Jag hade en gång en båt...

Sjön, havet och båtar har alltid fascinerat mig. Så långt jag kan minnas bakåt i tiden så var Stackarbergslandet, Sandlandet och Smedtorpet, alla på Saxens östra sida platser som jag älskade att besöka. Men också på andra sidan av sjön trivdes jag. Jag var ganska ofta hos Lindéns eller Erik Jans på östra sidan.

Varje sommar var jag med min mamma minst en gång till Erik Jans för att tvätta mattor. Det var inte så mycket mattvätt för mig men jag hade alltid full sysselsättning vid strandkanten och att vara vid sjön var aldrig tråkigt.

Vid Slamhavet var jag också när jag var liten, med min farfar som hade båt och han hade båten lite norrut vid en brygga vid Neregårds land. Där hade också Alfred Heij sin båt och jag fick också åka i den ibland. Min morbror Elis hade också en båt som låg vid Stackar-bergslandet. Alla båtarna hade det gemensamt att de var hårdstartade.

Som pojke var det ett äventyr att vara med vid sjön och i båtarna. Många gånger hade jag nog gett upp hoppet om att motorerna skulle starta men ändå minns jag inte att vi någon gång när vi fick ro tillbaka utan att motorerna startat. Båtägare på den tiden fick ha tålamod!

På bilden till vänster sitter min mamma och jag i aktern på farfars (Karl Fredriksson) båt vid ångbåts-bryggan vid Slamhavet.

Min farmor Frida är också med på bilden. Jag åkte många gånger med farmor och farfar på turer ut på Väsman i den här båten. Den hade en Sjöstrands-motor, en inombordare som gick bra när den en gång startat.

Jag finns också med på en annan båtbild från nästan samma plats: Min morbror Elis Haag i sittbrunnen och bredvid båten min far Harry och Rune Heij.

Jag antar att det här var morbror Elis båt som håller på att vårrustas men det skulle också kunna vara Alfred Heijs båt. Om någon kan ge mig information om båten är jag tacksam.

Till vänster om båten syns pumphuset som låg på södra sidan av den järnvägsbank där man körde ner slig från anrikningsverket för att tippa ner i de pråmar som sedan bogserades med ångbåt till Ludvika. Bryggan på den tidigare bilden låg direkt norr om järnvägsbanken.

Från den bryggan startade Ahrenbergs rundflygturer när jag gjorde min första flygtur. När jag var lite äldre, 13-14 år startade vi från bryggan när vi åkte vattenskidor ett par somrar. Härifrån utgick tidigare de ångbåtsturer som var populära under ångbåtsepoken. Ångbåtarna blev inte bara fraktfartyg utan också nöjesfartyg med utflykter till t.ex. Mässanslandet. Det förekom musik på ångbåtarna i Väsman och man dansade säkert både på båtarna, på bryggor och på land när man lagt till.

Någon gång i skarvet mellan 60/70-talet hade jag och min sambo en segeleka i Solhagviken i Väsman. Vi köpte den i Knäm i Bohuslän och seglade ganska mycket i Västkustens saltvatten när vi arbetade på Ludvika barnkoloni Brevik innanför Bohus Malmön. Jag ringde på en annons i Bohuslänningen. En äldre kvinna svarade: Ja den ligger på land vid stranden, sväng till vänster vid Esso-tappen i Knäm och kör ner till vattnet! Det gjorde vi och köpta båten, en GKSS-segeleka.

Vid Brevik lärde vi oss att segla och också att en båt mår bäst av att ligga fritt i vattnet förtöjd vid en boj eller ett säkert ankare. Så låg den ett par år i Väsmans vatten i Solhagviken innan den såldes och blev fick sin hemmahamn i Lindesjön vid Lindesberg.