Att köpa en timmerstuga för barnbidraget

I några tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Mässan där jag har varit många gånger redan under min tidiga barndom. Mässans-landet på söder sida av Väsman. Dit åkte vi skidor på vintern och vi gick eller åkte båt på sommaren. På den tiden fanns ingen väg mellan Ullnäsnoret och Gonäs som det gör idag så man gick genom skogen.

Vi hade två anknytningar med Mässan. Min farfar Karl Fredriksson byggde tillsammans med Vernet Ahlkvist och Einar Haag en motorbåt, "Trion". Den hade en inombordsmotor tillverkad i Rävvåla av det tekniska geniet Hjalmar Sjöstrand. Med den fraktade de byggnadsmaterial till Mässan och byggde en sommarstuga bara 100 m från Sandbäcken. Stugan hade fiffiga lösningar med bäddar som fälldes upp mot ena väggen, där fanns fotogenkök och en liten jordkällare. Det var en trivsam sommarstuga.

En och en halv kilometer längre österut arrenderade min morbror Elis Haag en fäbodstuga. Jag har många härliga minnen från Mässan både på vintern och speciellt på sommaren.

När min far köpt vår första bil i början av 50-talet blev det många bilturer till olika ställen i Dalarna, Värmland och Västmanland och på somrarna också runt i Sverige. Vi började drömma om en egen sommarstuga i Mässan. Och så fort min far var ledig från jobbet blev det för det mesta en biltur.

Så hände det sig att vi i början av 60-talet tog en tur upp i finnmarken och utforskade stickvägarna som gick ut från Fredriksbergsvägen. Vi åkte igenom Ulsiksberg och tog sen till höger på en okänd väg. Vi kom upp till en gård, ett lång brädfordrat timmerhus och en timmeruthus. Uthuset hade tydligen använts som stall, det var inrett med två boxar.

Hela gården verkade övergiven och uthuset passade bra in på våra drömmar om en egen sommarstuga i Mässan. Min far kände de flesta som bodde i gamla Grangärde socken och han visste att det bodde en skogvaktare i Ulriksberg. Vi åkte till skogvaktaren som hette Nils Carlsson. Efter en ganska kort diskussion så var timmerstallet vårt. Min syster hade fortfarande barnbidrag som hämtats ut på posten och det blev grundplåten i vår timmerstomme från Sandsjöhöjden.

Sen var det massor med jobb innan drömmen blev verklighet. Timmerstommen plockades ner på sommaren och kördes med lastbil till Sandviken i Sunnansjö. Där fick den vänta på att isen lagt sig ordentligt på Väsman. Då fraktades timret på kälkar efter en traktor över till Väsmans södra strand där det drogs upp på land.

Sen började det stora arbetet att montera upp timmerstommen igen och i juli 1966 var det dags för taklagsfest. Vi köpte en båt för att kunna frakta fönster, virke, panel och allt byggmateriel som behövdes. Det fanns ingen väg dit och ingen elektricitet där så allt var primitivt och tog sin tid. Vi byggde ett litet uthus av masonit med sängar och vedspis så att vi kunde övernatta och laga mat under byggtiden. Men huset blev beboeligt och min sambo, mina barn och jag tillbringade många somrar i stugan och själv var jag vaken många nätter för att se den vackra utsikten över Väsman där solen gick ner under horisonten bara ett par timmar för att stiga upp öster om Stensbo till en ny dag.

Väsman är aldrig samma sjö två dagar. Varje dag har den sin speciella prägel. Storlomens rop, någon enstaka motorbåt, åska som ett stort skådespel med blixtarna reflekterade i vattnet.

Här till vänster stugan när den blivit någorlunda färdig.

Här under: Den underbara utsikten över Väsman när solen vilar sig ett par timmar under horisonten. Här råder total ro, tystnad och stillhet.