Ännu en gökotta utan gök!

Lördagsmorgonens gökotta vid Tors-Karis förlöpte väl men huvudattraktionen, göken själv, uteblev... Trots fint väder, trevliga lyssnare och en riktigt skön sommar-morgon behagade göken inte underhhålla oss med en enda guckning. Jag gissar att vi alla känner till gökens lockrop men kanske inte hur den ser ut? Här är den på bild:

Klicka på bilden för förstoring!

Vår natur är ju internationell och göken finns i många länder, kanske med lokala varianter. Med hjälp av modern teknik har jag lyckats spåra en turkisk gök (om min kunskap i turkiska har lett mig rätt)? Den här göken går under beteckningen BELGIN GÖK något som först antydde att det kunde vara fråga om en Belgisk gök. Men vidare spaning ledde till Turkiet. Troligen är den här göken inspelad i Ankara-trakten. Om min fragmentariska turkiska hjälpt mig att förstå är det bara hanen som är gök och honan som sjunger? Lyssna själva och njut.


Naturen är förunderlig och tänk så många likheter det finns mellan natur och musik: Melodi, rytm och harmoni...

Linnés lärjunge doktor Johan Otto Hagström skrev så här 1749 från sin resa i Jämtland:

"När någon råkar komma under det trä, deruti gjöken sitter och gal, så kan gjöken spå, huru länge man skal gå ogift. Men hvarje galande utmärker giöken ett år, då han frågas, efter vissa rim, ungefärligen sålunda: Giök, Giök, Sitt på qvist, Säg mig vist, Hur' många år, Jag ogift går. Skulle nu gjöken gala allenast en gång, efter denna fråga, får den frågnde god tröst, at inom årets slut blifva gift. Men gal han öfver 10 resor, då sägs han sitta på galen qvist, i hvilken händelse hans spådom intet aktas."

Till vår gökotta gick en del av oss från Folkets Hus medan några tog vägen från Omvägen. Väl vid Tors-Karis kunde vi fågelokunniga lära oss av våra kunniga ornitologer som deltog i ottan. Dessutom fick vi lyssna till flera intressanta dikter egensinnigt och sirligt utformade av en av våra cirkeldelgagare: Åke Åhlström. De är värda att läsas och höras av flera än en begränsad krets hembygdsintresserade. Förhandlingar med Åke kommer att inledas för att se om vi kan få förmånen att på något sätt publicera något/ra av alstren här i bloggen.

Vår gök gäckade oss. Men döm om min förvåning när jag efter gökottan hemma på Malbacken fick besök av min dotter som hade gått en tre timmar lång skogspromenad från vår stuga i Mässan och nästan hela tiden hört göken! Och inte bara en gök utan flera stycken samtidigt! Ja naturen är naturlig och bryr sig inte så mycket om våra förväntningar på den.

Väl hemma fick jag också en klargörande rapport från Lars Persson, fågelskådaren som antagligen alltid har ögon och ögon öppna och anteckningsblock och penna tillhands när han går ut i skogen. Det här är några rader från hans "fågelrapport" från gökottan:

Någon gök behagade ju inte höra av sig under den trevliga utfärden till Torskaris.(dock en göktyta som är en hackspettsfågel) Men det var ju full fart på andra fåglar och jag räknade till 32 olika arter som sågs eller hördes från Folkets Hus – Torskaris – Folkets Hus. Nu gick ju jag och Åke Lundeberg en extra tur efter Saxbergsleden och då träffade vi på en riktig raritet i fågelvärlden för Dalarnas del: en Mindre flugsnappare samt en annan ganska sällsynt art: Törnskata.

Kuriosa: Jag tror inte jag hört någon som sett det hus som tidigare fanns på egendomen Tors-Karis. Men söndagen efter gökottan besökte jag min fars kusin Lars Fredriksson - allmänt känd som Urmakarn - som berättade att han hade sett det huset många gånger i sin barn- och ungdom. Lars och Gunnar Eklund brukade gå till Tors-Karis ibland och han kommer ihåg att de någon gång hade satt en tomhylsa i någon spricka i timmerväggen och sedan tävlat att skjuta prick på den blanka hylsan med luftgevär eller salongsgevär. Så det är helt klar att den gamla karta som visar att det fanns ett hus på platsen för länge sen var rättvisande.

Några bilder från Tors-Karis och gökottan, klicka på bilderna för förstoring: