Barnteater och terränglöpning i Saxdalen idag

Det var barnens speciella dag i Saxdalens Folkets Hus idag. Eftermiddagens föreställning av Snövit med sina dvärjar - på sitt sätt  framfördes av Teater SLageT. Mycket folk, både barn och föräldrar hade letat sig upp på Gubbas berg.


Här ett par bilder från föreställningen som framfördes från scenen. Klicka på de bilder du vill se förstorade!
  

Efter föreställningen på scenen blandade sig skådespelarna med barnen i publiken så att det blev närkontakt mellan aktörer och publik.
 
Den lekfulla publikkontakten flyttade sig snart till B-salen där saft, kaffe och bullar smakade bra.
 

Glädjande var att en ganska stor andel av publiken inte bodde i Saxdalen utan hade åkt hit med sina barn för att få se barnteatern från annat håll. Åldrarna varierade från den yngste, Axel, 6 dagar gammal! till betydligt flera år bland föräldrarna.
 
Axel som bor med sina föräldrar och tre systrar längs Oxbrovägen hann väl knappast mer än hem från Folkets Hus innan det var dags att ta sig till dagens andra begivenhet i byn: Avslutningen av årets terränglöpning.
 
Axel, som åkte vagn, fortsatte längs Oxbrovägen, över Gruvvägen och tog sen av ner på Nävbacksvägen.

Sen visade skyltarna fram till terräng- loppets start... Uppe vid starten fanns en stor grupp barn och föräldrar med spring i bena.

I kanten av kraft- ledningen och med starten för flera terrängbanor av olika längd. Ingen hets, inga tjuvstarter utan

vuxna och små barn sprang iväg med egen vald speed.
  

Men hur gick det för Axel? Jo, han tog det lugnt. Han verkade helt nöjd med sin första söndag här i livet. Det hade ju redan hänt så mycket...
 

Axel

 Hälsningar Ola

På en sten i sjön

Vid årets sista simtur upptäckte jag en sten som varit bebodd !

När jag simmade under Ullnäsbron och kom ut i Väsman svängde jag styrbord. Utanför Rudviken, (eller som vi sa i ungdomsåren ”Ruvika”), vid Ullnäsgården finns en sten som tydligen varit bebodd. I dag är huset väldigt förfallet och i mycket dåligt skick. Turligt nog hade jag kameran med, i ett vattentätt fodral, så jag tog några bilder.

Väl hemkommen, (och upptinad) började jag via Google söka svar på gåtan med huset på stenen, i Väsman utanför ”Ruvika”. Det fanns inte mycket att läsa om det, men tydligen har en man med namnet Scarin, byggt huset. Han lär ha hyrt ett hus någonstans i Ullnäset.

Däremot hittade jag några foton kanske från slutet av 1960-talet, där huset på stenen ser ut att vara nästan nybyggt.

Kanske någon läsare av detta har mera information om huset på stenen i sjön Väsman.

I så fall sänd E-post till oss så får vi återkomma i bloggen.

Hälsningar Lars-Åke

Gratis Barnteater i Saxdalens Folkets hus

Sommaren är nog slut och hösten är åtminstone på väg. Kulturen i Saxdalen flyttar inomhus. Närmaste evenemang är speciellt för barnen. Se här:
 

Barn i alla åldrar och inte bara från Saxdalen utan från hela kommunen -  ja hela världen - är välkomna till Snövit och dvärgarna i Saxdalens Folkets hus på söndag!
 
Den barnfilmklubb som nämns i affischen startar söndagen den 16 oktober. Hittills är fem filmer bokade fram till början av december men planen är att fortsätta nästa år, både under vår- och höstterminen.

Saxdalen blogg kommer att informera närmare om Barnfilmklubben senare. Den vänder sig också till hela kommunens barn.

Bortsprungna hästar 1680

I en husförhörsbok från 1680 låg detta blad, med text som följer.
Förmodligen har det varit uppsatt vid kyrkan i Grangärde


För ärligt fålk i Räfwå by, är på betet bortkommit twå hästar och 1 sto, dän första musblack till färgen med swart man och svans, swart rand utåt ryggen af klyft lufs, samt stierna i hufwudet, och två vita backfötter, har gran skiälla på dubbel läderrem, är 4 år gammal.
Den andra brun till färgen med swart man och swans. Ett litet brunt sto med swart man och swans. Dän som förenämnde hästar anten har äller får någon Kunskap han giöre så väl och gifwe tillkiänna hos Klockaren, äller skaffar dem till Räfwåla, dess omak skall hederligen forskiyllas.

Hälsningar Lars-Åke

Poeten Åke Åhlström: I natt jag drömde...

Vi kommer väl alla ihåg Ed McCurdys fredssång som fick svensk text av Cornelis Vreeswijk. Vår kulturens diversearbetare, trubadur, poet m.m. Åke Åhlström har en egen text som har flera ord gemensamt med Cornelis text men ändå är en helt annan och unik Åhlströmsk dikt. Så här låter den när diktaren själv framför den:
 

I inledningen till ett av kapitlen i särtrycket RÄVVÅLA - SAXDALEN genom tiderna  ur årsskriften GRÄNGE kan vi läsa följande:

"Den 9 december 1783 föddes i hemmanet på Per Ers backe i dåvarande Räfvåla ett gossebarn, som fick namnet Lars. Föräldrarna var Per Ersson och Catharina Larsdotter.

 
Lars, som enligt gängse sed fick efternamnet Persson, växte upp och deltog i de sysslor på åker och i skog, som hörde till hemmanet. Han blev också den, som vid faderns död 1812 övertog gården.

 
År 1810 hade Lars Persson vid 27 års ålder blivit antagen som indelt soldat på Räfvåla rote och han hade då fått överta rotenamnet Åhlström. Eftersom det saknades särskilda soldattorp i Grangärde socken, bodde denne Lars Åhlström kvar på sitt hemman, då han ej var inkallad till militär- eller krigstjänst. År 1815 hade han ingått äktenskap med Anna Andersdotter Runnberg från Räfvåla."

Poeten och trubaduren m.m. Åke Åhlström råkar i rakt nedstigande led vara ättling till nämnde Lars Åhlström, indelt soldat. Kanske visar dikten att den försvarsvilja som fordom fanns i Svea rikes indelta arme fortplantat sig i flera generationer till våra dagars släktled?

Dessutom är Åke Åhlströms bror, Lars Åhlström d.y. den som har författat 34 av de 35 artiklarna i särtrycket om Saxdalens historia. Den första artikeln i särtrycket - den spännande berättelsen om hur Långfallsgruvan upptäcktes - skrevs av bröderna Lars och Åkes far, folkskolläraren August Åhlström.

Bäva månde den fiende som ens vågar närma sig Brunbäcks älv... 

Sissel och Kalle - Bergen och Orsa i samklang

Nu har Kalle Moraeus gjort succé igen, som programledare i TV. Jag har inte sett första programmet men hörde på lokalradion att det var bra trots hans namn. Ja, han borde ju bo i Mora eftersom han heter Moraeus. Men han bor ju i Orsa. Och spela det kan han. Det har vi hört många gånger. Men kan han sjunga? Ja döm själv. I den här videon råkar Kalle vara i Norge och närmare bestämt i Drammens teater för att ackompanjera en stor norsk sångerska. Ja, se och hör själv hur det gick: 

Så kan det gå när Kalle Moraeus åker över kölen. Sångerskan behöver knappast någon presentation. Det är det norska sångunderbarnet Sissel Kyrkjebø. Hon är inget barn längre men har sjungit sen hon var nio år i många länder och med många kända musiker och sångare/sångerskor. I mitt tycke har hon en av världens vackraste sångröster, en tenor i världsklass.
 
På youtube finns många videor med Sissel Kyrkjebø här.
 
Sissels egen webbplats: http://www.sissel.net

Tre hårda landningar

Är man intresserad av att resa och har möjlighet att flyga råkar man då och då ut för hårda landningar.
 
Min första hårda landning upplevde jag 1961 i Malaga på Spaniens Solkust, Costa del Sol. Jag har nämnt den resan i min andra blogg här men berättade då inte om den hårda landningen. Men hela resan var snarast en skräckresa från början till slut.
 
Det började med en nattresa med tåg från Grängesberg till Malmö. Vi var två 19-åriga kompisar som skulle ha semester två veckor i Torremolinos. Resan var dyr för ett par studerande och sovvagn var inte att tänka på av ekonomiska skäl. Tågresan gick bra även om vi var trötta när vi tidigt nästa morgon kom till Malmö och tog bussen ut till Bulltofta som då var Malmös storflygpplats.
 
