Årsmöte med musik i Saxdalens Folkets hus

Mars är månaden för många föreningars årsmöten. Den gångna veckan var det dags för PRO Saxdalen att träffas för årsmötesförhandlingar. Mötesförhand- lingar är inte alltid så njutbara men vi i Saxdalen, byn det sjunger om, har förmånen att aldrig vara långt ifrån njutbar musik. Vi kunde dessutom njuta av kaffe och hembakade semlor.

Vi i PRO Saxdalen har flera gånger haft förmånen att få besök av de musikaliska skolbarnen från Saxdalens skola. Det händer t.ex. i samband med Lucia eller, som nu, när vår förening samlas och behöver under- hållas.

Den här torsdagseftermiddagen hade en stor grupp elever med olika instrument kommit till Folkets hus för att musicera och underhålla. Som vanligt hade de med sig de två drivande musiklärarna Roger Broberg och Janne Wallman. Eleverna har kommit och gått men Roger och Janne som musikaliska ledare har bestått. Vi i PRO vill tacka alla elever som deltagit som musikaliska underhållare under många år och inte minst instututionen Roger Broberg och Janne Wallman.

Så här lät det när orkestern från Saxdalens skola spelade Da Doo Ron Ron, från den amerikanska vokalgruppen The Crystals 1963:



Vi i PRO Saxdalen fortsätter att njuta också den kom- mande veckan: På skärtorsdagen ska vi festa på god mat när vi åter samlas i Folkets hus för den traditio- nella påsklunchen. Ett 30-tal medlemmar är föran- mälda. Vi önskar dem och alla andra en Glad Påsk!

Våren är på väg

Nåja, någon riktig vårkänsla bjöd inte vädret på idag men vi lär oss kanske mer och mer att vara tålmodiga. Den här videosnutten visar utsikten från vår balkong idag. Punktlighet är inte längre något typiskt svenskt. Tänk bara på SJ, gamla Statens järnvägar, som lärt oss att vänta. Och tänk så många orsaker till försening- arna som vi har fått lära oss t.ex. växelfel, kopparstöl- der, elavbrott, datorfel och annat. I veckan var det ett godståg med ett hjul som inte snurrade längre...

Sen kan man undra vad det dåliga vädret beror på. För mig är våren lite förknippad med Norge. Lyssna på det här:

Två norska musikprofiler, landets största tonsättare Edvard Grieg, han som tonsatte Våren som här sjungs av den lika stora sångerskan Sissel Kyrkjebø. Kan det vara en slump att båda är från Bergen?

Frågan är om Norge har något med vårt (dåliga) väder att göra? Ja, redan tidigt i den här bloggens historia togs väderprognosen från Norge. Vi har fyra väder- länkar i bloggens vänsterspalt. De båda första går till en "försvenskad" vädersida. Läser man längst ner på dessa sidor hittar man: Våra prognoser görs av Meteorologisk Institutt i Norge och håller hög kvalitet. De levereras av Yr.

Där har vi nog förklaringen! Vad är det för väder Yr levererar? Titta igen på videon högst upp. Är det inte uppenbart att det är Yr-väder? Norskt Yr-väder. Och yrvädret är garanterat filmat på Malbacken. Så norr- männen tar inte bara hand om de flesta skidmedaljer. De behåller det goda vädret i Norge och skickar sitt yr- väder till Sverige.
 
Och tänk efter: Ni som tittar på TV4 trots all reklam: Vem presenterar vädret i TV4? Jo det är Norwegian, det norska lågprisflygbolaget! För att bli av med busvädret så fort som möjligt exporteras det med flyg till Sverige. Det känns som om både tiden och vädret är ur led men kanske vi är en förklaring på spåren? Det har ju också förekommit ovanligt mycket yrväder i södra Sverige och på kontinenten. Undrar varifrån det kommer?

Tycker du att våren känns avlägsen?

För den som väntar på våren kan den kännas av- lägsen, särskilt med de låga temperaturer vi har nu med dygnsmedeltemperaturer klart under 0 grader varje dygn den senaste veckan. Men det finns hopp!
Här har vi ett säkert vårtecken. På bilden här under ser vi tackan Ester som är tacka på Mosstorpets Fårgård i Sörbyn. Hon fick redan  i slutet av förra veckan det här lilla lammet som hon noggrannt bevakar. Det första lammet tyder ju på att våren är på väg även om den har en bit kvar till Saxdalen.

Andra fakta som talar för en snar vår är att det blir ljusare och att dagarna blir längre. Solen gick idag upp kl. 06:22 i Saxdalen och kommer att gå ner 17:57. Dagens längd är idag 11 timmar och 34 minuter och den ökar varje dag med 5 minuter eller 38 minuter på en vecka.

Vårdagjämningen - när dag och natt är (ungefär) lika långa - inträffar den 20 mars i år och närmare bestämt kl. 11:02. Det är om en vecka och tills dess hinner våren inte komma. Det ska vara sju dygn i rad med dygnsmedeltemperatur över 0 grader. Då räknas det första av de sju dygnen som vårens ankomsttid. Det hinner inte våren i år.

Ett annat vårtecken är när Malbacken förvandlas till Malbäcken. Det har inte hänt riktigt ännu men antydningar till små rännilar har observerats. Så ge inte upp! Njut i stället av den fina vårvinter som naturen bjuder på i år.

Jag har bott vid en länsväg i hela mitt liv

Rubriken är en betydande överdrift. Jag har varit borta 45 år under mitt arbetsliv. Men jag föddes vid länsväg W 606 i dåvarande Kopparbergs län, bodde där till 20-årsåldern och återvände som nybliven pensionär. Men var i herrans namn går länsväg W 606 frågar sig säkert många Saxdalsbor och troligen också Rävvålabor som bodde här före byns namnbyte 1948. Jo, det är Malbacksvägen som är länsväg nummer W 606. W-et visar att vägen ligger i Dalarna men det finns många länsvägar med samma nummer i andra län.

Jag kunde inte undgå att tänka på den här melodin och på Edvard Persson när jag tänkte tanken som med en mindre modifiering blev den här artikelns rubrik. Och Malbacken är ju också en landsväg. Annars har jag minnen av den här melodin med en annan modifiering av namnet. Vi hade en orkester på institutionen jag arbetade på i Uppsala. Vi annonse- rade att vi skulle spela Visan om Botvid... Jag har botvid en landsväg...

Men låt oss hålla oss kvar på vägarna i Saxdalen. Hur många saxdalingar vet att vi har tre länsvägar här i byn? Det hade jag ingen aning om för en vecka sedan. Det var inte förrän för något år sedan som jag första gången förstod att vi i Saxdalen hade en väg med vägnummer, en länsväg. Efter en dödsolycka i Björn- hyttan läste jag i en av våra lokaltidningarna att olyckan inträffade längs länsväg 604 mellan Grängesberg och Sunnansjö.

Det stämmer, länsväg W 604 går mellan järnvägsvia- dukten i Grängesberg och korsningen där länsväg 245 från Finnsviken viker av mot Fredriksberg. Men vilken är den tredje länsvägen i Saxdalen? Jo det är Oxbrovägen som har nummer W 605.

Den här kartan är inte lätt att hitta på internet men adressen är:

https://nvdb2012.trafikverket.se/SeTransportnatverket#

Det går att zooma in och ut över hela Sverige för att se alla vägnummer.

Den som vill lyssna till Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv med den svenske jazzpianisten Mathias Algotsson kan kanske ta jernbanen över sundet från Malmö till Hovedbangården i Köpenhamn. Kanske Mathias Algotsson inte är där nu men 2007 spelade han in albumet In Copenhagen. Där ingår en annan version av Jag har bott vid en landsväg. Lyssna på den om du tycker om jazz!
 

Februarivädret 2013

Vi är inne i vårmånaden mars och vi väntar på våren. Den hann inte till Malbacken under februari men vi hade en klar vårtemperatur den 27 februari. Klockan två på eftermiddagen registrerade vår väderstation månadens klart högsta temperatur +14,0° C. Det var till och med högre än den högsta officiella månads- temperaturen i hela Sverige 11,9° som uppmättes i Brovallen samma dag. Månadens lägsta temperatur på Malbacken -13,9° lästes av den 21:a februari.

Februari har hos oss haft en ganska jämn temperatur utan ovanligt kallt eller varmt väder. Det var de sista dagarna i febru- ari som lovade att våren var på väg. Om man ser till den nor- mala månadstemperaturen ligger Saxdalen i ett område som har haft ca. två grader högre medeltamperatur i februari jämfört med normalt. Om temperaturtendensen från februaris avslutning fortsätter kommer vi snart att ha våren här, sju dygn i rad med dygns- medeltemperaturer över noll grader.

Lufttrycket har varierat ganska mycket under februari. Det relativa lufttrycket (gröna linjen) är genomsnittligt 1013 Hpa.

Februari inleddes med lågtryck och det lägsta uppmätta trycket 975,6 lästes av den femte februari. Högsta lufttrycket 1008,5 Hpa inträffade den 25:e februari.

Februari avslutades med ovanligt blåsigt väder.

Vi är i månaden vabruari

Som tur är har vi ett språk som gör att vi kan kom- municera. Då använder vi ord. Det går att kommu- nicera utan ord men det är för det mesta omständ- ligare. Där har vi just ett ord, omständlig, som jag länge trodde var en missuppfattning och som bara jag och några andra visste skulle heta omständig, utan l. Men där hade jag fel.

Omständig är ett ord som inte ens finns i svenska språket - eller åtminstone inte i Svenska Akademins ordlista som sägs innehålla alla "riktiga" svenska ord. Däremot finns det i både tal och text antingen som en missuppfattning, som i mitt fall, eller som en inte accepterad stavningsvariant av omständlig.

Omständighet är ett snarlikt "riktigt" svenskt ord. Det betyder förhållande, villkor.

Omständlig är alltså det svenska ord som betyder alltför utförlig, mångordig, långrandig eller invecklad.

Men vabruari, vad är det för ett konstigt ord? Jo, det är ett ord som just har blivit ett nytt ord i svenska språket, ett s.k. nyord. Vabruari är på väg in i Svenska Akademins ordlista. Det är bildat av ordet februari men där feb är ersatt av vab. Vab är en ganska ny förkortning av "vård av barn". Många blir sjuka i influensa, en virussjukdom som sprider sig snabbt och som kan leda till epidemi. Februari är den mest belastade månaden när det gäller sjukdomar och har därför fått en ny alternativ beteckning - vabruari.

För den som är intresserad av svenska språket har Språkrådet en intressant webbplats. Adressen dit är:

http://www.sprakradet.se

Där kan man idag, eftersom det fortfarande är februari hitta och läsa om månadens ord som är influensa. Eftersom veckan sträcker sig några dagar in i mars så gäller "veckans språkråd" devisen i Vasa-loppsmålet. Vi masar och kullor brukar väl hålla på traditionerna men 1948 ändrades texten över Vasa- loppsmålet. 

Idag är det både män och kvinnor som åker Vasa- loppet.  Vasaloppsdeltagarna är vuxna människor och många är naturligtvis föräldrar. Många är också bosatta i Dalarna. Det betyder att det finns många morkullor och farmasar i startfältet. Vad säger Svenska Akademin om de orden? Jo, när jag tittar i Svenska Akademins ordlista så hittar jag morkulla. Det är alltså ett accepterat svenskt ord. När jag söker på farmas blir svaret: Inga träffar. Kan du ha menat farmaci, fram|tass eller varm|hus?

Chansen att få in farmas i Svenska akademins ordlista kanske inte är så stor. Kan det handla om könsdiskriminering? Morkulla finns ju där...

Saxdalens byalag, årsmöte

 

Ska vi shälpas åt?

Bengt Emil Johnsons väg

Den här glädjande notisen fick jag idag från Lasse Persson som också skickat den till lokaltidningarna:

"Nu är det klart att bygdens stora kulturprofil: författaren, musikern och radiomannen med mera, Bengt Emil Johnson, som avled i juli 2010,  kommer att få en väg uppkallad efter sig i sin hemby Saxdalen.
  

Idén om att hylla Bengt Emils minne med att  uppkalla en väg efter honom kom ursprungligen från författar- kollegan Staffan Söderblom från Kårsta i Uppland, som besökte Saxdalen i somras och blev guidad till platser som Bengt Emil ofta beskrivit i sina dikter och berättelser, säger  Lars Persson i Rävvåla Kultur- förening. Anledningen till hans besök var att han för avsikt att skriva en bok om Bengt Emil. I Kultur- föreningen  tände vi direkt på idén och kontaktade kommunen med ett färdigt förslag om att vägen skulle omfatta de två fastigheter i Saxdalen som Bengt Emil bebott under sin levnad. I dagarna har Samhällsbygg- nadsförvaltningen i kommunen tagit beslut i frågan och den nya namnskylten lär komma på plats så fort tjälen gått ur marken. Vi räknar med att ha en officiell invigning någon gång på försommaren avslutar Lars Persson."

Hälsar Ola

PRO Saxdalen januari 2013

Saxdalens PRO-förening har inlett året med två möten under januari.

 

Torsdag 17 januari hade styrelsen årets första sammanträde. Då behandlades de skrivelser som inkommit sedan föregående möte. Uppskattade inslag var erbjudna reseprogram för våren-sommaren och information om kurser för PRO- medlemmar. Två klart positiva resultat för föreningen redovisades: Vi har fått två nya medlemmar och har en ekonomi som är under kontroll.

Årets första medlemsmöte hölls den 24 januari. Ett tjugotal medlemmar hade mött upp för att infor- meras, diskutera, fatta beslut och inte minst: Dricka kaffe och diskutera. En huvudpunkt på dagordningen var den lokala vetaranvetartävlingen.

 

Under kaffedrickandet besvarade vi ordförandens delvis kluriga men för PRO-medlemmar garanterat relevanta kunskapsfrågor. Mycket tankearbete resulterade i att PRO Saxdalen i nästa match kommer att representeras av följande lag: Lizzy Storgärds, Irma Stenqvist och Ingvald Runkvist (+ en reserv).

Den kampen kommer att gå av stapeln i Nyhammar och resultera i ett segrarlag från Ludvika kommun.  Sedan följer en tävling där det vinnande laget kommer att representera Dalarna. Slutligen ska en PRO-förening utses som svenska mästare i PRO:s nationella veteranvetartävling 2013.

Vi håller tummarna för vårt lag från Saxdalen!

Det som en gång var 3,_ny film från Johannes Graaf

Mycket från Saxdalen i ny film! Det var inledningen i det meddelande jag fick igår från vår produktive filmare Johannes Graaf. Han har släppt den tredjde filmen i serien Det som en gång var. Övergivet, gammalt och det förflutna är nyckelord för den nya filmen där vi bl.a. känner igen scener från Låsberget och Runnbergsgården. 
 

När jag ser filmen känner jag behov av att se den tillsammans med filmaren Johannes. Helst skulle man se den på dator så att man kunde stoppa filmen där man vill och diskutera vad det är man ser och var... Att många skulle kunna se filmen och ställa frågor om den skulle vi kunna ordna i Saxdalens Flolket Hus. Johannes har tidigare visat egna filmer där. På något sätt vill jag försöka bidra till att de som är intresserade av filmens tema: "Övergivet, gammalt och det förflutna" ska kunna få ut mer information om filmen än att se den ensamma på sina kamrar. Den som är intresserad kan gärna skicka ett medde- lande till olahagfall@gmail.com Vi tackar Johannes Graaf så länge.
  
Hälsar Ola
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Malbacksväder januari 2013

I december fick vi några felaktiga värden i vår väderstation på Malbacken och kunde därför inte göra någon sammanfattande väderrapport för månaden. Under 2013 har vi nu statistik för första månaden och visar här temperatur, daggpunkt och lufttryck.

Januari både inleddes och avslutades med milt vinter- väder. Månadens högsta temperatur (röd kurva) upp- mättes på nyårsdagens morgon med +5,4 °C. En nästan lika hög temperatur uppmättes också den 8 januari med +4,2 °C på eftermiddagen. Månadens sista vecka hade plusgrader från kl. 7.00 den 28 janu- ari till månadens sista fyra timmar då temperaturen låg på minussidan.

  Månadens lägsta temperaturer uppmättes den 14:e, -17,9 °C,  den 19:e, -18,6 grader och den 25, -18,3 °C. Medeltemperaturen för januari månad var -5,1 °C. Värdena gäller högst upp på Malbacken. Temperatu- ren nere i byn Saxdalen är vintertid inte sällan 10 grader lägre än på övre Malbacken.
 

Det relativa lufttrycket (grön kurva) var lågt i början och slutet av januari. De lägsta lufttrycken mättes på månadens första och sista dag. Den 1 januari var lägsta mätvärdet 983 Hpa (hektopascal) och den 31:a 974 Hpa. Det genomsnittliga Normala lufttrycket är 1013 Hpa. Genomsnittet för hela januari blev något under normaltryck, 1010 Hpa. Lufttrycksskillnaden mellan övre Malbacken och nere i byn Saxdalen är försumbar.

Jag har fått två påminnelser nyligen

Härom dagen kom en ovanlig påminnelse per ytpost. Ytpost är det som i långliga tider har kallats enbart post, till skillnad från flygpost, luftpost eller elekt- ronisk post, e-post. Det här var ett brev från Ludvika som informerade om att det blivit fel på faktureringen från elbolaget VB Energi. Det händer ibland att man får påminnelse för att man inte betalt en räkning i tid och då får man en påminnelse. Den här gången var det tvärt om. Det gällde en räkning som redan var betald. De flesta i trakten har fått dubbla fakturor för december. Så det var snarare en uppmaning att se till att man inte betalade dubbelt. Enligt bolaget var det något fel på postens system som förorsakade proble- met.
 
Det här påminde mig om min far som var en riktig föreningsmänniska och som flera gånger berättade en lokal historia om datorernas inträde i redovisnings- världen. Den förening i Rävvåla/Saxdalen som hade hand om eldistribution, avläsning av elmätare och rapportering av elförbrukning kallades åtminstone i folkmun för lysföreningen. En person som läste av mätare och rapporterade elförbrukning var Urmakar-Daniel. Det var inte så sällan det blev något fel i elräk- ningarna. Skulden fick väl den mänskliga faktorn. Men sen kom det en nymodighet: Datorn! Datorn räknade ut elkostnaderna för hushållen. Det hjälpte säkert Urmakar-Daniel att känna sig mer effektiv. När det nu blev något fel i elräkningarna hade Daniel ett stående uttryck för att förklara felet: Ja, det är den där förskännade datorn!
 
