Göken kom för sent till gökottan

PRO i Saxdalen ordnade gökotta på torsdagen. Vi vet att göken har rykte om sig att vara uppe med tuppen eller tidigt på morgonen. När tiden för ottan bestäm- des var dock en stor majoritet för att ha gökottan på eftermiddagen. Kl. 14:00 är en tid som har använts tidigare år med lyckat resultat. Ja, det förstås, vi har väl aldrig hört eller sett någon gök? Men huvudor- saken till eftermiddagstiden har varit vädret. På morgonen kan det ju vara ganska svalt.
 

Några buketter PRO:are trivsamt utspridda i naturen vid Oxbrobäcken och Klubbstugan 

 

   Vi har brukat ha fint väder under gökottan och tors- dagen var enastående fin. Dessutom visade det sig att göken också ropade på torsdagen men efter kl. 17 - när vi hade avslutat firandet. Leif Rosén hann inte mer än sätta sig på trappen när han kommit hem från Klubbstugan vid Oxbrobäcken: Då ropade göken från Saxberget
 
Så nu vet vi till nästa år att tiden för gökottan inte behöver vara i ottan för att kunna höra göken ropa. Jag har också hört göken på Malbacken under eftermiddagstid under två dagar. Den tiden passar åtminstone flera pensionärer bra. Ett annat skäl till eftermiddagsottan just den här torsdagen var att förmiddagen var bokad för boule-träning. Så vi PRO:are ligger inte bara och latar oss på förmid- dagarna

 

Ca. 25 personer hade mött upp för att njuta av det fina vädret, äta varm korv med bröd och tillbehör, dricka kaffe med kaka och prata och umgås. En stillasittande tipsrunda klarades också av och om inte Alvar Orre hade skadat axeln vid vedhuggning skulle vi fått lyssna till den fågeln på dragspel. Men Alvar är välkommen till nästa gökotta.
 
Om man tittar närmare på bilden är det fråga om det inte är en stum gök som sitter i toppen på masten på skorstenen? Kanske blev en hel hop pensionärer för mycket för en ensam gök så att han fick tunghäfta?

Njutbar och traditionsenlig Valborg i Saxdalen

Det fina vädret och den stora publiken bidrog till ett lyckat firande av våren vid Saxen. Alla traditionella ingredienser i firandet fanns med också i år. Vi tar dem i tur och ordning:

Snögubben

Det här är nog barnens favoritinslag sista april. En karavan med nio traktorer med släp kör genom byn med massor av barn och huvudpersonen, Snögubben, på första vagnen. Karavanen kör runt byn och stannar framför den stora rishög som vi samlat ihop sen förra året.

Snögubben och många barn anländer till brasan

 

Sen kommer det spännande lyftet när snögubben ska lyftas upp på rishögen. Jag tyckte årets gubbe såg ovanligt glad ut och svängde runt ganska mycket och tittade ut över publiken som fanns åt alla håll. Ja, se själva här:

Klicka på helskärmsikonen längst ner till höger för att se videon på hela bildskärmen!
 
Saxdalens manskör
 
En institution i Saxdalens musik- och kulturliv är Saxdalens Manskör. Just igår kväll var det 31 år sedan kören framträdde för första gången. De sjöng också då vårsånger under sista april. Här kan vi lyssna till en vårsång som de säkert sjungit otaliga gånger: Längtan till landet eller som den kanske är mer känd Vintern rasat.

 
Att en kör består under så lång tid kanske inte är så ovanligt. Körmedlemmar kan komma och gå medan kören består. Men ändå är det en lång tid. Eftersom jag har bott i Uppsala och Örebro i 45 år har jag hört många körer. Men jag tror att jag bara hört en kör som haft samma körledare under så lång tid. Det är naturligtvis Saxdalens Manskör.
 
Roger Broberg är värd en extra eloge för det idoga och framgångsrika arbete han gjort och fortsätter att göra tillsammans med Saxdalens Manskör. Vi hoppas på att få lyssna till kören sång och se Roger dirigera under lång tid framöver.

Vårtalet
 
Ingen sista april utan vårtal. Det hör också till traditionen. Och det är spännande att se och höra vem talaren är varje år. I år var det en för många känd person som är född och uppväxt i Rävvåla men som numera bor så långt bort som i Sunnansjö. Hans namn är Per Åke Åhlström. Han kallas både Åke och Pelle och många har sett och hört honom uppträda i olika sammanhang med sin gitarr och sina underfun- diga vistexter och dikter.

Vid mikrofonen: Vårtalare i Saxdalen 2012, Åke Åhlström

Åke påstod själv att det inte skulle bli något vårtal utan mer ett årtal. Men på det ganska korta tid han hade till sitt förfogande hann Åke klargöra många soldatnamn som funnits i Rävvåla/Sunnansjö. Soldaternas efternamn ändrades också under historiens gång men vi kände igen flera av namnen bland ättlingar som fortfarande lever i vår omgivning. Till sist uppstod ett visst tvivel när Åke påstod att han inte är smartare än en femteklassare...

Fyrverkeri

När de punkter på kvällens program som kunde genomföras i dagsljus klarats av återstod enbart det avslutande fyrverkeriet som hade väntat in en påtag- lig skymning. Det blev ett sprakande, smällande, glittrande och imponerande fyrverkeri som fångade sin publik som visade sitt gillande både under fyrver- keriet och efter de sista smällarna. Applåderna var starka.

Fabrikör Hjalmar Sjöstrand och fredagen den 13:e

Bl.a. på grund av pågående släktforskning har det på sistone varit glest med inlägg i Saxdalen blogg. Jag hoppas kunna bidra med tätare inlägg framöver men släktforskningen fortsätter så jag får göra som Orsa kompani: Jag lovar ingenting bestämt!
 

För en tid sedan kunde jag läsa en kort artikel om en släkting till mig i Dalarnas Tidningar: Hjalmar Sjöstrand, uppfinnare, fabrikör, kommunalpolitiker m.m. Han var en färgstark person som jag träffade många gånger när jag var i skolåldern. Men låt oss läsa artikeln först så ska jag sen lotsa er till några minnen jag har av Sjöstrand.
 

 

Om Hjalmar Sjöstrands skrockfullhet och mitt minne av honom när jag var skolgrabb har jag berättat i ett tidigare inlägg i bloggen. Läs om detta här.

 

För ett par dagar sedan var det fredagen den 6:e. Nästa fredag är det den 13:e. Då ska jag tänka på min släkting Hjalmar Sjöstrand som jag inte hade en aning om att jag var släkt med förrän jag flyttat till- baka till Saxdalen som nybliven pensionär.

 

Om Sjöstrand som radiopionjär har jag berättat i ett blogginlägg här. Om minnen från båtturer med min farmor och farfar på Saxen och Väsman med deras båt driven av en inombordsmotor konstruerad och byggd av Hjalmar Sjöstrand kan du läsa här.

Julen 2011 är slut

Helgdagar och mellandagar är slut. Trettondagen, 6 januari, var för tio dagar sedan och Tjugondag Knut, 13 januari, var i fredags. Sen har vi haft ett veckoslut, lördag och söndag. Men idag är det måndag och definitivt slut på julhelgen.

Enda möjligheten att hålla kvar vid julfirandet är väl att tro på uttrycket "Julen varar än till påska". Själv föredrar jag att betrakta julen som slut nu och att rikta in mig på normala veckor med fem vardagar mellan varje veckoslut. Som pensionär är det ju dessutom inte så väldigt stor skillnad mellan vardag och helg.

Som avslutning på min julhelg vill jag visa ett av mina julbord, en modern variant med både ljus, julgran, tomte och julmusik, allt kompakt och eldrivet:
  

  
Att avsluta julstämningen i det här läget går på några sekunder om man rycker ur kontakten men man bör stänga av datorn på ett "normalt" sätt. Datorer har ju sina egna beteenden som man bör respektera. Då är risken för datorproblem mindre.

Sen finns det en del fördelar med att julen är slut. Dagarna blir längre och dagen är nu 8 timmar och 47 minuter lång i Saxdalen. Dagslängden ökar dessutom redan med 25 minuter per vecka. Ökningen kommer att gå fortare och fortare fram till vårdagjämningen den 20 mars. Då är dag och natt ungefär lika långa.

Så vi går mot ljusare tider, åtminstone när det gäller dagsljuset. Sen får vi hoppas att hela 2012 blir ett bra år också på andra sätt men även om julen i år blir normalt mörk så är det långt dit...

Saxdalen blogg önskar sina läsare en god fortsättning på det nya året!

En ny och en gammal bok om Grangärde

Grangärde är både en by och en bygd. Men Grangärde har också varit namnet på både en kommun och en församling.

För den som är intresserad av vår hembygd och dess historia är både Grangärde kyrkby, Grangärde kommun, Grangärde församling och Grangärde finnmark spännande att studera och lära sig mer om.

I det här blogginlägget ska vi orientera om två böcker som innehåller mycket om Grangärde. Den senast boken som publicerades för bara ett par veckor sedan syns här:

Författare till boken GRANGÄRDE KYRKBY byn mellan sjöarna är Bengt Östberg född och uppväxt i Östanbjörka på andra sidan sjön Björken från kyrkbyn sett. Copyright © 2011 Bengt Östberg, Globe Bokhandel AB.

 

Kort kan innehållet i boken sammanfattas som en beskrivning i ord och bild av de hus och gårdar som funnits i Kyrkbyn under 1900-talet och 2011 och de människor som bott där under samma tid. Också företag i byn finns beskrivna. Ett imponerande bokverk, 250 sidor i stort format, 30 x 22 cm. Boken innehåller många fotografier både i färg och svartvitt.

 

Bengt Östberg har också skrivit två tidigare böcker som presenterats i bloggen: Östanbjörka - en by i Grangärde och Skolor och lärare i gamla Grangärde socken 1850-2009.

En betydligt äldre bok om Grangärdebygden är  Grangärde Församlings Minneskok.

Den utgavs av tidigare kyrkoherden i Grangärde Anders Magnevill. Magnevill daterade förordet till 24 februari 2007 men första upplagan trycktes 1925. Den är tyvärr slutsåld sedan länge. Men som tur är gjordes en ny tryckning av boken, en faksimilupplaga, 1968. Upplagan var då på 1500 exemplar och den finns fortfarande att köpa. Boken distribueras genom pastorsämbetet i nuvarande Gränge-Säfsnäs församling.
 
Magnevill beklagar i inledningen av boken att bokens titeln ger förhoppningar som gör läsarnas läsupp- levelse till en missräkning. Inget systematiskt material för att beskriva historien fanns att tillgå.
 
Mot den bakgrunden är Magnevills bok impone- rande. Nästan 450 sidor text och ett antal foton. Materialet täcker inte varje år men många urkunder och händelsebeskrivningar från 1540-talet och framåt, det mesta kronologiskt ordnat.

Tjugondag Knut dansas julen ut? Eller...

Julens sista dag närmar sig. Vilken dag det är kan diskuteras men enligt tradition i Saxdalen dansas julen ut på trettondagen, den 6 januari. Så blir det också i år! Ja, det vill säga nästa år, 2012. Men det är ju årets jul som ska dansas ut...

 

För den som vill dra ut längre på julfirandet finns en gammal tradition att dansa ut granen på Tjugondag Knut, 13 januari, 20 dagar efter jul.
 
Den Knut som tidigt gav namn åt högtiden var en dansk prins Knut Lavard som mördades 7 januari 1131 och sedan blev helgonförklarad. Hans namnsdag 7 januari flyttades i svenska almanackan till 13 januari i början av 1700-talet.
 
För den som vill vara med och dansa ut julen i Saxdalens Folkets Hus under januari 2012 är det bara ett datum som gäller: 6 januari. Tomten kommer ingen annan dag.

Hur gamla byggnader finns det i Saxdalen?

Frågan är inte så lätt att besvara entydigt. Det vi vet med säkerhet är att namnet Saxdalen inte är äldre än från 1 januari 1948.Dessförinnan hette byn Rävvåla med varierande stavning.

En byggnad som vi i Rävvåla kulturförening länge tittat på från vårt favorittillhåll, Runnbergsgården, är ett gammalt uthus som finns ungefär 150 m sydost om Runnbergsgården. Vi har undrat hur gammal den kan vara. Nu behöver vi inte undra längre. Vår präst från Björbo, Torbjörn Axelsson har besökt uthuset som vi kallar Västerbergs uthus. Torbjörn är kunnig i dendrokronologi, den vetenskap som används för att åldersbestämma gamla timmerbyggnader.

Västerbergs uthus 2011. Foto Torbjörn Axelsson

 Torbjörns undersökning visade att Västerbergs uthus kan dateras tillbaka till tiden 1690-95. Det var under Karl XI:s regering och det har runnit mycket vatten i Solskensbäcken sedan dess.
 
Titta på ladan och en hel del data som använts för att bestämma ladans ålder på Torbjörns hemsida: Klicka här. Klicka också gärna på koordinaterna för byggna- den på Torbjörns hemsida (den blå länken). Då får ni en kartbild som visar var någonstans i Ö. Ludvika som byggnaden ligger. Vi som bor här vet ju att vår by har ett eget namn.
 
Första steget mot svaret på frågan i rubriken är taget. När våren och sommaren kommer hoppas vi på fler besök från Torbjörn Axelsson. Det finns fler gamla byggnader i Rävvåla/Saxdalen som kan behöva åldersbestämmas.

Bio Saxen presenterar årets sista film 28 december

Barnfilmklubben Bio Saxen avslutar sitt första verksamhetsår med en riktig storfilm: Alla vi barn i Bullerbyn. Men det är bara avslutning för i år. Nästa år följer många nya filmer som ni alla hälsas välkomna till. Men först alltså annandagens film:

För er som vill ta med er Mor/far föräldrar, släkt och vänner så går det alldeles utmärkt, lös-biljett 50kr/pers (löses på plats).

Filmgänget önskar er alla en riktigt

God Jul

Stödgala i Folkets Hus lördag 17 december kl 15:00

Visst behöver vi ha vår kiosk kvar! Ingen vill väl behöva åka till Ludvika eller grannbyarna för att köpa tidning och lite mjölk? Men ingen kan driva en kioskrörelse utan tillräcklig omsättning. Men om vi hjälps åt kan vi säkert behålla vår kiosk/minilivs.

 

Vi kan börja med att gå på stödgalan på lördag och se vår egen SaxdalsElvis. Sen får vi ha en dialog med Åke och Ing-Marie. Vi behöver ett ställe där vi kan handla det nödvändigaste. Och det är vi själva som måste tala om vad vi vill hitta i kiosken.
 

Vi ses i Folkets Hus på lördag!

Lucia har redan besökt Saxdalen

PRO Saxdalen firade traditionsenligt Lucia i Saxdalens folkets hus på torsdag eftermiddag. Saxdalens skolas Lucia med sitt Luciatåg kan inte vara på mer än en plats i taget. Den 13:e december
är hela tåget upptaget av skolans eget Luciafirande. Därför inträffade den här föreställningen, som vanligt, några dagar före Luciadagen.
 

Vi pensionärer är mycket stolta över byns skolbarn och deras vilja att ställa upp med en nästan halvtim- meslång väl inövad och väl genomförd Luciatablå för oss äldre. Här ett prov på vad vi bjöds från Folkets hus scen:

 

 
Bakom de 20 eleverna skymtar två av de stora moto- rerna bakom Saxdalens rika musikliv: Musiklärarna Roger Broberg och Janne Wallman. De bidrar i hög grad till att det sjunger så mycket om och i byn.
 
Flera sångnummer med växelvis hela kören, delar av kören och solister. Också de traditionella Luciadikter- na deklamerades. Hela framträdandet avslutades med Luciasången (natten går tunga fjät) som också var ingångsmelodi:
 

 
Efter tablån var skoleleverna väl värda ett litet kalas med saft, bullar och pepparkakor.
 

 
Vi pensionärer är mycket glada åt den här traditionen som vi hoppas få behålla. Många barn på scenen har någon far- eller morförälder, granne eller andra personer som de känner igen i publiken. Och flera medlemmar i PRO har också deltagit som medhjäl- pare i skolan. När vi spelar och tränar boule på Furuliden vår och höst kommer många gånger skolbarnen ner och pratar med oss på raster eller när de har gymnastik och idrott.
 
Vi i PRO vill tacka alla skolans elever och lärare för den här kontakten som helt klart stärker banden mellan generationerna i Saxdalen.
 
Ett Hjärtligt Tack!

Om el-ljus och skolor i Grangärde socknen 1917

Det blir mörkare och mörkare fram till Jul. Nu hjälper visserligen det tunna snötäcket till att förstärka det ljus vi har utomhus. Men det behövs ljus också inomhus.

 
I skolan behövs både lärare och ljus och det är ingen nyhet. Se här vad tidningen Dalpilen skrev om skolorna i Grangärde den 4 september 1917:
 

 

Elektriskt ljus skulle alltså inledas till lärarbostäderna i Rävåla. Där beräknades också kostnaden till 356 kronor. Det motsvarar i dagens valuta hela 9 615:02 kronor. Så vitt det sig göra lät skulle lärarbostäderna i Laritstorp också få el-ljus. Berodde tveksamheten på att det redan på den tiden ofta blev dubbelt så dyrt att göra någonting jämfört med den planerade kostna- den?

 

För komministerbostaden såg utsikterna ännu mörkare ut. En utredning skulle göras vilket säkert tog sin tid på den tiden också. Eller kanske det är som professor Leif GW Persson förklarar varför det som tidigare gick blixtsnabbt idag tar en evighet: På grund av teknikens utveckling! Eller räk- nade man möjligen med att komministern skulle få ljus och kraft uppifrån?

Filmtajm, söndag 4 december kl 16.00

Bio Saxen
 
 Disneys klassiker Dumbo visas på Saxdalsens folkets hus 4/12 kl 16:00(kiosken öppnar 15:30).
  



PS. Om du inte är medlem i Bio saxen eller vill ta med en kompis eller en släkting, lös-biljett 40kr/pers. Biljetten löses på plats.

Vid frågor: saxdalsbion@live.se 
 

Kulturministern och 100 personer njöt av Helgdagskväll vid timmerkojan

Jag beklagar att jag missade lördagens föreställning av sångspelet Helgdagskväll vid timmerkojan i Saxdalens Folkets Hus. Jag hade sett fram emot att kunna se och rapportera från konserten här i bloggen. Som tur är var en av mina kompisar där och har hjälpt till med en rapport. Kompisen är mycket initierad eftersom han själv är en del av Saxdalens manskör och också körens konferencier. Lasse Perssons referat följer här: 

Saxdalens Manskör avslutade sitt 30-års- jubileums- firande med att på lördagseftermiddagen framträda i Folkets Hus i Saxdalen med sitt populära och slit- starka Dan Andersson sångspel, Helgdagskväll vid timmerkojan inför en publik på 100 personer. Det var den 143:e föreställningen sedan premiären i april 1988 i Brunnsvik. Manskören har framträtt med detta sångspel på många platser i landet, från Kramfors i norr till Ängelholm i söder, i Danmark, Finland och Norge (flera gånger) och i svenskbygderna i USA, men det var första gången som föreställningen gavs på hemmaplan i Folkets Hus. Något märkligt kan tyckas med tanke på att manskören framträtt så många gånger på hemmaplan i Folkets Hus med sångspelen  Vi möts igen på Annas café  och Julkul och mer än så… samt många, många vanliga konsertframträdan- den.

Även om det var första gången i Folkets Hus så var det inte första gången i Saxdalen; för tio år sedan gavs föreställningen utomhus på Runnbergsgården. Lördagseftermiddagens Helgdagskäll vid timmer- kojan  blev i alla avseenden mycket lyckad: kören gjorde en förnämlig föreställning, ljudet var toppen- bra, scenen var snyggt utformad med bakgrunds- dekor och en fin belysning. När applåderna tystnat efter föreställningens slut fick manskören en omedelbar recension när en yngling i nioårsåldern ropade: ”det gjorde ni bra”.

Innan föreställning spred vår körledare Roger Broberg information om att landets kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth eventuellt skulle komma att bevista föreställningen, vilket väl uppfattades som ett skämt hos körgubbarna. Men vilka sitter inte på plats i Folkets Hus om inte självaste kulturministern tillsammans med maken Ulf Adelsohn, känd som före detta landshövding i Stockholms län, nyligen sparkad styrelseordförande i SJ med mera.

Efter föreställningen frågade jag Lena Liljeroth Adelsohn om anledningen till att paret hedrade Saxdalens Manskör och Saxdalen med sin närvaro och fick då till svar att det berodde på makens senaste styrelseuppdrag som ordförande i Nordic Iron, det vill säga det gruvbolag som har långt framskridna planer på malmbrytning i Blötberget och Håksberg. En annan styrelsemedlem i bolaget ville visa  paret Adelsohn på den kultur som finns i vår bygd och då föll valet på Dan Andersson sångspelet; enligt uppgift lär Ulf Adelsohn gilla Dan Anderssons poesi och han uttryckte också sitt gillande över den föreställning han just bevittnat.
 

Manskörens jubileumsår är nu tillända och en bättre avslutning än den i lördags med föreställning på hemmaplan med kulturministern på plats kan man väl knappast tänka sig.

Hälsningar

Lasse P

Minnet av en tidig, egen ljudinspelning

Min far Harry var mycket fascinerad av teknikens utveckling. Det gjorde att han ganska ofta var intresserad av att skaffa t.ex. nya verktyg, helst motordrivna, eller vitvaror som skulle underlätta hushållsarbetet.

Det måste ha varit i slutet av 1940-talet när jag första gången hörde en privat ljudinspelning. Det var hos "frisörskan", Ingrid, som hade frisering på övervå- ningen i det som idag är Elimkapellet. Min gissning är att Ingrid var den första privatperson som skaffade en egen inspelningsapparat i byn. Ingrid var i så fall en pionjär i ljudsammanhang.
  
Rullbandspelaren som kom så småningom hade jag inte sett eller hört talas om då. Den apparat Ingrid hade var rullbandspelarens föregångare trådspelaren som spelade in ljudet på en tunn metalltråd.

Trådrulle till magnefonen

Jag minns inte vilket företag som tillverkat Ingrids trådspelare men en gissning är svenska Luxor i Motala som från 1947 och några år framåt sålde många trådspelare under namnet Magnefon.

Men tillbaka till min far som också hörde talas om inspelningsapparater. Och något år efter trådspela- rens lansering kom också rullbandspelare för privat- bruk. Min far var inte sen att låna hem en Grundig bandspelare från Sune Holm i Grängesberg. Vi testade den och det blev snabbt ett köp.
 
Ett av mina första minnen av bandspelaren var ett besök på Hagfallstorpet av våra släktingar Einar Haag och hans far Johan. Johan som allmänt kallades "Kusken"  var bror med min morfar Karl Haag.
 
Både Kusken och hans son var duktiga och mycket underhållande berättare. När vi hade startat bandspelare berättade far och son om en eposod när en av byns rörmokare, Otto Fahlborg, installerade centralvärme i den snickerifabrik som Einar Haag hade och som låg på öster sida av Gladmansvägen vid Fäbacken.
 
Otto var också en stor humorist och hade trots mogen ålder många hyss för sig. När installationen var klar skulle pannan proveldas och värmesystemet testas. Otto, Ejnar och Kusken stod alla framför pannan där elden tagit sig ordentligt och veden sprakade. Då ropar plötsligt Otto: "Spring Ejnar!"

Kanske kände Ejnar Otto så bra att han förstod att uppmaningen var ett av Ottos många hyss. Men trots att uppmaningen riktats till Ejnar var det hans far, Kusken, som tog till apostlahästarna för att skynd- samt sätta sig i säkerhet. Alla runt köksbordet på Hagfallstorpet skrattade hjärtligt åt berättelsen och det gjorde vi sedan varje gång vi spelade upp bandet.
 
Tyvärr var det så i bandspelarens barndom att vi inte sparade inspelningar som gjordes. En stor nyhet och fördel med bandspelaren var ju att man kunde använda samma band om och om igen och spela över gamla inspelningar med nya. Nackdelen var förstås att de tidigare inspelningarna raderades.
 
Men den här inspelningen hade vi kvar ganska länge och lyssnade på och skrattade åt. Men så småningom spelades berättelsen över, något som jag beklagar djupt idag. Att kunna höra berättelsen idag skulle vara värt mycket.

Brandkåren rycker ut i Grangärde socken på 1940-talet

Brandkårer lämnar nog ingen oberörd. Som barn i Rävvåla på 40-talet var brandkåren en verklighet som många - om inte alla - barn var medvetna om. Vi hade ju en egen frivillig brandkår i byn och när larmet gick kunde det gå lång tid innan sirenen slutade ljuda. De frivilliga brandmännen fanns över hela den långa byn och det kunde ta en lång stund innan alla som hörde sirenen hann ta sig till brandbilen som snart körde ut ur det som idag är Saxdalens bibliotek.
 
Följande film visar brandbilar köra ut från alla brandkårer i Grangärde socken på 1940-talet: Grängesberg, Rävvåla, Sunnansjö och Nyhammar.

När jag började i första klass i skolan 1949 hette byn inte längre Rävvåla. Första januari 1948 bytte Rävvåla namn till Saxdalen men brandkåren fanns kvar. Efterson brandbilen hade sin plats i skolans källarvåning och vår tillsyningslärare August Åhlström inte bara var skollärare utan också brandchef.

Varje brandlarm var både spännande och skrämmande för oss skolbarn. Verksamheten i skolan gjorde för det mesta en paus tills sirenen på skolans tak tystnade och brandbilen körde iväg.Tack till signaturen CableGuy5551 som lagt upp den här och andra filmer på youtube.

Saxdalens manskör 30-årsjubilerar

Tänk vad tiden går är ett yttryck som vi hör ganska ofta. Och tänk att tiden går lika fort för en hel kör som för oss vanliga människor. Och det har redan gått 30 år sedan några fotbollsspelare (som också tyckte om att sjunga) bildade Saxdalens Manskör. De frågade  musikläraren Roger Broberg om hjälp. De behövde en lagledare, dirigent.

 

Roger ställde upp och har gjort det alltsedan 1981. Jag undrar hur många svenska tätorter med så lite som 604 invånare (31/12 2010) som kan visa upp något liknande. Det kanske bara kan ske i byar det sjunger om? Och det gör det verkligen om Saxdalen. Min gissning är att dessa orter kan räknas på ena handens tumme.

 

Kören har uppträtt otaliga gånger i Saxdalen, Cassels i Grängesberg, Ludvika, ja på många platser i Sverige, Norge, Finland, Danmark och USA. Körens största succé är sångspelet HELGDAGSKVÄLL VID TIMMERKOJAN som spelats mer än 130 gånger. Det är också den föreställningen vi får se och höra i den kommande jubileumskonserten.

Läs mer på körens hemsida saxdalensmanskor.se

 

Kom till Saxdalens folkets hus och hör sen!

Strategi för vår överlevnad?

För ett par månader sedan kunde man här i bloggen se och höra den underfundige poeten, trubaduren, ordbehandlaren... (ja det går att lägga till en lång rad epitet) Åke Åhlström ge sin syn på en sida av den historiska utvecklingen i landet och i Dalarna. Ni kan se  inlägget om ni klickar här. 
 
Några filmseklipp från gamla Grängesberg under 1940-talet hittar man på youtube. Där får man en bild av verkligheten på den tiden, både sommar- och vintertid.

Men hur ska vi kunna skydda både Brunnbäcks färja och hela vårt Dalarna från illasinnade fiender idag och inom en snar framtid? Kanske måste vi beväpna oss.
 
Är det moderna kanoner som ska rädda oss och vår ekonomi: Snökanoner kan vara framtidens vapen. I växthuseffektens spår kan snö bli en bristvara i framtiden?
 
Dagens lokaltidningar berättade om svår halka, många busslinjer i Dalarna har får ställa in turerna. Snötäcket har lyst med sin frånvaro i hela landet men nu ska visst snön komma så småningom med början i norr. Vi har haft höstväder ett tag men ingen vinter medan New York och New Jersey på fastlandet väster om New York hade snöstorm och flera decimeter snö som skapade trafikkaos redan i oktober. Då är det svårt att tänka sig att New York ligger aningen längre söderut jämfört med Barcelona i Spanien.
 
Samtidigt rapporterar lokaltidningarna om att det inte finns någon snö i våra svenska skidbackar men att snökanonerna är laddade och att kanonjärerna ligger redo att trycka på avtryckaren. Det lär bli snö före jul åtminstone i våra skidbackar. Om det blir is vid Brunnbäcks färja får vi avvakta och se.

Här uppe på taket sitter Clas Ohlsons väderstation och rapporterar aktuell utetemperatur +8,4 grader nu några minuter efter midnatt. Luftfuktighet 90 %,, vind 2,7 m/sek och i byarna 4,8 från sydsydväst. Prognosen är regn och det har regnat 0,6 mm senaste timmen och 4,5 mm senaste dygnet. Relativa lufttrycket är sjunkande och just nu 1005,9 Hpa.

Det var allt från Malbacken för i kväll,
Hälsar Ola 

Bio Saxen onsd 16/11 16:30 Trolljägaren

Snart är det dags igen. Nu på onsdag visar Bio Saxen Trolljägaren, en film som rekommenderas från 11 år.

 

Läs vidare på affischen:

Vi ses i Saxdalens folkets hus!

Tekniken går framåt

Ibland görs det upptäckter och uppfinningar som får stor betydelse för utvecklingen och för människors välbefinnande. När två ansedda svenska myndigheter genom intensivt samarbete gjort en innovation är den värd att titta på. Jag såg resultatet på bild i förrgår för första gången:

Efter ett nära samarbete har SCB, Statistiska centralbyrån och vår vädermyndighet SMHI nu presenterat sin revolutionerande innovation,
den miljövänliga väderstationen.

Stationen är helt automatisk, förbrukar varken elkraft eller batterier. Den släpper inte ut några avgaser och bidrar inte till jordens uppvärmning. Varje person i Sverige kan bygga sin egen väderstation hemma av material som nästan alltid finns tillhands i hushållet. Ingen frakt som kostar, sliter på vägar och släpper ut miljöförstörande avgaser, inget oljud som stör nattsömnen. Och om man vill ha en nyare modell av stationen är det bara att uforma en ny. Den gamla kan kastas i den vanliga sopsorteringen eller sparas till majbrasan. En klar framgång för de båda myndigheterna som länge varit experter på att presentera resultat i form av siffror. Nu har de kommit en bra bit på väg mot direkt lättförstådd information som inte behöver tolkas.

Statistisk årsbok 2011

Välj ett avsnitt i taget i listan på raden med PDF och -Välj här. Filerna är stora och kan ta en stund att ladda ner.

Statistisk årsbok var den självklara jullitteraturen för mig och mina kollegor när jag arbetade på SCB. Årets upplaga är på över 700 sidor, väger en hel del men innehåller också massor med information. I år kan man också läsa hela publikationen på Internet helt gratis. Det är väl också utveckling?

Biodags igen på söndag: Kung Fu Panda

Bio Saxen presenterar stolt en ny film för hela familjen: Kung Fu Panda. Filmen är barntillåten.

 

Söndag 13 november kl. 16.00 i Saxdalens Folkets Hus:

Kulturrundan 2011 i Saxdalen

Som vanligt deltar Saxdalen aktivt i Kulturrundan i Ludvika kommun också 2011. Vi har haft många besökare i vårt Folkets hus lördag och söndag.

Tyvärr medger inte resurserna en exakt besöks- frekvens men uppskattningsvis 350-400 personer, drygt 200 på lördag och över 150 på söndag, tittade på konsten i Saxdelns fokets hus och umgicks med likasinnade vid en kopp kaffe vid ett av de kafébord som dukats framför scenen. Där visades också bildspel som uppskattades mycket av publiken.

Från den direkta återkopplingen från besökarna har vi övervägande positiva omdömen. Här följer några bilder från evenemanget:
 

Annetts glasverk, Avesta

Bo Ericson, Saxdalen

Alicia Batalow, Berlin

Ulf Holm, Saxdalen

Henrik Larsson, Saxdalen

Ingrid Johansson, Saxdalen

Kulturrundan 2011 i Saxdalens Folkets Hus

Stor rockkonsert i Saxdalen på fredag. The Cadillac Band!

Det blir inte rockkonsert i Saxdalens Folkets Hus varje helg framöver. Men på fredag är det i alla fall dags. The Cadillac Band med många kända rocklegender och vår egen Saxdals Elvis har gjort flera bejublade konserter i vårt Folkets Hus.

Nu på fredag blir det ny Rock´n roll show med The Cadillac Band, Tommy Blom, Gert Lengstrand, BB Cunningham, Alicia Helgesson, Little Gerhard, Viktor Trevino, Saxdals Elvis m.fl. Om ni inte tror mig så se här på TCBs hemsida.
 

Här är affischen:

 

Jag har ringt och reserverat tre biljetter idag. Det fanns fortfarande kvar. Så konserten är räddad för min del. Det brukar vara utsålt när bandet uppträder i Saxdalen så vänta inte för länge med att beställa och köpa biljetter. De kan beställas och köpas i

Saxenkiosken           

Tel 0240 31012          

Mobil 070-608 39 06

Minnen från två flygplatser som aktualiserats i år

Flygplatser ger alltid minnen. En flygplats som jag blivit påmind om nu under en tid är Bangkoks tidigare ingernationella flygplats Don Mueang. Jag tillbringade en hel dag där 1998 på väg till ett utlandsuppdrag i Thailands grannland Laos.

En summarisk beskrivning av flygplatsen finns här. På engelska finns en utförligare artikel här. Jag har bara positiva minnen från mellanlandningen på Don Mueang på väg till Laos. Dagen har beskrivits i Olas blogg här. Don Mueang har sett ut så här en tid nu:

  
Senaste veckan har vattnet varit ännu högre. Den stora översvämningen i Bangkok har stoppat all flygtrafik till och från Don Mueang.
 
Don Mueang är dock inte längre Bangkoks internationella flygplats. Det är den nyare Suvarnabhumi flygplats som byggdes med en nästan 2½ mil lång och tre meter hög mur runt flygplatsen som skydd mot översvämning. Muren har nu höjts med ytterligare en halv meter.

Än så länge har Suvarnabhumi klarat att stå emot vattenmassorna men flygplatsen som startade sina internationella flygningar hösten 2006 har också haft sina problem. Hösten 2008 var den lamslagen en tid p.g.a. upp till 3000 regeringsmotståndare. De blockerar infarten till flygplatsen som inte kunde användas.

En annan flygplats som jag har minnen ifrån är Cheddi Jagan Internationella flygplats, Timehri, i Guyana i Sydamerika. Det är en liten flygplats och mina minnen därifrån är inte så positiva. Sista gången jag arbetade i Guyana var jag nära att missa flyget därifrån. Den chaufför som skulle skjutsa mig till flygplatsen kom alldeles för sent. Han fick köra som en biltjuv de drygt fyra mil långa och dåliga vägen från huvudstaden Georgetown. Vi kom mycket senare än planerat till flygplatsen och jag fick springa in till incheckningen och glömde en säkert mycket god indisk tårta som mamman till en av mina guyanska medarbetare bakat till mig. Dessutom krävde USA en mycket omfattande, besvärlig och tidsödande säkerhetskontroll för passagerare till USA. Jag skulle flyga till Colombia via Miami.

Så här såg det ut när jag påmindes om Cheddi Jagan flygplats den 30 juli i år:
 

 
En Boing 737 tillhörande Caribbean Airlines från min favoritflygplats Piarco International Airport  på Trinidad med sex mans besättning och 156 passagerare kom in med alldeles för hög fart, körde ut över kanten på landningsbanan och bröts i två delar. Inga dödsoffer krävdes men en passagerare skadades svårt och många fick lindrigare skador.

Det finns fler flygplatsminnen men vi kan spara dem till en annan gång.

Ännu en dröm går i uppfyllelse

Nu är vi inne på årets längsta dygn. Ett dygn brukar ju vara 24 timmar. Men just idag - eller snarare i natt - är dygnet 25 timmar. Jag har inte tänkt på det förut men det är ju också enda tiden på året när man kan leva om en del av sitt liv. Så jag vill ta vara på den möjligheten och sitter därför vid datorn trots att klockan är 01.50.
 
Så om ca. 10 minuter börjar den timme som jag snart får uppleva igen. Visst är det konstigt. Men det är väl sannt för det har EU bestämt. Som barn var det sannaste som fanns det som sagts på radion. Idag är det väl det som EU har sagt?

Det är EU som har bestämt att klockorna ska ställas om kl. 03.00 och då ställas tillbaka till 02.00. Tiden på datorn ställer om sig automatiskt men hur går det med min väderstation. Den klockan ställs om av atomuret i Braunschweig men det är inte säkert att det görs exakt kl. 03.00. Ja, jag får nog vara vaken tills dess så får se hur det går.

Det här med tid är inte alltid så lätt. Längre tillbaka i tiden, närmare bestämt innan järnvägarna kom till Sverige, var det lokal tid som gällde. Det betydde att en viss tid kom tidigare till Ostkusten än till Västkusten. Tidsskillnaden mellan Haparanda och Strömstad var på den tiden 45 minuter.

När järnvägen kom blev det problem med de lokala tiderna och man införde en särskild Järnvägstid som var lika över hela landet. På stationerna satte man upp klockor med dubbla minutvisare, en för den lokala tiden och en för järnvägstiden. Det blev ingen bestående lösning utan man bestämde att en normaltid skulle införas och vara lika över hela landet.
  
Nästa problem blev då vilken orts lokaltid skulle väljas som svensk normaltid. Stockholmare och göteborgare stred i 15 år om att få sin egen lokaltid som normaltid innan man kom fram till en kompromiss: Normaltiden skulle väljas så att den sammanföll med den lokala tiden mitt emellan Stockholm och Göteborg och följa den meridian som låg exakt en timme öster om Greenwich.

Meridianen 15 grader ost har från 1 januari 1879 varit den linje som bestämt tiden som då blev lika över hela landet. Var går då den linjen närmare bestämt? Jo den råkar delvis gå över min mors mark här uppe på Malbacken. Låt oss titta på en bild från Google Earth.

 

Hagfallstorpet från Googles satellit. Klicka på bilden för förstoring!
Klicka sen i fältet bredvid bilden för att komma tillbaka hit.

På satellitbilden syns huset där jag bor. Jag har satt en stor knappnål på taket. Sen drog jag ett måttband till 15:e breddgraden. Måttbandet var gult. Nej, jag gjorde det förstås inte i verkligheten utan på datorn. Men avståndet till den aktuella meridianen blev 120 meter.

Så praktiskt sett hade mina förfäder på Hagfallstorpet före 1879 samma lokaltid som sedan blev normaltid. Var det ren tur eller var de så framsynta att de byggde Hagfallstorpet på en plats där det inte skulle bli någon tidsskillnad i framtiden?
 
Hur som helst med den saken. Nu har klockan passerat 02.00 två gånger i  natt. Datortiden har automatiskt ställts om till normaltid men atomuret i Braunschweig har kanske mycket att göra i natt och har ännu inte hunnit anpassa väderstationens klocka. Men prognosen visar på regn. Och nu vet jag inte riktigt hur det blev med tiden. Har jag tjänat en timme eller förlorat en timme? Jag har ju upplevt två timmar mellan kl. 2-3 men samtidigt har jag snart behövt vara vaken två timmar som ändå bara räknas som en...

Nu orkar jag inte räkna mer timmar ikväll utan går och sover på saken. Kanske det klarnar i morgon. Nej det skulle ju bli regn...

God Natt önskar Ola