Skolresan till Oslo fortsätter

Andra resdagen vaknade vi upp där vi hade somnat kvällen innan: På Ingesunds musikfolkhögskola utanför Arvika. 
  

Klicka på bilderna för förstoring!

Vi hade nu bara några kilometer till norska gränsen vid Eda som 1955 också hade tullhuset kvar. Det 18 meter höga Fredsmonumentet (bakom oss skolresenärer) hade byggts 1914 men det nya freds- och radiolandet Morokulien bildades inte förrän 1959, fem år efter vår skolresa. Läs om Eda, Fredsmonumentet, Morokulien och mycket annat i den fylliga Edaguiden här.  

Vi var nu på väg i högertrafiken och hade 12 mil kvar till vårt resmål, Norges huvudstad Oslo. Vi skulle leta på våra övernattningslogement som bestod av lärosalar i Møllergata skole. Det var ingen nybyggd skola, tvärtom en mycket anrik skola som måndag 10 januari 2011 firar sitt 150-års jubileum. En första Møllergata skole byggdes redan 1826 när huvudstaden hette Christiania, hade 16000 invånare och var Norges näst största stad. 
  
Den Møllergata skole som vi bodde på betecknas som Oslo kommuns första moderna folkskola. Och nästa 17 maj kommer Møllergata skole att gå  som skola nr två i 17 maj-tåget. Det vittnar om en hög status. Skolan ligger ganska centralt i Oslo vid den röda punkten med A på kartan. Slottsparken syns längst upp till vänster och Oslo Sentralstasjon nere till höger på kartan. Oslos huvudgata Karl Johan går från Slottet ner till Sentralstasjon. 

Karta över centrala Oslo

Men hur var det att gå på Møllergata skole? Ja det har jag hittat ett vittnesmål om från NRK, Norges SR och STV. Lillebjørn Nilsen, stadsbarn som fick åka ut på landet på sommarkoloni där han mest längade hem till mamma och Møllergata skole:



Men hur var det för oss som hade sovsalarna just på Møllergata skole? Jo vi trivdes nog bra på golvet i storstadsskolan. Enda lilla nackdelen med logementet var att det låg en fiskkonservfabrik i närheten av skolan och att lukten därifrån inte var så god. Men på dagarna var vi ute och lärde känna en hel del av Oslo. 

 

Lizzy gjorde följande anteckning vid bilden av flickornas sovsal: "Alla är trötta efter en lång dag med många roliga minnen".  
  
Vi låg inte på latsidan under våra dagar i Oslo. Vi hann klättra upp i gamla Holmenkollens hoppbacke med en vidunderlig utsikt. Vi hann åka ut till Bygdøy och se både Thor Heyerdahls Kontiki-flotte och det gamla vikinga- skeppet från 800-talet. Och vi hann ströva runt en hel del i Oslo stadskärna.
 
Vädret i Värmland hade varit bra hela tiden men i Oslo fick vi en riktig regndag när vi bl.a. gick igenom Vigelandsanlegget i Frognerparken.
 
För det mesta var hela klassen ute på olika begivenheter i Oslo tillsammans men en dag fick vi göra egna utflykter i små grupper. Några kompisar och jag tog en trikk (spår- vagn) och åkte så långt den linjen gick utanför staden. Vi kom till en idrottsplats. Det pågick inga tävlingar eller större aktiviteter där men vi hade gjort vår alldeles  egna lilla resa. 

 

På fjärde dagen var det sen dags för hemresa. Vi fyllde bussen med våra små pack- ningar och oss själva och det var ett nöjt och glatt gäng som åter ställde kosan mot Saxdalen. Det syns väl på bilden? Som sig bör hade vi några extra vuxna med på resan förutom vår lärare. Hjalmar Liss kompis Sven Björk, också en riktig friluftsmänniska, fanns med och också Svens far, Johan Björk.  
 
Karin Rådberg följde med som sällskap i flickgruppen. Alla passade bra in i skolklassen och vi hade trevligt tillsam- mans. Ett minne jag har av Johan Björk var när vi körde genom Värmland. Han och sonen Sven satt framför mig och en skolkamrat. De hade vänt sig om och pratade med oss som satt bakom. Då sa Johan helt lugnt utan att titta framåt: "När vi kommit förbi nästa kurva kan ni titta till höger. Där har jag bott när jag arbetade här". Jag hade just tänkt att Johan kan väl inte ha en aning om var vi är? Han kanske aldrig har varit så här långt från Saxdalen. Men där fick jag svar på min tanke. Och både Johan och Sven var mycket spännande att prata med. Så både barn och vuxna trivdes på Osloresan.
 
Under den sista bilden från bussen antecknade Lizzy:
"Avskedet är nära. Sista gången klassen är tillsammans under samma magister. Fyra års skoltid tillsammans är slut. En lycklig tid".