Sen var det snabbt dags för mat. Två välfyllda buffébord
Mona gjorde också en alldeles lagom lång resumé över vad som hänt i föreningen sedan förra jubiléet 1998 och därefter följde underhållningsinslagen slag i slag - eller kanske man ska säga inslag efter inslag.
Den imponerande enmansorkestern N.G. Svensson på keyboard inledde
Sen kom Nyhammarnas bidrag till jubilarerna. Ludvika har ju sitt MM men Nyhammar har väl sitt MMMM, mogna men mycket muntra... som för dagen var ett något decimerat gäng men ändå en trio som inte lät stämningen i Folkets Hus sjunka...
flera klädbyten mellan sina fram- trädanden och så fort
det blev en kläd- bytarpaus stampade N.G. in ett nytt inslag ur sin omväxlande repertoire.
Kaffe med tårta serverades under efter-middagens sång och lekar. Det pratades och det skrattades och folk trivdes.
När man har trevligt går tiden fort och eftermiddagen upplevdes inte som lång. Men den goda maten och den goda stämningen fick oss att känna oss helnöjda.
Och en annan god sak: Inga slagsmål inträffade! Annars lär det ju ha varit många som var rädda att åka till eller igenom Rävvåla förr i tiden - man var rädd för att åka på stryk... Men trots att vi saxdalingar den här gången var totalt överlägsna i antal och fått stryk av Nyhammar i boule-serien lyckades vi hålla oss helt lugna. Var det för den goda maten? Eller för den goda underhållningen och stämningen?
Ja vilket som så vill vi i Saxdalens PRO i alla fall tacka våra grannar för bidraget till en njutbar och minnesvärd lördageftermiddag och ser redan fram emot nästa jubileum. Blir det redan om fem år när föreningen själv blir pensionär? Inte ska vi väl behöva vänta tills pensionären fått fem år på nacken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar