Känd Saxdalsprofil jubilerade: Urmakarn

Första söndag efter gökottan d.v.s. i söndags firade en av mina släktingar (min fars kusin) Lars Fredriksson sin 80-årsdag. Inom släkten har han alltid kallats Lasse men många av hans kompisar kallar honom Urmakarn. Och som urmakare är han välkänd inte bara i Saxdalen utan av många människor runt om i Sverige.

Lasse föddes i det hus som han fortfarande bor i mitt emot Saxdalens första skola, senare Sjöstrands verkstad. Lasses far Gustav var snickare och byggde huset själv. Gustav hjälpte också min farfar att bygga ett likadant hus på granntomten. Där bodde mina farföräldrar resten av sina liv. Min farfar, Karl Fredriksson, och Lasses far var bröder.

Från min tidiga barndom har Lasse varit en av de viktigaste av alla personer bland släkt och bekanta som jag har växt upp och levt med. Han var både släkting, idol och kamrat. Tyvärr dog Lasses mor när Lasse var liten och Gustav blev ensam med tre barn. I huset bredvid hade mina farföräldrar bara ett barn, min far, men saknade fler barn. Det föll sig naturligt att mina farföräldrar hjälpte till och Lasse växte upp med mina farföräldrar och blev för mig mer som en farbror än som fars kusin.

Lasse utbildade sig till urmakare hos Malmströms i Nyhammar. Han fick en bra utbildning och hade säkert de bästa förutsättningarna för att bli en skicklig tekniker. Lasse inredde en verkstad på övervåningen hos min farfar och farmor och startade eget urmakeri. Det blev den plats dit jag för det mesta gick när jag slutade skolan. Lasses verkstad var en spännande oas för mig. Den hade en speciell lukt av bl.a. ammoniak och Lasse hade en radio som vi lyssnade mycket på. Ofta när jag kom till Lasses verkstad efter skolan började strax Radioföljetången, en uppläsning som jag tror varade en halvtimme. Jag kommer särskilt ihåg uppläsningar av Albert Engströms verk.

Lasse hade bil tidigt, en Ford Eifel. Med den gjorde vi många utflykter upp i Finnmarken, dels för att fiska i bäckarna - min farfars stora intresse. Men vi fraktade också hem större eller mindre gods som Lasse fått reda på fanns ute i socknen och som han köpt. Det var t.ex. en stor svarv, moraklocksfodral, urverk och annat. Eifeln hade en stor baklucka och om man tog ut baksätet gick det lätt att skjuta in och frakta t.ex. ett fullångt moraklocksfodral.

Lasse är välkänd i byn som en som fixar de flesta problem av teknisk natur. När vi fick fel på någonting i mitt hem sa alltid min far: Ja det där kan nog Lasse laga. Och det gällde inte bara klockor. Det gällde fel på traktor, jordfräs, snöslunga, båtmotorer, hushållsmaskiner - ja allt man kan tänka sig. Och Lasse säger själv att en av hans stora uppgifter har varit att "hjälpa folk" att reparera alla möjliga apparater.

Lasse har till och med hjälpt Hans kejserliga majestät, kejsare Haile Selassie av Etiopien (tidigare kallat Abessinien)! Det var inte personligen men Lasse gjorde sin militärttjänst som tekniker vid flygflottiljen F15 i Söderhamn och Etiopien hade köpt flygplan från svenska försvarsmakten. De behövde som alla tekniska prylar och maskiner service och reparationer. Och då var Lasse med där också. På köpet fick han sin hittills enda flygtur i ett av de etiopiska planen. Enligt Lasse var det ingen höjdare, bullrigt, obekvämt och med dålig sikt.

Lasse har inte flugit sedan dess. Han håller sig hellre på marken och mekar med sina motorcyklar som är ett stort intresse. Skrotramar och motorer renoveras i den takt andan faller på. Det gäller inte bara att ersätta trasiga delar med färdiga reservdelar. För det mesta finns inga reservdelar att få tag i utan de får tillverkas med hjälp av svarvar, fräsar och verktyg som Lasse har i sin verkstad. Verkstaden är delvis ett finmekaniskt urmakeri men också en verkstad där grövre verkstads-arbeten kan utföras. En och annan klocka repareras fortfarande, helst under vinterhalvåret och bara för tidigare kunder. Bilden av Lasse som jubilar vore ofullständig utan motorcykelanknytning. Därför visar ovanstående bild Lasse med två Harley Davidson-tillbehör, kepa och sejdel.

Lasse träffade sin Alice från Olsjön. De gifte sig 1955 och har sedan dess bott i Lasses föräldrahem som de övertog. Sonen Anders och sonsonen Andreas bor i Grängesberg men är ofta hos sina föräldrar och farföräldrar och deras verkstad. Alices bror Gunnar från Olsjön är också på besök varje vecka.

Ja, må Lasse leva i hundrade år!