Klockan var halv åtta på morgonen och vi satt i planet som satte full fart på startbanan - men bara för en kort stund. Sen blev det full broms och vi stannade i slutet av startbanan. Vi fick gå ur planet och gå in i terminalen. Det var något fel med planet som måste repareras. Vi väntade och väntade. Under tiden bjöds vi på mat och dryck. Jag tror vi satt där till lunchtid då vi fick åka buss till färjeterminalen. Planet måste flygas över till Kastrup för reparation. Vi fick åka färja över till Köpenhamn och sedan buss till Kastrup.
 
Vi blev bjudna på mat och dryck både på färjan och på Kastrup där vi fick vänta till kvällen innan flygplanet var klart att flyga. Tolv timmar efter utsatt avgångstid startade vår flygning söderut, trötta och lite oroliga för flygplanets kondition.
 
Mitt i natten mellanlandade vi i Palma på Mallorca. Där skulle vissa passagerare stiga av och andra skulle stiga på. Det var hett i den svarta natten på Mallorca över 30 grader och en av de passagerare som skulle stiga av kunde inte hitta sitt pass. Kompensationen i form av mat och dryck hade gjort en del passagerare lite obalanserade. En frivillig måste utses bland de påstigande som skulle få stanna kvar ytterligare en eller två veckor eftersom vår förfriskade person inte fick stiga av utan pass. Irritation både i planet och bland de väntande utanför. När en frivillig till sist anmält sig villig att förlänga semestern hittade vår letande avstigare sitt pass och ny tid gick till att ändra bagaget så att det blev rätt innan vi kunde fortsätta.
 
Min kompis och jag satt på första raden bakom cockpiten och vi hörde hur kapten och styrman var oense om vi skulle kunna starta eller inte. En ansåg att vi var för tungt lastade för att lyfta i den höga temperaturen - lång upphetsad diskussion - sen startade planet.
 
På morgonen nästan 12 timmar efter starten från Bulltofta såg vi Malaga flygplats under oss. Det var propellerplan på den tiden som inte gick så fort! Vi trodde att planet skulle cirkla ner men vi snarare dök ner till landningsbanan och gjorde den hårdaste landning jag någonsin upplevt. Vi var fyra personer som skulle till vårt hotell Los Nidos, vi två och ett par från Stockholm. Mannen som råkade bo på Hantverkargatan 53 där min moster och morbror var portvakter Hade diskbråck och han fick en stor utgjutning vid landningen så han var gul och blå på ryggen hela semestern.
 
Man behöver inte åka så långt hemifrån för att uppleva hårda landningar. När jag bodde i Örebro åkte jag tåg till Sundsvall för att ha en kurs på Centrala Studiestödsnämnden CSN. På vägen tillbaka flög jag till Örebro via Arlanda. När vi skulle landa var det hård byig vind och det lilla flygplanet kastades omkring ganska vilt av vinden. Landningen blev därför hård och bestämd för att inte planet skulle börja studsa. Så kan det gå också i Örebro.

Den tredje hårda landningen upplevde jag i Buffalo N.Y. i USA. En arbetskamrat och jag skulle till en konferens i Buffalo och bytte plan på Newark internationella flygplats i New Jersy. Den räknas som en av staden New Yorks flygplatser även om den inte ligger i staten New York utan i New Jersey. Vi flög ett svenskt plan till Buffalo, Saab 2000. När vi landade i Buffalo var det ungefär samma byiga vind som vid förra landningen i Örebro. Resultatet blev en kraftig duns i landningsbanan men utan att studsa upp igen. Det som gjorde en del passagerare rädda var att det vid starten hade bildats kondens så att det såg ut som om rök. Men det var nedkyld vattenånga som vällde in genom luftsprutorna. Temperaturen utanför var hög.

En trotjänare i Rävvåla-Saxdalens skola

När jag började i småskolan i Saxdalens skola 1949 hade jag Kerstin Morén som lärare de två första åren. Hon var född i Gagnef 1890 och arbetade som småskollärarinna i Rävvåla/Saxdalen 1910-1951. När vi slutade vårterminen 1951 flyttade Kerstin Morén tillbaka till sin födelseort Gagnef. I tredje klass fick jag en nyutexaminerad folkskollärare också han från Gagnef: Hjalmar Liss.
 
I ett tidigare inlägg i bloggen har jag berättat om Kerstin Moréns och Hjalmar Liss släktskap, klicka här.
 
En annan lärare som fanns i Saxdalens skola hela tiden jag gick där var Tore Liljeholm. Han var född i Uppsala 1895 och fick också sin folkskollärarexamen där 1917. Han var lärare i Rävvåla/Saxdalen 1919-1958. Jag hade aldrig honom som lärare men när mina föräldrar skjutsade mig till Uppsala i augusti 1962 för att studera hade jag redan ett rum ordnat.
 
Det var Tore Liljeholms fru, Eva, som deltog i en syjunta där en av damerna hyrde ut två rum till studenter. De var lediga inför höstterminen och jag skulle få ett av rummen. Det var tur för bostadssituationen för studenter i Uppsala har alltid varit svår. Jag bodde ett par år i rummet i familjen Saedéns villa i Kåbo.
 
Liljeholm var en ganska flitig skribent bl.a. i Svensk Läraretidning. Här ett utdrag ur tidningen från Nr 4, 1924:

Lär dig Gammeldans i höst!

Snart är hösten här med mörka och lite ruggiga kvällar. Hur kan man förgylla den tiden? Ett bra sätt är att delta i den studie- cirkel i gammeldans som börjar måndag 5 september i Saxdalens Folkets Hus. Sammanlagt sju träffar i september och oktober.

 

Klicka två gånger på affischen

så kan du läsa den bättre!

Tycker du  att du inte har tid att vara med därför att det ringer så många telefonförsäl- jare på kvällarna? Vi har lösningen på det problemet också:

 
Nix Telefon är en gratis tjänst för privatper- soner som inte vill bli besvärade av telefon- försäljare.

Så här gör du:

 

1. Ring från den telefon vars nummer skall spärras till telefonsvararsystemet på nummer 020-27 70 00. Det är gratis att ringa till det numret. Där svarar en automatisk telefonsvarare. Genom att med knapparna svara på de frågor som ställs kan en spärr begäras. Denna spärr måste bekräftas innan den träder i kraft. 

2. Bekräftelsen sker genom att åter från den telefon vars nummer skall spärras ringa upp telefonsvararen på nummer 020-27 70 00. Det ska göras tidigast 2 dagar och senast inom 4 veckor efter det första samtalet.

 

Spärren ligger kvar tre år och du blir påmind när det är dags att förlänga spärren.

 

Länk till Nix Telefons hemsida: 

NiX Telefon för privatpersoner

Saxdalens Dag 2011 lördag pågår fortfaran- de vid Saxenstranden. Det planerade utom- husevenemanget på Runnbergsgården fick flytta in i Folkets Hus p.g.a. regn precis som den första Saxdalens Dag för 25 år sedan.

 

Den första av de två 25-årsjubileumsdagarna hade ett omfattande innehåll. Eftersom det var jubileum fanns olika faser i byns historia som en röd tråd. Den som efter viss tvekan tog på sig ansvaret för den historiska tillba- kablicken var Lars Persson. Han har upplevt byns med- och motgångar i kontakten med myndigheter från insidan eftersom hans far Gottfrid nog var den som stångade sin panna blodigast för att driva byns frågor och få igenom  förslag.

Lars Persson, presentatör

Lars är en van presentatör. I den här rollen kan man ofta se honom i Cassels, på Ludvika Jazzklubb, Ludvika Gammenlgård, på Hammarbacken och i Saxdalens Manskör. Han kanske har ärvt sin energi och sitt engagemang från sin far? Vi fick en bra överblick över byns historiska strapatser under de senaste 70 åren.

Saxdalens Manskör:

Manskören har förgyllt Saxdalens musikliv i alla 25 år som Saxdalens Dag firats. Den är till och med fem år äldre än Saxdalens Dag och firar 30-årsjubileum i år. Och vad kan passa bättre än att lyssna till kören i Bob Thieles (som George Douglas) and George David Weiss What a wonderful world med svensk (lokal) text av Bengt Emil Johnson.

Både Bengt Emil Johnson och Lars Persson har varit medlemmar i Saxdalens Manskör, Lars sedan första framträdandet för 30 år sedan.
 

Saxdalingarna
En väletablerad sång- och låtgrupp som fyllde 30 år förra året. De både sjunger och spelar och har flera spelmän som medlem- mar. I gruppen ingår tre spelmän från samma familj, pappa Olle och sönerna Janne och Mats Wallman. I det här numret är Mats Wallman solist.
   

