Nejdå, Runnbergsgården ska inte rivas!

Förvånade Saxdalsbor kanske fick hjärtat i halsgropen i går om de åkte genom byn och tittade in mot Runnbergsgården. Var det hantverkare där som börjat riva gården? Nej, vi kan lugna alla förbipasserande: Det är inte fråga om att riva, annnat än en yttervägg - och tillfälligt.

Det är Rävvåla kulturförening som varligt försöker bevara och reparera skador hos den gamla gården. De ”hantverkare” som eventuellt kunde iakttas var bara medlemmar i kulturföreningen som tagit på sig uppgiften att ta bort panel på den långvägg som vetter mot söder och som av tidens tand och sol och regn blivit i behov av ny ytterbeklädnad. Klockan 11 på måndag förmiddag var läget som på bilden ovan. Rivningen hade påbörjats.

Ett par timmare senare var hela nedervåningen naken och ett par lämningar från äldre dagars slakteriverksamhet i husets nederplan hade blottats:

Ett välbevarat älgben med tillhörande hov och ett horn från något urtidsdjur - eller möjligen från en vanlig ko?

Arbetet fortsatte och i det vackra höstvädret åkte morgonens varma tröjor av och arbetet och solen höll kroppstemperaturen på en behagliv nivå. Väggens nedervåning skalades av bräda efter bräda och här kan vi se två stolta och ovanligt riviga medlemmar i Räfvåla kultuförening i slutet av dagens rivningsarbete.

Från vänster: Sörby-bon Lars-Åke Wetterkrantz, återvänd från Stockholmstrakten och Sunnansjöboende men ändå alltid saxdalingen Åke Åhlström

Resultatet av några timmars kulturarbete ser på lite avstånd ut så här:

I en röd liten stuga

Jag har tidigare här i bloggen berättat om min födelse som ägde rum i samma stuga som jag nu bor i och utan assistans från barnmorskor eller annan sjukvårdspersonal. Stugan var då både liten och röd. Senare har den byggts ut i två etapper och vuxit till sig och färgen är nu gul. I stugan hördes ofta musik och sång. Min mor var hemmafru under min barndom men hade lite inkomster från bärplockning och sömnad. Min mormor spelade gitarr och sjöng, mest frireligiösa sånger. När jag var fyra år lärde hon mig de tre första tre ackorden på gitarren. Det räckte för att kunna ackompanjera "Tryggarekan". Mamma plockade bär och sydde så flitigt att hon kunde köpa ett kammarpiano. Jag tror att priset var 800 kronor, en ansenlig summa i början på 1940-talet. Enligt min förra arbetsgivare Statistiska centralbyrån motsvara det lite mer än 14 000 kr i dagens valuta.

Mamma spelade gitarr och piano och sjöng. Min morbror Elis som bodde på andra sidan vägen spelade samma instrument och sjöng. Han hade också en taffel som aldrig stod stämning men som han gärna spelade på. Min moster Hanna som bodde bara 50 meter bort hade en tramporgel. Där spelade jag ofta orgel. Hanna spelade också gitarr.

Hannas son, min kusin, Börje spelade trummor i Johan Haags orkester. Han hade trummor uppe på sitt rum men var också fodervärd för en trumpet som tillhörde orkestern. Den lär ha mått bättre av att användas och Börje blåste i den ibland. Jag var inte lite stolt när jag första gången fick ljud i trumpeten. Jag kan ha varit 5-6 år då. Johan Haag var far till Gösta Haag som under lång tid hade en professionell orkester i Stockholm. Så det har alltid varit mycket musik i min släkt.


Här kan du lyssna till min mamma, 92 år, när hon sjunger
"I en röd liten stuga" vid ett besök i föräldrahemmet Hagfallstorpet
30 augusti 2008. Både på Solgärdet och på Malbacken sjunger hon gärna

Min mor Ingrid som numera bor på Solgärdet i Sunnansjö har tidigare bott här i huset på Hagfallstorpet hela sitt liv, i den röda lilla stugan som syns på den svart-vita bilden till höger. Bilden är från 1940-talet, troligen 1946. Stugan i bakgrunden som den såg ut då - som så många andra stugor i Rävvåla på den tiden. Jag sitter mellan mina föräldrar på en flugsvampsmöbel, designad och tillverkad av snickaren Säflund i Strömmingsbäcken.
Föstret i rummet på övervåningen där jag föddes står öppet.

