Inlägg
Här en bild som redan visats en gång tidigare i Saxdalen blogg. Mina morföräldrar Carl och Mia Haags hela familj med tre pojkar och tre flickor. Se bilden förstorad här.
Den här gången vill jag berätta lite mer om den här grenen av mina närmaste förfäder.
Centrumpersonen på bilden sitter i mitten på trädgårdssoffan. Det är min mamma Ingrid Elisabet Hagfall, född 1916. När bilden togs hette hon fortfarande Haag i efternamn. Sen gifte hon sig med min far och fick efternamnet Fredriksson. Ännu senare, i början av 1950-talet, tog vi efter- namnet Hagfall. Med undantag för en en period i Stockholm och de sista åren på Solgärdet i Sunnansjö bodde hon hela tiden på Hagfallstorpet där hon föddes. Nästa vecka är det ett år sedan mamma dog, 95 år gammal.
Min mormor Julia Maria (Mia) Haag, född Pettersson i Östanbjörka, Grangärde 1875. Hon sitter bredvid min mamma på fotot. Hennes mamma var lärarinna och mormor gick i Enbackens skola, på kullen bakom dagens OK i Grangärde. Hon gick till och från skolan, ungefär en halvmil per dag. På vintern kunde det vara snö lika högt som hennes ben var långa. Mormor berättade att flickorna på den tiden hade långa kjolar men inga underbyxor. Man kan tänka sig hur kallt det var att ta sig fram på en oplo- gad skolväg en dryg halvmil per skoldag. Mormor dog 1967, 92 år gammal. Hon lärde mig spela "Tryggarekan" på gitarr när jag var fyra år. Det kändes också tryggt för mig att komma hem från skolan. Mormor var ju alltid hemma liksom min mamma tills jag var i tonåren. Mormor var starkt religiös och pingstvän. När jag hjälpte henne att leta efter Ibra Radio, den frireligiösa radiosän- deren som då sände från Tanger i Nord- afrika blev jag jazzfrälst. Bredvid Ibra (alltså radio, inte himovic) på kortvågsskalan fanns tyska radiostationer som sände storbandsmusik och dansmusik.
På andra sidan om min mamma sitter min morfar Carl Haag. Honom träffade jag tyvärr aldrig. Han dog 1941, året innan jag föddes. Han var född och bodde hela sitt liv på Hagfallstorpet. Han var gruvarbetare och gick varje arbetsdag över skogen till Blöt- berget för att arbeta i gruvan. Det blev mer än en mils vandring per dag utöver arbets- skift på 12 timmar, på lördagar sex. Sen bröt han mark och gjorde stenmurar för att få mer åker med mat åt två fjällkor, gris och höns, sådde och skördade. Familjen var självförsörjande när det gäller potatis, rovor, mjölk grönsaker och en hel del kött. Morfar tyckte mycket om sötsaker. När någon påpekade att han strödde för mycket socker på gröten sa morfar att det var omöjligt: Det kunde aldrig kunde bli för mycket socker. Kanske det bidrog till att morfar blev mycket senil innan han dog?
Äldst i syskonskaran var min moster Hanna Haag, gift Andersson. Hon står längst ut till höger på bilden. Hanna var duktig i skolan och hon ville gärna fortsätta studera. Hennes skollärare var upp till mina morför- äldrar och försökte övertala dem att låta Hanna studera. Svaret blev blankt nej. Morfar talade om att Hanna behövdes hemma. Hon var äldsta barnet och fick ett stort ansvar att hjälpa till att ta hand om sina yngre syskon, hemmet och hushållet. Hanna kom ockkså att hjälpa många mammor som skulle föda, bl.a. min mamma som födde mig under krigsvintern 1942 när inga bilar kunde ta sig uppför Malbacken. Hanna förlöste mig och också många andra barn. Hon blev en biträdande barnmorska som hjälpte till när vår ordinarie barnmorska i Rävvåla behövdes på flera ställen samtidigt. Hon fick också arbeta på sjukstugan i Grängesberg. Där fick hon förtroendet att assistera doktor Sundell som betrodd kirurgassistent.
Bredvid Hanna, bakom mormor, står min morbror George. Han bodde i Stockholm när jag blev född men flyttade tillbaka till Saxdalen innan han dog. Vi hade lite kontakt.
Morbror Elis står bredvid Hanna. Vi hade en hel del angenäm tid tillsammans och han spelade piano och hade en fäbodstuga i Mässan. Därifrån har jag många trevliga minnen. Elis arbetade en tid i Stockhom men bodde annars i Rävvåla/Saxdalen hela sitt liv. Jag tror att Elis fick en motorcykel av mina morföräldrar för att han inte skulle emigrera till USA.
Det gjorde däremot min yngsta morbror Martin. Han enigrerade till Chicago och kom aldrig tillbaka till Sverige.
Längst ut till vänster står min moster Ester. Hon flyttde till Stockholm och gifte sig med Anders Andersson. Min familj besökte dem ett par gånger per år när jag var liten. När Ester trivdes gnuggade hon sina fötter mot mattan på golvet. De hade en tjock matta under sitt biblioteksbord. Ester slet ut mattan så att det blev hål i den. Ester och hennes man Anders var alltid här på som- rarna och hjälpte till med slåtter och höbergning. Anders hade inga stora krav. Han sa alltid: Jag äter allt som är lagat utom gamla skor.
Det här är en mycket kort beskrivning av min mor och hennes föräldrar och syskon. Jag är tacksam mot dem och känner mig priviligierad över att få bo på Hagfallstorpet under min ålderdom.
Den här gången vill jag berätta lite mer om den här grenen av mina närmaste förfäder.
Centrumpersonen på bilden sitter i mitten på trädgårdssoffan. Det är min mamma Ingrid Elisabet Hagfall, född 1916. När bilden togs hette hon fortfarande Haag i efternamn. Sen gifte hon sig med min far och fick efternamnet Fredriksson. Ännu senare, i början av 1950-talet, tog vi efter- namnet Hagfall. Med undantag för en en period i Stockholm och de sista åren på Solgärdet i Sunnansjö bodde hon hela tiden på Hagfallstorpet där hon föddes. Nästa vecka är det ett år sedan mamma dog, 95 år gammal.
Min mormor Julia Maria (Mia) Haag, född Pettersson i Östanbjörka, Grangärde 1875. Hon sitter bredvid min mamma på fotot. Hennes mamma var lärarinna och mormor gick i Enbackens skola, på kullen bakom dagens OK i Grangärde. Hon gick till och från skolan, ungefär en halvmil per dag. På vintern kunde det vara snö lika högt som hennes ben var långa. Mormor berättade att flickorna på den tiden hade långa kjolar men inga underbyxor. Man kan tänka sig hur kallt det var att ta sig fram på en oplo- gad skolväg en dryg halvmil per skoldag. Mormor dog 1967, 92 år gammal. Hon lärde mig spela "Tryggarekan" på gitarr när jag var fyra år. Det kändes också tryggt för mig att komma hem från skolan. Mormor var ju alltid hemma liksom min mamma tills jag var i tonåren. Mormor var starkt religiös och pingstvän. När jag hjälpte henne att leta efter Ibra Radio, den frireligiösa radiosän- deren som då sände från Tanger i Nord- afrika blev jag jazzfrälst. Bredvid Ibra (alltså radio, inte himovic) på kortvågsskalan fanns tyska radiostationer som sände storbandsmusik och dansmusik.
På andra sidan om min mamma sitter min morfar Carl Haag. Honom träffade jag tyvärr aldrig. Han dog 1941, året innan jag föddes. Han var född och bodde hela sitt liv på Hagfallstorpet. Han var gruvarbetare och gick varje arbetsdag över skogen till Blöt- berget för att arbeta i gruvan. Det blev mer än en mils vandring per dag utöver arbets- skift på 12 timmar, på lördagar sex. Sen bröt han mark och gjorde stenmurar för att få mer åker med mat åt två fjällkor, gris och höns, sådde och skördade. Familjen var självförsörjande när det gäller potatis, rovor, mjölk grönsaker och en hel del kött. Morfar tyckte mycket om sötsaker. När någon påpekade att han strödde för mycket socker på gröten sa morfar att det var omöjligt: Det kunde aldrig kunde bli för mycket socker. Kanske det bidrog till att morfar blev mycket senil innan han dog?
Äldst i syskonskaran var min moster Hanna Haag, gift Andersson. Hon står längst ut till höger på bilden. Hanna var duktig i skolan och hon ville gärna fortsätta studera. Hennes skollärare var upp till mina morför- äldrar och försökte övertala dem att låta Hanna studera. Svaret blev blankt nej. Morfar talade om att Hanna behövdes hemma. Hon var äldsta barnet och fick ett stort ansvar att hjälpa till att ta hand om sina yngre syskon, hemmet och hushållet. Hanna kom ockkså att hjälpa många mammor som skulle föda, bl.a. min mamma som födde mig under krigsvintern 1942 när inga bilar kunde ta sig uppför Malbacken. Hanna förlöste mig och också många andra barn. Hon blev en biträdande barnmorska som hjälpte till när vår ordinarie barnmorska i Rävvåla behövdes på flera ställen samtidigt. Hon fick också arbeta på sjukstugan i Grängesberg. Där fick hon förtroendet att assistera doktor Sundell som betrodd kirurgassistent.
Bredvid Hanna, bakom mormor, står min morbror George. Han bodde i Stockholm när jag blev född men flyttade tillbaka till Saxdalen innan han dog. Vi hade lite kontakt.
Morbror Elis står bredvid Hanna. Vi hade en hel del angenäm tid tillsammans och han spelade piano och hade en fäbodstuga i Mässan. Därifrån har jag många trevliga minnen. Elis arbetade en tid i Stockhom men bodde annars i Rävvåla/Saxdalen hela sitt liv. Jag tror att Elis fick en motorcykel av mina morföräldrar för att han inte skulle emigrera till USA.
Det gjorde däremot min yngsta morbror Martin. Han enigrerade till Chicago och kom aldrig tillbaka till Sverige.
Längst ut till vänster står min moster Ester. Hon flyttde till Stockholm och gifte sig med Anders Andersson. Min familj besökte dem ett par gånger per år när jag var liten. När Ester trivdes gnuggade hon sina fötter mot mattan på golvet. De hade en tjock matta under sitt biblioteksbord. Ester slet ut mattan så att det blev hål i den. Ester och hennes man Anders var alltid här på som- rarna och hjälpte till med slåtter och höbergning. Anders hade inga stora krav. Han sa alltid: Jag äter allt som är lagat utom gamla skor.
Det här är en mycket kort beskrivning av min mor och hennes föräldrar och syskon. Jag är tacksam mot dem och känner mig priviligierad över att få bo på Hagfallstorpet under min ålderdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar