Våren välkomnad till Saxdalen i traditionell ordning

Årets april har delvis bjudit på meteorologiskt sommarväder, (dygnsmedeltemperaturen minst 10 grader). På sätt och vis har sommaren redan varit här men den lite kyliga Valborgs-kvällen påminner oss om att det enligt årstiderna inte är sommar än. Men våren och sommaren är välkomna i Saxdalen och säkert på de flesta platser.
 
Traditionen: Traktor, Snögubben, Saxdalens Manskör, Majbrasa, Vårtal, Fyrverkeri... Ja allt klarades av med bravur också denna sista april. Det är svårt att säga vad som är firandets höjdpunkt men en kandidat är arbetet att lyfta upp den stora snögubben på toppen av den höga rishög som sen tänds på, brasan. Klicka på startpilen för att se lyftet.
 

Vi på Saxdalen blogg är stolta över att kunna rapportera om den långa tradition som Valborgsmässofirandet i Saxdalen står för. Dessutom är den här videon ett bevis för utveckling, modernisering, arbetsmiljöutveckling...

 

Så sent som 2008 lyftes snögubben med handkraft från traktorsläpet upp på den höga rishögens topp. Det var både tungt och riskabelt och är - som här visas - idag ersatt med en modernare metod.

2008 var det som jag såg det fråga om "Traktorn" med Snögubben. I år fick jag se kortegen från början och nu var det inte fråga om en traktor. Nej, se här, en lång rad av traktorer (Klicka på bilderna för förstoring):
 

Snögubbens traktor ankommen till den blivande  brasan. Sen har ni redan sett hur den lyftes upp på rishögen och bara några minuter senare slog lågorna upp runt den stackars snögubben - men den representerade ju bara vintern som vi vill bli av med.

Till ackompanemang av de varma lågorna och knastret från den stora elden sjöng sedan den 30-årsjubilerande Saxdalens Manskör  vårvisor under sin dirigent sedan starten: Roger Broberg.

Innehavaren av Rävvålakroken Evi Andersson höll ett inspirerande vårtal inför de evenemang som kommer under året. Våren var välkomnad!

Saxdalens Manskör fortsatte sjunga alla de kända sånger som hör Valborg till och också flera andra.

Till sist återsod bara fyrverkeriet som också verkade vara mer laddat än vanligt. Då hade skymningen redan sänkt sig ner över festplatsen.                                                                       

Ett hårt år för finnmarken

Grangärde Församlings Minnesbok utgiven av kyrkoherden i Grangärde A. Magnevill är ingen fullständig historiebeskrivning för Grangärde men innehåller ändå många intressanta delar för den som är intresserad av traktens historia. 
 
Magnevill undertecknade bokens inledning i februari 1907 men originalupplagan trycktes först 1925 och den bok som idag finns att tillgå är en faksimilupplaga tryckt 1968.

Låt oss se tillbaka till 1770-talet där Minnesboken beskriver förhållandena för de finnar som bebodde vår finnmark vid den tiden:

"1771 - 1772. En tunna råg kostade lika mycket som en ko.

Åren 1771 och 1772 voro för Västerdalarnes finnmarker fruktansvärda. Hungersnöden var så stor, att finnarne under vintrarne dessa år svulto ihjäl i sina pörten, stundom milsvidt  skilda från folk. Man hittade de arma människorna, omtalas det, med munnen fylld af hö och halm, som de i yttersta nöden tillgripit. De utmärglade finnarne sökte i det längsta på sina skidor finna villebråd men svälten gjorde, att de dignade ned i skogen och sedan återfunnos döda, vanligen svårt sargade af vilddjuren, hvilka stundom endast lämnat skeletten kvar."

Vad gjorde man när man var liten?

Minnet från barndomen är begränsat även om man kommer ihåg många händelser, både minnesvärda och sådant man helst velat glömma.
 
När jag rotar i några gamla "kakskrin" som använts för förvaring av foton eller bläddrar i gamla fotoalbum så ser jag påtagligt vad jag gjort under några speciella sekunder av mitt liv. Här ett par exempel på sysselsättningar.
 
Klicka på bilderna för förstoring!
Sommar som vinter fanns massor att göra. Tänk bara att på sommaren kunna gå ut på verandan i bara pyjamasen och spela lite gitarr. Det fanns ingen stress och inte heller några tråkiga dagar. 
  


En stor del av sommaren tillbringades vid vatten, här Stackarbergs- landet och när jag börjat skolan vid Nya dammen och simkurserna där. Vi badade så att vi hackade tänder, drack saft och åt kex, bullar  och rån.

Hos urmakarn, Lasse Fredriksson fanns det alltid spännande saker. Tänk vad spännande för en liten knatte som ännu inte nått skolåldern att få sitta på en riktigt stor motorcykel!

På vintern tog man sig fram med skidor eller med bobb. Skridskor fanns också tillgängliga.

När vintern började ge med sig blev det dags för musik igen. Här en tidig saxofon, inte riktig men den gick att spela på.
 
Visst fanns det mycket att göra för en liten pojke också på den tiden, i slutet av andra världskriget och några år framåt...

Hur uppmärksammar man en manskör som fyller 30 år?

Vi har väl alla en viss beredskap för att släkt, vänner och kanske arbetskamrater fyller år då och då. Och vi har våra uppfattningar om hur man kan bete sig för att visa sin uppskattning av jubilarerna.

Men nu är det så att vår mest kända kör i Saxdalen, Saxdalens manskör, fyller precis 30 år i år. Frågan är hur man visar en manskör sin uppskattning?
 
Saxdalens manskör förknippas självklart med Dan Andersson. Sångspelet Helgsdagskväll vid timmerkojan skapade kören som ett lagarbete till 100-årsminnet av Dan Anderssons födelse 1988 då det uruppfördes. Men kören har en stor bredd och här tänkte jag visa en annan sida av samma mynt. Den karghet och den strävan som präglade finnmarkens bebyggare finns också i följande stycke:



Texten till visan som barn i alla åldrar tycker om skrevs av Astrid Lindgren och musiken av George Riedel.

En kör är ett musikaliskt lag där varje medlem bidrar till resultatet. Men varje kör har en person med en speciell funktion: Körledaren. I Saxdalen är det Roger Broberg som i 30 år hållit Manskören under sina vingar.

Roger Broberg i mitten - framför mikrofonen - när han introducerar nästa nummer. Roger har lett och utvecklat både sig själv och Saxdalens manskör till en institution som vi i Saxdalen är mycket stolta över.

Själv har jag ingen egen erfarenhet av manskörer. Däremot är jag lycklig far till två musikaliska barn som båda har sjungit i flera körer i Uppsala under skoltiden. Båda gick i  högstadiet i Uppsala musikklasser, en parallell till de mer kända musikklasserna Adolf Fredriks musikklasser i Stockholm.

Bland mina största musikupplevelser har varit att lyssna till de konserter som mina barn deltog i Uppsala. Från musikklasserna var de högtidliga konserterna i Uppsala universitets aula en tårdrypande uppplevelse för alla oss föräldrar. Min son, Marcus sjöng också flera år i Uppsala Domkyrkas Gosskör. Min dotter Rebecca, fem år yngre, sjöng både i musikklassernas körer och i Uppsala domkyrkas flickkör.

Jag är säker på att alla föräldrar till körskungande barn kan förstå den positiva känsla jag får av körsång...

Men nu handlar det om Saxdalens manskör i den lilla bergslagstätorten Saxdalen. För mig ger det samma varma kårar längs ryggraden att höra Saxdalens manskör som att höra ungdomskörerna i Uppsala eller deras vuxenmotsvarigheter Allmänna sången och Orphei Drängar eller OD som den kallas.

Saxdalens manskör är känd långt utanför Saxdalen. Många boende utanför Ludvika kommun vet vilken trakt det är fråga om när de hör namnet Saxdalens manskör. Saxdalens manskör är helt säkert en  reklampelare inte bara för Saxdalen utan också för Ludvika.

Även om jag inte själv sjungit i kör vet jag vilken gemenskap körsång kan ge. Stefan Parkman, som var ledare för Uppsala domkyrkas gosskör när vår son Markus var körsångare där, 12 år gammal tog ansvar för vår son som vi föräldrar knappast ansåg mogen för att göra en utlandsturné till Danmark och Tyskland. Men en körledare är inte bara en dirigent, det är ofta en person som tar ett stort personligt ansvar för körsångarna och turnén blev ett stort minne för min son.

I musikklasserna var engelsmannen David Anstey den som både musikaliskt och på annat sätt tog hand om båda mina barn med stor entusiasm och på ett mycket professionellt sätt under högstadietiden. Han var senare också ledare för Uppsala domkyrkas gosskör.
 
Men till Saxdalens Manskör och Roger Broberg kan jag bara säga Grattis! Och Tack för att ni finns och för det ni gör!!!

Georg Riedel skrev massor med musik till Astrid Lindgrens texter men fick fick ingen feed-back. Astrid levererade en text och George skrev en melodi. Det pågick under lång tid och George vågade aldrig fråga vad Astrid tyckte om hans musik. Inte förrän mycket sent säger George  "plötsligt, när hon var väldigt gammal, fick jag ett fantastiskt fint litet brev där hon tackade mig."

Besök också Saxdalens bibliotek där Manskören har en 30-års-utställning.

Länk till Saxdalens Manskör.
 
Saxdalen - byn det sjunger om

Har du sett någon haj i Sunnansjö?

Igår hälsade jag på min mamma på Solgärdet i Sunnansjö. Hon var trött på kvällen men det har man väl rätt att vara när man är 94. För det mesta är hon pigg och sjunger när vi hälsar på henne.

På vägen från Solgärdet svängde jag in vid Feskarpôjka som säljer "Färska fiskfiléer och andra goa grejor" utanför COOP i Sunnansjö varannan onsdag. Jag hade redan tidigare diskuterat om beställning av en fisk som inte ingår i deras ordinarie sortiment: haj!

Visst är det trevligt att det finns någonting kvar av de  omkringresande försäljare av mat och dryck som var så vanliga i min barndom. Tidigt fanns "Sannud Osker" (Sandudd Oskar) som körde runt med häst och vagn och sålde ost. Hästfrakt tar ju sin tid så han hade väl inte mycket tid på sig för varje stopp. Enligt vad jag hört så: 
 

1. Stannade Oskar hästen med ett pro! (Det var egentligen ett annat ljud som jag inte klarar att skriva med bokstäver).
 

2. Den obligatoriska frågan ställdes: "Skä ni ha nå ost idag?"
  
3. (Oskar smackade sedan igång hästen innan han fullföljde meningen...)

4. "Annars far jag!"

 Kanske var det stressigt förr också. Konkurrens fanns med andra försäljare t.ex. var det minst fem bryggarbilar som kom varje vecka för att sälja öl, läsk och svagdricka från Grängesberg bryggeri, Kopparbergs bryggeri, Ludvika bryggeri, Gräsbergs bryggeri och Risingsbo bryggeri. De hade också bråttom och ibland körde de fast när de svängde för snävt när de skulle in på avtagsvägen till vårt hus. Det var spännande för oss småpojkar men chaufförerna blev förstås stressade. "Bryggarn har kört fast!" fick vi  ropa mer än en gång när jag var liten.

Vi hade besök av bilburen kaffehandlare, fiskbil, bagarbil och jag minns inte allt vad det var men det gick att köpa många matvaror utanför huset, och förstås gårdfarihandlaren Arvid Björk från Västansjö som inte bara var försäljare. Han var också den tidens sociala medium, den tidens facebook eller twitter och förmedlade hälsningar och nyheter mellan personer som var släkt eller kände varandra men bodde i olika byar. Arvid hade inga matvaror men kom gående med sin cykel ända upp på Malbacken. Han var alltså cykelburen om inte vägen var ovanligt dålig. Då kanske han i stället fick bära cykeln?
  
Idag har vi bara glassbilen som spelar för oss i Saxdalen på fredagar. Det är enda bilen som nu säljer utanför dörren.

Och sen som sagt: Feskarpôjka - men då får man åka till Sunnansjö. Den här gången var det för mig fråga om köp av beställningsvaran haj. Jag hade inte bestämt hur jag ville ha hajen levererad, filéad eller som kotletter. Det gick bra vilket som så jag bestämde mig för att beställa fyra hajkotletter. Feskarpôjka ringer mig om de får in någon haj till onsdagen om fyra veckor. Jag förbereder mig genom att läsa hajrecept och annat om hajar. Lite dåligt samvete har jag eftersom hajar fiskas alltför mycket. Jag återkommer med det slutliga resultatet av mitt hajfiske.
  

Pigghaj, vår enda hajart i Sverige. Fiskas på Västkusten och ibland en bit upp i Östersjön.

Tjatet om våren och vårtecken kanske är slut nu...

Sjutton grader varmt i skuggan! Jag tog en promenad upp i skogen med Nikita som just nu löper och därför får finna sig i att inte få gå på upptäcktsfärd i naturen på egen hand. Men vi njöt båda av att gå sakta och upptäcka allt det nya som fanns under snön för bara en vecka sedan. Det är lockande att stanna utomhus nu men den dagliga kollen av e-post innehöll också en positiv överraskning.

Vår kreativa fotograf och filmare Johannes Graaf hade skickat ett meddelande: "Hej! En sprillans ny film från både ett vintrigt och vårigt Saxdalen" med länkar till filmen på Internet. Meddelandet var postat 16:27 så titta nu och du har aldrig varit på en färskare premiär: (Dubbelklicka på "filmduken" för att se filmen i helskärmsläge!)


Winter sonata from johannesdellamorte on Vimeo.

Länkarna under videobilden går till webbplatsern vimeo.com där man kan se flera av Johannes filmer. På youtube kan man se Johannes filmer och videor på adressen youtube.com/​user/​johannesgraaf. Johannes har också en blogg vitafrun.se
 
 Många fina foton har Johannes lagt upp på pixbox.se

Johannes Graaf är en av de personer som arbetar i det tysta i Saxdalen. Det finns fler. Men Johannes finns med både foton och filmer på Internet. Jag rekom- menderar alla som är intresserade av att hitta konst- närliga och kreativa bilder och filmer att titta på det som Johannes gjort.

Fler ekivoka ortsnamn i vår hembygd

Av oss som bor i Saxdalen känner säkert de allra flesta till Saxberget. En del av byns invånare bor ju i Saxbergets skugga under en del av vinterhalvåret.

Men är det någon som har hört talas om Sexberget? Finns det? Ja, Sexberget finns och det är ett ortnamn som inte är någon nytt påhitt. Nej, namnet Sexberget fanns långt innan vår hemby döptes om till Saxdalen (1948).  Namnet finns förtecknat i ortnamnsarkivet redan 1935 av ingen mindre än vår idoga hembygdsforskare Otto Blixt. Se här:
 

Klicka på bilderna för förstoring

Själv hade jag inte hört talas om Sexberget förrän alldeles nyligen. Berget i fråga ligger ju inte helt nära Saxberget och Saxdalen men inte heller så långt ifrån.

Namnbytet från Rävvåla till Saxdalen 1948 gick vad jag vet smärtfritt när det långa diskussionen för och emot namnbytet klarats av. Däremot hade våra närmaste grannar i Ludvika kommun, blötbergarna, lite svårt med namnbytet i början. De myntade det fyndiga "övergångsnamnet" Rävsaxdalen! Rävvåla/Saxdalen låg då i Grangärde kommun.
 
Lite lustigt är det när man tittar på en del nyare kartor och hittar både namnen Saxdalen och Rävvåla på samma karta som om det är två geografiskt skilda platser.
 
Ett geografiskt namn som varken ligger i Ludvika kommun eller i Dalarna men ändå inte långt från Saxdalen är Mors Torva. Den ligger i Södra Hörken och tillhör Örebro län men ändå inte så långt från Saxdalen. Ön hette tidigare Torpuddön eller Sör-Hörksön.

I ortnamnsregistrets samlingar kan vi hitta följande historia:
 

 

Ön Mors Torva i Södra Hörken söder om Grängesberg

Mors torva har varit en välbesökt utflykts- och nöjesplats för Grängesbergs befokning och under ångbåtsepoken fanns båtförbindelse till nöjesområdet.

Ångbåten Tingvalla transporterade nöjeslystna grängesbergare till Mors Torva. Se fotografier från Gamla Grängesberg.

I dag finns det en hel del fritidsbebyggelse på ön.

Om vi förflyttar oss en bit innanför vår läns- och kommungräns har vi ett annat namn som ibland nämns i sådana här sammanhang. Det är gårdsnamnet Pickfallet. Den väg som passerar förbi gården har ganska naturligt fått namnet Pickfallsvägen.
 

Är det bara i våra trakter som det finns och är intressant med ekivoka ortnamn? Nej, de finns över hela landet och väcker antingen munterhet eller irritation.
 
I ett ring-program för många år sedan ställdes frågan: Ett ortnamn som också är namnet på det som brudgummen ger sin brud efter bröllopsnatten? Det förväntade svaret var Morgongåva som jag själv listade ut eftersom jag då bodde bara ett par mil därifrån. Men jag har för mig att en person som ringde in svaret Njutånger också fick ett tröstpris.

Att den här företeelsen inte bara är ett landsbygdsfenomen förstod jag härom dagen när jag läste en kort berättelse i en rikstidning:
 
När vi var små brukade vi skoja med varandra och säga:
- "Vad ligger mellan Trosa och Fittja"?
- "Handen!"
Å sen fnittrade alla ungarna och blev generade....
Hälsningar från en som är uppvuxen "Söder om Söder".

Påminnelse om kaffeträff i Saxdalens Folkets Hus

Som tidigare annonserats anordnar PRO Saxdalen ett "kaffemöte" i morgon torsdag kl. 14.00 för alla! Alla, unga som gamla, är välkomna.

Det blir inga mötesförhandlingar utan bara samvaro, underhållning och kaffedrickning.
 
Den kände musikern och konstnären Folke E Larsson från Ludvika kommer att underhålla med pianospel.
 
Fri entré. Kaffet kostar 25 kr. Duppa är inbakat i priset!

Skidtur på skare

Våren närmar sig eller är redan här, beroende på vilken vårdefinition man följer men det lutar nog mot att det inom några dagar är vår enligt alla definitioner. Ett annat vårtecken är att det snart är Dan Anderssons födelsedag. Han föddes fredag 6 april 1888 i skolhuset i Skattlösberg.

Och det är i den trakten, på gränsen mellan svenskbyggd och finnmark i Grangärde socken som vår spår- och ledspecialist Rolf Pålsson tog en skidtur i måndags. Här är några av de vår-?/vinter-? bilder han tog under turen. Njut av naturen i vår närhet!

Skidturen startade vid Långvasselbron och följde de för alla Dan Andersson-beundrare välkända åarna Burån och Pajso uppströms.  Alla bilderna är tagna 28 april 2011. Här är området: (Klicka på bilderna för förstoring!)

Bilden tagen vid Brunnklacken där en stor skogseld härjade i juni 20008. Brända trädstammar påminner fortfarande om branden.

För den som följt Saxdalen blogg är namnet Dunderbacken bekant från ett tidigare inlägg. För mig är hela den här trakten indränkt i den mystik som finns runt Dan Andersson och hans liv. Det blev också en verklighet som de finnar som kom hit från slutet av 1500-talet lockade av den tidens lågskattepolitik. Hertig Karl, senare Karl IX hade i ett brev 1570 givit invandrarna tillåtelse att bosätta sig på kronans mark med full skattefrihet under de första sex åren. Jämför det med alliansens invandrarpolitik.

 

Det är också förklaringen till namnet Skattlösberg, Dan Anderssons födelseby. Ännu längre skattefrihet beviljades under 1700-talet i Norrland där nybyggarna beviljades nyttjanderätt och skattefrihet i 15-20 år.

 

Efter skattefriheten fick finnskogs-finnarna känna på stora problem när den skog som ansågs värdelös och som de inbjöds till att bruka blev mycket eftertraktad när hyttor och bergsbruk behövde hur mycket virke som helst för att producera det järn som blev så viktigt för Sverig.

Som ett resultat blev historien för vår bygd mycket spännande men inte lätt att leva i för alla medborgare. Lyckan kom och gick men var mycket ojämnt fördelad i befolkningen. Men historien har haft sin gång och har lämnat mycket att berätta för oss moderna medborgare. Ta gärna del av den!

Rolf Pålsson skickade några rader med de fina bilderna. "Vintern börjar ta slut och skidspåren är snart borta. I början av veckan gick det bra att åka på skaren. I måndags startade jag från Långvasselbron och följde sedan Pajso/Burån motströms. Jag tog några bilder som visar att våren är på väg. Om det är något för bloggen vet jag inte."

Det tycker jag absolut och jag tror ni håller med mig.

Tack Rolf! 

PS. Dan Anderssons dikt Pajso kan du läsa här DS.

För er som inte blivit inbjudna till prins-bröllopet

Det finns folk som börjar bli otåliga för att de ännu inte fått någon inbjudan till Prinsbröllopet i London 29 april.

Vi i Saxdalens PRO-förening tycker synd om er men erbjuder er att i stället komma till en annan tillställning, redan på torsdag 7 april kl. 14.00 i Saxdalens Folkets Hus.

Tillställningen i fråga är ett kaffemöte anordnat av just PRO Saxdalen men inte bara för PRO-are och pensionärer utan för alla oavsett ålder och olika medlemskap. Alla som har planer på att någon gång bli pensionär är också välkomna!
Och det blir inga mötesförhandlingar utan bara fritt användbar tid för samvaro och kaffedrickning.


Lokalerna: (Klicka på bilderna för förstoring)

Saxdalens Folkets Hus ligger ca 185 m.ö.h. Westminster Abbey ligger 13 m.ö.h. och och 200 m från Themsen vars yta här ligger bara 2 m.ö.h. (Tänk på skillnaden i risk vid översvämning!)

För den som vill är det naturligtvis tillåtet att både umgås och lyssna till underhållning på kaffemötet och att senare bevista Prinsbröllopet. Men särskilt välkomna är ni till det första kaffemötet på torsdag!
 
Några fördelar med kaffemötet jämfört med prinsbröllopet:
 

• Det blir förmodligen mindre trångt. Turistbyrån Visit London räknar med 600 000 besökare vill bröllopet. Alla lär inte få plats i Westminster Abbey. I Saxdalens Folkets Hus får vi plats mer än 200 personer och vi förväntar oss att alla ska få plats.
• Pianisten, dansorkestermusikern, konstnären och mycket annat Folke Larsson kommer att underhålla i Saxdalens Folkets Hus men inte i Westminster Abbey!
• Gratis inträde i Saxdalen och kaffet med bröd kostar bara 25 kr. Kaffe lär inte gå att köpa i Westminster Abbey och vi vågar inte ens tänka på vad det kan kosta utanför...
• I Saxdalen tillämpas valfri och gärna bekväm klädsel, i Westminster Abbey måste man tänka på att  medaljer och ordnar sitter både rakt och på rätt höjd.
• Londopolisen är rädd för att extremister kan ställa till problem den 29 april. Ludvikapolisen ser inga hotbilder inför den 7 april.
• Britterna får ledigt från sina arbeten på den stora dagen. Det har vi i Saxdalen ingen möjlighet att bevilja men kan i stället förgylla en vanlig grå vardag!

David Cameron, Storbritanniens premiärminister, lär ha utbrustit: "Äntligen kan Storbritannien glädjas åt 'ofördärvat goda nyheter'" när han fick beskedet om prinsbröllopet. (Han har ännu inte nåtts av informationen om möjligheten att dricka kaffe och umgås i Saxdalens Folkets Hus 7 april.) Vi i Saxdalens PRO tycker att beskedet om kaffeträffen nästa torsdag är en lika ofördärvat god nyhet.

Ni är alla hjärtligt välkomna!

Har du fått ovanligt höga elräkningar på sistone? En möjlig förklaring?

Har du också reagerat på de höga elräkningarna. De har fått många husägare att investera stora pengar i luftvärmepumpar, jord- och bergvärme. Man kan hoppas att det i framtiden ska ge besparingar som visar att investeringarna varit ekonomiskt lönsamma.

Häromdagen bläddrade jag bland några semesterbilder och hittade den här som togs i Barcelona i Spanien 4 juni 2008.
 

 






I Barcelona tyckte jag bara att det var en lustig strömbrytare. Vid närmare betraktelse visar det sig att det är en reklam för att aldrig behöva riskera att det lokala nätverket, LAN, och/eller  PC:n är avstängda när man behöver dem.
 
Kan det vara så att våra svenska elleverantörer har varit på semester - eller kanske tjänsteresa - till Barcelona och fallit för frestelsen att köpa in den här typen av strömbrytare för att montera hos sina kunder... Då lär det inte hjälpa hur mycket vi knäpper av (på) våra elektriska apparater för att spara el. För det kan väl inte vara den globala uppvärmningen som får elräkningarna att stiga? Borde det inte vara tvärtom? Vi använder ju också ganska lite luftkonditionering i Sverige.
 
Ja, det finns mycket som inte är så lätt att förstå.

Säkert vårtecken: Malbacken blir Malbäcken

På våren smälter snön till vatten som rinner iväg där marken lutar. Så är det också på Malbacken varje vår. Snön på en ganska stor yta runt Malbacksvägen har ingen annanstans att ta vägen än - just det - till vägen. De diken som det inte finns så många av ens på sommaren är när våren kommer fyllda av is och hårt packad snö. Snöplogkanterna blir på vintern som väggar i en bobsleigh- eller rodelbana.

Bobsleighbana i Cortina d'Ampezzo, Italien

Ju mer snö desto smalare väg och högre plogkanter. Det blir svårt att mötas med bilar eftersom den plana botten på Malbacken blir allt smalare.

Men så kommer våren, alltid lika efterlängtad och då sker inom några dagar en kraftig scenförändring. Då händer det som beskrevs i inledningen. Malbacken förvandlas till Malbäcken eller snarare Malbäckarna - för det blir en bäck på varje sida.

Nu har Malbäckarna runnit några dagar och redan avvattnat sluttningen en hel del. Ett vattendjup på en cm motsvarar ett snödjup på ca 10 cm så volymmässigt är det en ganska effektiv transport av snön från Malbacken.
 
Det här varar normalt bara en kort tid och vi lider inte så mycket av olägenheterna med vatten att plaska i när man går och sprickor och hål i vägbanan som vattnet river upp.
 
Vi står ut med det för det är ju vår! Och det är bara bakom Pekkas hus och i Rättar-Kalles kurva längst ner (där det var en gödselstack när jag var liten) som vintern kan behålla greppet, några dagar eller kanske en vecka till.

Vårdagjämningen här igen! Och skottår nästa år.

Vårdagjämningen, visst låter det lovande. Den är ett säkert vårtecken trots snön. Årets vårdagjämning inträffar om några timmar, i morgon 21 mars kl. 00:21.  Det är den tidpunkt då jordaxeln står vinkelrätt (90 grader) mot en tänkt linje från solens centrum till jordens centrum.

Vårdagjämning och höstdagjämning är dag och natt (nästan) lika långa och det gäller över hela jorden! Grovt räknat är dagen 12 timmar och natten 12 timmar.

Solens upp och nedgång har säkert alltid varit intressant för människor även om man inte kunnat räkna tiden så exakt som vi kan göra idag. Olika typer av solur har dock kunnat ge ganska god tidsangivelse och också kunnat visa årstiden.

Solfilmen på TV:s Aktuellt har knappast någon vuxen kunnat undgå att se. Den kördes första gången den 21 mars 1963 och var avsedd att köras bara under våren 1963. På tittarnas begäran kom den tillbaka flera gånger och är fortfarande populär. Se lite om historien här:

 
Så som vårt solsystem är konstruerat så är solens upp- och nedgång det som bestämmer både dagarnas längd och årstiden.

I Sverige och många länder används idag den gregorianska kalendern. En kalender delar in tideräkningen i det antal dygn det tar för jorden att rotera ett varv runt solen. Vi kallar det ett år. Problemet är att året inte går jämnt upp med hela dygn. Ett år är något mer än 365 dygn men mindre än 366 dygn. Lösningen blev att skjuta in en extra dag, skottdag, vart fjärde år.

2011 är inget skottår annat än i fråga om snöskottning och vargjakt. 2012 blir däremot ett "riktigt" skottår. Men ändå går det i den gregorianska kalendern inte jämt upp med tiden för jordens rotation runt solen. För att det inte ska ske förskjutningar har den enkla regeln att det är skottår vart fjärde år (så långt jag minns när det är sommar-OS) har det behövt föras in en något mer komplicerad kompensationsmetod:
 
"Ett år enligt vår allmänna tideräkning (se tideräkning, gregorianska kalendern) är skottår om det är jämnt delbart med 4 utom vid sekelskiften (jämna 100 år) som inte är skottår. Undantaget är sekelskiften som är jämnt delbart med 400 som ändå ska vara skottår. År 1700, 1800, 1900, 2100, 2200 och 2300 är alltså inte skottår, medan år 1600, 2000 och 2400 är det. Nästa skottår inträffar år 2012." (Ur svenska Wikipedia.)

Till råga på allt blir det ändå lite fel. Därför har vi också fått skottsekunder! Vid behov för man in en extra sekund i tidräkningen, senaste skottsekunden sköts in en timme efter årsskiftet 2008/2009 Greenwichtid.

Vi män har länge fått vara särskilt försiktiga under skottår. Enligt en lång tradition i Europa var det vid skottår tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar under hela året. En oskriven brittisk lag sade att den man som avvisade en friare under ett skottår var tvungen att ge henne en kyss samt ett silkeslinne eller ett par handskar. Undrar om den tillämpades särskilt strikt i Skottland? En annan tradition förhindrade dock kvinnorna att fria till männen den 29 februari under skottåret.

Skottår / Osäkert för en stackars ensam ungkarl!

Kan det ha varit traditioner av den här typen som gjorde att min far brukade varna mig när jag skulle åka ut på dans: "Om du ser någon flicka som börjar titta på dig mer än normalt så spring!" Då tänkte jag inte på om det hade något samband med skottår?

Roger Broberg, mer känd än Dunder Britta?

Föregående inlägg kretsade geografiskt runt Dan Anderssons hemby Skattlösberg. Den trakten är inte heller främmande för huvudpersonen i det här inlägget. Hans namn är Roger Broberg. Han är helt säkert mer känd än Dunder Britta. Roger har under lång tid varit en uppskattad person för en ganska stor publik trots att han för det mesta vänder publiken ryggen.
 
Förklaringen är att Roger är en av de personer i Saxdalen som står bakom eller - som i Rogers fall - snarare framför uttrycket Saxdalen - byn det sjunger om. I sin roll som dirigent för Saxdalens manskör har han stått framför de upp till 35 sångarna i kören sedan den bildades 1981. I den rollen har han helt naturligt vänt auditoriet ryggen upprepade gånger under varje föreställning.

Det kan tyckas otacksamt att för det mesta inte ens se sin publik medan samtliga körsångare har förmånen att se  lyssnarna och visa upp sig från sin bästa sida. Men Roger Broberg är inte bara körledare. Han är också sångare, musiklärare, musiker och hanterar flera instrument. I bloggen ska vi idag bekanta oss med Roger som trubadur.

Youtube är idag en mycket populär webbplats på Internet där man kan se videor från de mest skiftande händelser över hela världen. Om man söker efter "Roger Broberg" på youtube kan man se följande video som visar trubaduren och Dan Andersson-tolkaren Roger Broberg - från framsidan.

 
Inspelningen gjordes i december förra året i Ludvika. För att läsa mer om Saxdalens manskör och deras verksamhet kan man gå till Saxdalens manskörs webbplats. Om dirigenten kan man läsa mer här.

Barnförbjudna ortsnamn i vår hembygd

Brittas hål, är det ett namn som är bekant? Nej, inte för alla och inte ens för alla som bor i Ludvika kommun trots att det är där det ligger.

Jag har bidragit bl.a. med en del uppgifter om Ludvika kommun och orter i kommunen i Wikipedia, det fria uppslagsverket på Internet, där alla kan vara med och bidra. Där fanns för några år sedan Brittas hål nämnt som kuriosa i artikeln om Ludvika kommun. Den uppgiften togs dock bort av en ludvikabo som tvivlade på att platsen fanns och åtminstone på att den har något nämnvärt antal besökare. Men att Brittas hål finns är det ingen tvekan om. Söker man efter "Brittas hål" på Eniros kartor får man den här kartbilden.

Klicka på bilden för förstoring

 Tror man ändå inte att platsen finns kan man gå till vårt svenska Ortsnamnsregister där den har varit förtecknad åtminstone sedan 1934.

Vår hembygdsforskare Otto Blixt behövde skriva tre registerkort för att dokumentera följande:
 

Klicka på bilderna för förstoring

 
Att en och annan person trampat - om inte direkt i Brittas hål - så i närheten är också högst sannolikt eftersom den årliga vandringen Gruvtrampen går över Stormossen där Brittas hål ligger. Ca 200 personer per år har trampat leden under de 37 år (= ca 740 personer) som Gruvtrampen anordnats. Se artikel i DD hur det var förra året i september när den senaste Gruvtrampen gick av stapeln.

Lennart Nykvist, en av eldsjälarna bakom Gruvtrampen, upplyser om att den ordinarie leden går över Stormossen. Två eller tre gånger har det dock varit så mycket vatten att en del vandrare valt att gå vägen vid sidan av Stormossen.
 
Dunder Britta är kanske inte den största kändisen från trakten av Skattlösberg. Den personen är utan tvekan vår folkkära skald och prosaförfattare Dan Andersson. Han är idag inte bara känd i Ludvika utan ända nere i Göteborg. I båda dessa tätorter står han staty. Dunder Britta är nog bara känd i Skattlösberg.

Jet-drift eller rea-drift fanns redan för 500 000 år sedan

Idag heter det jetdrift och jetflygplan. När jag var liten var det snabbaste vi kunde föreställa oss ett reaplan. Man kan lätt föreställa sig att jetdrift är en mycket modern företeelse, kanske uppfunnen efter propellerflygplanens tid.

Men då har man inte räknat in naturen i vår historia.  Bläckfiskar, som många av oss smakat när vi semestrar söderut, förflyttar sig med jetdrift och det har det gjort i 500 000 år. När jag var 12-13 år lagade jag en bläckfiskomelett. Jag hade köpt en konservburk med bläckfisk. Jag blandade oljan som bläckfisken låg i i omeletten och den smakade inte bra. Sen dess har jag inte gärna ätit bläckfisk. Bläckfisk räknas inte heller till fiskar utan till blötjur.
 
Jag skrev i ett tidigare inlägg om min idol Jacques-Yves Costeau. Hans bok Den tysta världen hade en bild av en bläckfisk på omslaget. Jag trodde då att bläckfiskar var farliga djur. De bläckfiskar som simmar i ytliga vatten är dock ganska små även om de största som lever i djupa vatten kan ha armar som är 13 m långa. Eftersom det är internationella kvinnodagen kan det kanske vara intressant att veta att de kvinnliga bläckfiskarna är de största. De största manliga bläckfiskarna har mätts till "bara" 10 m.
 
En annan skrämmande fisk har jag skrivit om här. Det är haj som jag åt på Trinidad. På västkusten finns den ätliga hajen pigghaj som blir högst ca. en meter lång. I andra vatten finns hajar som blir upp till 10 m långa.

Sen vill jag passa på att gratulera min dotter som är född den 8 mars, på internationella kvinnodagen. Visst är det passande?
Grattis Rebecca!

Årets första lamm - ett säkert vårtecken

Vi är inne i vårmånaden mars. Fortfarande är naturen ganska vintrig men det börjar dyka upp ett och annat tecken på att våren är på väg. Ett säkert vårtecken är när årets första lamm börjar ta sig till världen.
 

Det är en liten tradition även om inte så lång - men det är i alla fall andra året i rad! som jag besökt Mosstorpets Fårgård i Saxdalen för att få några bilder på årets första lamm.

Så här ser de ut de första små, ulliga krabaterna som redan blivit riktigt stadiga på benen.
Annars var det idag ganska lugnt bland tackor och lamm men snart kommer det fler små, fyrbenta lekkamrater och då kanske det blir mera bus. Det brukar ju vara så med de flesta ungar.

Vinden bidrar till Saxdalens föreningsliv 2011

Våra vindkraftverk på Fjällberget och Saxberget genererar inte bara elektricitet. De genererar också direkta pengar till kommunens förenings- liv.

En gång per år tömmer Stena Renewable den eller de speciella sparbössor (vi vet inte riktigt hur det går till) som är ämnade att stödja föreningsverksamheten i Ludvika kommun. Av årets vindpengar på sammanlagt 225 000 kr får Saxdalen följande del av utdelningen:

 

Saxdalens byalag          11 000

Saxdalens Folkets hus  10 000

Saxdalens IF                  9 000

Utdelning och firande av årets vindbonus kommer att hållas i Sörviks Folkets hus. Förra årets ceremoni hölls i Saxdalens Folkets hus.

Broschyr: Välkommen till Saxdalen

Saxdalen är en by med många aktiva föreningar. Under 2010 diskuterades i några föreningar hur nyinflyttade i Saxdalen lättare ska kunna få kännedom om byn och vad den har att erbjuda. Ett av resultaten blev en broschyr som hälsar våra nya saxdalsbor välkomna till byn med en karta och en kort text som introduktion. Så här ser broschyren ut i ofalsat (ovikt) skick. Den har sedan falsats till en liten hanterbar fyrsidig broschyr:
(Klicka 1-2 ggr på bilden för förstoring)

 

 

Som bloggare känns det bra att också kunna presentera broschyren ytanför Saxdalen och utanför Sverige, ja över hela jorden. Det finns folk som ännu inte är saxdalingar men som kan bli det. Ni är också välkomna till vår by som besökare eller som bosatta. Då kan den här lilla broschyren vara den första kontakten med er blivande hemby. Mer om Saxdalen kan ni också läsa i byns portal på Internet: Saxdalen.se

Broschyren är framtagen av Saxdalens byalag. Vi är flera som varit inblandade och bidragit med synpunkter men den som gjort det stora praktiska arbetet för att få broschyren utformad och tryckt är Anna Runnberg. Vi tackar Anna både för hennes idéer och praktiska arbete.

Broshyren som börjat delas ut till våra nya saxdalingar och har redan fått ett mycket positivt mottagande. 

Vi veteraner ligger inte bara på latsidan

Det kanske är en utbredd missuppfattning att vi som börjar uppnå mogen ålder och som har kvalificerat oss för att bli med- lemmar i PRO (åtminstone i ungdoms- förbundet) bara ligger på sofflocket?

Fel, fel, fel! Ta dagen, torsdag 24 februari som exempel. I vår kommun har vi flera PRO-föreningar som alla har sina olika aktiviteter t.ex. friskvård i olika former. Vi håller igång både fysisk och mentalt.

Idag var det andra steget i en årlig utslagstävling som vi kallar veteran- vetartävling. Deltagare är de sju lokala PRO-föreningarna i Ludvika kommun. Första fasen i turneringen var redan avkla- rad. Det var en veteranvetartävling inom varje lokal förening som därefter tog ut ett tre-kvinno/manna-lag som skulle representera föreningen på nästa nivå i tävlingen.

Dit hade vi alltså kommit när vi 21 tävlande och en hel skrälldus med supportrar samlades i Gonäs Folkets Hus för att  tävla och välja ut det lag som bäst ska kunna representera Ludvika kommun i nästa steg i tävlingen. Den tävlingen kommer att utse en vinnare bland Dalarnas kommuner.

Medan Sveriges främsta skidåkare laddade upp i skid-VM i Holmenkollen tänkte vi fram kvalificerade svar på de 10 frågor som ingick i dagens frågesport.

Jag känner mig ganska utpumpad nu efter tävlingen - som ensam man i årets lag från Saxdalen. Jag misstänker att min hjärna fått anstränga sig aningen mer än mina kvinnliga lagmedlemmars. Vi män använder ju hjärnan mer ensidigt än var kvinnor gör, vi tänker mera lokalt. Det kan ju göra att våra hjärnor lättare får lokala förslitningsskador jämfört med kvinnornas hjärnor.

Men resultatet då? Ja redan efter de tre första frågorna hade Gonäs-Blötberget tagit en - som det senare skulle visa sig - ointaglig ledning. De var det enda lag som svarat rätt på en av de tre första frågorna. Det var nog nervositet och bortaplan som paralyserade oss övriga lag i starten.

Men sen blev det många fler rätt besvarade frågor. Efter sista frågan stog Gonäs-Blötberget som vinnare och alla lag var där för att vinna. Vi kan ändå nämna att Sunnansjö tog silverplatsen även om det inte leder till vidare avancemang i veteranvetar- tävlingen.

Deltagande lag i dagens kamp var: Gonäs-Blötberget, Grängesberg, Saxdalen, Nyhammar, Fredriksberg, Sunnansjö och Ludvika.

Förutom Gonäs-Blötberget som nu läggs i träningsläger för en Dalaseger kommer vi andra att inleda den mentala uppladdningen för årets boule-turnering. Utomhusträningen börjar så fort snön har smält bort, eller kanske lite tidigare...

Kom sen inte och säg att vi pensionärer ligger på latsidan - åtminstone inte bara!