När jag fick mitt körkort 1960

Den som läst ett visst tidigare inlägg i den här bloggen har redan fått kännedom om en alldeles för tidig övningskörning som jag företog flera år före uppnådd körkortsålder. Men tiden gick och till sist fyllde jag 18. Då var det en självklarhet att jag både skulle börja i körskola och ta körkort så att jag skulle få köra bil på riktigt.

Min mamma hade tagit sitt körkort några år tidigare. Hon körde som nämnts en Studebaker som tillhörde Kronanders körskola i Ludvika. Min kompis Kjell som var ett år äldre än jag körde själklart på den andra körskolan i Ludvika: Kjells körskola. Men jag följde min mammas exempel och började hos Kronander som hade flera körlärare anställda men jag fick köra för Kronander själv.

Kronander var flexibel och jag talade om att jag åkte buss till skolan i Ludvika och att jag hade ca. en halvtimme från bussens ankomst till Ludvika station innan jag började min första lektion på Högbergsskolan. Det blev en bra kombination för både körlärare och elev: Kronander sa att det passade honom bra att hämta mig vid bussen och vi kunde köra en halvtimme och jag skulle få sluta lektionen utanför Högbergsskolan. Det var vårterminen 1960.

Körningen gick bra från början och jag lärde mig teorin snabbt. Jag visste att man måste kunna teorin för att ha en chans att få köra upp. Redan första lektionen frågade Kronander om jag hade något emot att skjutsa hans dotter till skolan. Det hade jag inte alls. Hon var något år yngre än jag och gick i realskolan men jag kände henne till utseendet. Så när det var dags åkte vi hem till Kronanders hus och hämtade dottern och sen fick jag köra till Högbergsskolan. Om jag minns rätt så fick jag köra lite olika vägar men annars var det en lugn transportsträcka där både jag och körlärarens dotter kom i tid till skolan och Kronander kunde starta en ny lektion kl. 9 när våra lektioner började.

Det här upprepades tror jag 10 gånger. Kronander sa att körningen gick bra och han skulle se till att jag fick en uppkörningstid så fort som möjligt. Jag gick på bio i Saxdalens Folkets Hus en onsdagkväll och när jag kom hem hade Kronander ringt. Han hade fått en extratid för uppkörning dagen efter och han ville att jag skulle ta den om vi kunde köra en halvtimme först på morgonen.

Det blev bussen som vanligt till Ludvika morgonen efter men en mycket pirrigare busstur än vanligt. Det brukade ju vara så att man försökte hålla sig vaken på bussen och i bästa fall repetera några läxor inför skoldagen. Den här morgonen var jag klarvaken och förväntningarna stora och oväntade. Jag visste att det inte fanns några uppkörningstider på ganska länge och var inte alls beredd på att fö köra upp än. Men nu skulle det bli min siste lektion före uppkörningen - eller åtminstone det första försöket.

Kronander var glad när jag dök upp från bussen. Jag åkte ända fram till stationen när jag skulle köra, annars gick jag av vid ASEA. Jag hade haft fem timmar körlektioner men inte kört landsvägskörning ännu. Så Kronander föreslog att vi skulle ta en tur ut mot Landforsen. Det hela gick bra och läraren verkade helt lugn och det gjorde mig också lugn även om jag kände som att jag borde ha fått några lektioner till för att känna mig helt säker. Men vi åkte tillbaka till körskolan och det hela var som en gammaldags examen, både teori och praktikprov. Teorin gick perfekt och körningen, ja det blev en kort landsvägskörning, ut mot Landforsen! Men den här gången fick jag flytta från förarplatsen när vi vände vid infarten till Håksberg.

Jag hade gjort min uppkörning och jag var säker på att det hela hade gått bra. En kvinna fick sätta sig vid ratten och vi körde tillbaka till körskolan. Där fick vi kommentarer från besiktningsmannen och vi klarade båda våra uppkörningar.

Jag mötte Kronanders dotter många gånger under de följande två åren på Högbergsskolan. Vi hade våra skåp långt ifrån varandra i den stora centralkapphallen men varje gång jag såg henne tänkte jag på att jag haft nöjet att skjutsa henne till skolan ett tiotal gånger och på den tiden också lärt mig köra bil så att hennes far var nöjd. Det blev ett ganska billigt körkort och det passade ju bra för en studerande och nästa år har jag haft nytta och glädje av mitt körkort i 60 år.