En sjuktransport på 1920-talet

Jag är just på väg att tillfriskna efter en lång och intensiv sommarförkylning. För drygt en vecka sedan besökte jag läkare vid Grangärde Vårdcentral i Sunnansjö för att få lungorna testade. Jag hade varit förkyld och orkeslös i över två veckor och var rädd för att det kunde vara lunginflammation. Det var det inte utan ordinationen blev Alvedon och Näsdroppar!

Själklart tog jag bilen till Sunnansjö. Så gör vi ju nuförtiden. Hade det varit för 90 år sedan kunde det ha gått till så som beskrivs i följande notis i tidningen Dalpilen 15 oktober 1920:























Vi har i dag ganska svårt att föreställa oss de mödor och svårigheter som våra förfäder upplevde för ungefär ett sekel sedan. Men den redaktör som skrev tidningsartikeln visste att många då levande inte heller förstod hur problematiskt det kunde vara när människor i obygden blev sjuka.

Men förhållandena har förändrats mycket på 90 år. Olsjön kan knappast kallas för obygd idag - ca. 10 minuters bilresa från Saxdalen. Men den som då inte kunde förflytta sig på sina egna ben fick då förlita sig på andras, i det här fallet fyra andra ben, för sin förflyttning.

Veckan efter, 22 oktober 1920, dementerade Dalpilen uppgiften om att den använda båren skulle vara provisorisk. Dessvärre hade emellertid en ny bårtransport blivit nödvändig:






















Ännu större hemskheter inträffade i samma "obygd" - Olsjön - 28 år tidigare. Då handlade det inte om sjukdom utan om dråp. Jag hade tidigare hört rykten om att någon typ av dråp eller mord hade inträffat långt tillbaka i trakten av Olsjön.

På de studiecirklar om Rävvåla/Saxdalen som vi höll för mer än ett år sedan frågade jag deltagarna om de kände till någon sådan händelse. Ingen av de närvarande hade hört talas om det. Jag gissade att det hela kanske var en skröna. Förra veckan hittade jag dock följande artikel i Dalpilen 23 september 1892. Den bekräftade historien.


För den som blir sjuk idag finns i de flesta fall tillgång till hjälp. Var det så att den som runt sekelskiftet 1800/1900 bodde i "obygder" som Olsjön bodde utanför samhällets service? Läser man gamla protokoll från Grangärde kommun skiner det ibland igenom att varken lagens armar (polisen) eller den hjälp som samhället kunde ställa upp med inte var var mans egendom utan starkt geografiskt begränsad. Ett exempel är ansvaret för vägar och trafiksäkerhet. Tydligen tog "det allmännas" ansvar i det här avseendet slut vid Långvasselbron - från Grangärde sett.