åke

Folkets Park Rävvåla

I anslutning till föregående inlägg från Ola, kommer här den (hitills) enda existerande bilden från Folkets Park, fotograferad omkring 1929 - 1930.
Är av stort intresse att namnge personen på fotot, samt att få möjlighet att låna, för kopiering, ytterligare bilder från Parken.
Jag kommer själv ihåg hur fint den var uppbyggd, med kraftfulla stensättningar längs med grusgångarna, kaffeservering, skjutbana, tombola-kiosk mm.
Den stora dansbanan kräver ett eget kapitel, där flygeln stod kvar på scenen hela sommaren, som vi "illbattingar" inte kunde hålla oss ifrån, trots det blev man ingen Bengt-Emil.
Skriv till: wett@vvk.se
Hälsningar Lars-Åke

Efterlysning: Har du någon bild från Saxdalens Folkets Park?

Inom den pågående studicirkeln om Saxdalen har vi fått kännedom om en mängd gamla foton från byns historia. Vi får också frågor som gäller Rävvåla/Saxdalen. En fråga som vi hittills inte kan ge en tillfredsställande uppfattning om med bildbevis är: Hur såg det ut i Saxdalens Folkets Park?

Vi har hittills en enda bild från parken och dessutom med en enda person som vi dessutom inte känner igen. Vi fortsätter letandet efter bilder och vi kommer på olika sätt att försöka få hjälp av personer som kan identifiera de människor som finner avbildade.

Andra uppgifter som vi efterlyser: Historisk information om fastigheter, gårdar och stugor i Rävvåla/Saxdalen. Vi är intresserade av bilder men också av information om personer som har bott i husen och om husen, när de byggdes, vem byggde? Kanske finns det gamla dokument om lagfart, lån, priser på byggmateriel m.m.

Har du någon information att bidra med – tveka inte att ringa mig på tel. 0240 – 310 38 eller skicka e-post till olahagfall@gmail.com

Tack på förhand hälsar,
Ola

Arrendator Sjöstrands auktion i Räfvåla 1902

Under restaurering av en väderbiten södervägg på Runnbergsgården hösten 2008 hittades bl.a. några protokoll från auktioner hållna i Räfvåla eller dess närhet runt sekelskiftet 1800/1900. Där finns uppgifter om varje köpare, var han bodde, vad han köpte - med pris på varje artikel och summa att betala för varje köpare.

Vid den aktuella Sjöstrands-auktionen ropade 34 köpare in olika föremål till ett sammanlagt värde av 286 kronor och 60 öre.

Som en en jämförelse kan nämnas att värdet av 1 krona år 1902 enligt konsumentprisindex motsvarar ett värde av 53 kronor och 7 öre i 2008 års penningvärde.

Här ett litet utdrag ur auktionsprotokollet från 1902:

Sammandrag
öfver
Arrendatorn Erik Sjöstrands
Auktion
hållen i Räfvåla den 17 Mars 1902
att betalas den 17 Maj samma år.

några exempel

Köpare 1: Barbos And. Andersson, Räfvåla (köpte bl.a.)

• 1 Hacka 2 spadskaft 0,05 (fem öre)
• 1 Rätpinnharf 0,55
• 1 Smedtång 0,10

Köpare 3: C. E. Fredriksson, Rönningfallet

• 2 st hackor 0,05
• 1 st Hacka 0,05
• 2 st Fotogenkannor 2 Borrar 0,05
• 1 barkspade 0,55

Köpare 6: Gustaf Vetterkrantz, Räfvåla

• 2 st Hackor 0,10
• 1 Säng 3.00

Köpare 7: C. Joh. Rosen (gjorde inköp för 189,55 bl.a.)

• 1 Tröskverk 63,25
• 1 Åkerharf 5,55
• 1 Järnplog 6,25
• 1 Sele 5,80
• 1 par Skaklar 0,35
• 1 Släde 3,60
• 1 Slipsten 6,10
• 1 butt 0,45
• 1 Bått 20.00
• 1 Segel 0,50

Måndag kväll i Saxdalens Kapell.

Vi är några äldre, yngre och några "återvända", Saxdalsbor som varje måndagskväll träffas i Saxdalens Kapell, och i cirkelform eller som en diskussionsklubb berättar och minns om de tider som varit i Rävvåla.

Meningen med det hela är att det skall utmynna i någon form av dokumentation, som följande generationer kan ta del av, man ser att mycket av det "gamla" börjar på att suddas ut, i samband med de naturliga generationsväxlingar som sker.

Gamla kartor och fotografier studeras, alltid kommer det fram någon synpunkt eller ett namn som många inte " har en aning om", det finns gårdsnamn och namn på platser som har fallit bort.

Som tur är har vi tillgång till en levande uppslagsbok som bistår med årtal, ibland även datum, till händelser och tilldragelser i byn ända tillbaka på 17- och 1800- talet, man förundras över Lars Åhlströms minneskapasitet.

Nu är det söndag kväll och jag ser redan fram emot måndagskvällen.

Hälsningar Lars-Åke

Vid Saxdalens Mini Livs. Del 10

Nu är det hjul vid Saxens strand !

Nu är frågetecknen vid Saxen strandens fina parkerings- och rastplats uträtade till utropstecken.

Saxdalens byalag har i dagarna passat in sista pusselbiten i sitt tredimensionella pussel.

Som ett minnestecken från den tiden Långfallsgruvan gick på högvarv har ett linhjul från gruvhissen monterats upp på ett stativ vid stranden, det pryder verkligen sin plats.

I dessa jultider kanske man får ha en liten "önskelista", någon form av dokumentation i anslutning till nämnda hjul kan kanske vara på sin plats, ( det kanske är på gång) !

Hälsningar Lars-Åke

Nytt olyckstillbud på Malbacken - på grund av lärarbrist

Nej det var varken igår eller i förrgår. Det var på vintern 1968. Jag låg i Uppsala som man sa men under våren 1967 tog både pengarna och läslusten slut. Det här med läslusten var ett årligen, eller mera bestämt, vårligen återkommande fenomen. Höstarna var mörka och för mig ointressanta och väl lämpade för studier men under vårarna spirade en massa företeelser inte bara i naturen utan också i mig... Kanske var det hormoner?

Oavsett orsaken - det var ingenting som jag rådde på. Jag borde läsa och jag försökte men koncentrationen var någon annastans. Jag ville ut! Försökte läsa sittande på soffor i parker och liknande men upplevde omgivningen starkare än det innehåll som jag försökte tillägna mig i böcker som man sen skulle tentera av - som det hette, visa att man hade läst och förstått. Det gick inte så bra ihop med mina vårar.

Därför var svaret inte så svårt när min kompis och skolkamrat under sju år, Lennart Blom från Grängesberg, ringde i april 1977. Han vikarerade som lärare på dåvarande Samrealskolan i Grängesberg. En lärare hade blivit sjuk och man behövde en vikarie under någon vecka. Frågan var alltså: Vill du komma och vikariera som lärare nu omgående?

Lite tveksam var jag. Jag var ju lite blyg! Och bland det värsta under min skoltid så långt var när man skulle hålla föredrag. Det ingick i rollen som realskoleelev att då och då, kanske två eller tre gånger under fyra år, hålla ett kortare "föredrag". Det innebara att stå framför klassen med ca. 30 klasskamrater och läraren och berätta något som man egentligen inte hade något intresse av - åtminstone inte att berätta om på det här sättet. Skulle jag nu stå där timme in och timme ut - kanske i veckor?

Men svaret blev JA! Jag gjorde ju ingen nytta i Uppsala utan motivation och inspiration. Och pengarna hade ju tagit slut och en lärarlön på realskolan framstod för en fattig student som ett overkligt överflöd...

Sen var rektor Oskar Bergkvist efter mig så fort jag gjort mina veckor på realskolan. Han behövde en vikarie på Norra skolan i Grängesberg en månad. Kunde jag inte vara snäll och ta det vikariatet? Jo jag var ju snäll så det kunde jag. Och sen blev Valter Tysk, lärare på Västra skolan i Grängesberg sjuk och det var bara några veckor kvar på vårterminen... så jag fortsatte att vara snäll och tog också det vikariatet. Det hela gick bra och när vårterminen var slut fick jag frågan av rektor Bergkvist: Kan du inte stanna som lärare i Grangärde under ett läsår? Vi har bara en lärare där till hösten, Ingrid Lindman, men behöver två. Och det är en liten trevlig skola... Det var det!

Därför bodde jag på vårvintern 1968 i mitt föräldrahem, eller egentligen hos min moster Hanna där min kusin Börje bott på övervåningen men gift sig och fått barn och byggt ett nytt hus.

Men det var alltså vinter 1968 och jag kanske måste nämna en sak till innan vi kommer till det som jag egentligen vill berätta: Under sommaren hade jag arbetat som vaktmästare på Grängesbergs och Grangärde barnkolonier på Öddö utanför Strömstad. Där arbetade också många trevliga unga damer bl.a. Kristin från Borlänge. Vår kontakt höll i sig åtmintone en bit in på det nya året 1968.

Desssutom var jag intresserad av ishockey och den här kvällen var det ishockey i Leksand. Min far som också var ishockeyintresserad och tyckte om att åka bil hade lärt mig hur härligt det var att ta en biltur under vintern till Leksands ishockeystadion för att se Leksand vinna över - som allara bäst - Djurgården eller Brynäs eller... förlusterna har jag glömt.

Nu var jag vuxen och lärare med inkomst och jag hade skaffat min första bil, en DKW AU 1000, föregångaren till Audi. Den hade jag fått köpa billigt av pappan till Birgitta, en uppskattad tjej från Västerås som bodde i Styggviken på somrarna...

Så jag hade bil, en träff med Kristin som jag skulle hämta upp i Borlänge och sen en spännande ishockeymatch i Leksand att se fram emot. Vilket lag de spelade mot kommer jag inte ihåg och kanske ishockeyn inte ens var det mest intressanta den kvällen. Jag kände nog att jag hade det väl förspänt och det mesta av vad man kan önska. Jag var förväntansfull. Det enda som det just då var lite smått om var tid!

Men jag startade min DKW högst upp på Malbacken och svängde ner mot byn. Drygt halvvägs nerför backen, före Maj-Britts kurva kände jag att det gick lite för fort. Jag försökte bromsa men det gick inte så bra, det var mycket halt... Före kurvan och in i halva kurvan gick det bra men sen var jag tvungen att inse att det hela inte skulle gå vägen... enda utvägen var att försöka styra mot något som inte var så hårt...

Jag kom igenom nästan hela kurvan innan det var omöjligt att hålla bilen kvar på vägen. Vi hade ju gått över till högertrafik för 4-5 månader sen men min bil ville nu ovillkorligen över till vänstersidan igen. Och där ville den fortsätta ännu mer till vänster och den enda makt jag hade över bilen var att försöka styra in i den höga snödrivan som fanns på vänster sida bakom huset där Anna Wigert då bodde. Farten var fortfarande alldeles för hög men den stoppades snabbt när DKW:n körde in i den höga snödrivan. Snön kastades med stor kraft mot bakväggen på Annas hus. Jag lyckades ta mig ur bilen på höger sida samtidigt som Anna kommit ut ur huset och lugnt frågade: Åcken varä sôm slog säg i vägga?

Det enda som slagit sig i väggen var snön men jag förstår att det hade hörts ordentligt inne i Annas kök och det var inte första gången någon inte klarat att ta kurvan utan att komma in på Annas tomt. Men det hela var bara ett tillbud - utan skador på vare sig personer eller personbil.

Vi hann till Leksand innan matchen startade.

Mysteriet med linhjul och fundament vid Saxen på väg att lösas?

Fem månader efter en rundtur i Barcelona slog det mig plötsligt att jag i början av juni sett två likadana linhjul som det som så mystiskt har legat på olika ställen vid Saxens strand sedan ett par månader tillbaka - som i väntan på att bli monterat och använt.

Den tredje juni ville Ronaldinho - eller Dinho som vi kompisar
kallar honom - lattja lite med trasan på Las Ramblas (den berömda huvudgatan i Barcelona) innan vi åkte upp till Camp Nou, FC Barcelonas hemmaarena.

Dinho skulle visst lämna ett par matchtröjor med nr. 10 till materialförvaltaren för Massi att ta över. Dinho var ju på väg till Milan månaden efter för att skriva på för Gre-No-Li:s gamla klubb FC Milan. Han hade just fått en miljon euro i förskott och skulle få 20 till när han skrivit under kontraktet...

Men nu var det ju linhjulet jag skulle berätta om... jo när vi tog linbanan upp till berget Montjuïc till materialförvaltaren såg jag två likadana linhjul: Ett där vi startade och ett där vi landade. Tyvärr tog jag ingen bild av de spanska linhjulen men här är tre bilder som är tagna mellan linhjulen:

Ovan till vänster ett fundament som stod närmast ett av linhjulen. Ovan till höger en bild tagen ungefär mitt emellan linhjulen och här bredvid till höger en närbild på en av de "tunnor" som gled fram och tillbaka mellan linhjulen. Tunnorna var betydligt större än de som Lissle Daniel åkte med på linbanan mellan Långfallsgruvan och Rävvåla på den tiden den gamla linbanan fanns kvar i vår hemby.

Så när jag den 23 oktober på eftermiddagen kom på min gamla klasskamrat Rolf Persson från Stälpet i färd med att smygsvetsa fast muttrarna på de kraftiga bultar som förankrar det stabila stålfundamentet i den betongkonstruktion som till större delen ligger under markytan - ja då blev det för mig uppenbart att här skulle det komma att bli stora påfrestningar på materialet.

Jag lät blicken vandra över vägen och upp längs dalen mot verkdammen - då kunde jag lätt föreställa mig samma bild som i Barcelona. Men berget var nu Saxberget i stället Montjuïc och fotbollsspelaren var Rolf Persson i stället för Ronaldinho. Rolf och jag har också spelat många framgångsrika matcher i skolturneringar på Furuliden och i Grängesberg.

Jag kunde tydligt för min inre syn se de moderna tunnorna glida upp och ner från Saxberget till den vindkraftverkspark som själklart driver också linbanan.

Den 31 oktober drabbades jag emellertid av tvivel (se Lars-Åkes inlägg från denna bittra morgon). Kunde det vara så att det inte skulle bli en modern korglift till Saxberget utan en gammaldags släplift???

Men trots att det skulle bli betydligt billigare men släplift och att vi behöver spara in på allt som går så lutar det nog mer åt en korglift i alla fall. Annars ligger ju fundamentet på fel sida av Saxenvägen och då måste vägen i så fall dras om!

Ja, nu vet jag varken ut eller in... Jag tror vi måste vänta ytterligare och se vilken lösning det blir. Men att fundamentet hör till det linhjul som ännu ligger en bit ifrån och att fundamentet är väl förankrat känner jag mig dock ganska säker på. Jag såg ju med egna ögon att Rolf var noggrann med svetsningen.

Första halvan av Saxdalens konstrunda en angenäm blandning av form, färg och musik

Lördagens Konstrunda i Saxdalens folkets hus hade fyra huvudinslag. Låt oss vara artiga och börja med det mest långväga inslaget, Annettes Glasverk, ända från Avesta. Ja men ändå inom Dalarnas gränser. Det är inte svårt att vara artig i det här fallet. Annettes Glasverk var det som slog emot en med kraft och värme när man tagit sig upp till huvudvåningen i Folkets hus.

Jag vet att jag inte är ensam om att imponeras av den dekorativa uppsättning glas... jag har sett många utställningar med glas... men det hära var inte bara glas!

Det var form och färg - och glas - i en kombination som gjorde ett mycket starkt intryck. Och frågan är om det inte var en ideal utställningsplats med lördagens vita snö och starka solljus som reflekterades och kom in genom de stora fönstren.

Ljuset gav glaskompositionerna en självklar glans och de framstod verkligen som konstverk.
Annett som heter Eriksson i efternamn arbetar i en taknik som kallas Fusing o Slumping där glasskivor bränns ihop i två steg, först i högre temperatur och i ett andra steg i formar och i något lägre temperatur.


Nästa attraktion i bokstavsordning var en Fotoutställning i två delar. Grängesbergs Fotoklubb ställde ut bilder från Saxdalens Dag 2008. Den andra delen av fotoutställningen gällde gamla bilder från Saxdalen som skannats in av Lars-Åke Wetterkrantz i ett arbete inom Rävvåla kulturföreing för att bevara ljud och bilder från Saxdalen.

Du som har äldre bilder, bildalbum eller ljudinspelningar från Rävvåla/Saxdalen: Vi vill gärna låna dem och kopiera av dem! Skicka e-post till den här bloggen eller ring Lars-Åke 311 93 eller Ola 310 38. Vi lånar och kopierar av dem och du får tillbaka dem.

Den tredje attraktionen i dagens program var 16 målningar av konstnärinnan Vikgoria Gylling (1900-1968) som bodde och verkade i Grängesberg och Saxdalen. Med undantag av en målning som tillhör Cassels donation i Grängesber var tavlorna lånade från Algy Nilssons samling i Grängesberg. Algy har under lång tid köpt konstverk av Viktoria Gylling på auktioner eller på annat sätt. Han har ett 60-tal konstverk av Viktoria Gylling.

Två målningar av Viktoria Gylling

Sist men inte minst framträdde Saxdalens välkända manskör med ett omväxlande program, som vanligt under takthållare Roger Broberg.

Till den sista körsången för dagen fick kören förstärkning av en kommande generation och vem vet, kanske Saxdalens manskör håller på att utvecklas till en blandad kör?


Konstrundan i Saxdalens folkets hus arrangeras av Rävvåla Kulturförening och Studie-förbundet Vuxenskolan.

Programmet fortsätter imorgon, söndag, kl. 11-17 med samma utställningar och med musik av Gullabergs kl. 14.30.

Höstens vanliga väderchock

Fredagen den 31 oktober 2008
Nu är det dags igen, i natt var det någon som drog ur proppen.
När vi vaknade på morgonen och som vanligt besiktigar omgivningen möttes man av en ny värld, under natten har det kommit en hel del mängd snö.
Som tur är har jag varit förutseende nog att montera vinterhjulen i tid detta år, kan bli kämpigt nog i alla fall att ta sig fram till stora vägen, snödjup på 2-3 dm väntar på att forceras.
Har skottat litet framför dörrar och trappor, kämpigt nog med den tunga blötsnön att jobba med.
Hälsningar Lars-Åke

Konstrunda i Saxdalens folkets hus 1-2 november

Under Allhelgonahelgen blir det konst och musik i olika former i Saxdalens Folkets Hus. Lördag och söndag, 1-2 november kl. 11-17 båda dagarna visas bild- och glaskonst. Dessutom visas en fotoutställning med bilder från Saxdalen. Sång och musik bjuds och kaffe kan köpas. Fri entré.

Arrangörer är Rävvåla Kulturförening & Studieförbundet Vuxenskolan.

Hela programmet i Saxdalens Folkets Hus kan ses här under. Klicka på bilden för att se den förstorad.

Alla är hjärtligt välkomna!

Konstrundan är ingen lokal händelse bara i Saxdalen. Nej den anordnas för fjärde året i rad och har i år vuxit till evenemang på 13 platser i Ludvika kommun.

Se det detaljerade programmet för hela kommunen här!

En färgglad affisch om Konstrundan kan du se här!

Lyssna på Sveriges Radios intervju om årets Konstrunda här!

Snickare Säflund

Som ett litet tillägg till tidigare inslag av Ola när han berättar om Säflunds möbeltillverkning kommer här ett foto av:

Karl Fredrik Säflund utanför sin stuga i Olsjön, fotograferad den 30 maj 1948.

Hälsningar Lars-Åke

Saxdalen blogg får draghjälp av lokalpressen

Saxdalen blogg blev under sommaren uppmärksammad av Göran Greider som på Dalademokratens ledarsida citerade ett blogginlägg om årets sommartorp dit min farfar och familj flyttade år 1900 när han var fem år. Det bidrog säkert till att öka antalet läsare av bloggen.
Den gångna veckan var det redaktörer på Ludvika nya tidning som blev intresserade av bloggen och ville komma och intervjua och ta bilder. Det blev en stor artikel både på första sidan och inne i tidningen. Dagen efter fanns också en modifierad artikel i nätupplagan. Länken finns här: Artikel i Ludvika nya tidning.

För en vecka sedan firade vi med bloggens 5000:e derladdning. Bara en vecka senare, idag har siffran stigit till 8070! Visst är det viktigt med lokalpress.

Men kom ihåg att bloggens resultat inte är bara en persons förtjänst: Lars-Åke Wetterkrantz har bidragit med många inslag och bilder. Och Lars-Åkes fru Marita arbetar också med att förbättra bilder som har har skannats in och som hjälper till att dokumentera Saxdalen/Rävvåla både på Internet och på annat sätt. Jag hoppas på fortsatt stöd och samarbete med familjen Wetterkrantz på andra sidan dalen!

Ola

Ett sommarminne från Ragunda

Sommaren 2008 gjorde vi en rundtur norröver genom Jämtland och hem igen via Hälsingland.

När höstvädret ger sig tillkänna utanför stugknuten är det avkopplande att plocka fram bilder och minnas tillbaka på den gångna sommaren.

I Ragunda Kommun, Jämtlands län, i byn Utanede har uppförts en för Sverige märklig byggnation, med en lika märklig historia som bakgrund.

Den Thailändska kungen Chulalongkorn kom på officiellt besök inbjuden av kung Oscar II, som firade sitt 25- regeringsår, året var 1897.

Oscar II ville gärna visa upp sitt land för den långväga gästen, varvid ett antal resor företogs runt om i landet, bl.a hamnade man i Bispgården där lunch intogs. Efter lunchen företogs en utflykt med häst och vagn för att bese en fin utsikt, därvid passerade man byn Utanede där en äreport var rest som hyllning till de prominenta gästerna.

Konungens handsekreterare antecknade att det kungliga sällskapet kände sig mycket hedrade av folkets mottagande.

År 1992 turneade en dansgrupp från Thailand, och besökte Hammarstrand. De fick höra talas om att en väg hade namngivits till "Kung Chulalongkorns väg" i Utanede, som minne av kungabesöket, de besökte vägen och mediterade där i flera dagar.

Efter en tid mognade planerna på att bygga en Paviljong till minne av den i Thailand mycket omtyckta Kung Chulalongkorn, munkar kom hit och välsignade marken för bygget av paviljongen.

Bygget av paviljongen påbörjades år 1997, 100 år efter den thailändska kungens besök, och invigdes den 18 juli 1999 av Thailands vice premiärminister.

Ett besök vid den Thailändska Paviljongen, den enda i sitt slag utanför Thailand, uppförd till minne av Kung Chulalongkorn är en mäktig upplevelse som man inte skall missa om man är i trakten av Ragunda.

Thailändska hantverkare deltog i arbetet med utsmyckningen av paviljongen, dessa uppgår till omkring sju miljoner små delar som fraktats hit från Thailand och belagts med 24 karats bladguld.

Ett litet minne från en minnesvärd utflykt, med hälsningar från Lars-Åke

Säflunds trädgårdsmöbler

Tidigare har här i bloggen visats ett foto av mig och mina föräldrar när vi sitter på Säflunds "svampmöbel" som vi hade i trädgården på somrarna strax efter andra världskriget. Men Säflund tillverkade också andra trädgårdsmöbler t.ex. den vitmålade trämöbeln på de här bilderna som min far Harry fotograferade. Det var en soffa som man kunde sitta tre i, tre fåtöljer med armstöd och ett bord. Möbeln var för det mesta placerad med soffan under en stamsyren. Följande bilder från min fars kamera visar den vitmålade Säflundsmöbeln. Den stod på olika ställen i trädgårdenanvändes och användes flitigt under de varma somrarna. Jag tror att vi hade den kvar i åtminstone 20 år.

Klicka på bilderna för att se dem förstorade!

Saftkalas på Säflundsmöbeln. Mamma med ryggen mot ryggåstältet som alltid var ett populärt tillhåll och lekplats på somrarna. Jag sov i tältet då och då. Till höger stamsyrenen som gav skugga åtminstone åt dem som satt i soffan.

Mamma Ingrid till vänster och till höger "främmande" från Stockholm, Eliasson.

I huset till höger bodde min moster Hanna och hennes man Johan Andersson. Johan arbetade i anrikningsverket i Långfalla. Deras son Börje bodde på övervåningen. Han gifte sig med Rut och de fick två barn Inger och Lars-Olov innan de flyttade till ett nytt hus som Börje byggde på Hagfallstorpet. Där fick de sitt tredje barn Britt-Lis.

Hälsningar,
Ola

Mera litterärt från "Plusken" Arvid Björk

Arvid Björk var tydligen en produktiv person, han har även diktat en visa om Rävvåla Fabrik, som lär skall handla om anriktningsverket som i början av förra seklet låg i Rävvåla by, och via en linbana försågs med malm från Långfallsgruvan.

Denna dikt är tydligen tryckt på Berglunds Tryckeri i Stockholm, och betingar ett pris av 10 öre.

Den högra bilden är förmodligen ett orginal från Plusken, den vänstra en renskrivning av texten.
Hälsningar Lars-Åke

Arvid Björk alias Västansjö-Plusken skrev en dikt

Arvid Björk från Västansjö var en välkänd profil för de flesta som bodde i Grangärde socken för några tiotal år sedan. Han var gårdfarihandlare och sålde i de flesta gårdar och han var också en viktig nyhetsförmedlare mellan stugor och mellan byar. Jag minns när jag var liten och han kom en gång upp på Malbacken. Min mormor hade kängor och hon ville köpa nya skosnören. Det fanns naturligtvis i Arvids resväska. Mormor tittade på snörena som det bara fanns ett fåtal kvar av. Hon ville köpa de snören som fanns. Men det ville inte Arvid: Han hade ju några stugor kvar att besöka på Malbacken och han ville att alla skulle ha möjlighet att köpa av hans fulla sortiment.

Klicka på dikten för att se den förstorad

Idag har jag fått en dikt som Arvid Björk skrev för länge sedan. Jag fick den av vår storspelman Olle Wallman. Han hade i sin tur fått den per brev från en dam i Sala. Damen i fråga heter Birgitta och fick tydligen dikten när hon var Lotta och kommit till Storfars 1944 på luftbevakning. Där kom Arvid aldrig in. Birgitta stannade där över ett år. Och hon fick den här dikten av Arvid.

Arvid Björk hade skrivit sin dikt för hand men sedan skickat den till Stockholm för att få den tryckt på ett tryckeri. Det är möjligt att dikten fram till nu i dagarna bara lästs av Birgitta. Jag vet inte om Arvid Björk skrev flera dikter men i annat fall debuterar han idag som poet när dikten "Sunnansjö by" härmed publiceras på Internet.

Saxdalen blogg firar idag

Saxdalen blogg har i dag anledning att fira - ja inte att ta ledigt - utan att uppmärksamma att inlägg i Saxdalen blogg har hämtats ner 5 000 gånger till datorer i olika delar av världen. Den 5 000:e nerladdningen från bloggen gjordes igår i Ludvika. Det är ganska logiskt eftersom Saxdalen blogg är tänkt som en lokal blogg med fokus på Saxdalen. Men tre procent av nerladdningarna har gjorts i andra länder t.ex. USA, Canada, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Spanien, Indien och Thailand.

Hur firar man en sådan här händelse i Saxdalen. Troligen åker jag ner till Saxenkiosken och köper några wienerbröd eller munkar från Vildmarksbagarn i Fredriksberg. Och troligen en pizza till kvällen från Saxdalens pizzeria. Och sen köper jag en adapter på IT-butiken bredvid, Sme-server, så att jag kan köra min lilla beändiga EeePC i bilen. Det får väl räcka som firande för 5 000 nerladdningar. Får tänka ut något extra till 10 000-jubiléet!

Statistik är trevligt ibland - och jag har ju också levt på statistik under de 15 sista åren av min yrkeskarriär. Numera är jag en glad pensionär... och tack för alla nerladdningar! Ett tack också till min bloggkompis Lars-Åke för alla dina bidrag!

Hälsar Ola

Vid Mini Livs

Måndag 20 oktober 2008

Intresset börjar vakna för den fina rastplatsen vid stranden och Mini Livs, ett flertal mobila boendeformer har setts stanna till på den fina platsen, för en paus, här finns även möjlighet att övernatta.

Hälsningar Lars-Åke

ESS-Tvätt´s utbyggnad "vädertät".

Måndag 20 oktober 2008

Tillbyggnaden av ESS-Tvätten i Saxdalen fortlöper enligt planerna, bygget har nu kommit under tak och inom väggar.

Stora lokalytor blir ett bra tillskott till verksamheten. Kanske det finns plats för ytterligare handtag ????

Nya fasaden utföres med en plåtbeklädnad som går i stil med den förutvarande spritputsen.

En del av arbetsstyrkan från Nauclérs sträcker stolt upp sig vid nya utlastningskajen!!

Hälsningar Lars-Åke

Cykelolycka på Malbacken

Min kusin Börje Andersson var 15 år äldre än jag och också min idol när jag växte upp. Börje körde nog fort med alla fordon men särskilt minns jag hans cykelåkning. Det gick fort! Han hade en racercykel som vi sa, det var ingen tävlingscykel med bockstyre men en ganska extrem sportcykel med lågt styre så att Börje låg helt framåtlutad över cykeln. Cykeln hade lättmetallfälgar och växel med flera kuggkransar på bakhjulet.

Den aktuella händelsen inträffade nog under våren eller hösten för det var helt mörkt sent på kvällen. På Malbacken fanns då ingen vägbelysning ännu och Börje skulle åka ner till byn. Jag är ganska säker på att han hade cykelbelysning med Bosch som vi kallade den lilla generatorn som drevs runt när den trycktes mot cykelns framdäck med en fjäder.

Jag vet inte men jag skulle tro att Börje inte ville använda cykellyset nerför Malbacken eftersom "Boschen" bromsade cykeln en aning. Börje åkte från sitt hem högst upp i backen och fick upp en ansenlig fart innan han passerade huset där hans farbror Paul med fru Elsa Andersson bodde.

Det går lätt och fort att cykla nerför Malbacken men om man ska gå uppför går det sakta och är jobbigare, särskilt om man drar något tungt efter sig. Det gjorde den man som var på väg uppför Malbacken dragandes på en vedkap som delades av flera husägare. Den var tung men hade två transporthjul och kunde därför flyttas mellan stugorna. Har man dragit släpet uppför halva Malbacken kan det vara lämpligt att vila någonstans mitt i backen t.ex. mitt emot Paul och Elsas...

Därför råkade det sig inte bättre än att han som behövde vila sig ställde vedkapen tvärs över vägen så att den inte skulle rulla nerför medan han pustade ut en stund. Att det råkade vara på samma ställe - och samtidigt - som Börje troligen fåt upp sin högsta hastighet under nerfarten och att det var helt mörkt var olyckliga tillfälligheter.

Följden blev i alla fall att Börje brakade rakt in i den tvärställda vedkapen med sin cykel, flög handlöst framåt över vedkapen och landade på händer och knän på andra sidan, nedanför kapen. Men som genom ett under blev det inga allvarliga personskador även om cykeln blev helt förstörd. Jag minns hur framhjulet såg ut nästan som en 8 och aluminiumfälgen var intryckt ända till navet. Men det som kunde ha gått riktigt illa slutade relativt bra bara med några skrubbsår och Börje skaffade snart en ny sportcykel.

Blogg har blivit ett rumsrent svenskt ord

Med ojämna mellanrum letar jag ord i Svenska adademins ordlista. Den är ju normen för vilka ord som är accepterade som svenska och också hur de ska stavas och böjas. Varje år presenterar Svenska akademin en lista på ord som är nya i ordlistan och också vilka som tas bort.

Som ganska nybliven bloggare har jag tittat mindre i Svenska adademins ordlista på sistone än när jag var yrkesverksam. Men naturligtvis känner jag mitt ansvar att som bloggare försöka använda ett språk som är åtminstone acceptabelt och allrahelst korrekt. Men är man mas och har en blogg som är ganska lokal och som ibland fordrar dialekt för att kunna förmedla det "sanna" budskapet, ja då blir det språkliga problem eller konflikter.

Skillnaden mellan talspråk och skriftspråk är vi väl alla medvetna om men att i skrift ge rättvisa åt skillnaden mellan talspråk, skriftspråk och dialekt är en mer grannlaga uppgift.

Kompromisser är nödvändiga och jag har redan många gånger frågat mig: Vem skriver jag för? Naturligtvis för saxdalingar, men alla saxdalingar är ju inte infödda och jag skriver minst lika mycket för de "nya" saxdalingarna. Så att bara "skriva på dialekt" har jag aldrig tänkt mig. (Den här bloggen vänder sig också minst lika till de som inte är varken saxdalingar eller inflyttade men som har någon aknkytning till Saxdalen/Rävvåla eller som av någon anledning blir intresserad av vår by). Dessutom är det ju så svårt att skriva på dialekt. Att prata dialekt är ju naturligt men dialekten har ju inget naturligt skriftspråk.

Men det känns i alla fall som en knuff i ryggen eller klapp på axeln eller spark i baken att läsa en del av de nya ord som kommit in i senaste upplagan av Svenska akademins ordlista.

Där finns bl.a. blogg!

Att det är solen som är centrum i vår del av universum har väl de flesta av oss accepterat men på 1600-talet fick den italienske astronomen Kopernikus sitta i husarrest i resten av sitt liv för att han förordat detta synsätt i en bok 1632, samma år som slaget vid Lützen. Kopernikus ställdes inför rätta och undgick döden genom att avsäga sig sin "kätterska lära".

Akademins erkännande av blogg som något accepterat svenskt gör att jag känner mig mer motiverad att fortsätta med min(a) blogg(ar). Det är ju inte bra att vara alltför långt före sin tid. Många stora män och kanske speciellt kvinnor har ju fått lida för att de levt alldeles för tidigt. Men att termen blogg finns med i Svenska akademins ordlista borgar ju för att man inte är helt otidsenlig.

Annars kan man reflektera över förändringarna i Svenska akademins ordlista. Många nya ord verkar väldigt välbekanta sedan ganska lång tid tillbaka eller rent av ålderdomliga som: rattkrycka, avbytarbås. stringtrosa, ålderssjukdom och välisolerad. Andra verkar för mig ganska nya t.ex: friår, handfri (är det det gamla handsfree?), konsumism med flera. Vissa nyord verkar både bekanta och verkligen aktuella som: överbelåna, aktiebubbla, västvänlig, lyxrenovera, och oflyt. (Om flyt och Ola-flyt kan du och kommer du att kunna läsa i min andra blogg Olas blogg.

Vid Saxdalens Mini Livs. Del 9

Saxdalens Byalag bygger tredimensionellt Pussel !

Torsdag 16 Oktober 2008

Nu kan man börja ana ett samband mellan betongfundamenten och linhjulet.

Ytterligare en pusselbit har kommit på plats i det tredimensionella pussel som växer uppåt vid Saxens strandkant.

Nu blir det intressant att se vad man skall hissa upp för något med hjälp av den gula wiren som än så länge ligger ihoprullad på marken under stativet ????

Vi får hjälpas åt att hålla pusslet under bevakning.

Hälsningar Lars-Åke