Tillbakablickande funderingar

I morgon kväll står många av oss Saxdalingar och tittar på brasan vid Saxenstranden och lyssnar på vårtal och körsång. Det är ju en glädjens högtid när ljuset kommit tillbaka och sommaren nalkas. Sommaren uppfattas av de flesta som något vi ser fram emot under resten av året.
 
Lite smolk i bägaren är den ekonomiska kris som verkar vara så djup att snart sagt allt dras in. Själv är jag något förundrad över hur mycket verklighet det egentligen ligger bakom alla indragningar. Och hur mycket bidrar indragningarna själva och föreställningen om "den ekonomiska krisen" till att skapa - just "den ekonomiska krisen".
 
Men jag är en optimistisk person och tänker tillbaka lite grann och försöker föreställa mig hur det var i Rävvåla/Saxdalen längre tillbaka i tiden. Vad skulle Saxdalen vara idag om inte den här mannen fått för sig att hans skulle gå och leta på en gruva. Då skulle han inte behöva ha så långt till arbetet!

Skarp Jakob Jansson som vid 12 års ålder 1948
blev övertygad om att det fanns malm i berget
  där Långfallsgruvan sedan byggdes på 1880-talet

Det är svårt att tänka sig hur Saxdalen skulle se ut utan Skarp Jakobs upptäckt. Gruvan var ju motorn bakom Rävvålas expansion och storhetstid. Men vi var inte så väldigt många fler invånare i Rävvåla under byns storhetstid än vad vi är nu. Men då hade vi t.ex. hade fem speceriaffärer, tre eller fyra kaféer, herrekipering, flera frisörer...
 
Skillnaden är väl att vi då handlade i byn. Och vad händer om vi "tror" på den "ekonomiska krisen"? Ja det lär det ju inte bli lönsamt för något bussbolag att ha turer till Saxdalen. Och hur många kommer att ha råd att ha bil? Var ska man då köpa mat?
 
Skräckvisionen är väl att vi är tillbaka i den situation som min morfar och farfar var i: Man får gå över skogen till Blötberge - nej visst ja den gruvan är ju nerlagd - ja då får man gå till ABB och handla mat och bära med sig hem på kvällen.
 
Det är inte så himla många år sen det var en verklighet men om vi tänker efter före kan vi undvika att den tiden kommer tillbaka. Saxdalen har några få företag som kan förse oss med det viktigaste. Så låt oss vara rädda om Saxenkiosken, Pizzerian, IT-butiken, tvätteriet och de många fåmansföretag vi har i byn.
 
Om vi handlar lokalt och anlitar våra lokala småföretag kan vi fortsätta att överleva den ekonomiska krisen.
 
Indragningar innebär ju faktiskt strypning av samhällets funktioner. Vi borde för länge sen ha förstått att nedläggning av skolor och fritidsverksamhet inte gagnar samhällets medlemmar. Och vem gynnar det i så fall? I varje fall inte våra barn och inte de familjer de tillhör och inte heller oss äldre. Vi är ju beroende av att barnen har en bra nutid för att kunna får en bra framtid!
 
Ha en trevlig sista april och sänd en tanke till Skarp Jakob som med en optimistisk tro bidrog till en mycket positiv utveckling för vår by. Han ville ha kortare väg till arbetet och det var möjligt. Det var bara att hitta en gruva!