Huset är nu utbyggt och gult:

Vid Saxdalens Minilivs. Del 5

Tisdag 23 september 2008.

Spänningen stiger vid Saxens strand, vad kan vara på gång?

Kanske det finns ett samband mellan betongfundamenten och det stora linhjulet som ligger vid sidan om!!

För övrigt verkar det att vara helt färdigt och klart för asfaltering av såväl parkering och de fina gångvägarna, grönytorna är belagda med matjord och ser även ut att vara insådda med gräsfrö.

Hälsningar Lars-Åke

Morgondimma 21 september vid Saxentstranden

Söndagen 21 september bjöd på mycket sol och klar himmel, en typiskt fin höstag. Dagen började dock med en trolsk morgondimma som svepte in vyerna runt sjön Saxen i ett nästan overkligt skimmer. Klara färger fanns bara nära. Längre bort blev allt otydligare och mer eller mindre utsuddat i olika gråskalor.

Det spegelblanka vattnet förstärkte intrycket av overklighet. Ibland var ljuset starkare, ibland svagare och gav en slags John Bauer-stämning.


Bron över utflödet från dammarna ovanför stod tyst och orörlig medan vattnet under virvlade och spred bubblor i det lilla utflödet

Redan under förmiddagen löstes dimman sakta upp och sen var luften så klar som den bara kan vara en vacker höstdag.

Fler morgonbilder från Saxenstranden finns här.

Vid Saxdalens Minilivs. Del 4

Besök på torsdag 18 september 2008.

Fortsatt aktivitet vid parkeringen/rastplatsen vid Saxens strand, underlaget för den snart förestående asfalteringen håller på att färdigställas av bybon Heed med kollega.

Ett fundament av någon typ har kommit på plats, frågan inställer sig vad det kan vara underlag till för något.

Kan kanske ha samband med den runda sak som ligger på några transportpallar vid sidan om ????

Denna har jag på en bild i del 3 av den här serien från Saxens strand.

Hälsningar Lars-Åke

Storfars Raka, slutrapport

Nu påminner bara ett mörkt parti över "Storfars Raka" om ersättningen av den gamla stensättning från tidigt 1900-tal, med en modern trumma av oljebaserade produkter.

Virkestransporterna går nu åter fram och åter som om inget har hänt.

Hälsningar Lars-Åke

Kraftig minskning av renar - ett trafikproblem

Som uppmärksam vägtrafikant har jag under de senaste månaderna uppmärksammat att renarna håller på att försvinna i vår kommun. Och i måndags när vi i boule-laget hade hemmamatch mot Nyham- mar på Furuliden kom flera av mina medspelare och klagade på att det inte längre fanns någon ren att köra på. Och dom klagade redan innan vi fått stryk med 5-4 av våra nordliga grannar, Anders Grönberg och compani...

Och jag minns när jag åkte Inlandsbanan med mina barn, ett i taget, att det båda gångerna var stora problem att inte köra på någon ren. Dom kom i stora flockar och sprang framför tåget, längs järnvägen så att lokföraren fick tvärbromsa. Han gjorde det en gång när jag var inne i förarhytten för att hämta kaffe som fanns för resenärerna. Då klagade jag på att det fanns ren framför tåget åtminstone just när jag balanserade en mugg med hett kaffe.

Sen (efter boulematchen) åkte jag till posten, ja det är ju numera till ICA Gruvhallen i Grängesberg, för att lösa ut ett rek. På vägen mötte jag först en varningsbil med stor skylt BRED TRANSPORT och två roterande lampor på taket och för säkerhets skull körde den in mot mitten av vägen för att visa att transporten verkligen var bred. Jag styrde ut så mycket jag kunde till höger och sen dök den upp i kurvan framför: den
J Ä T T E B R E D A T R A N S P O R T E N med en 25 m lång del av tornet till ytterligare ett vindkraftverk. Hade jag hunnit fram till kurvan hade det inte funnits en cm kvar av vägbredden för mig att köra på.

Då förstod jag att det är skillnad på ren och ren - och skillnad mellan köra på och köra på. Nu hade jag verkligen behövt en stor, bred ren att köra på - en vägren. Jag skulle behövt den för att KÖRA på, annars var risken att lastbilen skulle köra PÅ mig.

Min sambo som kommer från Sydamerika och läste svenska två terminer på Högbergsskolan har förklarat skillnaden för mig. Köra PÅ, dra UT, lägga IN, hålla UPP... de kallas för partikelverb på svenska! Jag gick på Högbergsskolan i sex terminer men det var ingen som nämnde något om partikelverb för mig...

Gräva BORT är väl också ett partikelverb - som drabbat våra sydliga renar - vägrenarna - i Ludvika kommun.

Länkar till Saxdalsbilder och information på Internet

Det händer mycket i och omkring Saxdalen nu. Så mycket att det är svårt att hålla sig informerad kanske? Här är lite hjälp att hitta information på Internet. Sidan kommer att uppdateras och jag är tacksam för tips om länkar som kan läggas till.

Klicka på raden härunder för att komma till länksidan:

http://docs.google.com/Doc?id=dcx3xttp_30dnfn36q6

"Storfars raka" inte längre avgrävd.

Måndag Kl:17,oo sista handen lägges på arbetena med utbytet av vattentrumman under Storfars raka, till kvällen kan trafiken åter passera över den nya trumman.

Onsdag väntas asfalteringsgänget återställa vägbanan i ursprungligt skick, efter att fordonen packat ihop fyllnadsmassorna ytterligare.

Hälsningar Lars-Åke

"Storfars raka", Avgrävd ??

Bilden ovan från tidigt 1920-tal då nya vägen till Sunnansjö byggdes. I fonden ser man Rävvåla hytta med sin höga skorsten där röken visar att hyttan är i full drift.
Kortet taget förmodligen vid parkeringen vid Saxdalens Minilivs.


En längre tid har en stor vattensamling i diket vid Neregårds samlats, vilket tyder på att trumman under vägen är igensatt.

Måndag 15 september 2008 startade arbeten med att åtgärda detta.
Under arbetets gång visade det sig att gamla vägtrumman utgörs av en stensättning av samma utförande som på bilden ovan, denna har nu rasat igen. Vägbanan har under årens lopp höjts ordentligt minst två gånger, stensättningen har därvid förlängts med dels ett plåtrör dels betongrör.

Ny trumma av nya tidens material, skall nu ersätta den gamla stensättningen.

Under min uppväxt på 1950-talet fungerade "Storfars raka" som byns street-race bana, där vi släppte lös hästkrafterna i både motorcyklar och bilar, även trimmade moppar provades här, särskilt de gånger vägen var nyvattnad med lut från Säfsens Pappersbruk och vägskrapan gjort sin tur mellan Brattjämna och Sunnansjö, det var naturligtvis grusväg på den tiden.

Hälsningar Lars-Åke

Vid Saxdalens Minilivs. Del 3

Lördagen 13 September 2008, badplatsen Saxdalen.

Kantstenen sveper fram i mjuka linjer mellan de olika ytorna som håller på att färdigställas.

Avstånds uppgifterna till de olika platserna utefter cykelleden Väsman Runt, har kommit på plats, med Saxen och Stackarberget i bakgrunden.

På lastpallar ligger denna tingest, skall bli spännande att se vad detta resulterar i.

Hälsningar Lars-Åke

Studiecirkel om Rävvåla/Saxdalen

Som hemvändare till Saxdalen har jag märkt att många är intresserade av Saxdalen och dess historia. Själva har jag samma intresse och det känns mycket ispirerande att vi kan anordna en studiecirkel om Saxdalen genom ett samarbete mellan Rävvåla kulturförening och Studieförbundet Vuxenskolan.

Studiecirkeln, eller kamratgruppen som den officiella beteckninge kommer att vara, planeras att ha 8-10 träffar med den första måndag 29 september. Lokal blir Saxdalen kapell. Ingen deltagarvagift.

Vi kommer att träffar 8-10 gånger beroende på deltagarnas intresse och 1,5 - 3 timmar per gång.

Vi bestämmer själva vad vi pratar om och min förhoppning är att vi ska kunna samla och dokumentera deltagarnas erfarenheter och kunskaper om Saxdalen: historia, gårdar, personer, händelser, gruvan t.ex. Det kanske blir mest om dåtid men också om Saxdalen idag.

Redan har märkts ett stort intresse för studiecirkeln men alla har möjlighet att anmäla sig via listor som finns på IT-butiken, Smeserver och i Saxenkiosken.

Själv är jag mycket glad att vi har båda dessa butiker i Saxdalen med god service och dessutom till mycket bra priser. Skriv på anmälningslistorna om du är intresserad av Rävvåla/Saxdalen - Saxdalen, nu och då.

Vid Saxdalens Minilivs. Del 2

Ett besök vid badplatsen Saxen, onsdag 10 sept 2008.

Arbetena med iordningställandet av parkeringsplats och badstrand fortsätter med full aktivitet. Ytterligare jordlass från Björnhyttan anländer för underlag till nya gräsytor i anslutning till badviken, där ny sand har lagts ut.


Med god precision manövereras bilen ut på piren.

Matjorden lägges ut med hjälp av både maskinell- och mänsklig kraft.

Kantstenen inpassas efter ett noga utarbetat ritningsmönster.

För att bilda snörräta rader som avgränsning mellan de olika ytorna.

Vindkraftverket på Saxberget är nu färdigbyggt, nu väntar vi bara på leverans av elkraft.
Enligt uppgift skall två stycken verk på Saxberget producera lika mycket elkraft som kraft-stationen vid forsen i Ludvika, när den körs för fullt (om det blåser).

Hälsningar Lars-Åke

Skrämmande upplevelser för min far

Min far, Harry som var född 1918 var pojke när han en dag kom gående längs nuvarande Oxbrovägen från Annas kafé i ritning mot Skarpens på södra sidan av Solskensbäcken. Innifrån bostaden såg man min far. Han gick konstigt och det var tydligt att han var "husnödig" som vi sa i Rävvåla/Saxdalen före toaletternas intåg. Han behövde gå på dass. "Huset" i det här fallet fanns ute i Skarp-gårdens uthus. Man gick in i lagårsdörren och sen uppför en stege eller trapp och däruppe (opraktiskt i trängande situationer) fanns ett "hus" med flera fjölar ("ändsittplatser").

Pappa fick instruktioner om hur han skulle gå och hur han skulle öppna locken på dasset, det var tydligen inte helt enkelt. Han lyckades emellertid både ta sig upp till huset, öppna locken och precics sätta sig ner - då i samma ögonblick hördes en mycket kraftig knall... Man kade skjutit en gris på gården!

Jag undrar fortfarande om den händelsen var orsak till att min far alltid förblev skotträdd? Eller var han skotträdd redan före det här skottet? I vilket fall som helst var det säkert en skrämmande upplevelse. En skitsak kan man tycka men säkert mer komisk för de vuxna som befann sig i närheten än för den pilt som var i händelsens absoluta centrum...

Min fars militärtjänst vid trängen i Sollefteå innehöll två situationer som han upplevde som mycket obehagliga: Skjutning, vad det nu berodde på men som jag tror inte inträffade så ofta - och ryktning av de hästar som fanns inom trängen på den tiden. Hästarna var ganska hetsiga och det var tydligen stor risk för den som ryktade att bli sparkad. Dessutom späddes rädslan på av befäl som på olika sätt skrämde eller retade hästarna som blev mycket irriterade och ännu mer skrämmande för en hästrädd ryktare. Jag vet inte hur ofta min far kommenderades att rykta hästarna men jag vet att han varje gång var riktigt rädd och tyckte det var mycket obehagligt.

Vid Saxdalens Minilivs. Del 1

I början av september startade kommunen arbeten på parkeringen vid Saxdalens Minilivs och badstranden vid sjön Saxen.


Kantsten har levererats som skall inrama parkeringen vilken asfalteras, även en utsmyckning av området kan emotses denna har anknytning till en viktig näring sedan förr i Saxdalen.

Hela badstranden får en behövlig uppsnyggning med nya sand i badviken.

Ända längst ut på udden fortsätter arbetet.

Upp över Saxberget ser man hur vindkraftverken växer upp ur berget, som graciösa konsverk över bergskammen. Med glädje tar man emot den nya tekniken som gör sitt intåg i bygden, där i äldre tider en annan ny teknik gjorde sitt intåg i form av gruvlavar.
Jag följer upp arbetet vid Saxens strand, och återkommer med fler bilder.

Hälsningar Lars-Åke

Sme-Valle hade växel

När jag var liten var det en stor händelse att få åka bil. Det fanns inte så många privatbilar i Rävvåla/Saxdalen på 1940-talet. Men det fanns taxi i byn. Valfred Eriksson och hans son Hugo körde båda taxi och hade alltid stora fina bilar. Ibland fick jag åka taxi med mina föräldrar. Som en Annandag jul när min familj traditionsenligt var nerbjudna till mina farföräldrar på julmidag.

När vi skulle hem till Malbacken igen på kvällen skulle vi åka taxi. Jag är inte säker på vilket år det var men det kan ha varit Julen 1950 då min mor var gravid med min syster som sen föddes i mars. Man åkte ju inte taxi i onödan på den tiden!

Mina föräldrar satte sig i baksätet i den stora bilen och jag hade lyckan att få sitta i framsoffan bredvid Valle. Jag hade säkert önskat att det skulle vara längre mellan Gamla vägen (nu Oxbrovägen) och Malbacken den gången men vi var snart hemma. Valle stannade framför huset och det var dags för betalning.

Jag hade fått en Money Box, på svengelska kallad monnibox, en liten plastdosa med fack för de mynt vi hade på den tiden. Jag hade fått löfte av min far att få betala taxiresan när vi kom fram och alltså få användning av min monnibox.

Jag hade mina pengar redo, sorterade i monnyboxen, när jag frågade hur mycket det kostade. Jag är inte säker men jag tror att Valle svarade 2:20. Jag vet ännu inte varför - men jag frågade Valle: "Har du växel?" Antagligen ville jag göra Valle uppmärksam på att jag hade en monnibox?

Hur som helst: Valle svarade att han hade växel och då tyckte jag att min far la sig i en affär som han inte hade något med att göra. Han sa: Men du har ju jämna pengar! Som om jag inte visste det! Jag hade ju redan flera gånger räknat ut vilka mynt jag skulle ta ut ur monniboxen

Men jag betalade och både Valle och jag var nöjda och det är ju typiskt för alla lyckade affärer. Jag var bara lite besviken på pappa som fått mig att känna mig lite dum.

IT-butik i Hjalmars kafé

När man kör genom Saxdalen från Grängesbergshållet passerar man det som under min uppväxt helt klart var Saxdalens centrum. Vid vägkorsningen Saxenvägen (då kallad Nya vägen) och Malbacksvägen fanns på den tiden två speceriaffärer, café, poststation, herrekipering och under en tid också cykelaffär.

På 1940-talet användes alla de fyra hus som fortfarande ligger kvar runt korsningen som serviceinrättningar av olika slag. Övervåningarna användes som bostäder medan verksamheter på nedervåningarna försåg oss saxdalingar med den service som då fanns i byn.

Idag är två av husen enbart bostäder och två fortfarande används som service-inrättningar. Innan vi passerar avtagsvägen mot Malbacken ligger på höger sida ett rött hus nära vägen:

Det här hörnet kommer jag ihåg som hörnet på Hjalmars kafé. Ingången var då mot vägen som då var lägre och det var en liten trappa upp till ingången. I bortre änden av huset, med en annan trappa och ingång mot vägen, hade Hjalmar och och Inez Runnberg en speceriaffär. Familjen med barnen Karl-Göran och Berit bodde på övervåningen. På plattan till höger söder om huset fanns bensinpumpar. Hjalmar hade också bensinmack.

Idag är det tidigare kaféet en IT-butik: Smeserver, innehavare Lasse Johansson som också bor med familjen på övervåningen sedan de blev saxdalingar för några år sedan.

Lasse säljer kompletta datorer från små handdatorer till större kompletta och kraftfulla stationära datorer och diverse data- och IT-tillbehör.

Jag går gärna in till Lasse och pratar - ungefär som med Hjalmar - och det har hänt att jag köper en dator eller något datortillbehör. Det blir kanske inte lika ofta som jag handlade av Hjalmar men Lasses prylar varar ju längre än Hjalmars chokladkakor och ligger också i ett annat prisläge även om man får mycket för pengarna hos SMEserver. Jag sätter mig gärna i soffan som står till vänster innanför dörren - samma plats som jag ofta satt på hos Hjalmar med då var det vid ett kafébord och på en kaféstol.

Trots att Lasse inte är någon gammal Rävvåling - ja han är ju inte ens gammal - så är han intresserad av Saxdalen och vi har mycket att prata om, både om datorer och om Saxdalen och mycket annat. Och den som är intresserad av gamla motorcyklar som Harley-Davidson har också mycket att prata med Lasse om.

Nu är det slut: Saxdalens dag, OS...

Och kanske vi också är lite slut om vi tittat för mycket på morgonsändningarna från Peking som för oss blev mitt i natten. Men nu återanpassar vi oss till svensk sommartid och struntar i att Kina ligger sex timmar före oss. Redan om ett år har vi dessutom en ny Saxdalens dag och om fyra år ett nytt sommar-OS så nära som i London.

Men dagarna fram dit är inte fria från händelser och upplevelser. Igår såg jag t.ex. för första gången ett av de nya vindkraftverken på Saxberget med monterade vingar och lyftkranen bortkörd. Jag såg det från Malbacken när jag körde ner till byn. En i mitt tycke vacker syn, ett smäckert torn med tre (än så länge stillastående) vingar - en stor staty helt i vitt. Och när vingarna börjar snurra blir det en ganska långsam, kanske till och med rogivande rotation. Och ljudet blir inget vindtjut utan ett ljud som mer liknar ljudet från havsdyningar som rullar in över en långgrund strand...

Jag behöver ta ner ett par höga träd för att kunna se Saxberget bättre från balkongen, altanen och verandan. Då kan jag sitta som på en läktare och betrakta de nya skådespelet. Undrar hur många jag kan se? Alla 12? Knappast, men säkert några stycken.

Nu regnar det men när det blir bra sikt ska jag ta en bild och lägga in här.

Annat som händer är att vi håller på att planera en studiecirkel om "Rävvåla/Saxdalen". Vi ska försöka samla in, dokumentera och göra information om byn tillgänglig. Vi behöver information från så många håll som möjligt: Foton, ljudinspelningar, berättelser om personer, episoder, gårdar, dialekten - kort sagt "Allt om Saxdalen/Rävvåla är av intresse! Kommentera, berätta och fråga!" som jag skrivit som förklarande underrubrik till bloggen. Skicka e-post, ring eller prata med mig när du ser mig om du är intresserad av studiecirkeln eller kan bidra med material om Rävvåla/Saxdalen.

E-postadress: olahagfall@gmail.com
Tel: 0240-310 38
SMS: 073-801 40 59 (går fram, ringa går dåligt p.g.a. dålig täckning)
Eller skicka ett vanligt gammaldags brev till mig på:
Malbacksvägen 45, 772 70, SAXDALEN

Nu blir det en tur till sommarstugan i Mässan för att titta på Väsman i regnväder...

Festligheterna pågår fortfarande i slutet av Saxdalens dag

Det är mindre än 1½ timme kvar av Saxdalens dag och fortfarande pågår festligheterna vid Saxenstranden.

Den lyckade dagen på Runnbergsgården finns dokumenterad i föregående inlägg men här kommer ett purfärskt inslag om kvällens show vid Saxens strand och Saxenkiosken.

Vad ska man säga när man möts redan på parkeringsplatsen av kvällens stora stjärna Elvis? Tala om service!

Saxdalens egen Elvis, Åke Dahlman, tillika handelsman och bussförare

Medan solen ännu lyser över Stackarberget lotsar vår Elvis in oss på parkeringsplatsen. Och för att få den rätta tidsandan och 50-talsstämmningen finns också tidstypiska veteranbilar på rad bakom Elvis scen.

Elvis tycker om sällskap och han har också fått sällskap av en hel rad damer under namnet Linedancers. De är inte riktigt från Saxdalen men nästan, nästgårds från Grängesberg. Men låt oss först se en så färsk inspelning av Elvis att ekot av Elvis stämma fortfarande är på väg tillbaka från Stackarberget...

Man behöver bara titta på Elvis/Åkes gest när videon slutar för att förstå att det var en Elvis som trivdes som fisken i vattnet. Han var ju dessutom på sin egen hemmaplan - nu mer än någonsin tidigare. Ingången till Saxenkiosken är ju bara några meter bredvid sångaren.

Egentligen var det inte bara en rad av damer som uppträdde med Elvis. Det var flera rader av Linedancers. Se själva:

Här ser vi den tidstypiska bakgrunden till Elvis framträdande:Men det var inte bara Elvis som trivdes med sensommarkvällen. Publiken diggade och levde med i föreställningen och visade tydligt sin uppskattning av Åkes och Linedancers uppträdande.

Vi saxdalingar har fått vårt eget Graceland som vi gärna delar med våra grannar både i kommunen och utanför.

Vi får hoppas på fler konserter vid Saxenstranden, både på Saxdalens dag och andra dagar!

SAXDALENS DAG 23 AUG 2008

Lördagen 23 augusti 2008 är det dags för den årligen återkommande SAXDALENS DAG, vilket sedvanligt inträffade vid Runnbergsgården i centrala Saxdalen.
Vädrets makter står verkligen på Rävvåla Kulturförenings sida denna underbara augustidag med strålande solsken hela dagen.
Det är ett omfattande program som skall genomföras denna solskenshöstdag, besökare började strömma till redan vid 12-tiden, uppskattningsvis kom omkring 500 personer under eftermiddagen till gårdstunet.


Ponnyridning finns möjlighet för de hästintresserade att vara med på.

Arbetarteatern från Ludvika erbjuder gratis ansiktsmålning till de som känner för utsmyckning, ett uppskattat inslag som resulterade i att flertalet ungdomar ser ut som små konstverk.

Saxdalens bäbis, Neo Bo Edvin Holm, hyllas med diplom och presenter

Rävvåla Kroken vandrar vidare bland Saxdalens bybor.

Nils Jakobsson, förra årets "krokinnehavare" överlämnar kroken till årets "krokförvaltare", Jan Wallman.

Allt under överinseenda av Evi Andersson.

Saxdalens Manskör bjuder på som vanligt ett program med fina och väl framförda visor av kända författare, under ledning av den som alltid inspirerande Broberg.

Kerstin står som vanligt för kaffeserveringen, som uppskattades av den stora skara besökare, bullar och muffins fick en strykande åtgång.

Marie svarade med säker hand för "back-up" vad gäller kaffekokning och bröd hanteringen.

Hela eftermiddagen är affären öppen för besök av intresserade, bodbiträden för dagen är Åke och Ola, som med bravur berättade Runnbergs Affärens historia alltsedan den sista dagen den var öppen. Året var 1933, sedan dess har dörren varit låst och all inredning orörd fram till början av 2000-talet då Rävvåla Kulturförening fick möjlighet att låsa upp och visa denna kulturskatt.


Gårdstunet vid Runnbergsgården var välbesökt hela eftermiddagen av en publik som uppskattade dagens underhållning till fullo, och avnjöt det fina solskensvädret med stor uppskattning.

Det bästa av det omfattande programmet kom som sista punkt.

Emma Broberg och Ann-Louise Johansson sjöng och spelade visor av bland annat Dan Anderson och Mikael Wiihe, allt framfört på ett fantastiskt fint sätt.

Publiken ville ha extranummer, som framfördes och tacksamt emottogs med långa applåder som tack.