Inlägg
n kan känna att en resa till världsarvet Engelsberg är som en resa tillbaka till vår egen historia. Till vänster har några morgonpigga saxdalingar samlats vid Saxenkiosken i väntan på bussen till Ängelsberg.Klicka på bilderna för att se den förstorade!
Det finns likheter mellan Rävvåla/Saxdalen och Engelsberg/ Ängelsberg men också stora skillnader. Största skillnaden är att man i Rävvåla/Saxdalen har utplånat nästan varje spår av vår historia som gruv- och brukssamhälle medan man i Ängelsberg har bevarat en stor del av de byggnader och de maskiner och den teknik som tidigare användes så att den fortfarande kan demonstreras.
Första anhalten i Ängelsberg var hos Lena Carsall på Café Englaro, i en sekelskiftesvilla i sluttningen ovanför stations- huset - med fin utsikt över sjön Åmänningen som är en del av Strömsholms kanal. Förmid- dagskaffe intogs i den vackra miljön. Titta också gärna på videon om Stömsholms kanal!
Till vänster några saxdalingar under den lugna överfarten med färjan Petrolia till Oljeön. Överfarten tog bara några minuter.
Här har halva resesällskapet samlats utanför den unika oljefabriken med den guide som starkt bidrog till att resan blev ett oförglömligt minne.Fabriken byggdes upp av ett udda snille - som jag ser det en variant av vårt eget självutbildade geni Wilhelm Sjöstrand. Engelsbergs Sjöstrand hette August Ålund som mot all logik utvecklade ett oljeraffinaderi från att bara producera lysfotogen till att ta vara på hela innehållet i den importerade oljan - i form av olika produkter. Oljeön som är väl värd ett besök ägs idag av Preem Petrolium AB.
Jag hade ingen aning om att Oljeön och dess fabrik fanns men däremot har jag sedan barnsben beundrat den slottsliknande byggnad som ligger mitt emot Oljeön och som
man ser varje gång man passerar Ängelsbergs med tåg: Ulvaklev. Huset som är ett av tre hus i Ängelsberg ritade av den kände arkitekten Isac Gustaf Clason beställdes av en direktör i Norberg som ville att hans son, Bengt F. Zetterström, skulle ha en lika statusmässig bostad som bruktpatronerna i trakten. Sonen var chef för Engelsbergs Oljefabrik.Det jag sett fram emot med den här resan, men som blev så mycket mer, var att få se Engelsbergs bruk. Under mina 30 år i Uppsala passerade jag platsen flera hundra gånger och tänkte alltid att: Här ska jag stanna för ett besök när jag får tid.
Det blev nu. Här finns allt det vi har förlorat i Rävvåla/Saxdalen. Inte bara berättelsen finns kvar utan också de byggnader och den teknologi som användes i de gamla bruksorterna. Dessutom är hela "bruket" i ett skick som gör att man kan förstå de processer man använde och känna den miljö man arbetade i, mörkt, kallt eller hett, skiftgång med sextimmarsskift, två arbetsskift och två lediga skift per dygn... Här ovan ses Herrsmedjan (Rävvåla hade sannolikt aldrig någon smedja).
Här ses några av alla byggnader som finns bevarade vid Engelsbergs bruk. Som saxdaling är det lite beklämmande att besöka Engelsbergs bruk med tanke på den brist på lämningar vi har från vår egen historia som gruv- och bruksort. Men ändå får man vara mycket tacksam för att vi har ett av Unescos världsarv, Engelsbergs bruk, så nära och i ett så unikt gott bevarat skick.För den som inte ännu sett detta världsarv är bara ett besök att rekommendera. Det är inte bara bruket. Det är arkitektur, konst, Oljeön (som egentligen hette Barrön) och en delvis likartad historia som vår egen i Rävvåla/Saxdalen.
