Inlägg
I ett tidigare inlägg i bloggen har jag erkänt en incident med min första bil vintern 67/68. Jag är nästan säker på att det var vid årsskiftet samma vinter som en annan penibel situation uppstod under vinterkörning.
Jag hade sällskap med... ja det hette ju så på den tiden, ungefär som att man råkat träffa på någon som skulle åt samma håll. Ungdomarna idag skulle väl kalla det för dejtade (som är ett godkänt svenskt ord enligt akademins ordlista). Nåväl, jag dejtade alltså en tjej som arbetade på Sunnansjö sjukstuga (nu Grangärde Vårdcentral) och vi bestämde oss för att fira nyår på Rämshyttans Turistgård som det hette på den tiden. Det var vinterväglag, kallt och mycket snö.
Vi åkte ensamma i bilen till nyårsfirande eftersom mitt sällskap skulle arbeta tidigt på morgonen. Vi skulle åka tillbaka till Sunnansjö direkt efter 12-slaget. Resan till Rämshyttan gick bra. Vi fick parkeringsplats och gick in för att fira nyårsnatten. Jag minns inget särskilt från tillställningen. Det fanns ingen från Saxdalen där men några som jag kände från Sunnansjö.
Kvällen förlöpte väl och när nyåret kom skålade vi i något alkoholfritt eftersom jag körde och min partner skulle jobba tidigt. Efter nyårsceremonin hämtade vi snabbt våra ytterkläder och gick till bilen för att åka hem. Det var mycket kallt, minst -20 grader men min DKW startade utan problem. Vi startade färden för att komma till Sunnansjö. Allt gick bra tills vi kom en bit längs den krokiga vägen mellan Rämshyttan och Grangärde.
Snöplogkanterna var så höga att det var som att köra i ett dike med höga kanter på båda sidor. Men hade plogat två gånger så att snön låg i en bred sluttning på båda sidor av vägen. Strax efter en kurva skar högerhjulet ner i snön. Vägen var plogad utanför vägkanten... jag försökte parera och kom upp på vägen men kunde inte klara nästa sladd som jag fick över mot vänster sida av vägen. Bilen gick mot snöplogkanten och eftersom bilen var ungefär som en pulka på undersidan - en stor slät plåt utan kardan och andra bromsande ojämnhetern - så gled bilen lätt upp på vänster sida av vägen och blev hängande på den breda snöplogkanten.
Vi kunde öppna bildörrarna och ta oss ur och försökte dra bilen nerför kanten tillbaka ner på vägen men det gick inte. Vi orkade inte. Vi hade motorn igång och gick in i bilen för att värma oss och hoppades på att någon bil skulle passera så att vi kunde få hjälp. Men inne i bilen var det fullt med avgaser. Avgasröret mynnade i snön och avgaserna letade sig sen in i bilen. Vi var tvungna att stoppa motorn för att kunna sitta kvar i bilen.
Det var mycket kallt och vi började frysa ordentligt. Men som tur var kom en bil efter 10-15 minuter. Det var fyra pojkar från Sunnansjö. De stannade och gick ur och vi drog på ett par minuter vår bil tillbaka ner på vägen. Det var enkelt med deras hjälp. Vi behövde bara dra bilen bakåt nerför plogkanten - som en pulka. Vi tackade för hjälpen och det hela var klart på några minuter och vi kunde fortsätta vår avbrutna resa till Sunnansjö.
Den här gången var vi någorlunda klädda för vinterkyla men när man får stopp på en bil i stark kyla går det väldigt fort att bli kall. Vi hade tur att det var några Sunnansjöbor som inte stannade tills nyårsfesten var över. Det kanske t.o.m. räddade våra liv. På en starkt trafikerad väg bör man få hjälp men här efter midnatt gick det säkert inte många bilar.
Tack grabbarna från Sunnansjö!
Jag hade sällskap med... ja det hette ju så på den tiden, ungefär som att man råkat träffa på någon som skulle åt samma håll. Ungdomarna idag skulle väl kalla det för dejtade (som är ett godkänt svenskt ord enligt akademins ordlista). Nåväl, jag dejtade alltså en tjej som arbetade på Sunnansjö sjukstuga (nu Grangärde Vårdcentral) och vi bestämde oss för att fira nyår på Rämshyttans Turistgård som det hette på den tiden. Det var vinterväglag, kallt och mycket snö.
Vi åkte ensamma i bilen till nyårsfirande eftersom mitt sällskap skulle arbeta tidigt på morgonen. Vi skulle åka tillbaka till Sunnansjö direkt efter 12-slaget. Resan till Rämshyttan gick bra. Vi fick parkeringsplats och gick in för att fira nyårsnatten. Jag minns inget särskilt från tillställningen. Det fanns ingen från Saxdalen där men några som jag kände från Sunnansjö.
Kvällen förlöpte väl och när nyåret kom skålade vi i något alkoholfritt eftersom jag körde och min partner skulle jobba tidigt. Efter nyårsceremonin hämtade vi snabbt våra ytterkläder och gick till bilen för att åka hem. Det var mycket kallt, minst -20 grader men min DKW startade utan problem. Vi startade färden för att komma till Sunnansjö. Allt gick bra tills vi kom en bit längs den krokiga vägen mellan Rämshyttan och Grangärde.
Snöplogkanterna var så höga att det var som att köra i ett dike med höga kanter på båda sidor. Men hade plogat två gånger så att snön låg i en bred sluttning på båda sidor av vägen. Strax efter en kurva skar högerhjulet ner i snön. Vägen var plogad utanför vägkanten... jag försökte parera och kom upp på vägen men kunde inte klara nästa sladd som jag fick över mot vänster sida av vägen. Bilen gick mot snöplogkanten och eftersom bilen var ungefär som en pulka på undersidan - en stor slät plåt utan kardan och andra bromsande ojämnhetern - så gled bilen lätt upp på vänster sida av vägen och blev hängande på den breda snöplogkanten.
Vi kunde öppna bildörrarna och ta oss ur och försökte dra bilen nerför kanten tillbaka ner på vägen men det gick inte. Vi orkade inte. Vi hade motorn igång och gick in i bilen för att värma oss och hoppades på att någon bil skulle passera så att vi kunde få hjälp. Men inne i bilen var det fullt med avgaser. Avgasröret mynnade i snön och avgaserna letade sig sen in i bilen. Vi var tvungna att stoppa motorn för att kunna sitta kvar i bilen.
Det var mycket kallt och vi började frysa ordentligt. Men som tur var kom en bil efter 10-15 minuter. Det var fyra pojkar från Sunnansjö. De stannade och gick ur och vi drog på ett par minuter vår bil tillbaka ner på vägen. Det var enkelt med deras hjälp. Vi behövde bara dra bilen bakåt nerför plogkanten - som en pulka. Vi tackade för hjälpen och det hela var klart på några minuter och vi kunde fortsätta vår avbrutna resa till Sunnansjö.
Den här gången var vi någorlunda klädda för vinterkyla men när man får stopp på en bil i stark kyla går det väldigt fort att bli kall. Vi hade tur att det var några Sunnansjöbor som inte stannade tills nyårsfesten var över. Det kanske t.o.m. räddade våra liv. På en starkt trafikerad väg bör man få hjälp men här efter midnatt gick det säkert inte många bilar.
Tack grabbarna från Sunnansjö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar