Med färskt körkort till Västtyskland

Arton år gammal med färskt körkort var jag inte ovillig att köra bil. Under drygt ett halvår under mitt första läsår på gymnasiet 59/60 hade vi tagit emot en tysk flicka som kom för att bo med oss. Hon hette Inge, var 10 år och kom från Köln i dåvarande Västtyskland. Hon hade en lillasyster som kom till en familj i Orsa. Vi besökte den familjen ett par gånger så att systrarna skulle få träffas och de kom också till Saxdalen en gång.

Inge var trevlig och jag fick träna tyska som jag läst tre år på realskolan och också hade som frivilligt extra språk under första året på gymnasiet. Inge var ett år äldre än min syster Lillemor men de lekte och utvecklade snabbt ett eget språk, en slags korsning mellan tyska och svenska. Min far som aldrig läst tyska var mycket intresserad av att höra Inge berätta om Västtyskland och jag fick träna mig att översätta. Inge hade humor och hon försökte lära min far räkna på tyska men han räknade hela tiden ett, två, tretti och både Inge och min far skrattade hjärtligt varje gång.

På sommaren 1960 hade Inge åkt tillbaka till Köln och vi var bjudna att komma och hälsa på hennes familj. Det blev mitt mandomsprov när det gäller bilkörning. Jag hade aldrig varit längre söderut än till Danmark och min far var inte förtjust i att köra i Västtyskland bl.a. därför att han inte förstod informationen på deras vägskyltar. Min far tyckte annars mycket om att köra bil och han körde genom Sverige och Danmark men sen fick jag köra större delen av vår semestertur i Västtyskland.

Första vägsträckan i Västtyskland var ner till Hamburg. Men vi stannade norr om Hamburg och övernattade på ett Motel, Onkel Toms Hütte. Motell var ganska nytt på den tiden och det var första gången vi låg på motell. Det var spännande och enda besvikelsen var att en vakmästare stängde av TV:n med tyska nyheter som jag gärna ville titta på.

På morgonen andra dagen i Västtyskland skulle jag få köra genom Hamburg. Då fanns ännu ingen Autobahn förbi Hamburg utan genomfarten gick rakt genom staden. Det var spännande men vi hjälptes åt att titta på skyltar och försöka lista ut vart vi skulle köra. Genomfarten gick bra och sen var det Autobahn mot Bremen där vi svängde något söderut mot Köln. Min far körde en del på Autobahn och vi blev stoppade i en trafikkö där det hade hänt en olycka. Vi fick också ett kort motorstopp genom kortslutning från en aluminiumkaffepanna som kom i kontakt med elledningarna under huven. Annars gick allt bra.

I Köln var det en jättebred motorväg som gick i en ring runt staden. Om minnet inte har förändrats sen dess var det en 11-filig motorväg.

Vi kände till adressen till Inges och hennes familjs bostad: Ravens-burger-strasse 80 och på något vis så kom vi rätt. Där kunde vi rada upp oss i soffan för ett familjefoto: Jag hade vuxit ifrån övriga familjen på längden men min far var betydligt bredare än oss andra. Min syster Lillemor var nio år.

Till höger är vi ute i en park på östra sidan av floden Rehn. Min mamma som är höjdrädd tyckte det var obehagligt att åka linbana över den breda floden men allt gick bra. På bilden ses familjen Fricke till vänster (utom sonen Reinhard) Inges mamma Ursula med Inge mellan hennes lillasyster och min min syster Lillemor. Till höger en stolt bilförare mellan sina föräldrar.

Sonen i familjen Fricke, Reinhard, med sina två systrar i en liten skog nära Köln. Reinhard besökte oss i Sverige två gånger efter vårt besök i Köln.

Inge kom tillbaka en gång när hon gift sig som ung. Vi har tyvärr tappat kontakten sen lång tid tillbaka.