Historia är inte alltid för mycket länge sen

Historia var inte direkt mitt favoritämne i skolan. Det verkade ju då så långt tillbaka i tiden allt man läste om. Det kändes som i en värld så fjärran från den tid vi lever i att man hade svårt att se sambandet mellan nutid och historia. Delvis är det väl åldern som gör att man så småningom får ett annat perspektiv på det som hänt och det som händer nu. Ens egen livserfarenhet gör förr eller senare 100 år till en gripbar tidsenhet. Det kanske var då farfar och farmor, morfar och mormor föddes eller kanske de föddes tidigare. Som barn var 100 år en ofattbart lång och oöverskådlig tidsenhet.

Samtidigt skjuts historien ihop. Själv har jag bott långt utanför Saxdalen i 45 år och bara under den tiden har en hel del inträffat som nu är historia. Ta t.ex. Hyreshuset nedanför Folkets Hus i Saxdalen. Det fanns inte när jag flyttade 1962 och det fanns inte när jag flyttade tillbaka 1007. Men det har funnits där. Det vet vi alla som någon gång under senare tid har varit i Saxdalen. Men Hyreshuset i Saxdalen är historia även om det inte är längesen det stod där och det bodde människor i huset. Så här såg huset ut.

Bilden är tagen i mars 1996 från Folkets Hus-backen och är lånad av Signe och Nestor Arvidsson. Det är också deras bil som står utanför huset. Så det här är en bild av historien, något som inte finns längre även om det inte är så längesen.

Ett annat hus som också är historia är det här: Gamla tranformatorhuset på en bild tagen i mars 1996. Också den här bilden lånad av Nestor och Signe Arvidsson.

Man kan ju fråga sig hur historien kommer att döma dem som förpassat dessa två byggnadet till historien. När det gäller hyreshuset är det naturligtvis kortsiktiga ekonomiska skäl som motiverade rivningen men frågan är vad det kostar om man när nästa högkonjunktur kommer ska bygga en liknande byggnad. Vi kommer ju att behöva bostäder i framtiden också, också utanför städerna om vi ska ha en levande landsbygd. Och Saxdalen är ju en tätort, ingen ödebygd.

I fråga om Transformatorhuset är det väl knappast ekonomi som är huvudskälet till att det revs. Att låta byggnaden stå kvar hade inte varit stärskilt dyrt. Jämfört med det kulturella värder som inte ens går att återskapa torde det ha varit väl värt de pengarna. Men kanske båda rivningarna ska skyllas på tidsandan.

Tanken på några av Strindbergs rader är inte avlägsen:

-- "Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? -- Det är förskräckligt"
-- "Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?"