Har du fått ovanligt höga elräkningar på sistone? En möjlig förklaring?

Har du också reagerat på de höga elräkningarna. De har fått många husägare att investera stora pengar i luftvärmepumpar, jord- och bergvärme. Man kan hoppas att det i framtiden ska ge besparingar som visar att investeringarna varit ekonomiskt lönsamma.

Häromdagen bläddrade jag bland några semesterbilder och hittade den här som togs i Barcelona i Spanien 4 juni 2008.
 

 






I Barcelona tyckte jag bara att det var en lustig strömbrytare. Vid närmare betraktelse visar det sig att det är en reklam för att aldrig behöva riskera att det lokala nätverket, LAN, och/eller  PC:n är avstängda när man behöver dem.
 
Kan det vara så att våra svenska elleverantörer har varit på semester - eller kanske tjänsteresa - till Barcelona och fallit för frestelsen att köpa in den här typen av strömbrytare för att montera hos sina kunder... Då lär det inte hjälpa hur mycket vi knäpper av (på) våra elektriska apparater för att spara el. För det kan väl inte vara den globala uppvärmningen som får elräkningarna att stiga? Borde det inte vara tvärtom? Vi använder ju också ganska lite luftkonditionering i Sverige.
 
Ja, det finns mycket som inte är så lätt att förstå.

Säkert vårtecken: Malbacken blir Malbäcken

På våren smälter snön till vatten som rinner iväg där marken lutar. Så är det också på Malbacken varje vår. Snön på en ganska stor yta runt Malbacksvägen har ingen annanstans att ta vägen än - just det - till vägen. De diken som det inte finns så många av ens på sommaren är när våren kommer fyllda av is och hårt packad snö. Snöplogkanterna blir på vintern som väggar i en bobsleigh- eller rodelbana.

Bobsleighbana i Cortina d'Ampezzo, Italien

Ju mer snö desto smalare väg och högre plogkanter. Det blir svårt att mötas med bilar eftersom den plana botten på Malbacken blir allt smalare.

Men så kommer våren, alltid lika efterlängtad och då sker inom några dagar en kraftig scenförändring. Då händer det som beskrevs i inledningen. Malbacken förvandlas till Malbäcken eller snarare Malbäckarna - för det blir en bäck på varje sida.

Nu har Malbäckarna runnit några dagar och redan avvattnat sluttningen en hel del. Ett vattendjup på en cm motsvarar ett snödjup på ca 10 cm så volymmässigt är det en ganska effektiv transport av snön från Malbacken.
 
Det här varar normalt bara en kort tid och vi lider inte så mycket av olägenheterna med vatten att plaska i när man går och sprickor och hål i vägbanan som vattnet river upp.
 
Vi står ut med det för det är ju vår! Och det är bara bakom Pekkas hus och i Rättar-Kalles kurva längst ner (där det var en gödselstack när jag var liten) som vintern kan behålla greppet, några dagar eller kanske en vecka till.

Vårdagjämningen här igen! Och skottår nästa år.

Vårdagjämningen, visst låter det lovande. Den är ett säkert vårtecken trots snön. Årets vårdagjämning inträffar om några timmar, i morgon 21 mars kl. 00:21.  Det är den tidpunkt då jordaxeln står vinkelrätt (90 grader) mot en tänkt linje från solens centrum till jordens centrum.

Vårdagjämning och höstdagjämning är dag och natt (nästan) lika långa och det gäller över hela jorden! Grovt räknat är dagen 12 timmar och natten 12 timmar.

Solens upp och nedgång har säkert alltid varit intressant för människor även om man inte kunnat räkna tiden så exakt som vi kan göra idag. Olika typer av solur har dock kunnat ge ganska god tidsangivelse och också kunnat visa årstiden.

Solfilmen på TV:s Aktuellt har knappast någon vuxen kunnat undgå att se. Den kördes första gången den 21 mars 1963 och var avsedd att köras bara under våren 1963. På tittarnas begäran kom den tillbaka flera gånger och är fortfarande populär. Se lite om historien här:

 
Så som vårt solsystem är konstruerat så är solens upp- och nedgång det som bestämmer både dagarnas längd och årstiden.

I Sverige och många länder används idag den gregorianska kalendern. En kalender delar in tideräkningen i det antal dygn det tar för jorden att rotera ett varv runt solen. Vi kallar det ett år. Problemet är att året inte går jämnt upp med hela dygn. Ett år är något mer än 365 dygn men mindre än 366 dygn. Lösningen blev att skjuta in en extra dag, skottdag, vart fjärde år.

2011 är inget skottår annat än i fråga om snöskottning och vargjakt. 2012 blir däremot ett "riktigt" skottår. Men ändå går det i den gregorianska kalendern inte jämt upp med tiden för jordens rotation runt solen. För att det inte ska ske förskjutningar har den enkla regeln att det är skottår vart fjärde år (så långt jag minns när det är sommar-OS) har det behövt föras in en något mer komplicerad kompensationsmetod:
 
"Ett år enligt vår allmänna tideräkning (se tideräkning, gregorianska kalendern) är skottår om det är jämnt delbart med 4 utom vid sekelskiften (jämna 100 år) som inte är skottår. Undantaget är sekelskiften som är jämnt delbart med 400 som ändå ska vara skottår. År 1700, 1800, 1900, 2100, 2200 och 2300 är alltså inte skottår, medan år 1600, 2000 och 2400 är det. Nästa skottår inträffar år 2012." (Ur svenska Wikipedia.)

Till råga på allt blir det ändå lite fel. Därför har vi också fått skottsekunder! Vid behov för man in en extra sekund i tidräkningen, senaste skottsekunden sköts in en timme efter årsskiftet 2008/2009 Greenwichtid.

Vi män har länge fått vara särskilt försiktiga under skottår. Enligt en lång tradition i Europa var det vid skottår tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under hela året. En oskriven brittisk lag sade att den man som avvisade en friare under ett skottår var tvungen att ge henne en kyss samt ett silkeslinne eller ett par handskar. Undrar om den tillämpades särskilt strikt i Skottland? En annan tradition förhindrade dock kvinnorna att fria till männen den 29 februari under skottåret.

Skottår / Osäkert för en stackars ensam ungkarl!

Kan det ha varit traditioner av den här typen som gjorde att min far brukade varna mig när jag skulle åka ut på dans: "Om du ser någon flicka som börjar titta på dig mer än normalt så spring!" Då tänkte jag inte på om det hade något samband med skottår?

Roger Broberg, mer känd än Dunder Britta?

Föregående inlägg kretsade geografiskt runt Dan Anderssons hemby Skattlösberg. Den trakten är inte heller främmande för huvudpersonen i det här inlägget. Hans namn är Roger Broberg. Han är helt säkert mer känd än Dunder Britta. Roger har under lång tid varit en uppskattad person för en ganska stor publik trots att han för det mesta vänder publiken ryggen.
 
Förklaringen är att Roger är en av de personer i Saxdalen som står bakom eller - som i Rogers fall - snarare framför uttrycket Saxdalen - byn det sjunger om. I sin roll som dirigent för Saxdalens manskör har han stått framför de upp till 35 sångarna i kören sedan den bildades 1981. I den rollen har han helt naturligt vänt auditoriet ryggen upprepade gånger under varje föreställning.

Det kan tyckas otacksamt att för det mesta inte ens se sin publik medan samtliga körsångare har förmånen att se  lyssnarna och visa upp sig från sin bästa sida. Men Roger Broberg är inte bara körledare. Han är också sångare, musiklärare, musiker och hanterar flera instrument. I bloggen ska vi idag bekanta oss med Roger som trubadur.

Youtube är idag en mycket populär webbplats på Internet där man kan se videor från de mest skiftande händelser över hela världen. Om man söker efter "Roger Broberg" på youtube kan man se följande video som visar trubaduren och Dan Andersson-tolkaren Roger Broberg - från framsidan.

 
Inspelningen gjordes i december förra året i Ludvika. För att läsa mer om Saxdalens manskör och deras verksamhet kan man gå till Saxdalens manskörs webbplats. Om dirigenten kan man läsa mer här.

Barnförbjudna ortsnamn i vår hembygd

Brittas hål, är det ett namn som är bekant? Nej, inte för alla och inte ens för alla som bor i Ludvika kommun trots att det är där det ligger.

Jag har bidragit bl.a. med en del uppgifter om Ludvika kommun och orter i kommunen i Wikipedia, det fria uppslagsverket på Internet, där alla kan vara med och bidra. Där fanns för några år sedan Brittas hål nämnt som kuriosa i artikeln om Ludvika kommun. Den uppgiften togs dock bort av en ludvikabo som tvivlade på att platsen fanns och åtminstone på att den har något nämnvärt antal besökare. Men att Brittas hål finns är det ingen tvekan om. Söker man efter "Brittas hål" på Eniros kartor får man den här kartbilden.

Klicka på bilden för förstoring

 Tror man ändå inte att platsen finns kan man gå till vårt svenska Ortsnamnsregister där den har varit förtecknad åtminstone sedan 1934.

Vår hembygdsforskare Otto Blixt behövde skriva tre registerkort för att dokumentera följande:
 

Klicka på bilderna för förstoring

 
Att en och annan person trampat - om inte direkt i Brittas hål - så i närheten är också högst sannolikt eftersom den årliga vandringen Gruvtrampen går över Stormossen där Brittas hål ligger. Ca 200 personer per år har trampat leden under de 37 år (= ca 740 personer) som Gruvtrampen anordnats. Se artikel i DD hur det var förra året i september när den senaste Gruvtrampen gick av stapeln.

Lennart Nykvist, en av eldsjälarna bakom Gruvtrampen, upplyser om att den ordinarie leden går över Stormossen. Två eller tre gånger har det dock varit så mycket vatten att en del vandrare valt att gå vägen vid sidan av Stormossen.
 
Dunder Britta är kanske inte den största kändisen från trakten av Skattlösberg. Den personen är utan tvekan vår folkkära skald och prosaförfattare Dan Andersson. Han är idag inte bara känd i Ludvika utan ända nere i Göteborg. I båda dessa tätorter står han staty. Dunder Britta är nog bara känd i Skattlösberg.

Jet-drift eller rea-drift fanns redan för 500 000 år sedan

Idag heter det jetdrift och jetflygplan. När jag var liten var det snabbaste vi kunde föreställa oss ett reaplan. Man kan lätt föreställa sig att jetdrift är en mycket modern företeelse, kanske uppfunnen efter propellerflygplanens tid.

Men då har man inte räknat in naturen i vår historia.  Bläckfiskar, som många av oss smakat när vi semestrar söderut, förflyttar sig med jetdrift och det har det gjort i 500 000 år. När jag var 12-13 år lagade jag en bläckfiskomelett. Jag hade köpt en konservburk med bläckfisk. Jag blandade oljan som bläckfisken låg i i omeletten och den smakade inte bra. Sen dess har jag inte gärna ätit bläckfisk. Bläckfisk räknas inte heller till fiskar utan till blötjur.
 
Jag skrev i ett tidigare inlägg om min idol Jacques-Yves Costeau. Hans bok Den tysta världen hade en bild av en bläckfisk på omslaget. Jag trodde då att bläckfiskar var farliga djur. De bläckfiskar som simmar i ytliga vatten är dock ganska små även om de största som lever i djupa vatten kan ha armar som är 13 m långa. Eftersom det är internationella kvinnodagen kan det kanske vara intressant att veta att de kvinnliga bläckfiskarna är de största. De största manliga bläckfiskarna har mätts till "bara" 10 m.
 
En annan skrämmande fisk har jag skrivit om här. Det är haj som jag åt på Trinidad. På västkusten finns den ätliga hajen pigghaj som blir högst ca. en meter lång. I andra vatten finns hajar som blir upp till 10 m långa.

Sen vill jag passa på att gratulera min dotter som är född den 8 mars, på internationella kvinnodagen. Visst är det passande?
Grattis Rebecca!

Årets första lamm - ett säkert vårtecken

Vi är inne i vårmånaden mars. Fortfarande är naturen ganska vintrig men det börjar dyka upp ett och annat tecken på att våren är på väg. Ett säkert vårtecken är när årets första lamm börjar ta sig till världen.
 

Det är en liten tradition även om inte så lång - men det är i alla fall andra året i rad! som jag besökt Mosstorpets Fårgård i Saxdalen för att få några bilder på årets första lamm.

Så här ser de ut de första små, ulliga krabaterna som redan blivit riktigt stadiga på benen.
Annars var det idag ganska lugnt bland tackor och lamm men snart kommer det fler små, fyrbenta lekkamrater och då kanske det blir mera bus. Det brukar ju vara så med de flesta ungar.

Vinden bidrar till Saxdalens föreningsliv 2011

Våra vindkraftverk på Fjällberget och Saxberget genererar inte bara elektricitet. De genererar också direkta pengar till kommunens förenings- liv.

En gång per år tömmer Stena Renewable den eller de speciella sparbössor (vi vet inte riktigt hur det går till) som är ämnade att stödja föreningsverksamheten i Ludvika kommun. Av årets vindpengar på sammanlagt 225 000 kr får Saxdalen följande del av utdelningen:

 

Saxdalens byalag          11 000

Saxdalens Folkets hus  10 000

Saxdalens IF                  9 000

Utdelning och firande av årets vindbonus kommer att hållas i Sörviks Folkets hus. Förra årets ceremoni hölls i Saxdalens Folkets hus.

Broschyr: Välkommen till Saxdalen

Saxdalen är en by med många aktiva föreningar. Under 2010 diskuterades i några föreningar hur nyinflyttade i Saxdalen lättare ska kunna få kännedom om byn och vad den har att erbjuda. Ett av resultaten blev en broschyr som hälsar våra nya saxdalsbor välkomna till byn med en karta och en kort text som introduktion. Så här ser broschyren ut i ofalsat (ovikt) skick. Den har sedan falsats till en liten hanterbar fyrsidig broschyr:
(Klicka 1-2 ggr på bilden för förstoring)

 

 

Som bloggare känns det bra att också kunna presentera broschyren ytanför Saxdalen och utanför Sverige, ja över hela jorden. Det finns folk som ännu inte är saxdalingar men som kan bli det. Ni är också välkomna till vår by som besökare eller som bosatta. Då kan den här lilla broschyren vara den första kontakten med er blivande hemby. Mer om Saxdalen kan ni också läsa i byns portal på Internet: Saxdalen.se

Broschyren är framtagen av Saxdalens byalag. Vi är flera som varit inblandade och bidragit med synpunkter men den som gjort det stora praktiska arbetet för att få broschyren utformad och tryckt är Anna Runnberg. Vi tackar Anna både för hennes idéer och praktiska arbete.

Broshyren som börjat delas ut till våra nya saxdalingar och har redan fått ett mycket positivt mottagande. 

Vi veteraner ligger inte bara på latsidan

Det kanske är en utbredd missuppfattning att vi som börjar uppnå mogen ålder och som har kvalificerat oss för att bli med- lemmar i PRO (åtminstone i ungdoms- förbundet) bara ligger på sofflocket?

Fel, fel, fel! Ta dagen, torsdag 24 februari som exempel. I vår kommun har vi flera PRO-föreningar som alla har sina olika aktiviteter t.ex. friskvård i olika former. Vi håller igång både fysisk och mentalt.

Idag var det andra steget i en årlig utslagstävling som vi kallar veteran- vetartävling. Deltagare är de sju lokala PRO-föreningarna i Ludvika kommun. Första fasen i turneringen var redan avkla- rad. Det var en veteranvetartävling inom varje lokal förening som därefter tog ut ett tre-kvinno/manna-lag som skulle representera föreningen på nästa nivå i tävlingen.

Dit hade vi alltså kommit när vi 21 tävlande och en hel skrälldus med supportrar samlades i Gonäs Folkets Hus för att  tävla och välja ut det lag som bäst ska kunna representera Ludvika kommun i nästa steg i tävlingen. Den tävlingen kommer att utse en vinnare bland Dalarnas kommuner.

Medan Sveriges främsta skidåkare laddade upp i skid-VM i Holmenkollen tänkte vi fram kvalificerade svar på de 10 frågor som ingick i dagens frågesport.

Jag känner mig ganska utpumpad nu efter tävlingen - som ensam man i årets lag från Saxdalen. Jag misstänker att min hjärna fått anstränga sig aningen mer än mina kvinnliga lagmedlemmars. Vi män använder ju hjärnan mer ensidigt än var kvinnor gör, vi tänker mera lokalt. Det kan ju göra att våra hjärnor lättare får lokala förslitningsskador jämfört med kvinnornas hjärnor.

Men resultatet då? Ja redan efter de tre första frågorna hade Gonäs-Blötberget tagit en - som det senare skulle visa sig - ointaglig ledning. De var det enda lag som svarat rätt på en av de tre första frågorna. Det var nog nervositet och bortaplan som paralyserade oss övriga lag i starten.

Men sen blev det många fler rätt besvarade frågor. Efter sista frågan stog Gonäs-Blötberget som vinnare och alla lag var där för att vinna. Vi kan ändå nämna att Sunnansjö tog silverplatsen även om det inte leder till vidare avancemang i veteranvetar- tävlingen.

Deltagande lag i dagens kamp var: Gonäs-Blötberget, Grängesberg, Saxdalen, Nyhammar, Fredriksberg, Sunnansjö och Ludvika.

Förutom Gonäs-Blötberget som nu läggs i träningsläger för en Dalaseger kommer vi andra att inleda den mentala uppladdningen för årets boule-turnering. Utomhusträningen börjar så fort snön har smält bort, eller kanske lite tidigare...

Kom sen inte och säg att vi pensionärer ligger på latsidan - åtminstone inte bara!

Det brinner! När? Var? Hur?

Som skolpojke i Saxdalens skola var det alltid spännande när det brann. Byns frivilliga brandkår hade nämligen sin brandbil, brandspruta, slangar och annan materiel i skolans källarvåning. Där ingången till Saxdalens bibliotek är idag fanns då den stora garageporten in till brandbilen.

Vår tillsyningslärare August Åhlström var också brandchef under min skoltid. Brandkåren bildades i mitten av 1930 talet och bestod av 22 frivilliga brandmän från dåvarande Rävvåla. Det var alltid en orolig spänning när brandlarmet gick. Brandlarmet var en siren som monterats på skolans tak och hördes tydligt över hela byn. Det var August Åhlström som "tryckte på knappen" för att signalera att det brann någonstans. Han samlade sen brandmännen som för det mesta kom cyklande till skolan. Sen körde brandbilen iväg med brandmän och utrustning.

Det hände inte så ofta men en brandutryckning minns jag mycket tydligt. Min skolklass befann sig på Saxberget dit vi brukade göra utflykter med vår lärare Hjalmar Liss. Det var på sommaren. Vi grillade korv, lekte och tittade på den fina utsikten över Saxen, Väsman och de andra sjöarna.

Då gick brandlarmet: Det brinner!
När? Jag minns inte vilket år det var och har inte lyckats hitta någon uppgift om det...
Var? Jo, brand hade brutit ut i Gullmars såg i Sunnansjö, vid infarten till Sunnansjö från Saxdalen.
 
Vi hade bästa tänkbara utsiktsplats ungefär som att sitta på läktaren för att se en film eller teater. Men det var ingen komedi som utspelade sig nedanför. Det var en tragedi.
 
Hur? Vi såg hur lågorna slog upp från det stora såghuset och hur brandbilen körde ut från skolan och vi kunde följa den med blicken ända fram till brandplatsen. Elden kunde inte stoppas utan sågen totalförstördes och byggdes aldrig upp igen.

Visst var det en spännande upplevelse för oss skolbarn men också skrämmande. Vi hade nog gärna avstått från den spänningen om vi kunnat välja.

Om någon känner till vilket år Gullmars såg i Sunnansjö brann vore jag tacksam för att få ett e-brev om det. Det var under tiden 1951 - 1954.

Drömmen från 3/2 går i uppfyllelse 2/8

När jag snorade och yrade 3:e februari (förkylningen är över nu) avslöjade jag en dagdröm i bloggen. Vill du läsa om bakgrunden klicka här. Kortversionen: Jag drömde om att få lyssna till två av mina favoritmusiker spela och sjunga i Saxdalens Folkets Hus. Nu har jag fått bekräftelse på att drömmen blir verklighet.

I Ludvika kommun har vi av tradition en Dan Andersson-vecka varje sommar. Det har visat sig att båda mina två favoriter är spellediga på tisdag i Dan Andersson-veckan, d.v.s. 2:a augusti och villiga att ge en konsert i Saxdalens Folkets Hus den kvällen!

Om Cornelisprogrammet i Saxdalen den 2 augusti, kl 18.30, med Claes Jansson och Kjell Öhman:

Cornelis Vreeswijk

Cornelis Vreesvijk dog 1987 men han är ständigt aktuell och just nu mer än någonsin med filmen om hans liv - som hade premiär i november i fjol - och SVT som visat doku- mentären om hans liv flera gånger. I årets Dan Andersson vecka får han en särskild hyllning i Folkets Hus i Saxdalen tisdagen den 2 augusti med programmet ”Sagan om den flygande holländaren”.

Claes Jansson

Det är välkände sångaren Claes Jansson som tillsammans med pianisten Kjell Öhman framför ett program i ord och ton om Cornelis Vreesvijks liv.

Claes Jansson med sin välmodulerade stämma är vår kanske främste jazz- och bluessångare men även en förnämlig vistolkare, inte minst då Cornelis visor. Han har blivit närmast folkkär med sången ”Har du kvar din röda cykel”. Har du inte hört den melodin?, skriven av pianisten Anders Widmark? Då är det hög tid att göra det, klicka här! 

 

Kjell Öhman är en av landets bästa jazzpia- nister och är för den stora allmänheten  känd som kapellmästare och pianist i populära TV-programmet Allsång på Skansen; 17 år i rad har han suttit på Sollidenscenen.

Möjligheten att uppleva Den flygande holländaren i Saxdalens Folkets Hus får du tack vare den lokala arrangören, Rävvåla Kulturförening. Biljetter kommer att kunna köpas till det facila priset av 150 kr.
 
Föreställningen har inga avbrott för reklam eller andra störande inslag. Kaffe, (25 kr), kommer att serveras före och efter före- ställningen. 

Vi återkommer med mer information när vintern släppt sitt grepp om oss.

Läs om Kjell Öhmans och Claes Janssons framträdande här. Se hela programmet för Dan Andersson-veckan här! (Det kommer att fyllas på efter hand).

Välkomna till Saxdalens Folkets Hus och Sagan om den flygande holländaren,
2 augusti 2011 kl 18:30!

Det går nog åt rätt håll

Allt beror på vad det är man jämför men åtmin- stone mycket går åt rätt håll. Jag tänker t.ex. på dagarnas längd. Idag var det soluppgång kl 7:55 och solen gick ner 16:33. Det ger en dagslängd av 8 timmar 37 minuter.

Mitt minne är inte som en dators men jag tjuv- tittade tillbaka i bloggen till mitt inlägg från 21 december förra året. Då var det vintersolstånd och det årets kortaste dag. Solen gick då upp kl 9:03 och ner 14.52. Dagslängden var alltså bara 5 timmar och 49 minuter. Så visst går det år rätt håll.                                            (Klicka på bilderna för förstoring!)

Så här vackert var det utanför sängkammarfönstret härom dagen när jag var glad att inte behöva gå ut med min vinter- förkylning. Men visst är vin- tern vacker - särskilt nu när dagarna blivit längre och vi fått mer ljus.

Äppelträdet är äldre än jag men ger inga äpplen längre

Ändå får vi fortfarande vara beredda på en del bakslag. SMHI har t.ex. idag utfärdat en klass 1- varning för snöfall i Dalarna utom Dalafjällen: Från torsdag morgon snöfall som kan ge ca 1 dm nysnö fram till kvällen. Bloggens norska väderprognos säger också att vi kan vänta oss nattemperaturer på -15 eller -16 grader från kommande lördag till tisdag. 
  
 Våren är som julen - den låter oss vänta. Men det är ju något gott som ska komma.

7 minuter 57 sekunder svensk musikhistoria

Den som inte är det minsta intresserad av jazz kan ägna 7 minuter och 57 sekunder av sitt liv åt något intressantare genom att inte titta på följande video...

Hälsan börjar återvända och med den intresset att att lyssna på musik. De flesta svenskar känner till Jan Carlsson. Han är Loffe med hela Sverige men alla som känner till Loffe kanske inte känner till musikern Jan Carlsson? Den här videon ger en bra sammanfattning av en kort period på 60-talet... men det berättar videon så bra - för er som är det minsta jazzintresserade eller så normalt nyfikna att ni inte kunnat låta bli att klicka på startknappen.
 
För mig var det en stor upplevelse när jag första gången hörde Hansson & Karlsson i radio på 60-talet. Jag köpte skivan omedelbart och har lyssnar på den otaliga gånger. Det här var musik som jag gillade starkt från början. Det var egentligen en ganska avantgardistisk musik på det tiden men som jag verkligen tog emot med hull och hår och direkt utan tillvänjningstid.

Jag har redan tidigare avslöjat min svaghet för elorgel och Hammond-orgel och Bo Hansson blev direkt en av mina favoriter. Att få det att svänga som Hansson & Karlsson fick med bara orgel och trummor tycker jag fortfarande är otroligt bra.

Tyvärr kan vi inte drömma om att få höra Hansson & Karlsson i Saxdalens Folkets Hus. Bo Hansson dog nämligen i somras och Janne Carlsson är sen 2002 bosatt i Skåne.

Från en förkylningssäng på Malbacken

Minns du den här TV-reklamen från 1994?



Jag kom att tänka på den idag när min förkylning gjorde att jag inte kunde sluta nysa. Och då visade det sig att det var ännu besvärligare att både nysa och skratta samtidigt...

Även om det är obekvämt med en förkylning som sätter ner krafterna kan man ändå känna sig ganska bekväm så länge som man ligger eller åtminstone inte anstränger sig. Då kan man till och med dagdrömma om behagligheter som man upplevt eller hoppas få uppleva i framtiden.

Så gjorde jag idag, en kombination av behagliga musikupplevelser jag redan haft och andra som jag hoppas få uppleva snart.

Bloggen har redan presenterat en av mina musikaliska favoriter, Kjell Öhman. Själv har jag aldrig mött Kjell Öhman eller hört honom live men jag har lyssnat till hans musik som jag mötte här i Strömstad. Efter 15 år som kapellmästare och pianist på långköraren Allsång på Skansen är vi ganska många svenskar som sett och hört Kjell Öhman spela någon gång, åtmins-tone på TV (medveten avstavning).

En annan av mina favoriter, kanske något mindre känd för allmänheten är Claes Janson. Claes har verkat utomlands ganska länge men skrev också in sig vid Uppsala universitet när jag studerade där. I Uppsala har jag sett och hört Claes Jansson sjunga blues under Kulturtnatten, ett årligen återkommande arrangemang i staden.

För mig är Claes Jansson först och främst Sveriges bästa bluessångare. Han har dessutom på senare tid arbetat mycket ihop med den tidigare nämnda favoriten Kjell Öhman.

När man som jag nu är, i ett tycka synd om sig själv-läge, kan man dock ägna tid åt att drömma. Eftersom jag aldrig hört de två nämnda favoriterna uppträda tillsammans är den drömmen inte speciellt långsökt. Hur skulle den drömmen kunna bli ännu bättre? Ja, det skulle väl i så fall vara om man kunde åka ner till Saxdalens Folkets Hus och få lyssna till dessa två stora där.

En aning om hur den drömmen skulle kunna se ut kan vi få om vi tittar på en video där Kjell Öhman och Claes Jansson musicerar tillsammans:

Vi är medvetna om att vi i Saxdalen, "byn det sjunger om", är mycket privilegierade i fråga kulturellt och musikaliskt utbud men nog får det väl vara någon måtta på utopiska drömmar?

Nej, varför det? Och det bästa med den här drömmen är att den kanske inte är utopisk - omöjlig i verkligheten? Tittar man tillbaka (t.ex. i den här bloggen) på de evenemang och de många "kändisar" som bidragit till underhållning i Saxdalen bara under förra året så är det imponerande. Sådant sker inte utan arbete och i Saxdalen finns både idérika och arbetsamma personer som inte sällan ror iland osannolika projekt. Det här kan bli ett av dem.
 
Saxdalen blogg ser det som en viktig uppgift att hela tiden hålla sina läsare informerad om det mesta som händer eller kommer att hända i Saxdalen. Det gäller naturligtvis också den här idén.

En liten bok om skolan 1905

Härom dagen fick jag en bok, från en gammal vän. I ärlighetens namn bör jag erkänna att han inte är lika gammal som jag men vänskapen är gammal. Och boken är varken en storsäljare eller särskilt omfattande. Men för mig - och kanske för andra - är den intressant.
 
Den som skickade boken till mig är min barn- domskamrat Bosse som under vår uppväxt bodde i Bredmyra, Bredmyren eller som vi sa: Bremyra. Vi kallade honom Bremyr-Bosse, men nu, som väletablerad företagare och kartritare i Leksand, kallar han sig Kart-Bosse.
 
Boken, i litet format (ungefär i formatet A6), har titeln Skolreglemente i Grangärde. Den är på sammanlagt 16 sidor och skulle säkert av många av bloggens läsare betraktas som omodern men är ändå av intresse för oss bybor som är intresserade av Saxdalen och Grangärde socken igår, idag och i framtiden.
 

 
Boken är tryckt redan 1905 och handlar om skolan som alltid är ett aktuellt ämne. Eftersom jag studerade pedagogik och var lärare i pedagogik i Uppsala under nästan 20 år är boken naturligtvis särskilt intressant för mig.

Sverige fick sin första Folkskolestadga år 1842 och gav alla kommuner skyldighet att inrätta skolor för alla barn. Redan då gick de flesta av landets barn i skola. Problemet var landsbygden där befolkningstillväxten var stor och där 90 procent av befolkningen bodde 1950. Därför dröjde det ganska länge innan Folkskolestadgans målsättning var uppnådda i hela landet.

Den aktuella boken är indelad i 26 paragrafer. Jag tänker inte återge alla men några urval.

Skriftens första paragraf räknar upp de olika skolområdena i kommunen:

1. Grängesbärg.
2. Räfvåla med Räfvåla skriftlag.
3. Björnhyttan med Björnhyttans skriftlag.
4. Löfkullen med Löfkullens skriftlag.
5. Sunnansjö med Sunnansjö, Sandviks och Stensbo skriftlag.
6. Norhytta med Norhyttans skriftlag.
7. Västansjö med Västansjö och Norrbo skriftlag.
8. Enbacken med Kyrkbyns, Saxdhyttans och Bärgsbo skriftlag.
9. Nyhammar med Stakheds och Nyhammars skriftlag.
10. Kullen-Kåberg med Kullens skriftlag.
11. Pärlby med Pärlby fattiggård.
12. Laxsjö med Laxsjö skriftlag och Storslätt.
13. Morbärg med Morbärgs och Räms skriftlag.
14. Jänsen med Jänsens skriftlag.
15. Skattlösbärg med Skattlösbärgs skriftlag.
16. Rifall med Rifalls skriftlag.
17. Järphöjden med Järphöjdens skriftlag.
18. Bringsjöbärg-Abborbärg med Bringsjöbärgs-Abborgärgs skriftlag.

        Anm. Barnen från Rämshytta åtnjuta under-

        visning tillsvidare i Hästbärgs folkskola i

        St. Tuna.

Bloggarens anmärkning: Med Skriftlag menades ( från 1600-talet) en grupp av människor som samtidigt förhördes vid skrifthåll (husförhör).

Skolornas klassindelning och undervisning varierade mycket. Många skolor som var indelade i småskola och folkskola hade under- visning under halva läsåret i småskolan och under andra terminen i folkskolan. I vissa skolor undervisade samma lärare i flera klasser samtidigt. Vissa skolor hade undervisning under höstterminen och andra under vårterminen. Samma lärare tjänstgjorde då i olika skolor.
 
Folkskolestadgan innebar skolplikt för barn men giltiga skäl för att inte infinna sig till inskrivning eller undervisning var:
 
a) lärjunges sjukdom,
b) svårare sjukdomsfall i lärljungens hem,
c) af stor fattigdom vållad tillfällig brist på
    kläder och föda,
d) svårare oväder,
e) annat plötsligt påkommet hinder,
    som ej kunnat anmälas.
 
Något om undervisningen. I paragraf 12 stadgas: Läsdag börjas och slutas med psalmsång och bön. Morgonandakt hålles de 10-15 första minuterna och aftonandakt de 5 sista minuterna under skoldagen. Ett stycke ur bibeln må vid morgonbönen läsas och förklaras av läraren. Under fastan läses härvid passionshistoria, och sista dagen före sön- eller hälgdag denna dags predikotext.

Angående ordning och tukt finns i skolreg- lementet en lista på sju skyldigheter och tre förbud för elever.
 

§ 17.

Vid förseelse skall läraren efter felets beskaffenhet tillrättavisa barnet genom kärleksfullt tilltal, allvarlig varning eller anmärkning i skolans böcker eller lämplig kroppsaga.

Utdragen är hämtade ur det skolreglemente för Grangärde kommun som föreslogs av skolrådet den 14 december 1904. Skolrådet bestod av:
 

A. Magnevill

(ordförande)

P. Pettersson.                   Harald Brolén.

v.ordförande                                                                       

     Aron Spjut.                      C. J. Larsson.       

     A. E. Salvén.                    P. J. Jansson.       

    Johan Borner.                   Olof Olausson.   

Viktor Boberg. 

 
Den lilla skriften avslutas med "Af Västerås Domkapitel stadfästadt den 9 augusti 1905."

Den som är intresserad av Grangärde kommuns (sockens) skolhistoria rekommenderas att läsa Bengt Östbergs bok Skolor och Lärare i gamla Grangärde socken 1850-2009.

Smolk i Saxdalsbägaren

Vi saxdalingar har mycket att glädja oss åt. Trots att vi är en liten by har vi många aktiva förening- ar och många aktiviteter i byn. För det mesta kan vi vara glada och stolta över att bo i Saxdalen och som vanligt pågår flera arbeten och planeringar inför våren, sommaren, hösten och nästa vinter.

Ett aktuellt arbete är att planera för att redan i maj månad kunna erbjuda guidade turer i vårt ganska omfattande nät av vandringsleder och skidspår. Förhoppningsvis är snön då borta för säsongen så att det det bara kan bli fråga om vandring. Många krafter står bakom arbetet med våra leder med Saxdalens byalag som drivande nav. En del frivilliga lägger ner en stor del av sin fritid på att göra Saxdalen och dess omgivningar mer åtkomligt för fritidsaktiviteter och naturupplevelser.
 

Klicka på bilden för att se den förstorad!

Då blir man som saxdaling besviken av att mötas av den syn jag såg på mån- dag för- middag när jag kört ner till Saxenkiosken för att handla.

Vid Saxenstrandens och Saxenkioskens parke- ringsplats finns den tavla som visar en karta över lederna runt Saxdalen (t.v. på bilden ovan). Bredvid till höger den informationstavla som hör till cykelleden Väsman runt. Båda hade sprejats med färg. Vem eller vilka som agerat som artis- ter är hittills okänt även om en del spår finns. Också den anslagstavla som finns nära oriente- ringstavlorna hade sprejats med färg. Hur tavlan med vandringsleder och skidspår såg ut före senaste veckoslutet kan man se på Saxdalen.se här.

Klicka på bilden för förstoring

På sjön Saxens is har också en bil (förvil- lande lik min egen) lämnats övergi- ven och riskerat att sjunka när isen smälter. Bilen har nu dragits iland och utgör inte längre något hot mot Saxens vatten. Bilen är avställd och ägaren identifierad. Det är inte en saxdalsbo.

Häst som inte ingår i häststatistiken

Våren är inte här än men Saxdals- hästen utanför kiosken är redan grön. Vi väntar på att gräset runt om ska börja växa och få samma färg. Och i dagarna har antalet hästar i Sverige för första gången blivit större än antalet mjölkkor.

Ullnäsbron och Stora Bältbron

Att tiden går påminns man om då och då. En av de senaste påminnelserna jag fått om tidens gång gäller världens största passagerarfartyg.  Den 29:e oktober 2009 publicerade vi ett inlägg i den här bloggen om leveransen av världens största kryssningsfartyg Oasis of the Seas. Se inlägget här. Inte tycker jag det var igår precis men att två nyår har passerat sen dess tycker jag är mer än rimligt - jag menar längre tid än rimligt...

 

Men då vi var ute i tid för att följa spänningen inför 31 oktober 2009 då det stora kryssningsfartyget skulle passera under Stora Bältbron (som hade sju meter lägre segelhöjd än jättefartygets höjd). Det hela avlöpte dock väl och troligen därför missade jag helt händelsen året efter då systerfartyget Allure of the Seas (Havens frestelse) gjorde samma färd. Allure of the Seas passerade under Stora Bältbron den 30 oktober 2010 kl. 16.17 utan att göra något väsen av sig i media. De två systerfartygen beställdes samtidigt i februari 2006 från det finska varvet STX_Europe i Åbo.

 

Att Saxdalen blogg uppmärksammade det första jättefartyget hängde till stor del ihop med det gemensamma problemet med ångaren Tyr. Tyr trafikerade sjöarna Saxen och Väsman från bryggan vid Saxenstranden till Ludvika och som var för hög för att komma under Ullnäsbron. Lösningen blev en fällbar skorsten på Tyr. Samma metod användes för att få de två kryssningsfartygen under Stora Bältbron.

 

Här ses Allure of the Seas passera under Stora Bältbron med några centimeters marginal.  

Som med många fartyg är det här med hemvist lite komplicerat. Båda systerfartygen är regist- rerade i Nassau på Bahamas. Hemmahamn anges till Fort Lauderdale, fem mil norr om Miami i Florida. De kryssar i Karibien (Västindien). En intressant  information om rederiet Royal_Caribbean_International är att det är norskt men har sitt huvudkontor i Miami, Florida, USA. Söker man på google och uppger Sverige som hemland kommer man till en postadress och ett telefonnummer i Oslo. Koncernen har dock 34 stora kryssningsfartyg och som sagt huvudkontor i Miami och med Fort Lauderdale som huvudsaklig starthamn.

 

Kan två fartyg vara störst? Ja rent teoretiskt, men i det här fallet har man i efterhand upptäckt att de två systerfartygen som beställts som identiska ändå inte är riktigt lika stora. Allure of the Seas har visat sig vara aningen längre än Oasis of the Seas. Skillnaden har angetts till 5 mm och i några engelskspråkiga källor och i andra till hela 2 tum (gigantiska ca. 5 cm).

Det är ju en hel oändlighet om man tänker på Tove Janssons Lilla My som finns på museum både i Naantali, Nådendal och i Tampere, Tammerfors och som fått namnet efter den lilla grekiska bokstaven  μ (stora bokstaven är M). μ är verkligen pyttelitet, närmare bestämt en miljondel. Så en μm är 0,000 001 meter eller en tusendels millimeter. Så ur Lilla Mys synvinkel borde en skillnad på flera millimeter eller kanske centimeter vara en kolossal skillnad.

Det här är alltså idag världens största kryssnings-fartyg, Allure of the Seas:

 

 

De två senast levererade jättefartygen är de två största. Koncernen har dock 34 stora kryssnings- fartyg och som sagt huvudkontor i Miami och Fort Lauderdale som huvudsaklig starthamn.

 

En av min sambos döttrar är bjuden på en kryssning i Karibien under påsken. Om det blir med ett av Royal Caribbeans fartyg återkommer jag med ytterligare information.

Maten börjar tryta

Vintern hittills har varit hård och maten börjat kanske tryta för många. Förra hösten lät vi äpplena sitta kvar på äppelträden och vi hade tre rådjur som kom regelbundet för att äta. Den här vintern har vi inte sett några rådjur under våra äppelträd. Men helt plötsligt hade vi en stor älgko på det som i somras var vår gräsmatta. Nu pulsade hon i snön. Hon stod helt lugn mitt på gården och inte ens vår hund Nikita, som var inne, reagerade.

Älgkon stod stilla en lång stund men tog sen några långa steg mot ett av våra fruktträd. Det fanns inga frukter där men en fågelstuga hängde på en av grenarna.

 

 
Älgkon tittade på trädet och på fågelstugan och steg sen fram för att undersöka den noggrannare. Hon luktade och nosade på fågelstugan men hittade inget av intresse. Efter en ganska lång stund började hon promenera norrut och försvann bakom uthuset.

Kanske var hon ute efter mat men verkade inte på något sätt desperat. Fåglarna hade inte heller lämnat något som hon ville äta. Det var inte heller möjligt för henne att komma åt de små frön som fanns i den ligga stugan.

Det är ettornas dag, 11/1 - 11

Nu kan vi nog börja tro på att det har vänt, att den mörkaste tiden är över. Dagarna har redan blivit ungefär 50 minuter längre jämfört med den 21 december när det var som mörkast. Och visst har vi fått snö men ändå varit mer förskonade än både norrut och söderut.

De snöproblem vi har är nog mindre beroende av nederbörden än av hur den hanteras. Vägverket verkar inte reagera på en dags nederbörd även om det är 10-15 cm snö. Det verkar som de väntar tills det har slutat snöa innan de plogar. Det har gjort att trafiken på våra vägar blir allt farligare.

Resultatet blir att många länsvägar får tre upp- körda spår varav det mittersta är gemensamt för mötande trafik. När sen hjulspåren blir så djupa att det är svårt att styra upp ur dem är naturligt- vis risken för kollisioner och dikeskörningar stor.

Mycket dålig markering av vägkanterna gör det också omöjligt för de som plogar att hålla rätt vägbredd. Resultatet blir att hjulen skär ner där det verkar vara väg.  Borde inte antalet dikeskörningar hittills i vinter vara tillräckligt för att fundera på om det inte vore ekonomiskt försvarbart att markera vägkanterna bättre och att ploga när det blivit så mycket snö att det gör trafiken osäker - även om det fortfarande snöar?
 
Det här tänkte jag redan förra vintern när jag körde 2-4 gånger i veckan sträckan Saxdalen - Sunnansjö? För mig verkar det självklart men med myndigheternas sätt att räkna är det tydligen feltänkt. Eller är det så att varje person eller myndighet egoistiskt tänker bara på sin egen budget? Men vi medborgare är ju beroende av helheten! Eller är det vårt fel och vi som ska betala? Borde det inte göras med våra skatter?
 
Har du samma erfarenhet som jag och vill protestera mot vägverkets "sparprogram": Skicka e-mail till mailto:olahagfall@gmail.com Du kan skriva t.ex. "Jag protesterar" eller utveckla dina synpunkter mera.

Hälsar Ola

SaxdalsElvis och The Cadillac Band

En fråga man ställer sig om Saxdalen nu när det är nytt år är osökt: Kommer det att sjunga lika mycket om Saxdalen i år som tidigare?

 

I mellandagarna köpte jag en skiva i Saxen- kiosken. Den är intressant för en saxdaling av åtminstone två skäl:

1. Framsidan visar en bild av Saxdalens Folkets

    Hus.

2. Baksidan visar en bild av SaxdalsElvis,

    Åke Dahlman.
(Klicka på bilderna för att kunna läsa texten lättare)

Skivan är inspelad vid årets sista konsert som The Cadillac Band gav i Saxdalens Folkets Hus, den 11 december förra året. Saxdalen blogg har rapporterat från båda konserterna, den 8 oktober här, och den 11 december här.
 
Man brukar höra uttrycket "slå igenom" om en del artister - de som lyckas. Enligt alla tecken har SaxdalsElvis helt klart slagit igenom. Inte bara att han valts in som medlem i The Cadillac Band, han kommer också att delta i deras turnéer som ordinarie medlem. Det är lugnt på turnéfron- ten under årets första månader men under våren blir det turnéer i Sverige. Bandet kommer senare under året att åka till USA och Elvis Presleys Graceland. Saxdalen blogg kommer senare att rapportera mer om turnéprogrammet.
 
Var december-giget sista gången vi fick höra 
The Cadillac Band i Saxdalen? Nej, troligen inte! Och det här är mycket smickrande för oss saxdalingar: Det finns långt framskridna planer på att The Cadillac Band ska göra turnéer varje år och avsluta årens spelningar med en decem- berkonsert i Saxdalens Folkets Hus.
 
Åke Dahlman verkar smälta in mycket bra i gänget och har naturligtvis varit mycket aktiv för att få de två hittills genomförda konserterna att bli verklighet. Annars är det bandets trummis Ulf Nilsson som leder och organiserar det mesta i The Cadillac Band. Han har många kontakter bland rockabilly-stjärnor både i USA och Sverige.
 
Fortsättningen lär bli spännande att följa. Passar Saxdalen in som ett basläger för The Cadillac Band? Och hur ska det gå för SaxdalsElvis, Åke Dahlman? Vi håller ögon och öron öppna. Och visst verkar det lovande och passande med vår slogan Saxdalen - byn det sjunger om!

Vad ska det bli av det nya året?

Nytt år igen! Jag tycker de kommer tätt nuför- tiden. Hur gott det blir får vi vänta ett tag innan vi kan värdera. 

 Vad kommer vi att kunna rapportera i Saxdalen blogg i år? Ett säkert ämne som kommer att återkomma är vädret. Varmt och kallt överallt och åska och drivis. Årstiderna är en annan företeelse som vi har och som vi nog ska vara tacksamma för. Om man fick önska skulle nog de flesta i Sverige föredra lite längre sommar och lite kortare vinter.

Det lär bli en del snöslungning ett tag framöver. Och ändå blir det inte skottår förrän 2012. Skönt att det finns motorhjälp.
 
Annars väntar jag att min sambo Annie ska kom- ma tillbaka från Colombia i Sydamerika och mi- na barn från Argentina ännu mer söderut i Syd- amerika. De har säkert massor av upplevelser och erfarenheter att berätta om. Om de kan ta med sig vädret från Sydamerika tvivlar jag däremot på.
 
Annie har varit i Bogotá (2 600 meter över havet) och i Girardot (288 m.ö.h.) Girardot hade i dag, högsta temp +32, i natt lägst +23.  Bogotá har som lägst på natten 6-9 grader, högst 12-18 grader på dagen. Avståndet mellan de två stä- derna är 8 mil. Temperaturskillnaden mellan orter i norra Sydamerika beror i första hand på höjdskillnader. Ekvatorn går genom södra Colombia. Därför finns knappast några skillna- der mellan årstider. I år har Colombia däremot haft ovanligt stora mängder regn som förorsakat jordskred med ca. 200 döda bara utanför landets andra stad i storlek,  Medellín.
  
Översvämningen i Saxdalen i somras förorsaka- de inga dödsfall men lite ovanliga vyer längs Oxbrovägen: Se här! Och inga giftormar och krokodiler fanns i vattnet som i Queensland i Australien.
  
Har ni avgett några nyårslöften för 2011? Det har inte jag. Men jag har bestämt mig för att försöka få till en mindre men riktig väderstation på Hagfallstorpet.

God fortsättning på 2011!
Hälsar Ola