Inlägg
Av rubriken kan vi förstå att det inte är en helt aktuell prisangivelse. Det här var i slutet av 40-talet, början av 50-talet. Min kompis Leif Roséns far Klas var snickare till professionen men extraknäckade också som korv- och glassförsäljare.
Klas sålde korv och glass åt sin granne Nils Norstedt. Nisse var affärsman i många brancher bl.a. bilförsäljare. Han var också spelman med sin violin. Diversehandlare kanske man skulle kunna kalla honom. Jag minns Nils Norstedt som korvförsäl- jare framför vårt gamla Folkets hus på Gubbas berg bl.a. på vintern när det var julgransplundring i Folkets hus.
Klas Rosén var medhjälpare till Nils Norstedt i korv- och glassbranschen. Jag tror att Klas arbetade mest som korv- försäljare på sommaren. Åtmintone är mitt minne av Klas som korvförsäljare mest knutet till fotbollsmatcher på Hillängen i Ludvika och Furuliden i Saxdalen.
För en 10-12 åring var det då ett äventyr att åka till Hillängen med Klas och Leif. Där fick vi gå in gratis! Jag kände mig som en verklig VIP-åskådare. Ludvika LFFI var ju också i en helt annan division än Saxdalens IF. Fotbollsmatchen var naturligtvis spännande att titta på för en lantis från Saxdalen men det var nog en lika stor händelse när det blev korv-time.
Någon gång under matchen och alltid efter slutsignalen blev Leif och jag bjudna på Varm korv och/eller glass. Om jag minns rätt kostade en varm korv utan bröd 30 öre och med bröd 40 öre. Glassen som fanns i två varianter, puckstång med vanilj- smak eller jordgubbssmak.
Klicka på annonsen för förstoring!
Annonsen till vänster är från 1984 då puckstång fortfarande fanns på GB:s reklambild. Priset var dock ett helt annat än i slutet av 40-talet när Klas Rosén sålde Puckstång för 40 öre.
Att åka till Hillängen för korv- och glassförsäljning var ett äventyr också på annat sätt. Vi åkte i Nisse Norstedts skåpbil. Den hade två sittplatser, förarplatsen och passagerarplatsen. När vi var tre i bilen fick den tredje sitta i "skåpet" på en fällstol. I dagens läge skulle transporten inte anses särskilt trafiksäker men på den tiden var hastigheterna låga och trafiken sparsam. Så ingen av oss såg något onaturligt i den bilturen.
Att åka bil var på den tiden en upplevelse och att åka skåpbil var ännu ett snäpp vassare. Det fanns inte så många skåpbilar.
Klas sålde korv och glass åt sin granne Nils Norstedt. Nisse var affärsman i många brancher bl.a. bilförsäljare. Han var också spelman med sin violin. Diversehandlare kanske man skulle kunna kalla honom. Jag minns Nils Norstedt som korvförsäl- jare framför vårt gamla Folkets hus på Gubbas berg bl.a. på vintern när det var julgransplundring i Folkets hus.
Klas Rosén var medhjälpare till Nils Norstedt i korv- och glassbranschen. Jag tror att Klas arbetade mest som korv- försäljare på sommaren. Åtmintone är mitt minne av Klas som korvförsäljare mest knutet till fotbollsmatcher på Hillängen i Ludvika och Furuliden i Saxdalen.
För en 10-12 åring var det då ett äventyr att åka till Hillängen med Klas och Leif. Där fick vi gå in gratis! Jag kände mig som en verklig VIP-åskådare. Ludvika LFFI var ju också i en helt annan division än Saxdalens IF. Fotbollsmatchen var naturligtvis spännande att titta på för en lantis från Saxdalen men det var nog en lika stor händelse när det blev korv-time.
Någon gång under matchen och alltid efter slutsignalen blev Leif och jag bjudna på Varm korv och/eller glass. Om jag minns rätt kostade en varm korv utan bröd 30 öre och med bröd 40 öre. Glassen som fanns i två varianter, puckstång med vanilj- smak eller jordgubbssmak.
Klicka på annonsen för förstoring!
Annonsen till vänster är från 1984 då puckstång fortfarande fanns på GB:s reklambild. Priset var dock ett helt annat än i slutet av 40-talet när Klas Rosén sålde Puckstång för 40 öre.Att åka till Hillängen för korv- och glassförsäljning var ett äventyr också på annat sätt. Vi åkte i Nisse Norstedts skåpbil. Den hade två sittplatser, förarplatsen och passagerarplatsen. När vi var tre i bilen fick den tredje sitta i "skåpet" på en fällstol. I dagens läge skulle transporten inte anses särskilt trafiksäker men på den tiden var hastigheterna låga och trafiken sparsam. Så ingen av oss såg något onaturligt i den bilturen.
Att åka bil var på den tiden en upplevelse och att åka skåpbil var ännu ett snäpp vassare. Det fanns inte så många skåpbilar.
1 kommentar:
Hej,
Roligt att läsa om dina äventyr!
Men om rätt ska vara rätt, så var det mycket farligare att åka bil 1950 än idag. Då dog 8,4 av 100 000 i bilolyckor. 2010 var den siffran 2,8. Men det var säkert trevligare då i den glesare trafiken!
Skicka en kommentar