Saxdalens Museum

I november 1995 invigdes Saxdalens Museum med pompa och ståt.
Kommunen representerades av "Aktivitetsnämndens ordförande Folke Thelin" , som även klippte det blå/gula bandet, flankerad av ungdomar från idrottsföreningen som bildat en hel fackelvägg.

Initiativtagare till Saxdalens Museum var Ulf Holm och nu avlidne Rune Heij. De lade ned hundratals med timmar på färdigställandet av detta, det mesta helt ideellt. Efter Runes bortgång har Ulf fortsatt i samma anda. Ulf har lyckats "rädda" mycket material, foton, föremål mm, som har anknytning till gruvnäringen, skolan och från byn i allmännhet.
Allt detta finns nu samlat i form av en utställning i ett rum på 18 m2, i anslutning till Idrottsföreningens Klubbstuga.





Torsdag kväll 27 augusti 2009 kallade kommunen till ett möte med styrelsen för Saxdalens Idrottsförening, man var nu ute med "piskan" igen. Ytterligare krav på nedskärningar framfördes, varvid museets vara, kom på fråga.
Beslut togs att museet i sin nuvarande form omedelbart skall avvecklas, driftskostnaderna är för höga. Ett värmeelement nyttjas under vinterhalvåret!!!
Samlingarna skall nu flyttas till Folkets Hus för magasinering tills vidare.

Det är inte lätt för oss ute i småbyarna, som dessutom inte har någon kommunpolitiker boende här, att få del av kommunens kaka. Föreningarna här gör stora insatser ideellt för att kunna fortsätta sin verksamhet, och få en levande by att fungera. Föreningar i tätorten klara verksamheten med kommunala bidrag medan de i "utbyarna" gnetar på ideellt.
De stora satsningarna sker i kommunens tätort, där pengar kastas i "svarta hål". Jag får bl.a simbassängen i tankarna, som tappas ur och fylls på flera gånger på grund av dåligt utfört byggnadsarbete. Dessutom lär besöksavgiften dit under sommaren ha reducerats med 50% för att få besökare.

Hälsningar Lars-Åke

Hur mycket vet vi egentligen om geografin?

I folkskolan hade vi ämnet geografi. För vår magister, Hjalmar Liss, hade vi läxor i ämnet geografi. Vi följde läroboken som var indelad i kapitel efter landskapen. Vi lärde oss städer, berg, sjöar, floder och annat. Det var i mycket en namngeografi. Man kunde lära sig läxan utantill och det ledde till att jag ännu kan räkna upp städerna i de flesta landskap i den ordning de var uppräknade i geografiboken. Troligen hade jag någon barnsjukdom eller liknande som gör att jag har en kunskapslucka som täcker några landskap i Norrland.

Den typen av kunskap ansågs senare av många som onyttig men själv tycker jag att jag har haft både nytta och glädje av mina namngeografiska kunskaper.

Idag är de i vissa fall lite omoderna. Det finns ju t.ex. inga städer kvar. De försvann i och med kommunreformen som trädde i kraft 1 januari 1971. Stad var ju tills dess en geografisk enhet med vissa privilegier, som var lite förmer än för områdena runt omkring (som var landskommuner eller köpingar).

Jag är stolt över att bo i Dalarna där vi är lojala mot 1971 års kommunreform. Vi har inga städer. Men alla ville inte släppa statusen att vara lite förmer: 14 kommuner kallar sig städer, något som inte har något juridiskt stöd.

Ta exemplet Västerås: en kommun med en yta av nästan 1000 km² och 135 000 invånare. Kommunen innehåller tätorten Västerås med en yta av 52 km² och 107 000 invånare. Tidigare var ju skillnaden stad/köping/landskommun. Men fr.o.m. 1 januari 1971, för 38 år sen finns officiellt bara kommuner.

Men i Västerås vill man vara stad, både de 52 km² som är tätort och de ungefär 950 km² som är landsbygd och småorter. Så numera är alla Västeråsgurkor odlade i staden och när man tittar på "Västerås stads" webbplats så är "Parkering i Västerås" en av de 10 mest efterfrågade informationerna. Parkering var fram till 1970 sannolikt enbart ett stadsproblem och troligen mycket litet i de 950 km² av "Västerås stad" som är landsbygd eller småorter.

När geografin är så här komplicerad på så nära håll som Västerås kan jag förstå att det kan vara än värre på större avstånd, t.ex. i Norge. Kanske är det förklaringen till min lilla irritation för många inlägg sedan över att norrmännen gjort en speciell väderprognoskarta för Saxdalen men inte för Malbacken, där jag bor. Men det rättades till mycket snabbt. Men jag får en viss förståelse för den geografiska förvirringen när jag studerar den karta som visar hur norrmännen uppfattar sin geografisk omgivning. Den är mycket värd att studera. Klicka på den för att kunna se detaljarna!

Att köpa en timmerstuga för barnbidraget

I några tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Mässan där jag har varit många gånger redan under min tidiga barndom. Mässans-landet på söder sida av Väsman. Dit åkte vi skidor på vintern och vi gick eller åkte båt på sommaren. På den tiden fanns ingen väg mellan Ullnäsnoret och Gonäs som det gör idag så man gick genom skogen.

Vi hade två anknytningar med Mässan. Min farfar Karl Fredriksson byggde tillsammans med Vernet Ahlkvist och Einar Haag en motorbåt, "Trion". Den hade en inombordsmotor tillverkad i Rävvåla av det tekniska geniet Hjalmar Sjöstrand. Med den fraktade de byggnadsmaterial till Mässan och byggde en sommarstuga bara 100 m från Sandbäcken. Stugan hade fiffiga lösningar med bäddar som fälldes upp mot ena väggen, där fanns fotogenkök och en liten jordkällare. Det var en trivsam sommarstuga.

En och en halv kilometer längre österut arrenderade min morbror Elis Haag en fäbodstuga. Jag har många härliga minnen från Mässan både på vintern och speciellt på sommaren.

När min far köpt vår första bil i början av 50-talet blev det många bilturer till olika ställen i Dalarna, Värmland och Västmanland och på somrarna också runt i Sverige. Vi började drömma om en egen sommarstuga i Mässan. Och så fort min far var ledig från jobbet blev det för det mesta en biltur.

Så hände det sig att vi i början av 60-talet tog en tur upp i finnmarken och utforskade stickvägarna som gick ut från Fredriksbergsvägen. Vi åkte igenom Ulsiksberg och tog sen till höger på en okänd väg. Vi kom upp till en gård, ett lång brädfordrat timmerhus och en timmeruthus. Uthuset hade tydligen använts som stall, det var inrett med två boxar.

Hela gården verkade övergiven och uthuset passade bra in på våra drömmar om en egen sommarstuga i Mässan. Min far kände de flesta som bodde i gamla Grangärde socken och han visste att det bodde en skogvaktare i Ulriksberg. Vi åkte till skogvaktaren som hette Nils Carlsson. Efter en ganska kort diskussion så var timmerstallet vårt. Min syster hade fortfarande barnbidrag som hämtats ut på posten och det blev grundplåten i vår timmerstomme från Sandsjöhöjden.

Sen var det massor med jobb innan drömmen blev verklighet. Timmerstommen plockades ner på sommaren och kördes med lastbil till Sandviken i Sunnansjö. Där fick den vänta på att isen lagt sig ordentligt på Väsman. Då fraktades timret på kälkar efter en traktor över till Väsmans södra strand där det drogs upp på land.

Sen började det stora arbetet att montera upp timmerstommen igen och i juli 1966 var det dags för taklagsfest. Vi köpte en båt för att kunna frakta fönster, virke, panel och allt byggmateriel som behövdes. Det fanns ingen väg dit och ingen elektricitet där så allt var primitivt och tog sin tid. Vi byggde ett litet uthus av masonit med sängar och vedspis så att vi kunde övernatta och laga mat under byggtiden. Men huset blev beboeligt och min sambo, mina barn och jag tillbringade många somrar i stugan och själv var jag vaken många nätter för att se den vackra utsikten över Väsman där solen gick ner under horisonten bara ett par timmar för att stiga upp öster om Stensbo till en ny dag.

Väsman är aldrig samma sjö två dagar. Varje dag har den sin speciella prägel. Storlomens rop, någon enstaka motorbåt, åska som ett stort skådespel med blixtarna reflekterade i vattnet.

Här till vänster stugan när den blivit någorlunda färdig.

Här under: Den underbara utsikten över Väsman när solen vilar sig ett par timmar under horisonten. Här råder total ro, tystnad och stillhet.

Saxdalens dag - en njutbar dag

Byn är lyckligt lottad när det gäller tillgång till egna musikaliska förmågor. Vi har två mycket aktiva grupper som också känns mycket saxdaliga: Saxdalens manskör och gruppen Saxdalingarna. Saxdalingarna framträdde också med flera låtar på årets Saxdalens dag.

Men jag vill ändå börja med en annan grupp som gjorde en storartad insats på Runnbergsgårdens utescen, Saxdalens skolbarn. De framförde en musikal som man skulle kunna säga handlar om att vara människa, om hur man kan känna och hur man vill vara som människa. Ett stort ämne som behandlades med stor entusiasm och på ett humoristiskt sätt. Vi kände igen oss, både barn och vuxna och den omväxlande föreställningen uppskattades verkligen av publiken.

Vilken lycka för en liten by som för inte så länge sen kämpade för skolans överlevnad att skolan finns och att skolan kan bidra till barnens utveckling inte bara med traditionell kunskapsförmedling utan också med kreativ verksamhet som kan ta sig så här härliga uttryck.





Dagens tema var Sjörövare och det fanns både vuxna sjörövare och sjörövarbarn i publiken.

Sen har vi naturligtvis Saxdalingarna den rutinerade gruppen med en stor repertoar för olika sammanhang, också musik som passar bra på ett gårdstun i Dalarna en sommardag som idag.

Välkommen till Saxdalens Dag i morgon lördag!

Nu är Saxdalens Dag snart här. Alla är välkomna till Runnbergsgården där festligheterna börjar kl 13.00 på lördag eftermiddag. Vi kan inte garantera vackert väder men allt tyder på att eftermiddagen blir solig med 18-20 grader och svag vind. Det brukar vara vackert väder på Saxdalens dag.

Ibland kan det förekomma svarta moln runtom men en regnbåge brukar då böjas upp över Runnbergs-gården som vi kan se på bilden.

Redan kl. 10.00 öppnar Saxdalens idrottsmuseum som ligger i sluttningen bakom Saxdalens kapell. Det är väl värt ett besök.

Saxdalens Hemvändardag invigs högtidligen vid Runnbergsgården kl 14.00 och temat för både barn och vuxna är Sjörövare. Både de som är utklädda till sjörövare och alla andra får gratis inträde på årets Saxdalens dag och Hemvändardag och alla är dessutom välkomna!

Från kl. 18.00 fortsätter festligheterna vid Saxenstranden med bl.a. Linedance och två föreställninger av vår egen SaxdalsElvis.

Hela programmet finns här.

Zlatan och flamenco i Barcelona

Vi har redan här i bloggen visat bilder från Zlatan Ibrahimović nya hemmaarena Camp Nou i Barcelona. Som FC Barcelona-supporter fick jag idag ett e-brev med en video. Jag var ju i Barcelona i god tid innan Zlatan anlände men jag såg aldrig hans flygtur över stan... Se Zlatans ankomst på den här videon.
 
Eftersom Zlatan - eller Ibrakadabra som han också kallas av oss supportrar - ska debutera i FC Barcelona ikväll kan det passa bra att få veta hur det gick till när Zlatan anlände. Fortsättning följer på TV4 SPORT ikväll kl. 21.55 när FC Barcelona ska spela mot Manchester City på den imponerande hemmaarenan Camp Nou.
 
Barcelona är ju också så mycket mer än fotboll och playa. Musik finns också där, t.ex. flamenco. Min första resa till Spanien gick till Torremolinos 1961. Då var diktatorn general Franco fortfarande vid makten och beväpnad militär/polis bevakade playan hela tiden. Det kändes inte helt bekvämt men både min kompis Lennart Blom från Grängesberg och jag själv blev ordentligt solbrända. Att hyra parasoll och solstol som nu är nödvändigt för att jag ska känna mig bekväm var inte att tänka på på den tiden. Jag tror knappast ens att det fanns? En stor handduk och en flexibel hatt för att förvara klocka och pengar var nog allt vi hehövde.
 
Resan kostade 1 250:- per person för två veckor i egen bungalow med helpension på lilla Hotel Los Nidos. Reso arrangerade och vi flög med danska Flying Enterprise som gick i konkurs när vi kom hem... Jag har berättat lite om den resan i ett tidigare inlägg här.
 
På kvällarna hade vi två nattklubbar att välja mellan, en "discoclub" med musik som strömmade från en tygvägg. Det fanns ett golv i mitten där det kunde dansas men jag minns inte att det var många som dansade. Musiken var i stort sett ett par LP-skivor med Nat King Cole. Någon discjockey såg man aldrig bakom tygväggen men det var den tidens "strömmande" musik.
 
Den andra nattklubben föll oss bättre i smaken. Jag tror att vi båda blev förälskade där. Jag försökte ringa Lennart för att få det bekräftat men han var inte hemma, så jag får väl tala enbart för mig själv. Jag blev förälskad i musiken: Flamenco, framförd på ett passionerat sätt av passionerade levande personer (i stark kontrast till den andra klubben). Flamencon har jag sen dess alltid kopplat till Andalusien, och Costa del Sol och till zigenare!
 
Till saken hör också att särskilt en av de undersköna och mycket professionella kvinnliga danserskor som dansade flamenco flera gånger under en kväll var var särskilt musikalisk och duktig att dansa. En fantastisk rytmkänsla, klappande kastanjetter, steppdans på den lågt uppbygda scenen som gav god resonans, smatt- randet från tå- och klackjärn, svarta, ja kolsvarta hår och svängande kjolar - allt blev en total upplevelse av musik, dans och skönhet.
 
Också i Torremolinos fanns en manlig dansare, zigenare, med mycket imponerande framträdanden. Musiken var den traditionella med flamencogitarr, handklappning, kastanjetter, steppdans och den speciella och suggestiva sång som hör till. Vad jag inte kommer ihåg från Torremolinos var om de också hade det speciella flamencoinstrument som kalla cajon (låda på spanska).
 
I Barcelona förra året - nu börjar vi komma till pudelns kärna - var min sambo och jag på en opera-flamenco-konsert. Det var en någon större grupp, ca. 15 personer som spelade, sjöng och dansade flamenco. Föreställningen var bra men jag var besviken för att man inte fick fotografera. Jag hade frågat innan vi köpte biljetter och fått upplysningen att jag kunde fotografera. Men som ordentlig svensk så led jag i stället med min kamera i handen utan att trycka på avtryckaren när man från scenen sa att det inte var tillåtet att fotografera...
 
I år, ja faktisk den här månaden, var jag med min dotter på en ren flamencokonsert på Palacio del flamenco i Barcelona. Det är en kombinerad restaurang och konsertlokal. Konserten ingår i alla biljetter men med olika dryck- och måltidsalternativ. Man kan välja till, enbart sangria, specialmiddag med dryck eller à la carte med dryck. Se mer om Sangria i min andra blogg här.
 
Nu hade jag bestämt mig för att fotografera även om det inte skulle vara tillåtet. Jag har nog blivit mer internationell sen ifjol? Men jag frågade i alla fall och fick klartecken att fotografera! Precis som ifjol. Men här var skillnaden att presentatören redan innan konserten började talade om att fotografering var tillåtet men att man inte ville ha blixtar.
 
Så här kommer tre videor (ja det heter faktiskt så enligt Svenska Akademons Ordlista) från Palacio del flamenco. Lägg märke till instrumentet cajon. Det är slagverkaren som sitter i mitten som spelar cajon. Man sitter på lådan och vissa cajonspelare använder också fötterna eller snarare hälarna mot lådan för att förändra ljudet.
 

Saxdalens manskör - en imponerande skara kulturmissionärer

Tänk vilket rikt kulturliv vi har i vår hemtrakt, speciellt under sommaren. Evenemangen avlöser varandra så att det är omöjligt att hinna se och höra allt man är intresserad av. Ett viktigt bidrag till denna flora av kulturyttringar står Saxdalens manskör för. Manskören uppträder inte bara lokalt i Grangärde-Ludvika-trakten utan flänger omkring inom en ganska stor cirkel runt Saxdalen, då och då också utanför landets gränser.

I morgon bitti är det boule-match, hemmamatch på Furuliden i Saxdalen. Förra måndagen var det bortamatch i Grängesberg. Jag spelar i Saxdalens PRO-lag och dessutom för det mesta i samma tremannalag som riksspelmannen och tenoren i Saxdalens manskör Olle Wallman.

Förra måndagen fick jag veta att Manskören varit ända till Norrland på turné. Olle hade kommit hem frampå småtimmarna på måndag morgon. Då hade kören gjort en tur med paradnumret, det specialskrivna Dan Andersson-spelet: "Helgdagskväll vid timmerkojan". Lördagsföreställning i Mobydalen i Ockelbo.

Sen blev det övernattning i Järvsö och ny föreställning på söndagen i Linsells bygdegård norr om Sveg (bilden här under).

Så här har det varit flera gånger sen sommaren började. Olle har haft så många musikfram-trädanden att nätterna bara räckt till att ge några timmars sömn.

Jag har inte lyckats lista ut hur sång och fiolspel påverkar boule-spelet. Kanske stråkföringen tröttar ut högerarmen? Eller mjukar den upp musklerna så att boule-kasten blir mer exakta? Ja, jag vet inte - inte än - men jag ska försöka göra mina iakttagelser...

Åker jag till Cassels på konsert eller till Ludvika för att lyssna på jazz - ja då är en annan körmedlem nästan alltid där som arrangör eller som funktionär: Lasse Persson, konferencié både här och där, i Manskören, Ludvika jazzclub och ofta på Gammelgårdens och Cassels musikevenemang. Och många andra körmedlemmar och körledaren Roger Broberg syns och hörs ofta i andra sammanhang än i Manskören.

Jag har nu varit ordentligt förkyld i en vecka, sen förra boule-matchen. Och under den veckan har jag missat flera musikföreställningar som jag hade planerat att besöka. Så om någon säger att det inte finns något att göra ute på landsbygden så är det ju helt fel. Vi har många evenemang bara inom Grangärde socken och ännu mer om vi räknar in hela kommunen. Och på lördag blir det ju Saxdalens Dag...

Saxdalens manskör har förresten en ny, fin webbplats eller hemsida som vi alltid sa förr i tiden. Där kan du läsa mer om kören, medlemmar, historia, ja helt enkelt mer om mycket: Klicka här!

Bilder: Britt-Marie Andersson

Arvid Björks poetiska bild av Nyhammars bruk

Vi har tidigare presenterat några dikter av Arvid Björk här i bloggen. Hittills har vi bara tillgång till en ytterligare: Dikten om Nyhammars bruk. Sussie Andersson i Ludvika har skickat in dikten. Tack för den! (Klicka på bilderna för förstoring!)

Om någon känner till ytterligare poem från Arvid Björks penna tar vi tacksamt emot dem här i Saxdalen blogg.

Jag har förstått att många i Arvid Björks närmaste omgivning inte kallade honom Plusken eller Västansjö-Plusken. Men här där jag är uppväxt 15 km söderut var av alla känd som Plusken. Som jag upplevde det fanns det inget nedvärderande i benämningen.



Men "Plusken" var en roll han hade och som han gärna spelade ibland när det fanns folk runtomkring som ville lyssna.

Som gårdfarihandlare upplevde jag honom som en helt annan person som hade en imponerande personkännedom som han förmedlade till sina kunder. Han visste hur det stod till med de flesta som bodde i Grangärde socken och han var en duktig informatör och berättare.

Att han var från Västansjö gjorde väl att vi i byar en bit ifrån, som Rävvåla och Blötberget lade till den geografiska bestämningen Västansjö-Plusken. Men Plusken var tillräckligt för att alla skulle veta vem som avsågs.

Min gamla vän - ja vi säger ju så även om han inte är lastgammal - men vi har ju varit vänner så länge... jo han Rädd Aktörn Bettil Danielsson som tidigare skickade mig en skock bilder som han under en längre tid tagit av Arvid när han besökt honom. En del har jag redan använt i bloggen, här kommer ett par till. Bertil ställer inga krav men framför synpunkten att "jag skulle bli sååååå kâru om jag fick ståta med mitt namn (med tanke på en kommande fotobok "Knäppt i Ludvika").

Han har ju alltid fått till det med ord och bild han Danielsson, så den boken vill jag gärna köpa redan innan den kommit ut om det går. Ända sen vi träffades i skolåldern har han ju annars slagit sig fram här i livet - med sina trummor.

På bilden till höger ses Arvid Björk (sittande) och Rickard Karlsson spelande Bingo på Solgärdet. Året var 1974.

Bilden här nedan visar också Arvid Björk på Solgärdet år 1972.


Båda bilderna är tagna av Bertil Danielsson.

Bloggen mår nu bättre igen och pizzerian är öppen

Problemet med jättebokstäver eller för liten text i inläggen i Saxdalen blogg är förhoppningsvis lösta. Själv har jag dock inte fått bukt med den kraftiga sommarförkylningen. Men Alvedon, vila och vätska ska väl lösa problemen som förutom trötthet, omväxlande frusenhet och svettanfall enbart sitter från halsen och uppåt.

Min sambo Ana Maria är också förkyld så det blir en del extra pizzor under den här veckan. Pizzerian är öppen. Jag trodde den var stängd när jag åkte förbi och dörren var stängd. Pizzerian var också stängd ett par dagar bl.a. därför att Sercan haft dörren öppen.

En inspektion från miljökontoret anmärkte på att flugor kunde flyga in i pizzerian om dörren var öppen. Dessutom skulle det finnas ett synligt intyg på att Sercan har genomgått den utbildning som fordras för att få driva en pizzeria. Dokument-rutiner skulle också förbättras. Allt är åtgärdat och pizzerian är alltså öppen som vanligt även om dörren är stängd!

Problem med teknik och hälsan

Bloggen har varit lite krasslig tekniskt en tid och själv har jag dragit på mig en ordentlig förkylning. Jag kände mig lite hängig redan på måndag morgon men gissade att det var spänningen inför boule-mötet med våra motståndare i Grängesberg. Vi åkte dit med en viss förhoppning om att vinna. Kanske var det resultatet, förlust med 7-1! som bröt ned mig till halvt sängläge? Men det var ändå trevligt att träffa blomsterkungen Uno Wrede, min teckningslärare från realskolan Folke Person och det andra gänget av trevliga grängesbergare.

(Här inträffade nu en lustighet som jag ofta råkar ut för och skrattar åt. Här i bloggen finns liksom i många datorprogram en stavningskontroll. När jag skrev "grängesbergare" så blev det en röd understrykning under ordet. Jag klickade för att se vad stavningsprogrammet föreslog och det föreslog ordet "bergsprängare"! Visst har tekniken hunnit långt när stavningsprogram kan koppla ihop grängesbergare med bergsprängare! Så var det ju under lång tid men nu för ganska länge sen. Kanske stavningprogrammet borde uppdateras? Jag har nästan glömt den kopplingen men i datorernas värld minns man - eller snarare den - datorn.)

I kväll skulle jag ha varit på Ludvika Gammelgård för att lyssna på jazz men det får bero tills hälsan är återställd och en del ogjort arbete klarats av. Jag har också haft lite mothåll från datorsystem som man gjort sig beroende av. Men problem är ju till för att lösas, både tekniska och hälsoproblem.

Saxdalens Dag 2009

Här kommer den viktigaste informationen om Saxdalens Dag 2009, affischen för tillställningen. (Klicka på bilden för förstoring).

Mer information följer senare.

Se- och hörvärt i Barcelona

Kvällarna är mörka i Barcelona jämfört med hemma i Sverige. På berget Montjuïc är det därför lämpligt att visa vattenspel i de stora fontäner som finns där. Flera föreställningar ges på kvällarna torsdag - söndag under sommaren. Här en kort video från igår:


Olympiastadion från sommarolympiaden i Bercelona 1992 ligger också på berget Montjuïc. Den drar fortfarande stor publik. Förra veckan var stadion utsåld när Madonna uppträdde där. Trafikapparaten säckade ihop så att min sambos döttrar som hade lyckats få biljetter till konserten fick gå flera kilometer för att ta sig hem till Sagrada Familia där vi alla bor inneboende hos äldsta dottern.

Vi bor förstås inte inne i katedralen som den store byggmästaren Gaudi gjorde utan i en lägenhet med en imponerande utsikt över bygget som kanske blir klart 2020 eller 2030?

Gaudi och Sagrada Familia är värda minst ett eget inlägg vardera i bloggen. Det kommer!



Den mest kända idrottsarenan i Barcelona - FC Barcelonas fotbollstadion Camp Nou - ligger också ganska nära Montjuïc, bara ett stycke längre in från Medelhavet.

Det här får räcka för idag från Barelona där middagstemperaturen varierat mellan 28 - 34 grader sen vi kom hit. Skönt sommarväder och sällan några moln synliga. Det lär visst kunna bli lite regn på sönda! Men då åker vi hem. Hittills har jag bara känt några vattenstänk här - det var igår kväll när vi stod på läsidan av fontänen och det kom en vindpust...

Ibra i Barcelona och Ibra i Tanger

Det är mycket Ibra i Barcelona just nu. Så mycket har jag inte hört om Ibra sen på 1950-talet när jag varje kväll rattade in Ibra Radio från Tanger, pingströrelsens kortvågssändningar som min mormor ville lyssna till.

Men Ibra som jag hört och sett så mycket om de senaste dagarna är vår svenske Ibra, Zlatan Ibrahimović. Sent igår kväll introducerades Zlatan på sin nya hemmqarena Camp Nou i Barcelona inför 60 000 entusiastiska fans.

Det var Zlatans tredje lyckligaste stund efter födelsen av hans två barn. Att nu få tröja nummer 9 och att få spela i FC Barcelona verkar vara en stor dröm som går i uppfyllelse för Zlatan. Jag kollade in läget i FC Barcelonas stora shop i Camp Nou och det fanns redan massor av "9 Ibrahimivic-tröjor" att köpa för ca. 900 kr styck.

Som Rävvåling tyckte jag att priset var för högt så jag nöjde mig med att köpa en kepa för 120 kr. Jag är ju ändå en Barca-fan sen tidigare. Och skulle det inte lyckas för Zlatan att bli den superstjärna i Barca som alla förväntar sig här så kan min mössa med den mer opersonliga texten FC Barcelona kanske hålla sig modern under ännu några spelarbyten. Själv tror jag dock på Zlatan som en kreativ ledande spelare i Barca.

Annie min sambo som har spanska som modersmål och behärskar åtminstone tre övriga världsspråk kan eventuellt bli ansvarig för säkerheten bakom spelarbåsen som ju egentligen är stora plastbubblor.


För egen del kan det bli aktuellt att svara för säkerheten framför skåp nr 9 i hemmalagets omklädningsrum. I så fall ingår också att noggrannt rengöra taktik-tavlan när spelarna är på väg ut på planen. Jag ska genomgå ett språktest i skånska i morgon.

Tyvärr missade jag boule-träningen på Furuliden

Jag åkte till Barcelona för att bevaka kultur och sport här i Katalonien under tio dagar. Här har också turismen hittills hållit mig i sitt grepp. En hel eftermiddag på playan här i Barcelona och i går en heldagsutflykt till Sitges, en känd turistort 35 km sydväst om Barcelona fick mig till en lat dag med promenader i staden men större delen av dagen vid den långsträckta playan.

Temperaturen, 33 grader gör mig lite slö och vad jag vet var det lugnt både på kultur- och sportfronterna i Barcelona så jag kunde koppla av ganska bra på playan i Sitges.

Sitges är en liten stad av Ludvikas storlek. Playan är huvudattraktionen och på bilden ses den stora bukten med fem vågbrytare som delar av stranden i sex avskilda playor. Under tågturen såg vi att i stort sett hela kuststräckan består av sandstränder. Det lär finnas 17 badstränder på en sträcka av fyra km i Sitges. Karneval i februari och festivaler som avlöser varandra året runt.

Dagens händelse i Barcelona är annars att min dotter anländer med flyg från Västerås i kväll. Vi ska utforska Barcelona tillsammans och i morgon, måndag kommer Zlatan. Han ska bara läkarundersökas innan hans övergång till FC Barcelona kommer att offentliggöras officiellt.

Vi återkommer med fler nyheter från varma men trivsamma Barcelona.

Wernerteatern meddelar från Barcelona!

I Dan Andersson-veckan i Saxdalen:

Wernerteatern: "Stjärnan" - en kortpjäs av Werner Aspenström och ett sångprogram.

Plats: Saxdalens Folkets Hus Tid: Tisdag 28/7 kl 18.00

Entré: 80:- Arrangör: Rävvåla Kulturförening.

Wernerteatern med säte i Saxdalen och som har som huvuduppgift att verka för kännedom om författaren Werner Aspenströms dramatik medverkar även i år i samband med Dan Andersson veckan genom att framföra kortpjäsen Stjärnan i Folkets Hus Saxdalen tisdagen den 28 juli kl 18.00

Aspenström kallar Stjärnan för ”en liten komedi om en orimlig kypare eller några orimliga gäster”. Scenen är en enkel utskänkningslokal där en ytterst myndig och bestämmande kypare regerar och är allt annat än trevlig mot gästerna. Kerstin Ståhl svarar för regi och bearbetning och hon har också lagt in några sång- och dansnummer i föreställningen. I rollerna ses: Kyparen: Ing-Marie Lerström, En försynt gäst: Åke Lundeberg, En påstridig gäst, dir. Runnberg : Jens Beronius, En stillsam gäst, dir. Runnberg: Lars Persson, Saltaste bönan/Indianpojken: Eljas Inger Beronius, Tyra (alltiallo): Kerstin Ståhl.

Efter en föreställning av pjäsen i Söderbärke i juli 2007 skrev Dalarnas Tidningars Anders Lagerquist: De Saxdalsbaserade entusiasterna har gett scenisk must till fem av Aspenströms dramer. Händerna ihop i varma applåder för det.(…) Det är absurdistisk teater med lika mycket bråddjup som genial enkelhet… Pjäsen antar emellanåt en David Lynchfärgad absurditetsmystik, och det är ett mycket gott betyg.

Efter paus kommer ensemblen att framföra ett visprogram med alster från fyra av våra stora visdiktare och kompositörer: Olle Adolphson, C M Bellman, Evert Taube och Povel Ramel.

Entré: 80:- inklusive servering i pausen. Arrangör: Rävvåla kulturförening och Werner Aspenströmsällskapet.

Som självutnämnd och nyanländ kulturobservatör för Rävvåla Kulturförening i Barcelona fick jag idag ovantående information från Lars Persson. Har man informatörer på plats i hembyn går det bra att blogga från andra kulturorter.

Besökfolkets Hus på tisdag kväll! Det är inte så ofta vi har levande teater i vår by.

Heja Norge! Dere er kjempe-bra!

Nyhet: Vädret på Malbacken.

Norrmän är inte dumma! I går nästan klagade jag på norrmännen, ja jag kallade dem till och med norskar, ett ord som inte finns i svenska språket, inte ens i Svenska akademins omfattande ordlista. Jag till och med antydde att befolkningen på andra sidan Kölen skulle kunna använda sig av den makt som omfattande väderprognoser kan innebära - på ett sätt som skulle kunna vara befogat ur norsk synvinkel med tanke på alla våra svenska Norge-historier.

Jag tar tillbaka all kritik om att Malbacken inte fått någon egen vädersida och jag ska aldrig mer kalla er norskar utan norrmän! Men en norsk kvinna kommer jag förstås fortfarande att kalla norska - och flera norskor.

Det här med folkgrupper och språkgrupper är ju inte helt lätt. De flesta i Norge pratar norska men en del pratar kvänska. Ja, jag stavade inte fel på ordet "svenska": Kvänska är ett av Norges sex officiella minoritetsspråk. Till råga på allt har norskan (språket) två varianter av skriftspråk. Nästan 90 procent av befolkningen skriver på bokmål och ungefär tio procent använder nynorsk.

För den som vill veta mer om hur ett ord översätts mellan åtta språk (engelska och sju nordiska) kan få hjälp av en ordbok på Internet som kallas Tvärslå.

Förklaringen till att jag inte hittade Malbacken när jag gjorde min tabell över vädret i olika orter i kommunen var att man i Norge betraktar Malbacken som ett lantbruksområde! Precis som Gammalbodarna (3.3 km) Slogåsen (3.3 km) Slogsveden (3.7 km) Björnhyttan (3.7 km) Halvars (4.1 km) Östra Låsberg (4.1 km) Ullnäsbron (4.1 km) Saxberget (4.1 km).

Malbacken och de nämnda orterna har klassats under rubriken "Väderprognoser för Sveriges lantbruk och gårdar". Jag är helt nöjd med det. Kanske jag blir klassad som bondgubbe eller bondlurk... Men vad gör det? Vi har ju traktor!

Och särskilt nöjd blev jag när jag hittade väderprognosen för Malbacken och såg vårt hus på bild nere i vänstra hörnet. De duktiga norrmännen hade lagt huser på rätt ställe, på Malbacken. I går såg jag bara den bilden på prognosen för Ullnäsnoret som förresten är lite felplacerat på kartan. Men tänk att norrmännen kan veta så mycket på så långt avstånd!

Önskemål angående vädret

Jag har fått en fråga: "Länken till Vädret i Saxdalen verkar ju bra, väldigt detaljerade prognoser. Men om man t.ex. ska åka från Saxdalen till Ludvika och samtidigt hämta ett litet paket hos en vän i Sunnansjö... Ja då kan det vara bra att på ett enklare sätt hitta väderprognoser över de alternativa vägval som man fortfarande har. Man skulle vilja ha prognoser för de närmaste timmarna för både vägen norr om och söder om Väsman.
Jag har ett litet rött paket men har aldrig frågat förr"

Svar: Jag håller fullständigt med dig! Själv slank jag igenom avspärrningen mellan Grängesberg och Klenshyttan förra veckan precis när grävskopan bara hade så lite kvar av vägen att gräva av - så jag kom just över innan stoppbockarna ställdes ut.

Då hade jag ännu inte sett den väderprognos som nu nås från bloggen. Nu har jag insett att man kan ha både nytta och nöje av en så detaljerad väderprognos. Och tänk om man hade det lika detaljerat geografiskt!

Därför gjorde jag följande tabell:

Saxdalen	Norra Västansjö	Persbo
Rävvåla	Norrbo	Gräsberg
Nävbacken	Stakheden	Sörvik
Långfallsgruvan	Grangärde	Iviken
Olsjön	Roskänge	Burens
Ullnäsnoret	Rönnäset	Brunnsvik
Broby	Östanbjörka	Dröverka
Norhyttan	Ställberget	Norrvik
Burängsberg	Nyhammar	Blötberget
Skattlösberget	Kvarnheden	Gonäs
Ulriksberg	Saxhyttan	Grindfallet
Säfsbyn	Karlsänge	Klenshyttan
Fredriksberg	Norsån	Hällsjön
Sunnansjö	Torsberg	Grängesberg
Lågnäset	Abborrberg	Blåns
Grytänge	Bringsjöberget	Björkås
Stensbo	Skattlösberget	Björktorp
Botåker	Ludvika	Laritstorp
Botgärde	Marnäs	Gudmundberget
Botberget	Landforsen	Björnberget
Södra Västansjö	Håksberg	Sandudden

Så om du ska åka till huvudstaden - det här är ju en lokal blogg så kommunhuvudstaden är Ludvika. Åker jag från Malbacken - där jag bor - och ser att det vara busväder åt Botåkershållet men soligt på Lågnäset kanske det är bäst att ta Lågnäsvägen genom Sunnansjö.

Eller om det är fint väder hela sträckan söder om Väsman kan man ju kanske hämta paketet på tillbakaresan. Man kan ju se väderförändringen i Sunnansjötrakten timme för timme framöver.

Men finns det inga nackdelar med den här väderlänken? Bara en allvarlig som jag ser det: Det finns inga prognoser för Malbacken! Och vem ska vi skylla det på? Ja inte på Saxdalen blogg. Vi skulle gärna publicera prognoser för Malbacksvädret men data till den här webbplatsen kommer från Norge. NRK, Norges radio och Meteorologisk institutt i Norge ansvarar för data och prognoser.

Här har ju norskarna ett gyllene tillfälle att ge igen för alla Norge-historier som vi producerat. Men när det gäller väder så är Norge ibland lite före oss i Sverige. De hade namngett Stormen Gudrun, eller egentligen Orkanen Gudrun redan innan den bildats... men nu är vi ju ute på internationellt vatten så det kanske vi ska ta senare i den mer internationella systerbloggen.

Saxdalen blogg tar på intet sätt något som helst ansvar för dåligt väder, väder som inte stämmer med prognoserna eller t.ex. väder som vållar skador på egendom, människor eller djur. Vi bara förmedlar prognoser. Att Skattlösberg kommit med två gånger i tabellen beror sannolikt på efterdyningar efter Dan Andersson-veckan.

Barnarbete i Rävvåla redan 1841

Inslagen i Saxdalen blogg är numera lite sporadiska, delvis p.g.a. semestertider men mest av angelägna och intressanta andra sysslor. Arbetet med den specialutgåva av Årsskriften GRÄNGE som bara ska handla om Rävvåla/Saxdalen är en stimulerande och intressant sysselsättning.

Just nu har jag sysslat med artikeln om Kanalsystem vid Räfvåla Hytta. Artikeln som liksom nästan alla i den kommande publikationen är skriven av Lars Åhlström publicerades första gången i GRÄNGE nr. 28, 1997. Där förekommer uppgiften om barnarbete men också en mängd annan intressant historia som vi fortfarande kan se lämningar av i vår by. Av ett utdrag ur artikeln framgår:

"att kanalbygget krävt 1127 Mansdagsverken, 105 Qvinsdagsverken och 73 Gossedagsverken. Dessutom 352 kördagsverken. Sammanlagt 24 personer arbetade vid kanalbygget. Den genomsnittliga arbetstiden per person var ca. 50 dagsverken. Såsom ansvarig för kanalbyggnads-arbetet står Snuf Anders Persson noterad för 80 l/2 dagsverken. Anläggningen skulle alltså ha tagit en tid om ca.3 månader.

1 mansdagsverke betalades med 40 shilling, 1 qvinsdagsverke med 24 shilling och 1 gossedagsverke med 12 shilling. Arvoden för kördagsverken varierade från 1 Rd 24 sh. Till 2 Rd, med en häst. För körning med tuspann betalades 3 Rd 16 Sh (1 Rd=48 sh)."

Förhoppningsvis kommer publikationen att hinna tryckas och finnas till försäljning vid Saxdalens Dag den 22 augusti. Vill du vara säker på att få ett eget exemplar av den begränsade upplagan kan du skicka ett meddelande till min e-postlåda med adress

olahagfall@gmail.com

Priset för skriften blir 100:-

Gränge är en guldgruva för alla som är intresserade av Grangärdebygden. De 39 nummer av årsskriften som hittills publicerats utgör ett oväderligt historiskt material. Och nu har Hembygdsföreningarnas Samarbetskommitté gett alla med intresse för Rävvåla/Saxdalen tillåtelse att plocka russinen ur kakan med en specialskrift om byn.

Vi i Rävvåla Kulturförening tackar och tar emot och arbetar vidare för att förverkliga denna dröm. Den uppstod i en studiecirkel om Rävvåla/Saxdalen under hösten 2008.

Å så var det vädret...

Vi väderbitna svenskar har ju, som vi redan varit inne på i den här bloggen, åtminstone ett samtalsämne som vi kan ta till när vi träffar andra svenskar. Tystlåtna som vi kanske är kan det vara svårt att helt plötsligt stå öga mot öga med en främmande människa och i hastigheten inte hitta något att prata om. Där har vi svenskar en klar räddningsplanka: Väder finns ju alltid, både det som har varit, det som är och det som ska komma och som vi bara kan spekulera om.

Som bloggare har jag känt att det fattats någonting viktigt i den här bloggen, något som alltid finns där och som intresserar många men som man inte behöver skriva om i varje blogginslag. Jag har tidigare åtminstone ägnat ett helt inslag åt i stort sett bara väder men som sagt: Vi har ju väder varje dag!

Lösningen ser du i vänsterspalten: Å så vädret i... Saxdalen. Klickar du på Saxdalen här i texten så kommer du till en webbplats som berättar om vädret just nu (t.ex. om du inte dragit upp rullgardinen ännu och är osäker på om det är värt att göra det). Du kan se det kommande vädret timme för timme och se prognoser för två eller tio dagar framåt.

Man blir ju lätt yrkesskadad av det man sysslat med under sitt arbetsliv och därför faller den här vädersidan mig helt i smaken. Den är pedagogisk (jag studerade och undervisade i ämnet pedagogik i ca. 25 år). Utformningen gör den anpassad till alla åldrar från förskolebarn som inte kan läsa eller som börjat bokstavera sig fram här i livet - till pensionärer som behöver förstoringsglas för att läsa tidningarnas väderprognoser. Tydlig text och stora bilder... Den innehåller statistik (som jag också studerade och undervisade i under samma 25 år och sedan arbetade med som produktionsstatistiker i 15 år). Ja visst får man sina sviter av ett helt arbetsliv...

Nu har jag varit lite opedagogisk som skrivit så mycket om någonting som ni själva kan förstå mycket bättre om ni tittar på den - vädersidan. Och det fiffiga är att ni inte behöver leta på det här inslaget för att klicka på länken till vädret i Saxdalen. Nej länken kommer att finnas kvar i vänsterspalten, varje dag framöver - i ur och skur.

Här hade jag tänkt lägga in en bild som visar den molntyp som vi har just nu över Malbacken. Problemet är att det är stålande sol, inte ett moln så långt ögat kan nå. Och när jag jämför det med aktuella vädret på webbplatsen för Saxdalens väder stämmer det helt! Temperaturen som jag har på en termometer i skuggan, 1,5 m från husväggen för att inte påverkas av avvikande temperatur i och utanpå huset, visar 22,6 grader medan webbplatsen visar 22. Det stämmer ju ganska bra och vi får väl dras med att inte se någon molnbild men i stället kunna njuta av solen från en molnfri himmel.

Jag har haft ett meteorologisk problem med mina regnmätningar. Min far hade redan innan jag flyttade tillbaka till Malbacken 2007 under flera år haft en enkel regnmätare på gräsmattan. Pluvimeter heter det på meteorolgernas språk. Jag har inte gjort några systematiska observationer men den senaste tidens regn fick mig att tömma den för en vecka sen. Jag tyckte att det var lite vatten i den efter allt regn men antog att det berodde på att mätaren blivit inflyttad under ett äppelträd vid gräsklippning. Jag tömde den och flyttade ut den på en öppen del av gräsmattan. Sen såg jag att min svåger Torsten hade köpt en likadan regnmätare. Efter några dagar jämförde jag lite med Torstens regnmängder. Det visade sig att jag bara fått en bråkdel av hans nederbörd.

Förklaringen visade sig vara en mikroskopisk en spricka på undersidan av min mätare som gjorde att vattnet sakta rann ut.

Nu är det semestertider och jag hoppas att vi efter semestrarna kan säga att: Men det var ju i alla fall vackert väder!

Jag hade en gång en båt...

Sjön, havet och båtar har alltid fascinerat mig. Så långt jag kan minnas bakåt i tiden så var Stackarbergslandet, Sandlandet och Smedtorpet, alla på Saxens östra sida platser som jag älskade att besöka. Men också på andra sidan av sjön trivdes jag. Jag var ganska ofta hos Lindéns eller Erik Jans på östra sidan.

Varje sommar var jag med min mamma minst en gång till Erik Jans för att tvätta mattor. Det var inte så mycket mattvätt för mig men jag hade alltid full sysselsättning vid strandkanten och att vara vid sjön var aldrig tråkigt.

Vid Slamhavet var jag också när jag var liten, med min farfar som hade båt och han hade båten lite norrut vid en brygga vid Neregårds land. Där hade också Alfred Heij sin båt och jag fick också åka i den ibland. Min morbror Elis hade också en båt som låg vid Stackar-bergslandet. Alla båtarna hade det gemensamt att de var hårdstartade.

Som pojke var det ett äventyr att vara med vid sjön och i båtarna. Många gånger hade jag nog gett upp hoppet om att motorerna skulle starta men ändå minns jag inte att vi någon gång när vi fick ro tillbaka utan att motorerna startat. Båtägare på den tiden fick ha tålamod!

På bilden till vänster sitter min mamma och jag i aktern på farfars (Karl Fredriksson) båt vid ångbåts-bryggan vid Slamhavet.

Min farmor Frida är också med på bilden. Jag åkte många gånger med farmor och farfar på turer ut på Väsman i den här båten. Den hade en Sjöstrands-motor, en inombordare som gick bra när den en gång startat.

Jag finns också med på en annan båtbild från nästan samma plats: Min morbror Elis Haag i sittbrunnen och bredvid båten min far Harry och Rune Heij.

Jag antar att det här var morbror Elis båt som håller på att vårrustas men det skulle också kunna vara Alfred Heijs båt. Om någon kan ge mig information om båten är jag tacksam.

Till vänster om båten syns pumphuset som låg på södra sidan av den järnvägsbank där man körde ner slig från anrikningsverket för att tippa ner i de pråmar som sedan bogserades med ångbåt till Ludvika. Bryggan på den tidigare bilden låg direkt norr om järnvägsbanken.

Från den bryggan startade Ahrenbergs rundflygturer när jag gjorde min första flygtur. När jag var lite äldre, 13-14 år startade vi från bryggan när vi åkte vattenskidor ett par somrar. Härifrån utgick tidigare de ångbåtsturer som var populära under ångbåtsepoken. Ångbåtarna blev inte bara fraktfartyg utan också nöjesfartyg med utflykter till t.ex. Mässanslandet. Det förekom musik på ångbåtarna i Väsman och man dansade säkert både på båtarna, på bryggor och på land när man lagt till.

Någon gång i skarvet mellan 60/70-talet hade jag och min sambo en segeleka i Solhagviken i Väsman. Vi köpte den i Knäm i Bohuslän och seglade ganska mycket i Västkustens saltvatten när vi arbetade på Ludvika barnkoloni Brevik innanför Bohus Malmön. Jag ringde på en annons i Bohuslänningen. En äldre kvinna svarade: Ja den ligger på land vid stranden, sväng till vänster vid Esso-tappen i Knäm och kör ner till vattnet! Det gjorde vi och köpta båten, en GKSS-segeleka.

Vid Brevik lärde vi oss att segla och också att en båt mår bäst av att ligga fritt i vattnet förtöjd vid en boj eller ett säkert ankare. Så låg den ett par år i Väsmans vatten i Solhagviken innan den såldes och blev fick sin hemmahamn i Lindesjön vid Lindesberg.

Jag vill inte gnälla

Men verkligheten gör mig ibland både besviken och arg. Begreppet Verklighet har filosofiskt sett två skilda betydelser:

1. Det som är förverkligat i motsats till det som är möjligt
   
2. Verkligheten i motsats till det som en observatör felaktigt uppfattar som verkligt

Jag vill inte fördjupa mig i filosofiska diskussioner utan direkt tala om vad som skuggade min dag förutom de svarta tunga moln som hängt över Malbacken större delen av dagen.

Jag har varit OK-medlem sedan mitten av 60-talet. Som student var det viktigt att hålla alla kostnader så låga som möjligt. OK:s återbäring var på den tiden attraktiv. För mig var också den kooperativa tanken, medlemsägt med medlemmarna som företagsledare och samtidigt kunder som fick dela på företagsvinsten ett synsätt som jag sympatiserade med. Det gör jag fortfarande, men inte med OK!

När jag flyttade tillbaka till Saxdalen för två år sedan var det naturligt att min mack blev OK i Sunnansjö. Min mor bor på Solgärdet och jag besöker henne för det mesta 2-3 gånger per vecka. Att tanka i Sunnansjö blev en självklarhet.

OK i Sunnansjö är nu borta sen flera månader, trots stora protester från kunderna i Sunnansjö med omnejd. Jag bestämde mig då för att bara använda mitt ny Volvo-kort som skulle fungera både på Tanka (Volvos egna mackar), OK och också på andra ställen.

Idag var jag till Grängesberg för att tanka med mitt Volvo-kort, på OK som jag gjort så många gånger tidigare. Nej, kortläsaren fungerar inte. I kassan upplystes om att man inte visste när eller om kortläsaren kommer att fungera i framtiden. Men jag kunde tanka på den manuella pumpen och betala med kortet i kassan.

Då åkte jag till Ludvika och tankade på Tanka! Jag använde mitt kort som fungerade utmärkt, precis som det skulle ha gjort hos OK i Grängesberg.

Då beslutade jag mig för att ta ut mina sparade pengar som jag har som OK-medlem och säga upp mitt medlemsskap. Mitt sista inköp hos OK var för någon månad sen då jag köpte en spray på OK i Ludvika.

Om vi som medlemmar fått någon ekonomisk redovisning och motivering till nedläggningen av OK i Sunnansjö skulle jag fortfarande handla alla mina bensin- och oljeprodukter hos OK men nu ansluter jag mig till den som jag vet ganska stora skara bilister Grangärde socken som inte längre gör några inköp längre hos OK, likt min syster som numera tankar enbart Jet...

OK:s nedläggningar har ingenting med alternativ 2 i inledningen att göra: Det är ingen missuppfattning av vare sig oss OK-medlemmar eller övriga kunder som tankat på OK att bensinmackarna lagts ner.

Däremot kan det för OK:s ledning vara aktuellt att fundera över tolkningen i alternativ 1: Hade det kanske varit en bättre strategi att behålla kunderna vid de små mackarna som OK-kunder. De åker ju nu inte till nästa närmaste icke-nedlagda OK-mack för att tanka - utan till närmaste konkurrent!

Alla är inte rädda för regn

Nu är det ju sommar och med den svenskt sommar-väder, det dominerande samtalsämnet i många sommarkonversationer. Själv har jag mest hållit mig inne de senaste dagarna för att skanna bilder och text till den planerade specialutgåvan av GRÄNGE med artiklar som handlar om Rävvåla/Saxdalen. (Du som vill reservera ett exemplar av den lilla upplagan av Gränge special, om Saxdalen/Rävvåla genom tiderna: Meddela detta till: olahagfall@gmail.com).

Men alla är inte rädda för regn. Eller litar på John Pohlman om han lovar att det ska bli uppehåll. Se här ett utdrag ur ett e-brev min bloggkollega Sörby-bo och jag fick idag från Vesa Hartikainen, numera boende i Norrböle utanför Sundsvall. Bor man där och vill höra tre generationer Wallman spela fiol... Ja då kan man ju göra som Vesa, åka till Bingsjöstämman som i onsdags. Det här är ett utdrag ur hans brev:

Jag tvekade själv in i det sista, men litade på Pohlman www.klart.se som "garanterade" att regnet skulle upphöra efter kl.20, så jag åkte hemifrån kl.15 och kom fram till Bingsjö kl.1830 efter 22 mils körning och middag i Bollnäs, lagom för att hinna se och lyssna på Saxdalens Spelmanslag som spelade upp till dans på "Bystugubanan" mellan kl.1950 och 2040. Uppträdandet skedde under tak, så det gjorde inget att det kom någon ytterligare skur under tiden, fast därefter var det uppehåll resten av kvällen. Publiken var särskilt förtjusta i tredje generationens spelman av släkten Wallman - lille Olle Wallman!

Jag blev själv väldigt hedrad när spelmanslaget spelade och sjöng Dan Anderssons visa om Gunnar Vägman, "den reslige finnen", för sången var väl riktad till mig....?

Och det här fick Vesa se och lyssna till. Han stannade i Bingsjö till strax efter midnatt, startade då sin 25-mila återfärd till Norrböle. Tröttheten satte in norr om Delsbo och ett par timmars sömn i bilen vid Dellens strand blev nödvändig.
Det sägs ju att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Ja antingen är Vesa inte alls rädd för regn eller litar han helt på John Pohlman.

Och John Pohlman är inte heller rädd för vatten. Han har varit i Colombia och blivit expert på Colombias längsta dam Rio Magdalena, den 150 mil långa floden som flyter genom en stor del av Colombia. Han var där som hydrolog. Jag har träffat honom en gång, inte i Colombia utan i Örebro, när han besökta min kompis Nadias restaurang.

Sommarhändelser som gör mig glad

Det finns mycket att glädjas åt här i livet. Att ha sina föräldrar i livet när man själv blir äldre är nog något som de flesta gläds åt. Själv har jag just haft förmånen att fira min mors 93-årsdag.

Min mamma föddes precis som jag på Hagfallstorpet i Saxdalen och har bott där nästan hela sitt liv. Under ett år bodde hon i Stockholm när min far utbildade sig på Påhlmans Handelsintitut. Min mamma var länge som de flesta fruar i hennes ålder "hemmafru". Det betydde att hon alltid fanns hemma när jag kom från skolan och alltid fanns hemma när jag var hungrig, gjorde mig illa eller behövde någon hjälp. Men mamma ville gärna arbeta och bidra till familjens försörjning och hon sydde "kontorsrockar" som hon sålde och hon var en hejare på att plocka bär.

Jag minns många vandringar i skogen när min mamma plockade lingon. Hon plockade en 30-liters bärkont full med lingon på samma tid som jag plockade en liter. En del bär sålde hon och några lådor skickades till släktingar i Skåne som skickade tillbaka lika många lådor med päron som de odlade.

Jag hade också förmånen att alltid ha min mormor hemma när jag växte upp. Hon levde tills jag var 25 år och var också en trygghet under hela min uppväxt. Mamma funderade på att utbilda sig för att kunna ta anställning i något mer stadigvarande jobb. Det blev en utbildning till Sysselsättningshandledare vid Haraldsbo-skolan utanför Falun. Med den utbildningen fick hon sedan arbeta med sysselsättningsterapi på åldersoms-hemmen Granliden i Grängesberg och Solgärdet i Sunnansjö.

Idag bor min mamma på Solgärdet där hon tidigare arbetade. Hon får bra vård och omsorg av personalen och trivs bra. Hon sjunger gärna med personalen och hon lyssnar gärna på den musik och sång som inte sällan erbjuds de boende på Solgärdet.
På bilden ses min mamma vid ett av hennes besök på födelsegården Hagfallstorpet förra sommaren.

När jag fick min pension 1 januari 2007 hade jag sett fram emot att också få tid att ta vara på min fars stora kunskap om människor och historia i Saxdalen och gamla Grangärde kommun. Tyvärr dog min far samma dag som jag fick min pension. Men min mor finns kvar och min syster och jag besöker henne ofta och gläds åt att hon har en lugn och trygg ålderdom. 93 år är en aktningsvärd ålder och vi hoppas att vi får fira födelsedagar med henne under flera kommande 2 juli.

Min mamma är till glädje för oss barn, släktingar, personal och boende på Solgärdet. Det gör mig glad.