Om systemet och inköp utanför

Som en kommentar till Lars-Åkes inlägg om motboken kan jag dela med mig ett par minnen från en annan epok i svensk alkoholpolitik: Mellanölsepoken. Mellanölet, öl i den nya skatteklassen IIB, släpptes till försäljning i matvarubutiker den 1 oktober 1965. Vid den här tiden arbetade jag några somrar på barnkolonier på Västkusten.

Jag märkte inte av det här med mellanöl förrän sommaren 1966 då jag var gårdskarl (vaktmästare) på Grangärde och Grängesbergs barnkolonier på Öddö utanför Strömstad.

Jag hade en kompis som samtidigt arbetade längre ner på Västkusten och som besökte mig på Öddö några gånger på sommaren. Vi var båda sportdykare och utnyttjade gemensamma ledigheter till att dyka i de klara vattnen på runt Öddö. Han kunde berätta en episod från ”mellanölspremiären” som han var inblandad i som chaufför. Vi kände båda bröderna Spendrup. Vi gick alla i samrealskolan som låg närmaste granne med Spenrups bryggeri. Vid midnatt natten till 1 oktober 1965 fanns många långtradare fullastade med mellanöl och klara att köra ut från Spendrups bryggeri i Grängesberg.

Min kompis skulle köra riksväg 50 söderut och passera Örebro. Vi läste i Uppsala på den tiden och min kompis hade inte kört genom Örebro på länge. Han var van vid genomfarten som gick rakt genom centrum, Storgatan och Drottningatan. Här kom han mitt i natten med fullastad långradare med släp och uppfattade för sent att den gamla vanliga genomfarten var avstängd. Han hade redan hunnit köra in på den avstängda gatan och behövde backa och svänga in på en annan gata för att komma på rätt kurs igen. Han försökte backa men ovan med släp var det inte så lätt. Lösningen blev att gå ut och försöka stoppa någon långtradare för att få hjälp. Det gick bra och resten av resan avlöpte utan problem.

För mig som gårdskarl sommaren efter blev det ett annat mellanölsproblem. I mina arbetsuppgifter ingick att åka till Strömstad när det behövdes för att köpa diverse tillbehör för att hålla kolonierna i trim, packningar, handtag, allt som gick sönder. Dessutom var det helt i sin ordning att jag också köpte med diverse tidningar, choklad, sololja, tamponger och annat som personalen behövde. Vi var ju ca. 15 personer som arbetade på de två kolonierna, de flesta tjejer - och jag försökte serva personalen med medskick från Strömstad.

Några fiskarsöner på grannön försökte också serva tjejerna. De fiskade räkor som vi fick beställa och få nykokade räkor levererade på kvällen samma dag som de fiskats. Dagsfärska Skagerrakräkor - det var en riktig delikatess. Det blev inte så sällan räkskivor på kvällen. Vi brukade beställa fem kilo räkor och de smakade utmärkt utom en kväll när vi blev besvikna. Våra räkor hade förväxlats med råräkor, okokta genomskinliga räkor som dessutom ser allt utom aptitliga ut. De skulle användas som bete men hade kommit till Öddö av misstag.

Vi från inlandet var mer vana vid kräftor och vi vet ju att de kräver vissa drycker om man får tro Albert Engström. Men vad kräver räkor?

Ja, det föll sig så att just den här sommaren så verkade mellanöl vara den självklara drycken. Det kanske på många sätt passade bra och var säkert också ur nykterhetssynpunkt att föredra framför Albert Engströms rekommenderade kräftdrycker. Men för mig blev mellanölet den sommaren en belastning. Jag hade en sjösäck som jag handlade i och jag har aldrig burit så mycket tung sjösäck som den sommaren.

Och norrmännen köpte mellanöl i massor och ett par mindre speceriaffärer i Strömstad ändrade sitt sortiment radikalt, till enbart mellanöl. Vad som hände med dem när mellanölet togs bort efter 12 år vet jag inte. Då hade jag slutat som gårdskarl.