Visstugan
 

Det här var en positiv överraskning för mig och troligen för många andra. Det är det nyaste tillskottet till våra körer/musik- grupper i Saxdalen. Att den dessutom är klart kvinnodominerad även om det är en blandad kör ger en ny spännande dimension. Saxdalingarna är ganska mansdominerade - för att inte tala om Manskören! Visstugans repertoar är också annorlunda och kören verkar ha trevligt när den sjunger. En tredje musikgrupp i byn som inte alls liknar de vi redan haft tidigare. Trevligt!

Byn det sjunger om



Nu får det väl anses bekräftat att Saxdalen verkligen är en by det sjunger om. Här har vi tre musikgrupper/körer som för första gången uppträder tillsammans: Saxdalens Manskör, Saxdalingarna och Visstugan.

Vi är bara den 6:e tätorten i kommunen när det gäller befolkning med 604 invånare 31 december 2010. Ändå har vi så mycket musik och sång att vara glada åt i Saxdalen, verkligen byn det sjunger om!

Prisutdelningarna
Det hände så mycket mer i Folkets Hus än den stora musikaliska underhållningen t.ex. glassätning och ansiktsmåling för barnen men för att det här inlägget inte ska bli alldeles för långt ska vi avsluta med de två "belöningar" som avslutade programmet.

Årets Saxdalsbäbis var ingen total överaskning, eftersom lille Theodor, tre månader och fem dagar gammal, redan är van vid massmediakontakter. Han har varit huvudnyhet i båda våra lokaltidningar. Han tog hela ceremonin lugnt liksom syskonen Tor och Tindra. Också föräldrarna Malin och Kalle verkar ha vant sig vid mediauppmärk- samheten.

Årets saxdalsbäbis Theodor med familj får sina presenter

Årets Rävvålakrok är inte heller någon överraskning. Det är samma krok som alla tidigare år. Däremot är ju innehavaren ny. Den som får njuta av att inneha belöningen Rävvålakroken under kommande år är Roger Persson.

På bilden lyssnar Roger Persson när Lars Persson läser upp juryns motivering. Han får sedan ta emot kroken för förtjänstfulla insatser för byn av förra årets krokvinnare Evi Andersson.

Därmed avslutades eftermiddagens firande i Saxdalens Folkets Hus. Fortsättning under kvällen vid Saxenstranden och i morgon uteaktiviteter vid kapellet, skolan och på Furuliden. Väderprognosen lovar vackert väder för söndagens utomhusövningar.

Ur ett bodbiträdes perspektiv

I morgon är det som sagt Saxdalens Dag, den första - och eftersom det är 25-årsjubileum också en andra Saxdalens Dag på söndag, samma år! Det har aldrig hänt förut men är det jubileum så är det. Programmet har vi presenterat här eller direkt under det här inlägget.

Rävvåla/Saxdalen har haft många affärer genom tiderna och därmed många bodbiträden. Att bodbiträden inte bara tänker på mjölsäckar och fisktunnor utan också i hög grad kan bidra till vår kulturella kost vet nog de flesta i vår by liksom många kulturkonsumenter i hela Sverige. Jag tänker förstås på min senaste pianolärare och så mycket, mycket mer: Bengt Emil Johnson.

 

Som återvändare till Saxdalen har jag träffat ett annat intressant bodbiträde som i hög grad är värd att presenteras för en större publik. Folkskolärarsonen Per Åke Åhlström född i Rävvåla, med ett yrkesliv utanför trakten och som pensionär återvänd till den stuga som hans far byggde i Sunnansjö efter sin pension.

Min sambo och jag besökte Pelle - det är så vi vill kalla honom vi som gärna tillhör hans inre vänkrets - i oktober 2008. Pelle byggde också en stuga en gång, vid vatten. Hur det gick kan ni höra i  den här videon på youtube.
 

I följande video redovisar multikulturarbe- taren Åke Åhlström (hans mer officiella namn) sin erfarenhet av ett fenomen ett par spjutkast från hans bostad i Sunnansjö:
 

Ett kuriosum i sammanhanget är att den stol som Åke framför sin dikt i knappast kan anses staplingsbar. Den har fraktats långt ifrån, via Grängesbergs station till Saxdalen i form av en ovanligt omfångsrik rotstock. Den har sedan förädlats utan maskinella hjälpmedel till den unika sittmöbel som ingen människa någonsin kommer att hitta på IKEA.
 
Till saken hör också att Åke arbetat med skog i hela sitt yrkesliv.

Första gången jag träffade Åke Åhlström var när jag var liten skolgrabb och var med mina föräldrar i Sälen på skidsemester. Då fanns en grupp verkliga friluftsmänniskor som tältade eller bodde i bivack i det höga snö- täcket bredvid vägen bortom Högfjälls- hotellet. En av dess  frisksportare var Åke Åhlström. Det säger en del om hur han har varit och fortfarande är. Jag är glad att kunna kalla honom Pelle!

I morgon finns Per Åke och jag som bodbiträden i Runnbergsgårdens gamla gårdshandel. Vi hoppas på bra väder på eftermiddagen. Blir det för regnigt flyttar vi in i Folkets Hus.
 
Välkomna!

Saxdalens dag(ar) 2011 - 25-årsjubileum!

Nu är det dags för Saxdalens Dag som i år har 25-årsjubileum och därför har ett extra späckat program som sträcker sig över två dagar och en natt! Klicka 1-2 gånger på "affischerna" för att få texten förstorad:
 

Och nu till "andra sidan" och andra dagen i årets Saxdalens Dag-firande som håller till vid Saxdalens skola och på Furuliden.

Söndagens aktiviteter anordnas av Räfvåla Skoterklubb och PRO Saxdalen.

 

Skoterklubben har hand om  Fordonsut- ställningen och Lådbilsracet. Vi kan avslöja att det redan är många fordon anmälda och att det snickras och skruvas på lådbilar som kommer att var med och tävla.

Saxdalens PRO-förening ger alla möjligheter att både titta på och pröva på bollsporten BOULE. Det finns tre boule-banor innanför norra ingången till Furuliden. Man behöver inte vara pensionär för att uppskatta boule. Alla som orkar lyfta ett stålklot som väger ungefär 700 gram kan spela boule. Kom och pröva på!

  

Välkomna till båda dagarna i Saxdalens Dag- firandet 2011!

Rötmånad

Det är inte bara gräset som växer så det behöver klippas varannan dag om det ska vara välklippt. Också bakterierna växer mer än vanligt. Tillväxten av både gräs och bakterier gynnas av varmt och fuktigt väder.

Enligt den gamla Bondepraktikan kallas den tid vi nu är i för rötmånad. Bondepraktika fanns i Tyskland redan 1508. Den första svenska upplagan är från 1662, samman- ställd av Andreas Johannis Arosiandrinus. Bondepraktikan är en slags handbok för jordbrukare och har troligen haft stor betydelse också i Sverige. De emigranter som flydde arbetslöshet och hungersnöd i Sverge för att bosätta sig i USA hade ofta fyra böcker med sig i amerikakofferten: Bibeln, Katekesen, Psalsmboken och Bondeprak- tikan.
 
SMHI som gör väderprognoser för både land och sjödistrikt över hela Sverige har också ett litet utdrag med några "sanningar" ur Bondepraktikan här.

Fruntimmersveckan eller Emma-dagen 23 juli anses vara starten i rötmånaden. Något om vad Bondepraktikan säger om vädret olika månader finns här. Redan de gamla romarna hade iakttagit att maten inte höll sig så bra under senare delen av sommaren. De bestämde tiden till 22 juli - 21 augusti. Så än har vi en dryg vecka kvar av rötmånad i år.

I morgon ska det bli vackert väder så det är kanske bäst att klippa gräset då. Sen lär det bli regnigt igen...

Sista dagen i Dan Anderssonveckan 2011

Byns Mats Larsson & Jonas Hansson, vad vet vi om dem?
 

Byns Mats Larsson t.v. och Jonas Hansson t.h.

Jag måste erkänna att jag inte kände till dem alls. Jag har hört talas om Mylla - en musik- grupp som lär vara hörvärd - men jag har inte hört dem heller.

Nu fick jag stifta bekantskap med Byns Mats Larsson och Jonas Hansson i Cassels på söndag, sista dagen i Dan Anderssonveckan 2011. Då fick jag också veta att duon är en del, eller närmare bestämt två femtedelar, av musikgruppen Mylla. Den by det är fråga om i namnet Byns Mats Larsson är inte Saxdalen utan Nås. Därifrån kommer gruppen Mylla.
 
Nog med information. Låt oss få ett smakprov på hur duon Byns Mats Larsson och Jonas Larsson låter. De framför här Cornelis Vreeswijks Grimasch Om Morgonen:
 

Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor, du sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
en sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
För fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
Som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
Men när du vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla
och du blir bitter som galla

Nu faller daggen för utan ljud
Och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
Fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin
Och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskillt slags ädelt vin
Som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska

Och så här mäktig låter Byns Mats Larssons djupa stämma i  Fredmans Epistel N;o 72 - Glimmande Nymph! 
 


Glimmande Nymph! blixtrande öga!
Sväfvande Hamn på bolstrarna höga!
Menlösa styrka!
Kom, kom nu at dyrka,
vid et smalt och utsläckt ljus,
sömnens Gud, vår Morpheus.
Luckan ren stängd, Porten tilsluten,
natthufvan ren din hjässa kringknuten,
ren Norströms Pisk-peruk
den hänger på sin spik.
Sof, somna in vid min Musik.
Sof, somna in vid min Musik.

Efter konserten i Cassels fortsatte duon till Knallis mila i Gruvskogen för att förenas med resten av Mylla.

Ett stort tack till Byns Mats Larsson och Jonas Hansson för att de gav mig tillåtelse att för Saxdalen blogg både fotografera och filma under deras framträdande!
 
Hälsningar Ola 

Claes Janson och Kjell Öhman i Saxdalens Folkets hus - en verklig dröm

Solen både värmde och lyste in i Saxdalens Folkets Hus på tisdag kväll i Dan Andersson- veckan. Trots det stora utbudet av kultur- evenemang i kommunen den här veckan var det många som valt att komma till Saxdalen och kvällens föreställning om Den flygande holländaren.
 
En som valt att komma till Saxdalen just ikväll var pianisten och organisten Kjell Öhman. Hade det varit som vanligt sedan 1993 till förra sommaren hade han i kväll suttit och spelat på Allsång på Skansen. Vi är glada att han valde att komma till oss istället ikväll.
 
Kjell Öhmans pianospel är alltid njutbart och när han kom i sällskap med mannen med den gudomliga rösten, Claes Janson, blev hela programmet en njutning.
(Klicka 1-2 gånger på stillbilderna för förstoring!)
 

Kjell Öhman och Claes Janson trollbinder publiken

Två genommusikaliska personer som helt utan åtvävor, bara genom ord och toner trollband publiken i en och en halv timme.

Det har precis börjat och vi lyssnar in...



Sedan följde en kronologisk beskrivning av Cornelis Vreeswijks liv från födelsen i Neder- länderna 1937 till hans död i Stockholm 50 år senare. Claes Jansons röst är inte bara ovanligt lämpad för sång. Hans berättande text i den här historieskildringen framförs också mycket professionellt. Man får en känsla av att det inte finns något skrivet manus utan att det är Claes Jansons spontana berättelse. Men det finns ett manus. Det är signerat Åke Arenhill. Hans fullständiga titel på den musikaliska monologen är Sagan om den flygande holländaren.
 

Claes Janson sjunger och berättar

 
På ett osentimentalt och naket sätt beskrivs trubadurens liv. Både positiva beskrivningar men också de misslyckanden och motgångar/nedgångar som Cornelis upplevde släpptes fram.
 


En hel rad av Cornelis både välkända och mindre kända visor presenterades och den kronologiska historien gav en ytterligare dimension av hans konstnärskap.
 
Efter stående ovationer från den både fulltaliga och entusiastiska publiken framförde duon ett extranummer. Det blev en blues, den musikstil som Claes Janson är en så utmärkt tolkare av. Men nu vet alla vi som fyllde Folkets hus till sista platsen att han också är en utmärkt Cornelistolkare. Och den här bluesen är också den en Cornelisprodukt:

Om att vara släkt i Rävvåla/Saxdalen

Det finns ett gammalt talesätt i Rävvåla- Saxdalen att alla i byn, är släkt med varandra. Det finns väl en gnutta sanning i uttrycket även om det naturligtvis inte är helt sant.
 
Kommunikationerna förr i tiden var inte så bra och dessutom ville Rävvålpojkarna ha byns flickor för sig själva och värjde sig för konkurrens från utbölingspojkar på ett sätt som vi "moderna och upplysta" saxdalingar inte har så lätt att försvara.

Det finns risk för en viss inavel i små, isolerade befolkningsgrupper (populationer), ju mindre population desto större risk. Modern genetisk forskning visar att den storlek som populationen saxdalingar (boende i tätorten Saxdalen) hade 31 december 2010 (604 personer) är tillräcklig för att arten saxdalingar ska kunna förväntas fortleva i mer än 100 år. Det kallas inom genetiken långsiktigt.
 
Det är risk för att det blir lite långt mellan inläggen i bloggen en tid framöver. Dels har jag ju blivit med väderstation. Även om den sköter sig helt själv numera men jag vill ju gärna utveckla det intresset: Ett mål är att försöka få mina väderdata presenterade på Internet.
 
Ett annat intresse som just nu tar en hel del tid är släkt- och hembygdsforskning. Här har jag i dagarna fått möjlighet att koppla ihop - och till och med utvidga - uttrycket "alla i Saxdalen är släkt" med personliga släktforskningsresultat.
 
När jag 2007 flyttade tillbaka till Saxdalen efter 45 års yrkesverksamhet utomläns träffade jag tidigt vår SaxdalsElvis, Åke Dahlman, och vi blev direkt goda vänner, nästan som gamla goda vänner även om vi aldrig tidigare hade träffats. Det tog ett tag innan vi kom underfund med att vi var släkt, inte genom blodsband men genom mina barn.
 
Det visade sig att Kleback-Anna som bodde i Rusbodarna i Rävvåla och som gift på Slogåsen norr om Blötberget - hon var inte bara mina barns gammelfarmor utan också SaxdalsElvis farmor!

Därför tycker jag att det är styrkt att i dagens Saxdalen så är också de som flyttar hit till Saxdalen - utan att ha bott här tidigare - släkt med och tillhör populationen saxdalingar, redan när de flyttar hit. Åke Dahlman och jag själv är ett exempel på den utvidgade betydelsen av det gamla uttrycket om släktskap och rävvålingar/saxdalingar.
 
Av Kleback Anna Nyström f. Danielssons son Arne, farbror till nämnda SaxdalsElvis, har jag dessutom fått kopiera CD-skivor med ljudinspelningar som Arne gjorde med sin mor. Det finns stor anledning att återkomma om innehållet i hennes berättelser i bloggen.
 
Ett lite lustigt sammanträffande: I morgon åker SaxdalsElvis till samma land som hans farmor åkte 1905. Hon utvandrade som 4-åring med sina föräldrar till USA. Hon åkte tåg till Göteborg, båt till England, ny båt till Québec i Canada och tre dygn med tåg för att nå destinationen Hancock, Michigan. Åke kommer att flyga från Arlanda med destination Memphis, Tennessee, där den andre Elvis (Presley) bodde större delen av sitt liv. Kanske har Åke lika mycket att berätta som sin farmor när han kommer tillbaka till Sverige. Båda är exempel på goda berättare.

Som pensionär har man inte gott om  tid som man trodde innan man nått hit. Hä bir jäktut ibland! Men jag ska ändå avsätta tid för att fortsätta skriva i Saxdalen blogg.
 
Hälsar Ola

En tur till Sunnansjö med minnen

Idag tog jag en tur till Sunnansjö för att hälsa på min mamma. När hon inte är trött är hon normalt på gott humör  och sjunger gärna. För dagen var det en sång som hon nynnade många gånger och slog takten. Texten kom hon inte ihåg men melodin var helt korrekt, Johanssons Boogie Woogie- vals av Povel Ramel:

I mitt hem lyssnade vi mycket till Povel Ramel när jag växte upp. Min far köpte tidigt en bandspelare och jag spelade in många Ramel-melodier på den.
 
Jag hade också förmånen att träffa Povel Ramel personligen - i Sunnansjö! Ja, inte igår utan i min ungdom. Vi var några ungdomar från Saxdalen som åkt till Morhagen för att umgås, prata och dricka
en öl.
 
Jag gick till den disk som var både reception och bardisk. Jag minns inte om det var ägarinnan fru Sundström eller dottern Anneli serverade då men där fick jag stå i kö en liten stund. Kön var inte så lång. Den bestod av Povel Ramel, Wenche Myhre och ytterligare någon person till som jag inte kände igen. Det var en avspänd atmosfär på Morhagen och jag tror att de båda kändisar- na trivdes där utan att bli besvärade av övriga gäster. Både Povel och Wenche pratade dessutom och betedde sig som folk i allmänhet. Det enda som jag minns att jag lade märke till var att Wenche Myhre var mycket kortare än jag föreställt mig. Det är ju inte så lätt att avgöra personers längd på TV.

En annan musikant som sjungit in boogie woogie-valsen och som är aktuell i Saxdalen under Dan Anderssonveckan är Cornelis Vreeswijk. Lyssna gärna till hans tolkning här. Och sen kanske vi ses på tisdag och lyssnar på mer Cornelis Vreswijk i Saxdalens Folkets Hus.