Idag läste jag en tidningsartikel om en dykare på Åland som tillsammans med ett dykarlag hittade ett vrak som troligen gick under i slutet av 1700-talet. I vraket fanns ett stort antal flaskor. Dykaren, Ekström, visste att flaskor i allmänhet kan tidsbestämmas ganska exakt, på ett tiotal år när. Han tog därför med sig en flaska upp till ytan.
Flaskan hade formen av en champagne-flaska som senare öppnades och avsmakades av Ekström och en sommelier (vinexpert) som lovprisade vinet. Några flaskor har skickats till Frankrike för analys och om det är den champagne Sveriges kanske störste champagne-kännare tror (med 98 % säkerhet) så är det champagne av det anrika och fortfarande stora märket Veuve Clicquot ("Gula änkan").
Om det visar sig att vinet är från distriktet champagne är det världsrekord. Det hittills äldsta champagne-vin som hittats var "bara" från 1825. Den förvaring på havsbotten i ett bräckt hav och på 55 m djup är förmodligen den mest ideala champagne-förvaringsplats som finns. Där är en konstant temperatur av +4 grader och totalt mörker. Både ljus och högre temperatur skulle ha förstört Champagne på betydligt kortare tid.
Värdet på flaskorna - om det nu är champagne från 1780-talet, som flaskans form antyder - är ungefär ½ miljon kronor per flaska! Åländsk lag säger att vrak äldre än 100 år är att betrakta som fornfynd och tillhör därmed landskapet Åland. Därför lär inte någon av dykarna i dykarlaget få något med av den kakan. Vad landskapet Åland kommer att göra med de dyrbara dropparna återstår att se.
Men vad har den här historien i en blogg om Saxdalen att göra? Jo, jag har själv ett minne som kanske, åtminstone lite påminner om dykaren Ekströms upptäckt. Historien bakom var den här:
Sommaren 2007 när jag blivit pensionär beslutade min sambo Annie och jag att vi skulle flytta upp till Saxdalen där mitt föräldrahem stod obebott sedan min far dött i januari. Vi hade sagt upp vår stora 3:a i Örebro där vi bott och samlat på oss grejer som man gör. Inte bara lägenheten utan också vindskontor och källarutrymmen var välfyllda.
Med massor av assistans från hjälpsam släkt och vänner lastade vi först tre fulla täckta släpvagnar (av större husvagnsstorlek) och körde till Saxdalen. Där skulle vi flytta in i ett hus som också var mycket möblerat sedan många årtionden tillbaka. Målet var att köra upp möbler och andra grejer till Saxdalen och försöka få dem under tak för att senare flytta om och göra det trivsamt.
Det hela var tidsödande. Flytt från en lägenhet 2½ trappa upp med vindsutrymmen 3½ trappa upp och källarutrymmen ½ trappa upp från gatuplanet och sen 1 trappa ner. Dessutom fanns ingen hiss och trapporna var ganska smala. Vi arbetade och körde hela dagen och framåt kvällen hade vi lastat allt utom det som fanns i källarutrymmet.
De två sista turerna till Örebro och tillbaka körde jag själv med en av släpvagnarna. Lastningen från vind och källare tog mycket längre tid än jag beräkna och inte förrän vid 2-tiden på morgonen bar jag upp de sista kartongerna från källarförrådet.
Då, mycket trött och ledbruten av allt bärande, kom jag ner till den allra sista kartongen i källaren. Jag undrar om dykare Ekström blev lika glad som jag när han hittade "sin" champagne? Jag hittade också MIN champagne!
Förklaring (kort) ännu längre tillbaka:
Jag hyrde några år tidigare in mig i en vingård i vindistriktet Champagne. Jag arrenderade en vinrad i vingården och betalade för skötseln. Skörden från vinraden blev min och den blev 36 flaskor äkta champagne. Den levererades till min dörr i Örebro och jag ställde ner de tre lådorna med 12 flaskor i varje i källaren.
Vi tog då och då upp en flaska och en hel del gick till presenter vid födelsedagar och liknande. Sommaren 2007 var det länge sedan vi hämtat upp Champagne och jag trodde att den tidigare årsskörden var uppdrucken.
Då, kl. 2 på morgonen, lyfter jag upp den sista kartongen i källarförrådet utan belysning. Den var tung och jag bar ut den i ljuset i källaren och upptäckte att det var en oöppnad låda Champagne med 12 flaskor!
Jag var så trött att jag trodde att jag skulle behöva stanna och sova i bilen efter vägen till Dalarna men den här upptäckten satte fart på mitt blodomlopp. Nästan som i trans bar jag upp lådan till bilen och startade färden till vårt nya hem, mitt föräldrahem och Annies andra hem i Sverige efter åren i Örebro.
Den 30 juli 2007 kl. 10.24 tog Annie den här bilden av våra osorterade flyttlass där det mest kommit under tak. Bredvid mig på trappen står champagnelådan och jag visar stolt upp en flaska, kanske lite med samma känsla som dykare Ekström känt? Och även om det inte var någon rekordgammal champagne i ½-miljonklassen per flaska så var den inte heller något fornfynd som tillhörde staten. Nej det var vår alldeles egen låda och värdet ca. 400-500 kr/flaska. Den räckte länge och vi njöt både av en god champagne med små, små bubblor (precis som den på Åland) och av den lustiga historien som vi fortfarande skrattar åt då och då.
Redan två minuter innan ovanstående bild togs hade jag tagit bilden till vänster där Annie visar upp det översta lagret lådan: fyra flaskor.
Champagnen hette DOMAINE VITICOLE, LES ROCHES BLEUES
fredag 16 juli 2010
Har du hittat en flaska champagne?
Etiketter:
Champagne,
Flytt,
Gula änkan,
Saxdalen,
Vinbonde,
Vrak,
Ålandsfynd,
Örebro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar