fredag 9 november 2012

Så kunde det gå när sollampan var på

r jag var liten hade vi kor i ladugården på Hagfallstorpet. Nu håller mina släktingar på att göra om utrymmet till stall. En dag när jag tittade in i det blivande stallet påmindes jag om en episod när vi hade en liten kätte för de kalvar som föddes i ladu- gården.

Det har var i slutet av 1950-talet och min moster Hanna och hennes man Johan skötte korna. Vid den här tiden hade det kommit en nymodighet - solljus- lampan - som jag tror blev ganska populär. Också mina föräldrar köpte en solljuslampa. Det här var alltså långt före solariernas tid men syftet var det- samma. Johan köpte också en solljuslampa. Han provade den och ville sola både ansiktet och över- kroppen.

De här lamporna var mycket effektiva och i bruksan- visningen stod att man skulle börja sola kort tid. Jag har för mig att det var tre minuter första dagen och sedan kunde dosen öka med någon minut per dag.
 
Johan hade alltså satt sig framför solljuslampan och knäppt på den. Hanna hade också hört om hur den skulle användas och tyckte att han solade sig längre än lämpligt. Men Johan tyckte inte att det kändes som att solljuset från lampan "tog" något vidare så han ökade på tiden så att det skulle bli något resultat.

Resultatet blev att Johan brände sig riktigt ordentligt. Han var illröd från midjan och uppåt och han hade ont och det sved. Hur länge han solat mins jag inte men att det var betydligt längre än rekommenderat var helt klart.

Samtidigt råkade det ha kommit ett tillskott i ladu- gården och det fanns en ganska nyfödd kalv i kalv- kätten. Johan var den som matade kalven och gav den mjölk. Det hände sig inte bättre än att Johan stod med en hink mjölk framför kalven som fick dricka ur hinken. Då hände det som inte fick hända Johans solbränna: Kalven tryckte nosen mot Johans midja och skjöt ihop det solbrända skinnet som ett dragspel - från midjan ända upp till halsen...

Skräddar Johan Andersson
Det tog lång tid innan Johan kände sig bekväm med sin kropp igen. Jag minns inte om han använde sol- ljuslampan igen men han brände i alla fall inte upp sig en gång till.
 
Johan Sigfrid Andersson född 1898 kallades Skräddar Johan även om han aldrig var skräd- dare. Det var däremot hans far Johan August Andersson född 1848 i Rångedala socken, Elfsborgs län. Han flyttade till Rävåla och gifte sig med Matilda Runnberg född 1856. De blev Skräddar Johans föräldrar.

Inga kommentarer: