Rävvål-farstu

När jag föddes under andra världskriget hade vi ett rävvål-farstu på Hagfallstorpet. Efter krigets slut blev det behov av utbyggnad. Huset tillhörde min mormor som också bodde i huset. Det fanns ingen källarvåning och inget badrum eller toalett. Vi hade utedass i ladugårdsbyggnaden.

Båda mina föräldrar deltog i det tunga arbetet. De grävde ut under huset för en källarvåning och de grävde en ny brunn. De fick hjälp av vår granne Skräddar-Johan Andersson. Han var inte skräddare utan arbetade som förman i anrikningsverket vid Långfallsgruvan. Min morbror Elis Haag, Gunnar Jakobsson och andra hjälpte också till.

Så här såg huset ut innan ombyggnaden påbörjades. Bilden har visats i bloggen förra året men den här gången vill jag visa förstugan, rävvål-farstun. En känd rädd-aktör i Ludvika, Bertil Danielsson har i sin lokala ol-lista: Rävål-fârstu = "Volvosugga". Här menas dock den typ av förstuga som många hus i byn hade under kriget och som många har kvar än i dag. Varianter finns som vi ska återkomma till i ett senare inlägg.

I vårt hus låg som vanligt köket innanför farstun med vedspis och skafferi. Till vänster innanför köksdörren fanns en skrubb med en separator. Den användes på kvällen när korna mjölkats. Då fick jag hjälpa till att dra separatorn och som belöning fick jag silsupen, den första spenvarma mjölken som kom från separatorn.

Bredvid köket fanns sen en kammare. Det var finrummet. Vårt hus hade dessutom ett tillbyggt rum bakåt som var min mormors.

Jag kunde ha varit fyra år när jag fick en trampbil. Den hade ställts bredvid den trapp som fanns mot söder, två-tre trappsteg utan räcken. Mina föräldrar var förstås nyfikna på hur jag skulle reagera på den fina presenten.

Jag gick ut på trappen men såg inte trampbilen. Jag hade gått ut för att spotta! Gjorde man så förr? I vilket fall som helst så spottade jag på andra sidan av trappen. Så småningom lockades jag ut på trappen igen och upptäckte trampbilen som tjänstgjorde i flera år. Min far berättade gärna den lilla episoden.

Under huset grävdes ut för fyra rum, pannrum, badrum, matkällare och ett övrigt rum där trappen kom ner.


Stugan brädfordrades och farstun revs. Skorstenen revs och en ny murades från källarvåningen och upp.

Framför huset murades en ny grund med källarvåning för den nya utbyggnaden.

Det var mycket jobb men jag minns att det var mycket skoj och skämt och mycket sång. När skorstenen murades upp hade vi hjälp av en murare Ransäter från Stockholm.


Han och min morbror Elis hade arbetat ihop tidigare och de sjöng och skrattade hela tiden.

En sång som jag fick lära mig ordentligt den sommaren var Ulf Peder Olrogs Mera bruk i baljan boys.

När Öresundsbron byggdes gick det också åt en del bruk och betong. Så där sjöngs också den här låten...