Eftersom jag har arbetat med datorer på Uppsala universitet redan på 1970-talet gjorde jag mig snabbt beroende av datorer. En av de första effektiviseringar som jag kunde göra med hjälp av dator hade att göra med posthantering. Vår nya professor som kom från Göteborg samarbetade med en professor i British Columbia i västra Kanada. De brevväxlade och det tog ca. en vecka för att brev från Uppsala att nå fram till västra Canada. Svaret från Canada tog lika lång tid. Jag arbetade då med en stordator som universitetet hade på Uppsala Datacentral. I Sverige höll man på att starta ett datanät, Sunet, för att kunna kommuni- cera data mellan de svenska universiteten. Liknande nät hade skapats i många länder och man kunde också skicka data via satellit över Atlanten. På så sätt var det möjligt att skicka filer, t.ex. elektroniska brev, e-post, till Kanada. Vår professor blev eld och lågor över den nya möjlighet det öppnade för hans samar- bete med ett kanadensiskt universitet. Jag minns tydligt den första kvällen när vi skickade ett brev till Kanada. Man kunde följa brevets väg på datatermi- nalens bildskärm, genom Sverige, till Nederländerna. Därifrån över Atlanten till USA:s ostkust och vidare över Nordamerikanska kontinenten fram till målet i västra Kanada. Tiden för överföringen varierade men tog för det mesta knappt ½ timme.

Från den dagen kunde vår professor skicka ett brev till Kanada under dagen. Professorn på andra sidan Atlanten som tidsmässigt låg åtta eller nio timmar efter Uppsalas tid hann ofta besvara brevet under sin arbetsdag och då hade vår professor svaret redan morgonen efter den dag han skickat sitt brev. Det snabbade upp forskningen mycket.
 
Sen kom Internet som en explosion på 90-talet så att inte bara forskare och forskningsinstitutioner kunde kommunicera elektronisk. Då kom också standarder för e-post och webb så att hela världen kunde kom- municera.

Dagens andra påminnelsen gällde filmen om Dan Andersson, En drömmares vandring. Den gick på TV idag och Lasse Persson ringde och sa att filmen börjar om två minuter. Det gav mig möjlighet att se filmen från början.

Jag har sett filmen en gång tidigare men var speciellt intres- serad av att se början och slutet. Det beror på att min far var statist i inlednings- och slutscenen. Han var med och bar kistan med en - jag tror det var 80 kg tung säck. Det blev en påminnelse om en obehaglig upplevelse som jag hade under skoltiden och som jag skrivit om här.

Filmen kommer säkert att gå i repris på TV. Alla som är intresserade av Dan Andersson eller finnmarken bör se den. Dan Andersson är ju en del av vårt kultur- arv.

Barnens julfest 2013 i Saxdalens folkets hus

Saxdalen blogg var på plats i Saxdalens folkets hus för att se barnen dansa ut den stora julgranen på tretton- dagen. Som vanligt var det full fart både på musiken och dansen. Så här började det:
 

 
Dansen fortsatte sedan med många jullekar.
 

Klicka på bilderna för förstoring

Efter många varv runt granen dök en väntad gäst upp, Tomten!

 
Det blev kö både till Tomten och till fiskdammen där fiskelyckan var god. Alla barn fick napp.

  
Efter en paus där barnen drack saft och åt bullar fortsatte dansen. Föräldrarna tog kaffepauser och barnen fortsatte dansa tills det började skymma.



Saxdalingarna som den här eftermiddagen var ett stort gäng musikanter spelade och sjöng och höll fart på dansen. Många barnsben var säkert trötta när festen avslutades.

Julgransplundring på Trettondagen

Nu ska du få se på andra bullar

Det här inlägget skrevs först här i Saxdalen blogg men ju längre skrivandet pågick desto mer övertygad blev jag om att inlägget i stället borde publiceras i Olas blogg som är lite mindre lokal. Det här inlägget är ganska internationellt. Därför kan du nu läsa inläg- get här.

Notis i Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902

- Minst halfva lästiden skall hvarje barn
vid Räfvåla skola från och med nästa ter-

min åtnjuta undervisning enligt ett af Väs-

terås domkapitel till skolrådet i Grangärde
gjordt förständigande.

Källa: Projekt Runeberg,

http://runeberg.org/svlartid/1902/0520.html

 

Förständigande = åläggande

(Bloggarens kommentar)

Johannes Graafs nya film: Skogens väktare

Saxdalen blogg önskar alla som tittar in här ibland en God Jul! Nu är det redan julafton. Har du letat jul- gran? Annars börjar det bli hög tid nu. Men titta först på Johannes Graafs senaste film Skogens väktare. Den bör man ha sett innan man ger sig ut i skogen. Det kan bespara oss vissa problem och obehag.

 
Vi på bloggen tackar Johannes Graaf för filmen som kom väldigt passande i tid. Tack Johannes och medhjälpare för ännu ett gott jobb.

Och God Jul alla önskar Saxdalen blogg!

En tidig intervju, kanske en av de första i världen som spelats in och bevarats. Som studerande i Uppsala från 1962 ingick i utbildningen i Sociologi att lära sig intervjua och sedan att tillämpa det i verkliga under- sökningar. Den första undersökning jag deltog i gällde intervjuer i Märsta. Det var innan Arlanda var en storflygplats. De första start och landningarna gjordes 1960 med ett fåtal primitiva byggnader på flygplatsen. Vi skulle ta reda på hur befolkningen i Märstaområdet såg på den kommande storflygplatsen. 

Jag påmindes om mina egna intervjuer när jag hittade en tidigt gjord intervju på Internet. Intervjun gjordes 1904 med Peter Wickblom från Alfta i Hälsingland. Han berättar om sin resa till USA dit han utvandrade år 1846. 



Resan till Amerika 1846. Intervjun som text

"Då ja for frå Amerika... vart sjömännen villad av en fiskarbåt å tänkte de var en fyrbåk å for bortikok... så skeppe törna omkring. Ovanför de braka, så vattne forsa in i lastluckan ongefär spjällock.. Å vi tell å pumpa. Å då kom kvinnerna å jämra sej å gret å sa de (hostning) öka. Oj, oj. En sjöman på tolv år, han stanna av. Ingenting e loss. Men kärringa! Du föstår inte, sa han. Nä, fast far min e gammal å che, så låter Gud oss komma i lann, eller hur pappa? Jo, visst kommer vi te lann, sa ja. Å vi tell å pumpa. Vi va många starka kära. Pumpa en femton minuter på man. Så rätt som de e börja de minska. Å vi pumpa läns, (hostning). Å de e trolit att skeppe (hostningar) täte, så de stige å lääke. Så kom de en, en lursbåt å tog oss te England. Te Kove... Va vi inne på docka där, å va där i sju vecker, innan vi... kunna fära säger av. Skulle tro ja va tjugoen vecker på skeppe.

De e den tredje april 1904. Ja e född den... 14 februari 1810, så ja e nittifyra år å nåra månader."

Peter Wickblom

Se hela hemsidan från helahalsingland.se där mer information finns. 
 
Själv har jag ingen speciell koppling till Hälsingland men jag är intresserad av utvandringarna också från vår hemtrakt. En morbror till mig utvandrade på 20-talet till Chicago. Peter Wickblom bosatte sig i Bishop Hill en bosättning som grundades av en svensk, Erik Jansson som var med i en pionjärgrupp av utvandrare från Sverige. Han var predikant och född i Biskopskulla mellan Enköping och Uppsala och grundade Bishop Hill som är en översättning av hans födelsesocken. Både Chicago och Bishop Hill ligger i Illinois ca. 20 mil från varandra. Storleken skiljer dock. Chicago har idag ca. 2,5 miljoner invånare jämfört med 127 personer i Bishops Hill. Många svenskar utvandrade till trakten.
 

Biskopskulla har jag passerat otaliga gånger när jag arbetade på Uppsala universitet. Vi hade universitets- kurser i ett stort område runt om i Svealand och södra Norrland t.ex. i Gävle, Västerås, Örebro, Eskilstuna, Fagersta, Falun och Borlänge. Jag kände mig nog lite som en kringresande predikant när jag gång på gång passerade infarten till Biskopskulla.

Faran är nästan över!

Nu är det efter midnatt mellan 21 och 22 december 2012. Det betyder att den farliga dagen 21 december är över och jorden exixterar fortfarande!
 
Det finns en liten hake som gör att vi ännu inte kan vara 100 % säkra: Eftersom den aktuella profetian om jordens undergång den 21 december gjordes i Syd- amerika har vi en viss tidsskillnad att ta hänsyn till. Inkariket täckte en stor del av västra  Sydamerika,  Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile och Argentina. De västligaste tre nu existerande länder som omfattades av Inkariket: Colombia, Ecuador och Peru har den största tidsskillnaden jämfört med Sveriga. De är sex timmar efter oss under normaltid och sju timmar när vi har sommartid. Så vi får vänta till efter kl 06.00 nu på morgonen innan vi kan vara helt säkra på att jorden överlevt den skrämmande profetian.
 
Själv är jag dock redan lugn. Jag tror att profetior från vår egen trakt är lika bra som inkaindianernas. I den nordiska mytologin förutsågs också jordens under- gång efter gudarnas sista strid. Ragnarök var en serie händelser som skulle leda till jordens undergång. Att jag känner mig säker på att den tiden inte är nu beror på att ragnarök ska föregås av fimbulvintern som ska vara i tre år utan sommar. Det gör mig lugn. Även om vi alltid klagar mer eller mindre på våra somrar så kan ju inte fimbulvintern vara här än.

Möjligen är det min släktforskning som har bidragit till att jag försöker hitta anknytning eller berörings- punkter till det mesta i min värld. Har jag då någon anknytning till inkaindianerna? Ja, inkarikets huvud- stad var staden Cusco 3 400 m upp i bergskedjan Anderna i Peru. Dit har jag aldrig rest. Men jag har arbetet flera år tillsammans med Ana, född och uppväxt i Lima i Peru. Hennes morfar var som militär placerad i Machu Picchu  en liten inkastad i Cusco- regionen 80 km nordväst om Cusco. Den hade 750 invånare när det begav sig. Idag besöks den av bara 400 000 turister per år eftersom turismen begränsas av kapaciteten på den smalspåriga järnväg som ger enda möjligheten att ta sig till Machu Picchu. Ana bor nu på Kanarieöarna. Inte heller där har jag varit.
 

Världsarvet Machu Picchu sett från berget Huayna Picchu

Men jag har varit flera gånger i Colombias huvudstad Bogotá 5 650 m upp i samma bergskedja, Anderna. Med Bogotá har jag nästan daglig kontakt. Just nu är min Sambo Annie där. Hon hälsar på sina båda döttrar som också är där. Skype och internet gör att vi kan se och prata med varandra så länge vi har tid. Enda lilla hindret för kommunikationen är just tids- skillnaden.

Min anknytningen till den nordiska mytologin är inte så stark. Jag har själv faktiskt inte läst någon av Eddorna varken den Poetiska Eddan eller Snorres Edda även om jag låtit mig berättas en del episoder från de båda källorna. Jag har heller aldrig varit på Island men hade som lärare på Uppsala universitet en studerande från Island som berättade mycket intressant om landet. Som barn smakade jag också islandssill.

Däremot har jag varit i Norge. Många gånger åkte jag som barn med mina föräldrar över gränsen från Sälenfjällen för att köpa margarin i Norge. Vi gjorde också en bilresa genom den imponerande Roms- dalen, uppför vackra Trollstigen, färja till Geiranger, därifrån uppför igen och sen hem. En imponerande och minnesvärd tur.

Som 12-åring var jag på skolresa till Oslo där jag åt valbiff och som studerande vid Högre Allmänna Läroverket i Ludvika kände jag i min ungdom två norska systrar som bodde i Blötberget. Som vuxen har jag också varit många gånger i Norge. Bl.a. upplevde jag en storm mellan Strömstad och Sandefjord i Norge. Den pågick flera timmar både över Koster- fjorden och på Oslofjorden. Ett par veckor gick jag en kurs på Lade i Trondheim när jag var forskarstude- rande i Uppsala. Som statistiker på SCB i Örebro arrangerade jag också en studieresa till våra statisti- kerkollegor på Statistisk sentralbyrå både i Oslo och Kongsvinger. Så jag känner mig helt klart anknuten till Norge.

Det är mot den här bakgrunden som jag med till- försikt ser fram emot klockan 06:00 idag. Då är 21 december i år över i hela det gamla inkariket. Skulle jag ha satsat på fel häst lär jag kanske aldrig få reda på det. Nu kommer jag säkert att sova åtminstone till kl. 06:00. God Natt och Sov Gott!

Det är mycket 12 nu, funderingar

Vi har snart levt ett helt år med årtalet 2012. I början kanske vi inte reagerade speciellt för årtalet. Nästan hela året gick men sen kom årets sista månad december, den tolfte, och helt plötsligt var det en 12:a till i våra datum, under en hel månad, som vi tror. 

(Jag tvekar lite att skriva datum, ska det inte heta data här? Nej, det är korrekt att skriva datum, ett eller flera datum när det anger dag eller dagar. Svenska adademins ordlista hjälper mig med följade informa- tion:

dat|um substantiv -et; pl. datum • uppgift om dag, månadsdag
 
Om data skriver akademins ordlista:
 
data substantiv plural • uppgifter; fakta; som förled i sms ofta dator- el. datorbehandlings-; lägga upp på data datorbehandla ngt

Data har dessutom flera betydelser i samband med datorer och databehandling. Den som är intresserad av detta kan läsa mer i wikipedia.) 

Men tillbaka till 12:orna. December 12 i år d.v.s. 20121212 är förstås ett ovanligt datum. Eftersom vi inte har mer än 12 månader på ett år lär inte nästa 121212 inträffa förrän om 1000 år, nästa milennium alltså under 2100-talet. Men dessförinnan kommer 010101, 020202 osv. 

20121212 var ett datum som fick vissa konsekvenser. T.ex. var det köer för att få gifta sig just detta datum. Om alla giftas- lystna fick plats vet jag inte. Åtminstone lyckades inte alla som önskade få vigseln vid lunchtid, kl 12 eller kanske till och med 12.12. Fick de ingen tid får de vänta till 010101 år 2100 eller acceptera ett mer nor- malt datum. Det är ju ganska lång tid dit men jag börjar ändå bli lite stressad...

Det finns ju nämligen profetior om jordens undergång. En som är mycket aktuell och som gör att det kanske är bråttom att av- sluta det här blogginlägget mycket snart är att jorden ska gå under 21 december i år 201212, alltså redan i morgon. Det är en gammal profetia från  mayaindianerna.  Läs mer om den profetian här. Det finns också andra förutsägelser med andra förklaringar som gör morgondagen riskabel. 

För mig är det okänt om mayafolket förut- sade vilken tid på dagen i morgon som undergången kommer men om jorden snurrar oförstörd klockan 12.12 svensk tid i morgon så hinner vi i alla fall uppleva nästa vintersolstånd. Låt oss hoppas och tro att det blir så.

Hur har ni det där ute i mörkret?

Här sitter jag nu i mörkret på min kammare där jag föddes för snart 71 år sedan. Jag har letat efter svar på en fråga jag fick från Niklas Våhlander nere i byn. Han undrar över den kallaste temperatur som upp- mätts i byn Råvvåla/Saxdalen och när det i så fall var?

Det korta svaret är: Jag vet inte! Men som väderbiten börjar man ju fundera och leta information. Det finns säkert en del väderstatistik bland gamla anteckningar som våra föräldrar och tidigare förfäder gjort men att hitta dem? Och någon officiell väderstation har vi säkerligen aldrig haft i närheten av Rävvåla/Saxdalen.

För att leta efter några fakta om hur temperaturen kan ha varit tidigare kan man jämföra med kända temperaturer i närheten. Om vi ser till registrerade låga temperaturer i Dalarna så är köldrekordet -46,1° i Grundforsen (nordväst om Granfjällsstöten i Sälen- fjällen) den 1 januari 1979. Det är dessutom köldre- kord i hela Svealand. Nästan lika kallt var det i Särna den 3 januari krigsvintern 1941: -46,0°. Själv föddes jag i januari 1942 som också var en bister krigsvinter. Jag föddes i det rum som jag sitter i nu. Det gick inte att komma upp på Malbacken med någon bil så min moster Hanna hjälpte till med förlossningen.

Både Grundforsen och Särna ligger i ett område som är känt för kalla vintrar. Det beror till stor del på avståndet från havet. Havsvatten verkar stabilise- rande på temperaturen över landområden i närheten. Den plats på hela Skandinaviska halvön som ligger längst från havsvatten hittar vi i skuggan av Fulufjäl- let  strax öster om den lilla byn Mörkret. Därifrån är det 22 mil till Trondheimsfjorden, 22 mil till Oslo- fjorden och 22 mil  Bottenhavets vatten några kilo- meter söder om Njutånger. Flera av de nämnda Dalaorterna kan ses på följande karta.
 

 
Flera vargavintrar är kända historiskt sett men upp- mätta temperaturer är inte så lätta att hitta.

1323 frös hela Östersjön. Allmän trafik på isen mellan Skåne och Tyskland startade och härbärgen byggdes ute på isen så att resande kunde få vila, mat och byta hästar.
   
1658 var en kall vinter åtminstone i södra Sverige och Danmark. Det var då Karl X Gustav tågade med en svensk arme över isarna på Lilla bält (700 m brett på smalaste stället) och Stora bält (1200 m brett på sma- laste stället.

1940 frös Öresund till. Så många helsingborgare gick över isen till Helsingör att det blev problem för den danska tullen.

Värmlands lägsta temperatur är -42,0° den 20 januari 1917 i Adolfsfors och den 14 januari 1918 i Knon vid Gustavsfors. 
 
Västmanland: Köldrekordet inföll den 24 januari 1875, då Nora och Västerås uppmätte -36,5°. Den därefter lägsta temperaturen registrerades den 9 februari 1966, då Uttersberg hade -35,0°.

"Åren 1771 och 1772 voro för Västerdalarnas finnmarker fruktansvärda. Hungersnöden var så stor, att finnarne under vintrarne dessa år svulto ihjäl i sina pörten, stundom milsvidt skilda från folk. Man hittade de arma människorna, omtalas det, med munnen fylld af hö och halm, som de i yttersta nöden tillgripit. De utmärglade finnarne sökte i det längsta på sina skidor finna villebråd men svälten gjorde, att de dignade ned i skogen och sedan återfullos döda, vanligen svårt sargade af vilddjuren, whilka stundom endast lämnat skeletten kvar." (A. Magnevill, Grangärde Församlings Minnesbok. 1925, Faximilupplaga tryckt 1968, s. 179).